SFS 1994:1550 Tullag

SFS 1994:1550

Utkom från trycket
den 27 december 1994

Tullag;

utfärdad den 15 december 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller dels tull som tas ut vid import eller export av varor

från eller till tredje land, dels Tullverkets övervakning och kontroll av
import från och export till sådant land. Vad som sägs i denna lag om tull
gäller även andra skatter samt sådana avgifter som skall tas ut för varor vid
import från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av
sammanhanget.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning

(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den
2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr
2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende

skatt på varor som förs in i landet från sådan del av EG: s tullområde som
ligger utanför EG: s skatteområde. Genom dessa bestämmelser genomförs
delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmo-
nisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter. Ge-
mensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och rådets
direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och övervakning av
sådana varor.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna (EEG) nr

2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och
lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m. m.

Innebörden av vissa uttryck

2 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet Sveriges landområde och sjöterritorium samt

luftrummet däröver,

EG:s tullområde: åt områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)

nr 2913/92,

1

Prop. 1994/95:34, bet. 1994/95: SkU8, rskr. 1994/95:96.

5934

EG: s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-

ser om en viss skatt är tillämpliga,

tredje land: område som inte omfattas av EG: s tullområde,
tullklarering: en tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som angetts

till en godkänd tullbehandling,

förtullning: en tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som deklare-

rats för övergång till fri omsättning.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i

förordning (EEG) nr 2913/92.

Vid tillämpning av tullagstiftningen förstås med tullmyndighet General-

tullstyrelsen och underställda myndigheter. Med tullagstiftningen förstås
såväl EG: s bestämmelser som svenska tullförfattningar.

Införsel av varor till EG: s tullområde

3 § Bestämmelser om skyldigheter för den som för in varor i EG:s
tullområde finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela
närmare föreskrifter till utfyllnad av dessa bestämmelser.

Övergång till fri omsättning eller godkänd tullbehandling av varor

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka platser varor får
deklareras för övergång till fri omsättning eller anges till annan godkänd
tullbehandling av varor.

5 § Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt får
inte någon förfoga över en icke-gemenskapsvara innan den har förtullats.

6 § Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som avses
i 2 kap. 7 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

7 § Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,
bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar varor
för övergång till fri omsättning för importörs räkning (ombud för impor-
tör), tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan tull

fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett om-
buds tillstånd, får även importören ta hand om och förfoga över varan.

Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll, får regeringen

föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor.

Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta

hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits
om hand.

8 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med tillämp-
ning av ett förenklat förfarande enligt 7 §, skall deklaranten ge in komplet-
terande tulldeklaration senast nio dagar efter den dag då varan frigjordes.

9 § Den som till landet för in eller låter föra in en vara från ett område
som ligger inom EG: s tullområde men utanför EG: s skatteområde, är

5935

SFS 1994:1550

SFS 1994:1550

skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. Motsvarande gäller den
som för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område.

En gemenskapsvara som förs in i landet från ett sådant område får

förvaras på tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning på

tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse

från tull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras
ut ur landet till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena export

eller passiv förädling.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om anmälningsskyldighet

och tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling på ifrågavaran-
de varor.

10 § Den som är skyldig att betala import- eller exporttull för en vara,

eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd (den tullskyldige), är
skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall tas ut för varan vid
import eller export.

Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 § är

skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall tas ut för varan
på grund av införseln eller utförseln.

Skatt och avgift enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i den

ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndigheten i de fall som avses i

83 § medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull samt

avgift.

11 § I verksamheten enligt tullagstiftningen använder tullmyndigheter-

na ett system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Bestäm-
melser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen
(1990:137).

12 § Tullmyndigheten kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra

handlingar och uppgifter som skall avges till en tullmyndighet får lämnas
genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt
med hjälp av automatisk databehandling.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och

utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för

uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor om det

tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

En tullmyndighet får genom tulldatasystemet överföra elektroniska do-

kument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.

13 § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till en tullmyndighet
när det blivit tillgängligt för myndigheten för överföring till sådan form att
det kan läsas.

Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan myn-

dighet än tullmyndighet eller genom juridisk person efter bemyndigande
enligt 9 § tullregisterlagen (1990:137) anses dokumentet dock ha kommit
in till tullmyndigheten redan när det tagits emot och kan antas ha avskilts
för tullmyndigheten hos förmedlaren.

