SFS 2000:1225 Lag om straff för smuggling

001225.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om straff för smuggling;

utfärdad den 30 november 2000.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som

rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan
författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller vill-
kor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den för-
fattningen om inget annat är föreskrivet.

I 19�22, 26, 27 och 32 § § finns särskilda bestämmelser om befogenheter

för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör
införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författ-
ningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana
brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket.
Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller
dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen.

De författningar som avses i andra stycket är lagen (1960:419) om förbud

i vissa fall mot införsel av spritdrycker, lagen (1994:1565) om beskattning
av viss privatinförsel, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land som är medlem i Europeiska unionen, la-
gen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt tullagen (2000:1281).

2 §

Vid tillämpning av denna lag skall en vara anses ha förts in till eller ut

från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

I denna lag förstås med
1.

narkotika:

sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64),

och

2.

tullbehandling:

vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara

skall läggas upp på tillfälligt lager eller bli föremål för godkänd tullbehand-
ling eller åtgärder enligt 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281), då varan förs in till
eller ut från landet.

1

Prop. 1999/2000:124, bet. 2000/01:JuU2, rskr. 2000/01:28.

SFS 2000:1225

Utkom från trycket
den 15 december 2000

background image

2

SFS 2000:1225

Straffbestämmelser m.m.

Smugglingsbrott

3 §

Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas

av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen
bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till
tullbehandling, döms för

smuggling

till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med

att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid
tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehand-
ling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med
förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen
1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot

eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med
förbudet eller villkoret,

2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av

ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom
föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd

som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt
hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas
och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i sam-

band med varans införsel eller utförsel.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid inför-

sel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och
andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen.

4 §

Om ett brott som avses i 3 § är att anse som ringa, döms till penningbö-

ter.

5 §

Om ett brott som avses i 3 § är att anse som grovt, döms för

grov

smuggling

till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gär-

ningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i
större omfattning, om gärningen med hänsyn till omständigheterna kring in-
förseln, utförseln eller förfogandet varit av särskilt farlig art eller om gär-
ningen annars inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsin-
tresse.

6 §

Om en gärning som avses i 3 § gäller narkotika, döms för

narkotika-

smuggling

till fängelse i högst tre år.

Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är att anse som grovt, döms för

grov narkotikasmuggling

till

fängelse, lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt
skall det särskilt beaktas om gärningen avsett en särskilt stor mängd narko-

background image

3

SFS 2000:1225

tika, om gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större
omfattning eller yrkesmässigt, eller om verksamheten eller gärningen annars
varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

7 §

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 3 eller 6 §,

döms för

olovlig införsel

eller

olovlig utförsel

till böter eller fängelse i högst

två år.

För olovlig införsel eller olovlig utförsel döms också den som av grov

oaktsamhet

1. i samband med utförsel från landet av en vara underlåter att anmäla va-

ran till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller under-
låter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger
upphov till fara för att sådant förbud eller villkor som avses i 3 § tredje
stycket 1 eller den bestämmelsen tillsammans med 6 § överträds, eller

2. lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift i

samband med ansökan om sådant tillstånd som avses i 3 § tredje stycket 3
eller den bestämmelsen tillsammans med 6 § och därigenom ger upphov till
fara för att varan förs in eller ut med stöd av detta tillstånd.

I de fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid utförsel

till ett annat EU-land, gäller vad som anges i andra stycket 1 angående tull-
behandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befo-
genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Tullbrott m.m.

8 §

Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen un-

derlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tull-
behandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling
och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undan-
dras det allmänna, döms för

tullbrott

till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att

tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodo-
räknas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att

1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i för-

sta stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som för-
utsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med

vad som gäller för denna tullbehandling, eller

3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsätt-

ning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgif-
ten.

Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra

skatter och avgifter som Tullverket skall besluta.

9 §

Om ett brott som avses i 8 § är att anse som ringa, döms till penningbö-

ter.

10 §

Om ett brott som avses i 8 § är att anse som grovt, döms för

grovt

tullbrott

till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

background image

4

SFS 2000:1225

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gär-

ningen rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falska
handlingar eller vilseledande bokföring, om gärningen ingått som ett led i en
brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller om gär-
ningen annars varit av särskilt farlig art.

