SFS 2020:338 Lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

Utfärdad den 20 maj 2020

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 i fråga om marknadsföringslagen
(2008:486)

dels att 1, 2, 4, 29, 36, 42–45, 46 a, 51 och 63 §§ och rubriken närmast

före 42 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 41 a, 41 b, 44 a, 45 a och 50 §§

och närmast före 41 a och 50 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 §3 Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets
intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka
marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

2 §4 Lagen tillämpas

1. när näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin

näringsverksamhet,

2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-

lagen (2010:696),

3. när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december
2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar
för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG)
nr 2006/2004, och

4. när behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om
tjänster på den inre marknaden.

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst

som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än
Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma
gäller 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en
annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan när-
ingsidkare.

4 § Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av
den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av närings-
idkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av
rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv

1 Prop. 2019/20:120, bet. 2019/20:CU23, rskr. 2019/20:254.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om

samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslag-

stiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004.

3 Senaste lydelse 2019:420. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

4 Senaste lydelse 2011:1216.

SFS

2020:338

Publicerad
den

23 maj 2020

SFS

2020:338

2

97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 2006/2004 ska gälla som lag i Sverige. Regeringen till-
kännager den aktuella bilagan i Svensk författningssamling.

Vid en prövning enligt någon av bestämmelserna i bilaga I till direktivet

ska denna lag tillämpas.

Bestämmelserna i punkterna 1–31 i bilaga I till direktivet ska tillämpas

även om marknadsföringen riktas till näringsidkare.

Bestämmelsen i punkt 14 i bilaga I till direktivet ska tillämpas på åtgärder

som skett i strid med denna punkt om inte åtgärden omfattas av spellagen
(2018:1138).

29 §5 En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-
störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på närings-
idkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

– 7 §,
– 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,
– 18 §,
– 20 §, eller
– någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot någon av bestämmelserna i

– 64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
– 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
– 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt

15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

– 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)

om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara
till andra än konsumenter,

– 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § första stycket 2 eller 5 § 2 eller 3 lagen

(2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare

som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

36 §6 För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får dom-
stolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap.
rättegångsbalken.

Varningsmeddelande
41 a § Om en näringsidkares marknadsföring på internet är otillbörlig och
inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Konsumentombudsmannen
förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör
att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök
på webbplatsen.

Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om
1. överträdelsens allvar motiverar det, och
2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrande-

frihetsgrundlagens skydd.

Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende marknadsföringen är

otillbörlig och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.

5 Senaste lydelse 2018:2092.

6 Senaste lydelse 2016:223.

SFS

2020:338

3

Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är

obehövligt.

41 b § När ändrade förhållanden föranleder det, ska Konsumentombuds-
mannen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte
längre ska gälla.

Tillsynsbefogenheter
42 § Konsumentombudsmannen får förelägga

1. var och en att yttra sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de hand-

lingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av denna lag,

2. en näringsidkare att tillhandahålla de varuprover och liknande som kan

ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller
åläggande enligt 23, 24 eller 25 § kan antas komma i fråga.

43 § Konsumentombudsmannen får förelägga den som har meddelats ett
förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § att tillhandahålla de upp-
lysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen
över att förbudet eller åläggandet följs.

44 § Om det behövs för tillsynen i ett ärende som avses i 42 eller 43 §, får
Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att hålla de lokaler
eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas tillgängliga
för inspektion.

I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av de

handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga upplysningar på
platsen.

44 a § Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får Konsument-
ombudsmannen köpa produkter under dold identitet (testköp).

Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att

åtgärden förlorar sin betydelse.

Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att närings-

idkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har betalats för produkten
vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall erbjuda närings-
idkaren att ta tillbaka produkten.

45 § Ett föreläggande enligt 42, 43 eller 44 § får förenas med vite.

45 a § Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om före-
läggande enligt 41 a, 42, 43 eller 44 § ska gälla omedelbart.

46 a §7 Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om

1. förbud som avses i 23 §,
2. åläggande som avses i 24 eller 25 §,
3. marknadsstörningsavgift enligt 29 §,
4. kvarstad enligt 36 §,
5. skadestånd enligt 37 §,
6. utdömande av vite enligt 49 §,
7. kvarstad enligt 50 §, och
8. oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning enligt 66 §.

7 Senaste lydelse 2016:223.

SFS

2020:338

4

Kvarstad vid utdömande av vite
50 §8 För att säkerställa ett anspråk på vite som beslutats med stöd av 26,
28 eller 45 § får domstolen besluta om kvarstad i mål om utdömande av
vitet. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken.

51 §9 Konsumentombudsmannens beslut enligt 28, 41 a och 41 b §§ får
överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Konsumentombudsmannens beslut om föreläggande enligt 42, 43 och

44 §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller
beslut om ersättning enligt 44 a § tredje stycket och beslut om ersättning
enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 46 §.

63 § I mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § har den som
har talerätt enligt 47 § rätt att delta i rättegången som intervenient enligt
14 kap. rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

På regeringens vägnar

LENA MICKO

Linda Utterberg
(Finansdepartementet)

8 Tidigare 50 § upphävd genom 2016:223.

9 Senaste lydelse 2016:793.