5936

5937

SFS 1994:1550

14 § Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt doku-
ment till tulldatasystemet, skall tullmyndigheten handlägga ärendet i sak
först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande av

dokumentets tullidentifikationsnummer (tullid).

15 § Tullmyndighetens beslut i ett ärende som väckts genom ett elektro-

niskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument.

16 § Att var och en får anlita ombud i sina mellanhavanden med tull-
myndigheterna är föreskrivet i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen
får meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i fråga om använd-
ning av ombud.

17 § Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är anställd

och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldek-
laration avges genom ombud, hos ombudet.

18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall

lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbehand-
ling.

19 § Den som enligt enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2913/92 är

skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar skall bevara dessa i fem
år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara

föreskriven i annan lag eller författning.

Tulltaxering, omprövning och skönstulltaxering

20 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fast-
ställer en tullmyndighet tull som skall betalas vid import från eller export
till tredje land (tulltaxering).

Omprövning

21 § Den tullmyndighet som fattat beslut om tull som första instans skall
ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydele för tulltaxeringen om den
tullskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Ytterligare regler om
omprövning av tull finns i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.

Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om ompröv-

ning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut
om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall
ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.

22 § Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut som vunnit
laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan.

23 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i
efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid om den
tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker.

Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om

straff för varusmuggling, får tulltaxering och omprövning enligt första

188-SFS 1994

SFS 1994:1550

stycket göras även efter utgången av nämnda tid för den vara som åtalet
avser. Beslut om det får dock inte meddelas senare än under kalenderåret
efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslutet inte
meddelas senare än sex månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall
tullmyndigheten undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en

juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling,

om brottet avser tull som den juridiska personen haft att betala.

Skönstulltaxering

24 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller ompröv-
ning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund (skönstulltaxering).

Betalning och återbetalning av tull

Betalning

25 § Tull skall betalas till tullmyndigheten inom tio dagar från den dag
då den tullskyldige underrättades om kravet, om inte betalningsanstånd
medgetts.

26 § Tullmyndigheten får medge betalningsanstånd för den som bedri-
ver importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfatt-
ning (kreditimportör). Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräk-
ning. Motsvarande gäller den som bedriver exportverksamhet eller annan
som exporterar varor i större omfattning.

Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat tulldeklaration

som ombud för tullskyldig, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att
fullgöra den tullskyldiges betalningsskyldighet.

Särskild tullräkning utfärdas en gång i veckan och omfattar tulltaxe-

ringsbeslut för alla varor som frigjorts under en kalendervecka. Räkningen
skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter nämnda kalendervec-
ka.

Om ett ombud har tagit emot medel av tullskyldiga för betalning av

tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra tillgångar.

27 § Av förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att ställande av säkerhet
är ett villkor för betalningsanstånd i fråga om tull. Även i övrigt finns

gemenskapsföreskrifter om att säkerhet skall ställas för tull. Regeringen får

föreskriva att säkerhet skall ställas för andra skatter och avgifter. Om
säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge
den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

28 § Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till
utfyllnad av reglerna om uppbörd i förordningen (EEG) nr 2913/92.

Återbetalning

29 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i förord-
ning (EEG) nr 2913/92. Om en tullskyldig har betalat annan skatt än tull,
tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift med högre belopp än han
rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäl-

5938

ler när han betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller
annan avgift som rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid
redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som
medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9 - 1 3 §§ samma lag återbetalas
dock inte.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan

skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den tullskyldige skall
betala till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning

av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning.

Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad

av reglerna i förordningen (EEG) nr 2913/92 om återbetalning eller efter-
gift av tull.

Dröjsmålsavgift

30 § Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt 58 § 2 - 5 mom. uppbördslagen (1953:272).

Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffan-

de dröjsmålsavgift enligt första stycket.

Ränta

31 § I förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 föreskrivs i vilka
fall ränta skall tas ut på tull som skall betalas. I motsvarande fall skall ränta
tas ut även på andra skatter och avgifter som skall betalas.