11 §

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 8 §, döms för

vårdslös tullredovisning

till böter eller fängelse i högst två år.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Olovlig befattning med smuggelgods

12 §

Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bear-

betar, förvärvar, överlåter eller ingår avtal om upplåtelse av panträtt i en vara
som varit föremål för brott enligt 3�11 §§, döms för

olovlig befattning med

smuggelgods

till böter eller fängelse i högst två år. Gärningen skall inte

medföra ansvar, om den är ringa med hänsyn till befattningen, omständighe-
terna kring denna, egendomens beskaffenhet och värde samt övriga omstän-
digheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varan

varit föremål för brott, döms till böter. Om gärningen är ringa, skall den inte
medföra ansvar.

Ansvar enligt första eller andra stycket skall inte dömas ut, om gärningen

är belagd med straff i 1 § första stycket 1, 3 eller 4 narkotikastrafflagen
(1968:64) eller i 3 a § narkotikastrafflagen jämförd med dessa bestämmel-
ser.

13 §

Om brott som avses i 12 § första stycket är att anse som grovt, döms

för

grov olovlig befattning med smuggelgods

till fängelse, lägst sex månader

och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gär-

ningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i
större omfattning, om gärningen avsett befattning med varor som varit före-
mål för brott varigenom tull, annan skatt eller avgift till mycket betydande
belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgo-
doräknats någon eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Försök, förberedelse och stämpling

14 §

För försök till smuggling, narkotikasmuggling eller tullbrott samt för

försök, förberedelse och stämpling till grov smuggling, grov narkotika-
smuggling, grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med smuggelgods
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detsamma gäller förberedelse
till narkotikasmuggling samt stämpling till sådan narkotikasmuggling som
inte är att anse som ringa.

Frivillig rättelse

15 §

Den som frivilligt undanröjer sådan fara som avses i 3 § andra stycket

eller 6 § tillsammans med den bestämmelsen eller i 7 §, döms inte till ansvar

background image

5

SFS 2000:1225

enligt den bestämmelsen. Den som frivilligt vidtar en åtgärd som leder till
att tull, annan skatt eller avgift som avses i 8�11 §§ kan påföras, tillgodoräk-
nas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 8�13 §§.

Förverkande

16 §

Om det inte är uppenbart oskäligt, skall följande egendom förklaras

förverkad:

1. vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller en sådan varas

värde,

2. utbyte av brott enligt denna lag, och
3. vad någon tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett

brott enligt denna lag, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör
brott enligt denna lag.

En vara som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt till varan får inte

förklaras förverkad, om varan eller rättigheten efter brottet förvärvats av nå-
gon som inte haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egen-
domens samband med brottet. Vid förverkande enligt första stycket 1 av en
vara gäller inte bestämmelserna i 36 kap. 5 § första och andra styckena
brottsbalken om hos vem förverkande får ske.

17 §

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag

får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brott en-
ligt denna lag eller det annars finns särskilda skäl till det. I stället för egen-
domen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 § brottsbalken finns be-
stämmelser om hos vem förverkande får ske och om särskild rätt till förver-
kad egendom.

I stället för förverkande av egendomen eller dess värde får rätten före-

skriva att någon åtgärd vidtas med egendomen som förebygger fortsatt miss-
bruk av den. I sådana fall får dock även en del av egendomens värde förkla-
ras förverkat.

18 §

När ett beslut om förverkande av egendom har vunnit laga kraft, skall

egendomen säljas genom Tullverkets försorg eller i den ordning som i all-
mänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom. Egendomen får i
stället förstöras om

1. den inte kan säljas,
2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller
3. den annars är olämplig för försäljning.
Vad som anges i första stycket gäller endast om inget annat är föreskrivet

i lag eller annan författning.

Om i stället för egendomen dess värde har förklarats förverkat och det

fastställda beloppet har betalats inom två månader från det att beslutet om
förverkande vann laga kraft, skall egendomen utlämnas till ägaren. Om be-
loppet inte har betalats inom denna tid, får egendomen säljas enligt vad som
föreskrivs i första och andra styckena och det fastställda beloppet tas ut ur de
influtna medlen. Om det uppkommer ett överskott, sedan kostnaderna för
försäljningen dragits av, skall detta betalas ut till ägaren eller någon annan
rättsinnehavare.

background image

6

SFS 2000:1225

Förundersökning och tvångsmedel

Förundersökning m.m.

19 §

Tullverket får fatta beslut om att inleda förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken angående brott enligt denna lag eller andra brott
som avses i 1 § andra stycket. De befogenheter och skyldigheter som under-
sökningsledaren har enligt rättegångsbalken gäller i sådant fall Tullverket.
Tullverket skall förordna särskilda befattningshavare i verket att fullgöra
verkets uppgifter.

