SFS 1997:616 Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

SFS 1997:616
Utkom från trycket
den 8 juli 1997

1176

Lag
om ändring i anläggningslagen (1973:1149);

utfärdad den 12 juni 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om anläggningslagen

(1973:1149)2

dels att 30, 33, 35, 45, 49, 53 och 54 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 24 a, 33 a, 42 a, 48 a,

50 a, 56 och 57 §§, av följande lydelse.

1

Prop. 1996/97:92, bet. 1996/97: TU8, rskr. 1996/97:202.

2

Lagen omtryckt 1992:1148.

3

Senaste lydelse 1995:1405.

4

Senaste lydelse 1995:1405.

24 a § Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att
styrelsen för en samfällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på
grund av att en fastighets användningssätt ändras stadigvarande.

Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt

första stycket. Styrelsen skall vidare snarast möjligt anmäla beslutet för infö-
ring i fastighetsregistret. Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing har
skett.

Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är

missnöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen enligt vad som sägs i
46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter angående rättelse
av uttaxering.

30 §3 I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av lantmäterimyn-
digheten enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988)
motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut
skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.

Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som be-

gärts av hyresgästorganisation får organisationen föra talan i likhet med vad
som gäller för sakägare.

Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket och 33 a §

denna lag förs talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 §
fastighetsbildningslagen.

Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om god-

kännande enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för lant-
mäterimyndighetens beslut. Mot beslut om sådant godkännande får en sådan
nämnd som avses i 23 § och länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggnings-
beslut.

33 §4 Har inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft ersätt-
ning enligt 13 § ej till fullo betalats i föreskriven ordning och ej heller någon
som i beslutet tillerkänts sådan ersättning begärt verkställighet av beslutet i
denna del, är anläggningsbeslutet förfallet. Anläggningsbeslutet är även för-
fallet, om anläggningen ej utförts inom den tid som bestämts i beslutet, så-
vida inte ansökan om förordnande av syssloman gjorts inom samma tid en-
ligt vad som sägs i 33 a §. Har en sådan ansökan avslagits, förfaller anlägg-
ningsbeslutet när avslagsbeslutet har vunnit laga kraft och tiden för genom-
förandet har gått ut.

Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-

slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om för-

längning av tid som anges i första stycket.

Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att anläggningsbeslu-

tet förfallit enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning

som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.

33 a § Om det skäligen kan befaras att anläggningen inte kommer att utfö-
ras inom den tid som anges i anläggningsbeslutet eller i ett beslut om för-

1177

SFS 1997:616

SFS 1997:616

längd tid, får lantmäterimyndigheten på ansökan av någon som enligt 18 §
har rätt att begära förrättning förordna syssloman för genomförande av an-
läggningsbeslutet. En sådan syssloman har de befogenheter som annars till-

kommer delägarna.

I förordnandet för sysslomannen skall lantmäterimyndigheten ange den

tid inom vilken sysslomannen skall ha genomfört anläggningsbeslutet. Om
särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om förlängning
av denna tid.

Lantmäterimyndigheten beslutar om ersättning till sysslomannen och om

fördelning mellan delägarna av ersättningsbeloppet. Har detta inte betalats
inom den tid som lantmäterimyndigheten bestämt, får myndighetens beslut
verkställas enligt utsökningsbalken.

35 §5 Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna lag
slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan, kan
denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt,
får ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgörandet föreskrivits att frå-
gan får omprövas efter viss tid och denna tid utgått eller om i annat fall ett
klart behov av omprövning framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen

av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets an-
delstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild syn-
punkt.

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar

bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver medgi-
vande enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som avses i den para-
grafen.

Om den nya förrättningen gäller fråga av enklare beskaffenhet om en fas-

tighets delaktighet i samfällighet eller om ändring av en fastighets andelstal,
och samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, företräder fören-
ingen de delägare som inte har begärt utträde eller vars andelstal inte föreslås
ändrat.

42 a § Lantmäterimyndigheten får i samband med fastighetsbildningsför-
rättning besluta att en nybildad eller ombildad fastighet skall anslutas till en
befintlig gemensamhetsanläggning.

Beslutar lantmäterimyndigheten om anslutning, skall myndigheten också

bestämma andelstal för fastigheten och pröva frågan om ersättning enligt
37 §.

Om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en samfällighetsförening,

företräder föreningen delägarna vid förrättningen.

45 § Uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och
om godkännande enligt 43 § skall införas i fastighetsregistret snarast möjligt
sedan fördelningen, anslutningen eller godkännandet har vunnit laga kraft.

48 a § Om en fastighet som deltar i en gemensamhetsanläggning som av-
ser väg tillfälligt använder anläggningen i väsentligt större omfattning än

5

Senaste lydelse 1991:1701.