Ränta tas ut även på andra skatter än tull samt på avgifter som skall

betalas

1. på grund av bokföring i efterhand enligt förordning (EEG)

nr 2913/92,

2. enligt beslut av Generaltullstyrelsen eller allmän förvaltningsdoms-

tol,

3. i fall som avses i artiklarna 202-204 i förordning (EEG) nr 2913/92,

när andra skatter eller avgifter undandragits genom förfarandet,

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som

tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte
lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut
på andra skatter än tull samt på avgifter.

Ränta enligt första — tredje styckena tas dock inte ut på belopp som får

dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull tilläm-

pas även i fråga om ränta som avses i denna paragraf.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen

får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta
på annan skatt än tull eller på avgift enligt denna paragraf, om det finns
synnerliga skäl.

32 § Ränta som avses i 31 § andra stycket 1 eller 2 skall beräknas från
utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för
övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet skall

5939

SFS 1994:1550

SFS 1994:1550

betalas. Ränta på skatt eller avgift, som motsvarar tidigare återbetalat
belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbeta-
lades.

Ränta enligt 31 § andra stycket 3 skall beräknas från utgången av den

månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och
med den månad då beloppet skall betalas.

Ränta enligt 31 § tredje stycket tas ut för den tid fördröjningen omfat-

tar.

33 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 29 § utgår ränta. Ränta
utgår även på ränta enligt 31 § och på dröjsmålsavgift som återbetalas.
Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats
till och med den månad då beloppet återbetalas.

34 § Om beräkning av ränta i fall som avses i 31 § första stycket finns
bestämmelser i förordningen (EEG) nr 2454/93.

Ränta i fall som avses i 31 § andra och tredje styckena och 33 § beräknas

för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregående året.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. För den tid som
infaller efter utgången av det år då skatten eller avgiften slutligt fastställs
tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte
uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

35 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 § har ändrats på sådant
sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre
belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta

återbetalas.

Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt

31 § utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 33 § har ändrats på sådant sätt

att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall
den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i
tullagstiftningen om tull gäller därvid i tillämpliga delar.

36 § För betalning enligt bestämmelserna i 25 - 35 §§ får uppgifter läm-
nas mellan Tullverket och annan genom överföring av elektroniska doku-
ment. Regeringen meddelar föreskrifter om sådan överföring.

Indrivning m. m.

37 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indriv-

ning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säker-
het, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

38 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är

juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att

5940

SFS 1994:1550

5941

betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldi-
ge betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis
efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall

föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges
betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen (1982:188)

om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull
enligt 37 §.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tullbelopp enligt första styc-

ket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

regressfordran enligt tredje stycket.

39 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsavgift, indrivning, avräkning,
och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller
även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på

ombud enligt 26 § andra stycket.

Tullauktion m. m.

40 § Om en vara skall säljas av tullmyndigheten enligt bestämmelser i
förordning (EEG) nr 2913/92 eller förordning (EEG) nr 2454/93, får varan
säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion (tullauktion)
eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara lämpligare. Om
varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas
täcka minst kostnaden för försäljningen eller om tullmyndigheten annars
finner att det finns särskilda skäl, får varan i stället förstöras.

Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av särskilda

bestämmelser.

41 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall tullmyndighe-

ten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den

som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan
antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tilläm-
pas även innan en vara förstörs.

42 § Medel från försäljningen enligt 40 § skall användas till att täcka i
första hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan, i
andra hand tull för varan och i tredje hand andra skatter och avgifter samt
ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller,

om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar
att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av
beloppet tillställas honom.

Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt andra

stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.

SFS 1994:1550

Export

43 § Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet

av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och

annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

Statistik

44 § Uppgifter som en tullskyldig eller någon annan lämnat om en vara
enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 2454/93 eller föreskrifter som
avses i 18 § denna lag används även för statistiska ändamål.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för transportmedel

från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till tullmyndighe-
ten för transportstatistiska ändamål.

Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m. m.

45 § Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt
frizoner och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och
kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen får meddela
föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till flygpassagerare

som avreser till utlandet får inrättas butik på flygplats (exportbutik). Om
det finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även på någon annan
plats.

46 § Tillstånd att inrätta frizon, frilager eller exportbutik meddelas av
regeringen.