�r saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersök-

ningen övertas av åklagaren så snart någon skäligen kan misstänkas för brot-
tet. �&klagaren skall även annars överta ledningen, när detta är påkallat av
särskilda skäl.

När en förundersökning leds av en åklagare, får åklagaren anlita biträde

av Tullverket. �&klagaren får också uppdra åt tjänstemän vid verket att vidta
en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hän-
syn till åtgärdens beskaffenhet.

20 §

Innan förundersökning har hunnit inledas, får en tjänsteman vid Tull-

verket eller Kustbevakningen i enlighet med vad som föreskrivs i 23 kap.
3 § tredje stycket rättegångsbalken hålla förhör och vidta andra utredningsåt-
gärder som är av betydelse för utredningen av brott enligt denna lag eller an-
dra brott som avses i 1 § andra stycket. Vidtagna åtgärder skall så snart som
möjligt anmälas för den som har rätt att leda förundersökning rörande brot-
tet.

Vad som föreskrivs i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om befogenhet för po-

lisman att ålägga någon att följa med till förhör och att ta med någon till för-
hör gäller även för tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen vid ut-
redning av brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra
stycket.

Gripande

21 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har samma befo-

genhet som en polisman att enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken
gripa den som misstänks för brott enligt denna lag eller andra brott som av-
ses i 1 § andra stycket. Vad som föreskrivs i rättegångsbalken om befogen-
heter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tjänste-
mannen i samma utsträckning som för en polisman samt för Tullverket i
samma utsträckning som för en polismyndighet.

Beslag

22 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i fråga om

brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma
befogenhet som en polisman att enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egen-
dom i beslag.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen eller en polisman får

även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i

background image

7

SFS 2000:1225

beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund av brott enligt
denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket.

Om beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren eller åkla-

garen och denne inte har beslutat om beslaget, skall anmälan skyndsamt gö-
ras till honom, varvid han omedelbart skall pröva om beslaget skall bestå.

23 §

Beslagtagen egendom skall förvaras av Tullverket, om inte annat är

föreskrivet eller åklagaren bestämmer något annat.

24 §

En myndighet, som har om hand egendom som har tagits i beslag för

att den skäligen kan antas bli förverkad enligt 16 §, får omedelbart låta sälja
den om

1. den inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,
2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
Sådan egendom får i stället förstöras, om
1. den inte kan säljas,
2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller
3. den annars är olämplig för försäljning.
Om egendom, som sålts eller förstörts, inte förverkas, har ägaren eller an-

nan rättsinnehavare rätt till ersättning. För egendom som sålts lämnas dock
inte ersättning med högre belopp än vad som influtit vid försäljningen. Om
egendomen har förstörts, lämnas ersättning med skäligt belopp.

Vad som föreskrivits i första och andra styckena gäller endast om inget

annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

25 §

Egendom som tagits i beslag enligt denna lag och som förvaras hos

annan än Tullverket skall överlämnas till verket, om beslaget hävs och egen-
domen skall bli föremål för

1. tullbehandling, eller
2. någon åtgärd enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Om egendomen redan har sålts, skall köpeskillingen överlämnas till Tull-

verket för redovisning.

Husrannsakan

26 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i fråga om

brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma
befogenhet som en polisman att enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra
husrannsakan utan förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken.

Förekommer anledning att brott enligt denna lag eller annat brott som av-

ses i 1 § andra stycket har begåtts, får även i annat fall än som sägs i 28 kap.
1 § rättegångsbalken husrannsakan göras i magasin eller liknande utrymmen
för att söka efter egendom som skäligen kan antas bli förverkad på grund av
sådant brott. Husrannsakan enligt detta stycke får göras av en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen eller en polisman. En sådan tjänsteman el-
ler en polisman får i enlighet med 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra denna
husrannsakan utan förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken.

background image

8

SFS 2000:1225

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m.

27 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i fråga om

brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma
befogenhet som en polisman att enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken besluta
om kroppsvisitation och kroppsbesiktning utan förordnande enligt 28 kap. 4
och 13 §§ rättegångsbalken.

Om det finns anledning att anta att en person, som i omedelbart samband

med inresa till eller utresa från landet uppehåller sig i trakterna invid Sveri-
ges landgräns eller kuster eller i närheten av eller inom en flygplats eller nå-
got annat område som har direkt förbindelse med utlandet, har med sig egen-
dom som kan tas i beslag på grund av brott enligt denna lag eller sådana
brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket, får
kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning eller urinprovstagning utföras på
honom eller henne. På den som är under femton år får ytlig kroppsbesiktning
utföras endast om det finns särskilda skäl. Ingen får hållas kvar för urin-
provstagning. �&tgärder enligt detta stycke får beslutas av en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen. En sådan tjänsteman får besluta om åtgär-
den utan förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som med stöd av

denna lag ingriper mot någon får i anslutning till ingripandet i den utsträck-
ning som är nödvändig av säkerhetsskäl

1. ta hand om vapen eller andra farliga föremål medan ingripandet pågår,

och

2. kroppsvisitera personen för att sådana föremål skall kunna tas om hand.