1178

1179

SFS 1997:616

som får anses svara mot fastighetens andelstal för driftkostnaderna, är fastig-
hetens ägare skyldig att till samfälligheten utge skälig ersättning för de kost-
nader som uppkommer till följd av den ändrade användningen.

Vid tvist angående fråga som avses i första stycket skall talan väckas hos

fastighetsdomstolen.

49 § Är det av väsentlig betydelse för att tillgodose fastighets behov av
väg, kan upplåtas rätt för fastighet att bygga väg över annan fastighet eller att
använda befintlig väg. Upplåtelse av rätt att bygga väg över annan fastighet
eller att använda befintlig väg får ske endast om sådan upplåtelse av sär-
skilda skäl är lämpligare än att bilda en gemensamhetsanläggning eller att
ansluta fastigheten till en redan bildad anläggning.

Upplåtelse enligt första stycket får inte ske om det medför synnerligt men

för den upplåtande fastigheten eller för annan fastighet som har rätt att an-
vända vägen.

I fråga om ersättning för upplåtelse av rätt att bygga väg över annan fas-

tighet tillämpas 13 §. I fråga om ersättning för annan upplåtelse enligt första
stycket tillämpas 50 a § andra stycket.

50 a § Om en gemensamhetsanläggning som avser vägar förvaltas av en
samfällighetsförening och det är av väsentlig betydelse för delägarfastighe-
terna att använda en väg som ingår i en annan gemensamhetsanläggning, får
rätt att använda vägen upplåtas till samfällighetsföreningen. Detta gäller en-
dast om en sådan upplåtelse av särskilda skäl är lämpligare än att ansluta
fastigheterna till den andra anläggningen.

För upplåtelse enligt första stycket skall ersättning betalas efter vad som

är skäligt främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräknas
uppkomma genom vägens användande. Sådan ersättning skall bestämmas att
betalas på en gång eller årligen i förskott.

53 § Fråga om rättighet som avses i 49-52 §§ prövas vid förrättning enligt
denna lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, får den upptagas utan
ansökan. I annat fall upptages den på ansökan av ägaren av den fastighet el-
ler, beträffande rättighet enligt 50 a §, den samfällighetsförening till vars för-
mån rättigheten skall gälla. Frågan får prövas gemensamt med anläggnings-
fråga eller fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning.

Vid förrättningsprövningen äger 8-11 §§, 12 § tredje stycket och 16 §

motsvarande tillämpning. Hänvisningen i 16 § till 12 § första stycket skall
därvid avse bestämmelserna i 49-52 §§ om villkoren för upplåtelse av rättig-
heten och hänvisningen till 13 § bestämmelserna i samma paragrafer om er-
sättning för upplåtelsen. 16 § andra stycket gäller dock endast i fråga om er-
sättning för upplåtelse enligt 49 § som avser rätt att bygga väg över annan
fastighet.

54 § I fråga om upplåtelse enligt 49 § som avser rätt att bygga väg över an-
nan fastighet äger 32 och 33 §§ motsvarande tillämpning.

Har engångsersättning bestämts för rättighet enligt 49-52 §§ skall ersätt-

ningen erläggas inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann laga
kraft. Rättigheten får icke tagas i bruk innan betalning skett. I fråga om ver-
kan av underlåtenhet att betala ersättningen äger 33 § första stycket motsva-

SFS 1997:616

rande tillämpning. Har ersättning enligt 49-51 §§ bestämts att utgå med
visst årligt belopp, får rättigheten icke under något år tagas i bruk innan be-
loppet för samma år betalats.

56 § Om det behövs för trafiksäkerheten i fråga om en viss enskild väg el-
ler del av enskild väg, får statlig väghållningsmyndighet förordna att be-
stämmelserna i 43, 4 5 - 4 7 , 51-53, 61, 64-69 och 72 §§ väglagen (1971:948)
skall gälla i tillämpliga delar.

Vad som i 45-47, 52, 53, 64 och 72 §§ väglagen sägs om länsstyrelsen

skall i stället avse väghållningmyndigheten.

Vad som i väglagen sägs om väghållare i 61 §, i 63 § andra stycket såvitt

avser föreläggande som har meddelats med stöd av 52 §, i 65 § såvitt avser
ersättning enligt 61 § samt i 66 och 69 §§ skall i stället avse staten.

57 § Beslut som väghållningsmyndigheten fattat enligt 56 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av väghållningsmyndigheten gäller omedelbart, såvida inte något

annat bestäms i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

På regeringens vägnar

JÖRGEN ANDERSSON

Fredrik Damgren
(Inrikesdepartementet)

1180