47 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara som
införs till det svenska tullområdet på tillfälligt lager. Om ingen fraktförare
åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den
på tillfälligt lager. Vad som sagts nu gäller inte, om varan blir deklarerad
till ett tullförfarande eller anmäld till annan godkänd tullbehandling och
inte heller om varan redan är underkastad ett tullförfarande.

Befordras en vara på ett fordon som kommer till det svenska tullområ-

det med fartyg är den som svarar för vägtransporten skyldig att lägga upp
varan på tillfälligt lager om fordonets förare medföljer fartyget. I annat fall
har redaren denna skyldighet.
Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara inte fullgör sin
skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt
lager genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgör skyldigheten skall
ersätta Tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring.
Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget
förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

48 § En tullmyndighet får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det
behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller
tullager. I sådant fall skall 47 § tredje stycket tillämpas.

Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade

varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

5942

SFS 1994:1550

49 § Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i
fråga om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en frizon
eller ett frilager.

50 § I en frizon och ett frilager får industriell verksamhet, annan kom-
mersiell verksamhet och serviceverksamhet bedrivas med de begränsning-
ar och på de villkor regeringen föreskriver.

51 § Innehavare av en exportbutik skall betala den tull som belöper på
sådan oförtullad vara som säljs till en resande med bestämmelseort inom
EG: s tullområde. Vad som sägs om tull i denna paragraf gäller inte för
andra skatter eller avgifter.

52 § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt exportbutiker är
underkastade tullmyndigheternas övervakning och kontroll.

Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga

om varor som förvaras på sådana platser.

53 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller
frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som
lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja
vad han i verksamheten fått veta om någon enskilds ekonomiska och
personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället
bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Tullverkets kontrollverksamhet

54 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för transportme-
dels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedlets an-
komst från eller avgång till annat land.

55 § Icke-gemenskapsvaror och varor som hänförts till en godkänd tull-
behandling som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde är
underkastade tullmyndigheternas övervakning och kontroll (står under
tullkontroll). Detta gäller inte oförtullade varor som lämnats ut till fritt
förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning, utom i fall
då deklarationen ogiltigförklarats.

56 § Transportmedel står under tullkontroll, om det

1. ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll,

2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess

anmälan om transportmedlet enligt 54 § har behandlats av tullmyndighe-
ten,

3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att

medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.

Utöver vad som följer av första stycket 1 och 2 står transportmedel, som

kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas enligt 57 §,
under tullkontroll till dess undersökningen slutförts.

5943

SFS 1994:1550

57 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tull-
lagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten

undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan

förvaras,

2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner, frilager och exportbuti-

ker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förva-
ras, och även lokaler inom sådana områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och

liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s

tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 §

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

58 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tullkont-
roll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling
för transportmedlet och dess last och att stanna på en tullmyndighets
anmaning.

Förbud får meddelas föraren eller befälhavaren att göra uppehåll under

resa inom det svenska tullområdet, att utan tullmyndighetens medgivande
ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och
lossa eller lasta transportmedlet.

Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under tullkont-

roll och även andra personer är skyldiga att stanna på tullmyndighets
anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning att anta att
anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt tullagstiftningen.

Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får medde-

las endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och
kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad som är nödvän-
digt för detta ändamål.

59 § En tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkännings-
märken på transportmedel, containrar och andra varor som står under
tullkontroll. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om registrerings-
bevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när
det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

Bestämmelserna om befogenhet för en tullmyndighet att tillfälligt ta

hand om oförtullade varor finns i 48 § första stycket.

60 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något
väsentligt hinder för trafiken, får en tullmyndighet tillfälligt stänga av
områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går om-
bord på eller lämnar transportmedel. Detta gäller även annat område
närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga
lager, frizoner och flygplatser.

61 § En tullmyndighet får preja fartyg inom det svenska tullområdet, om
det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av

import eller export av varor.

5944

SFS 1994:1550

Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG: s tullområde lämnar

detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat
tvingande skäl föreligger, får tullmyndigheten, om befälhavaren inte följer

en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till en

plats inom det svenska tullområdet. Om en anmaning inte kan ges eller om
det finns särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller
avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan före-
gående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller

inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den

andra staten.

62 § För sådan kontroll som avses i 57 § skall den vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras ge den
som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmed-
let. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen

som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen
avser.