28 §

Tullverket får besluta om kroppsvisitation av varje resande som med

ett visst transportmedel eller under en viss angiven, kortare tidrymd ankom-
mer till eller avreser från en viss gräns- eller kustort eller annan plats som
har förbindelse med utlandet (särskild kontroll).

En särskild kontroll får beslutas endast om
1. det finns anledning att anta att en eller flera resande, som med trans-

portmedlet eller under tidrymden ankommer till eller avreser från platsen,
har begått eller står i begrepp att begå ett brott enligt 5 § eller 6 § tredje
stycket eller försök till ett sådant brott,

2. tillräckliga uppgifter saknas för att rikta misstanke mot en bestämd per-

son eller en mindre krets av personer, och

3. åtgärden är nödvändig för att ett ingripande mot brottet skall kunna ske.
Beslut om särskild kontroll får fattas av chefen för en tullregion. Beslutet

skall prövas av Tullverkets chef eller den han sätter i sitt ställe. Om det up-
penbarligen är fara i dröjsmål, får beslutet utan sådan prövning verkställas
omedelbart.

29 §

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, och kroppsbe-

siktning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i
transportmedel samt, om undersökningsmannen eller den undersökte begär
det och det kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation
och kroppsbesiktning av kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av andra
än kvinnor, läkare eller legitimerade sjuksköterskor.

background image

9

SFS 2000:1225

Protokoll skall föras och bevis utfärdas om gjord kroppsvisitation eller

kroppsbesiktning, om den undersökte begär det vid förrättningen eller om
föremål tas i beslag.

Behörighetskrav

30 §

Beslut om användning av tvångsmedel får fattas endast av en tjänste-

man vid Tullverket eller Kustbevakningen, som innehar befattning som är
förenad med sådan befogenhet och som har genomgått erforderlig utbildning
för ändamålet. Detsamma gäller för verkställighet av beslut om användning
av tvångsmedel.

�&tal samt talan eller beslut om förverkande

31 §

Kan brott som avses i

1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan

avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller

2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg

enligt 8 kap. 2�4 §§ tullagen (2000:1281) påförs

får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.
Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt

16 §.

32 §

I mål om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra

stycket får talan föras av särskilt förordnade befattningshavare vid Tullver-
ket, om det är uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att brot-
tet inte skall föranleda någon annan påföljd. En sådan befattningshavare får
även fatta beslut enligt 3 § fjärde stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i
vissa fall vid förverkande m.m.

Bestämmelserna i första stycket inskränker inte allmän åklagares åtalsrätt.

33 §

Om ägaren till en vara, som kan förverkas enligt 16 § första stycket 1,

inte kan delges stämning på det sätt som är föreskrivet för stämning i brott-
mål, får talan om annan egendom än transportmedel föras mot den hos vil-
ken varan påträffades. Med transportmedel förstås motordrivet fordon och
tillhörande släpfordon samt fartyg och luftfartyg.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1960:418) om

straff för varusmuggling skall upphöra att gälla.

2. Den som efter lagens ikraftträdande tar sådan befattning som anges i 12

eller 13 § med en vara som varit föremål för varusmuggling enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling skall fällas till ansvar enligt 12 eller
13 § .

3. Beträffande varor som varit föremål för varusmuggling eller försök till

varusmuggling enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall
tillämpas vad som i den lagen är föreskrivet om förverkande. Vad som är fö-
reskrivet i denna lag om förverkande skall dock tillämpas om det leder till en
lindrigare bedömning.

background image

10

SFS 2000:1225

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2000

4. Vad som föreskrivs i 19�22 och 24�27 §§ om åtgärder vid brott enligt

denna lag skall tillämpas även beträffande brott enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.

5. I fråga om åtal för brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmugg-

ling och i fråga om förverkande till följd av sådant brott skall 20, 23 a och
24 §§ den lagen fortfarande tillämpas.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

BOSSE RINGHOLM
(Finansdepartementet)

Viktiga lagar inom förmögenhetsrätt

Viktiga lagar inom förmögenhetsrätt