SFS 1985:206

Lag

SFS 1985:206

t"'* om vitenj

utkom från trycket

äi>

utfärdad den 18 april 1985.

den 30 april 1985

Enligt riksdagens b eslut' föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning fär

r' föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2 -6, 9 och 10 §§ gäller

dock inte sådana viten som riktar sig till var och en.

'Prop. 1984/85:96, JuU 22. rskr 211.

609

? 20-SFS1985

r

¬

SFS 1985:206

Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som ä r särskilt

föreskrivet.

Allmänna bestämmelser om viten finns även i b rottsbalken och bötes-

verkställighetslagen (1979:189).

Vitesföreläggande
2 § Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna

fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en

skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet

framgå vid vilken tidp unkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.

Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller

rättslig möjlighet att följa föreläggandet.

När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte

föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.

Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.

Vitesbelopp

3 § När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn

till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till

omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande

som är förenat med vit et. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om
annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall
ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.

Löpande vite

4 § Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite före­

läggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje
tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om

föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressa­

ten underlåter att fullgöra denna.

Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande före­

skrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att vitet skal l

betalas för varje gång föreskriften överträds.

Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon sär skild föreskrift följer

att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.

Föreläggande att lämna viss uppgift

5 § Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda
ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo­

men, får myndigheten också förelägga d enne att, om hans rättsställning
upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehava­
rens namn och ad ress. Även ett så dant föreläggande får förenas med vite.

Utdömande av vite m. m.

610

6§ Frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av den

¬

r^Irfiyndighet som har utfä rdat vitesföreläggandet eller, om detta har skett

SFS 1985:206

efter överklagande i frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som

har prövat denna fråga i första instans. Ansökan om utdömande görs hos

länsrätten i det län där myndigheten är belägen. Vad som har sagts nu
gäller dock ej i fall som avses i an dra stycket eller 7 §. Frågor om utdö­

mande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i

Stockholms län på ansökan av justitiekanslern.

Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon

annan till fullgörande av en skyldighet i en rä ttegång eller i annat motsva­

rande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har
utfärdat föreläggandet.

7 § Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,

1. om vitet rik tar sig till var och en,
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om i något an nat fall än som förut har angetts tingsrätten själv eller,

efter talan mot rätte ns beslut, högre rätt har förelagt vitet.

8 § När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter

särskild ta lan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än

böter inte är föreskrivet.

9 § Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas

ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.

Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket

flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en

gång utdömas högre belopp än som har angetts i före läggandet. När ett

beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, far vite inte dömas ut för
sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.

Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts

adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan
talan uppkom.

Biträde av polismyndighet

• 10 § En myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdö­

mande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, anlita
biträde av polismyndighet.

Denna lag träd er i kraft den 1 juli 1985. Vad som föreskrivs i 6 § gäller

dock ej i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

(Justitiedepartementet)

611

¬