Den som inte fullgör skyldigheten enligt förordning (EEG) nr 2913/92

att svara för den transport och hantering som är nödvändig för undersök-
ning och provtagning av varor, skall enligt beslut av tullmyndigheten
ersätta staten dess kostnad för åtgärderna. Vad som sägs i 37 § om indriv-
ning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullmyndigheten får medge
befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

63 § Även i annat fall än som avses i 62 § första stycket får en tulltjänste-
man undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.

64 § Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats enligt
tullagstiftningen inte är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkun-
nig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara
oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den
sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgif-
ten avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda

värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

En tullmyndighet får, med Generaltullstyrelsens medgivande, anlita

särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling
rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat
uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslu-
tar annat.

Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon

annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten
dess kostnad. Vad som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla även
sådan ersättning.

65 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyldig-
heten enligt 118 §, får regeringen föreskriva att den som deklarerar en vara
till ett tullförfarande eller anmäler en vara till annan godkänd tullbehand-
ling skall lämna uppgift om sitt organisationsnummer eller personnum-
mer.

5945

SFS 1994:1550

66 § Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kont-
rollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 57 - 63 §§ om tullmyn-

dighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndig-
het och Kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid Kustbevak-

ningen.

Även postbefordringsföretag som regeringen bestämmer och järnvägsfö-

retag är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag i
fråga om varor som befordras med post eller på järnväg. I fråga om sådan
medverkan gäller inte 57 - 63 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i

första och andra styckena.

67 § Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall utan
kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till Tullverkets förfo-
gande som enligt vad Generaltullstyrelsen bedömer behövs för undersök-
ning och tullklarering av resgods och fordon som resande för med sig, för
förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande samt för tullper-

sonal under uppehåll i tjänstgöringen.

68 § Tullmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs
för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett
riktigt och fullständigt sätt.

Vad som sagts i första stycket gäller även den för vars räkning en vara

importerats eller exporterats.

Om ett föreläggande enligt första eller andra stycket avser uppgifter i

räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa
därvid efter tullmyndighetens bestämmande tillhandahållas i utskrift eller
på medium för automatisk databehandling.

69 § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av
sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan per-
sons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som
rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över
kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den
andre personen (kontrolluppgift).

Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga

ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga
handlingar till tullmyndighetens förfogande för granskning.

70 § Tullmyndigheten får besluta om revision hos den som är eller kan
antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt
den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse för
kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan
hämtas ur handlingar som rör verksamheten.

Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyl-

digheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt.

5946

SFS 1994:1550

71 § Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan
revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt

76 och 77 §§.

I ett beslut om revision skall tullmyndigheten forordna en eller flera

tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).

72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på
ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgär-
der i beskattningsförfarandet.

Tullmyndigheten får om det behövs bestämma tid och plats för revi-

sionen. Denna får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan
kl. 19 och kl. 8. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det
och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på

begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

73 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör
verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 76 §.

Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska varulager.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning

som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

74 § Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de hand-
lingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall
också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verk-
samheten för sådan åtgärd som avses i 73 § och om möjligt ställa en
ändamålsenlig arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som
behövs vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpme-

del för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant
hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av
upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgäng-
ligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer

överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de

tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att tillgo-
dose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via
telenät.

Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra

stycket får tullmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsma-
terial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart
som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den revide-
rade.

5947

SFS 1994:1550

Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revi-

sionen till den reviderade i de delar som rör honom.

76 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision
undantas

1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,

2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens

innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon
annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handling-

ens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar

även föreläggande att lämna uppgifter.

77 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in
till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen
eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision

skall handlingen, om tullmyndigheten anser att den bör granskas, omedel-
bart förseglas och överlämnas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften

skall undantas från kontrollen.

78 § I fråga om upptagning som avses i 73 § tredje stycket bestämmer
länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke

besluta om sådana begränsningar i tullmyndighetens rätt att själv använda
tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från
granskning, inte skall bli tillgänglig för myndigheten.

79 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrol-

len handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 77 och 78 §§
samt i första stycket.

80 § Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får
dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen
eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan
beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller

omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Tullskyldighet för postförsändelser

81 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser

skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som dekla-
rant och tullskyldig, om varorna inte deklareras för övergång till fri om-
sättning eller hänförs till annan godkänd tullbehandling av någon annan.

