SFS 1960:69

600069.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SVENSK F�RFATTNINGSSAMLING

I960 ⬢ Nr 69

UtUom från trycket den 25 apriI1960

Nr 69

Lag

om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297);

given Stockholms slott den 8 april 1960.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott förordna, att 1 kap. 4 §, 9 kap. samt 15 kap. 1 § luftfartslagen den 6

juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

4 §.

Denna lag

är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå att luftfartyget icke är av svensk na­

tionalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer

av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrund­

satser.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Bestämmelsemas tillämpningsområde

1 §.

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passagera­

re, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag

verkställes vederlagsfritt.

Med Warszawakonventionen förstås i detta kapitel den i Warszawa den

12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 september

1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luft­

befordran.

2 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3�9 §§ stadgas om befordringsbandlingar skall icke gälla i fråga

om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom

normal utövning av luftfartsverksamhet.

^ Prop. 1960; 34; L'U 19; Rskr 130.

41�607024. Svensk författningssamling i960, Nr 69

¬

background image

⬢'i':;.

v,:'

120

X960 . Nr

Befordringshandlingar

3 §.

,

Vid befordran av passagerare' skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och

en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å

platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszav/akonven-

tionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra­

rens ansvarighet i fråga om skada å person liksom då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordringsav­

talets slutande och om villkoren för befordringen.

�r biljett ej utfärdad, har deh ej föreskrivet innehåll eller har den för­

kommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestäm­

melserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått

ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke

meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke

åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 §.

4 §.

.

Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har bevi­

set ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket eller

intagits i sådan biljett, skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och

en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift

å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonven-

tionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra­

rens ansvarighet då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbe^iset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgod­

sets inskrivning och om villkoren för befordringen.

�r resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det

förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat be­

stämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård

utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fall då beviset icke fogats

vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket

under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av fö­

revarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas i 22 § a ndra stycket.

5 §.

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprät­

tar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Av­

sändaren äger fordra, att sådan handling moftages av fraktföraren.

�r flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den

förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undantag

.som följer av 9 §, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel.

«§⬢

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och

avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med

beteckningen j>för f raktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra

¬

background image

iraC

"

.. Nr 69

121

exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsän­

daren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret under­

tecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter god­

sets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luft­

fartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara

tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, an­

ses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

7 §.

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär

det, upprätta särskilda flygfralctsedlar.

8§.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och hestämmelseorten äro belägna i samma stat och

en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift

å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonven­

tionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra­

rens ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

9 §.

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att

flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som

avses i 8 § under c), äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning av

ansvarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.

10 §.

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, i förhållande

till'vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande

godset, vilka avsändaren upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet in­

nehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

11 §.

Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avta­

lets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives, angående, godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i flyg­

fraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om

godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han

i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flyg­

fraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äger

avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsän­

dare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestäm­

melseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på bestämmel­

seorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln

arigivn,e mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsän-

¬

background image

i

'i':"' ^

r'.

' ij .

fv' vi

'j\'-

y-') '

⬢( "

122

I960 . Nr

''

dårens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta h'

nom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avlämnade',

exemplaret av flygfraktsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för skada,.

&

som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföra- >

(tåf

ren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 §

stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är

0

han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

itl

13 g.

.

När godset framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej

annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

rsjh

och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de

befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

, lli

14 §.

,

Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit ;

,

senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger mottagaren mot

'ti"

fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyta ur befordringsav­

talet.

'

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

⬢:

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfrakt­

sedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordnings­

föreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. ;

Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller hand- -

ling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att er­

sätta skadan, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller

hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och

handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig för

personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar

ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget

eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i strafflagen

stadgade grunderna.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd

av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens vård vare sig på

flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansva­

rig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller om^

lastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall

dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller

¬

background image

o . Nr 69

123

godset anses härröra av händelse som inlräffat under den i första stycket

avsedda tiden.

19 §.

För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskri­

vet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk

vidtagit alla nödiga åtgärder för att und^dka skadan eller att det varit omöj­

ligt för dem att vidtaga åtgärderna.

21 §.

Visar fraktföraren att den som lidit skadan medverkat därtill genom eget

vållande, skall ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.

22 §.

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av

dem begränsad till åttiofemtusenåttahundra kronor; och må förty, där er­

sättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke över­

skrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansvarig­

heten.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet be­

gränsad till åttiosex kronor för kilogram. Har passageraren eller avsända­

ren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse,

som är förbundet med befordringen, och gnidit föreskriven tilläggsavgift, gäl­

ler det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där

han ej visar att passagerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av

inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit,

minskats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för

fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda vikten av det eller de

kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock att, om förlusten, minsk­

ningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra kolli som omfat­

tas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den sammanlagda vikten

jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, är ansvarig­

heten begränsad till ettusensjuhundratjugu kronor för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hin­

der av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därige­

nom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföraren inom

sex månader från den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan

väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rätte­

gångskostnaden ej understiger vad som utdömes.

Om det guldvärde å svenska kronan som vid denna lags ikraftträdande är

anmält till Internationella valutafonden sedermera ändras, skola de i denna

paragraf angivna gränserna för ansvarigheten omräknas i enlighet med det

ändrade guldvärdet. De nya ansvarighetsgränserna kungöras offentligen av

Konungen. Föres talan om ersättning, skola ansvarighetsgränserna beräk­

nas enligt guldvärdet å den dag dom meddelas.

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller

bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämp­

ning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av

godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.

¬

background image

⬢J,!

v''i

i'fi

i I

i

124

1960 . Nr

⬢24 §.

De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning;

där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan

uppsåtligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, un- ⬢

der grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

25 §.

Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat

skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 § sägs,

må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i er­

sättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger

åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 §.

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där

ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse '

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren ome^

delbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar.

samt, beträffande gods, inom fjorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål

skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då res-^

godset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller

eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

27 §.

Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, är rät­

ten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligeri;

28 §.

i;

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort;

där fralctföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor'

finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorts

ten.

Talan må icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i annan till

Warszawakonventionen ansluten stat, med mindre enligt avtalet avgångs­

orten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt konventioneni

29 §.

Väckes ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets ankomst

till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då ber

fordringen avbröts, är rätten till talan förlorad.

30 §.

;;

Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom ,en,

enhet,' utföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sed

han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvar

för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hål

la sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den sist

ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat med

godset var i annan fraktförares vård. �ro två fraktförare ansvariga ef te

vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda för en.

t

- ' t

¬

Viktiga lagar inom transport och trafik
JP Infonets tjänster inom transport och trafik

JP Infonets tjänster inom transport och trafik

Arbetar du med frågor som rör transport och trafik? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom transport och trafik.