5948

SFS 1994:1550

Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses

som deklarant och tullskyldig vid tillämpning av regler om omprövning
och bokföring i efterhand.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

82 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller med
databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration eller ett
annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning för fastställan-
de av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en
särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull som
inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma
gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett
ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat
ärende som avser fastställande av tull.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när den

oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när det gäller mervärdes-
skatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).

Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering skall den

tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull
som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle
ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig
uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

83 § Tulltillägg skall påföras om tullskyldighet uppkommer på grund av

1. olaga införsel,

2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller
3. förfogande i övrigt över en oförtullad vara, i strid mot för varan

föreskriven inskränkning i förfoganderätten som föreskrivits för varan.

Första stycket gäller endast om den tullskyldige rätteligen skulle ha

lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration
till ledning för fastställande av tull.

84 § Tulltillägget enligt föregående paragraf är tjugo procent av den tull
som påförs. Även den som förfogat över en förtullad vara i strid mot

föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetal-
ning av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den
tullförmån som den tullskyldige går miste om.

85 § Vid tillämpning av 82 § ansvarar den som är tullskyldig för hand-
lingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat doku-
ment som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha
lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämna-
ren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

86 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller
felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat doku-
ment som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

5949

5950

SFS 1994:1550

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av

ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbe-

frielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning

eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en tullskylding frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält

förhållande som avses i 83 § påförs inte tulltillägg.

87 § Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med
tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsför-
farande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den
tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift
(förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor, om den

tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte fullgjort skyl-
digheten inom den bestämda tiden.

88 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med
den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jäm-
förligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felak-
tigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller
om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandra-

gits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten

är att anse som ringa.

89 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyl-

dige har avlidit.

90 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande,
skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del varan
eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga
skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förver-
kande har vunnit laga kraft.

Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid

bestämmande av påföljd.

91 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndighe-
ten. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna

ombudet som avses i 100 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga
uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften
inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan
skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det

slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift

skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om
beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har

SFS 1994:1550

vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt
ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs
först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare

handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall

den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

Underrättelse om att tullmyndigheten överväger att påföra tulltillägg

eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.

92 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det
föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.

Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg

som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg

eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anled-
ning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut.

93 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte.

Tulltillägg tillfaller staten.

94 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får tull-
myndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.

95 § Bestämmelserna i 25 - 27, 30, 36 och 37 §§ tillämpas även i fråga
om tulltillägg och förseningsavgift.

96 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till tullmyndighet

enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat
med stöd av denna lagstiftning,

2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 §,
3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot före-

skrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd
av denna lagstiftning, eller

4. bryter mot föreskrift i förordningen (EEG) nr 2913/92, förordningen

(EEG) nr 2454/93, denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av
denna tullagstiftning eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av
denna lagstiftning om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter

om varor som förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller i
frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett
tullförfarande

döms för tullförseelse till böter.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

97 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

5951

SFS 1994:1550

98 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av

tullmyndighet.

99 § När en tullmyndighet med stöd av tullagstiftningen förelägger tull-

skyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan
tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller

inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldig-
het som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre

än femtusen kronor.

Frågor om utdömande av vite prövas av Generaltullstyrelsen.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.
I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten.

Allmänt ombud

100 § Hos Generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för

det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 § första stycket
utom sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränk-
ning i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan
även till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har
då samma behörighet som den enskilda parten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det

allmänna ombudet och ersättare för denne.

Överklagande

101 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen

har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats
med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos
Generaltullstyrelsen.

Tullmyndighets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.

102 § Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid tulltaxering i en

fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull skall överklagandet ha
kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den
dag då tullskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet meddelats sena-
re än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom får
överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre,
komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av
beslutet.

Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövnings-

beslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet
meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom
blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige
fick del av omprövningsbeslutet.

Den tullskyldige får överklaga ett tulltaxeringsbeslut även om det inte

gått honom emot.

5952

SFS 1994:1550

103 § Beslutsmyndighet som avses i 102 § skall pröva om den tullskyldi-

ges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in
för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller
tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att besluts-

myndigheten har lämnat den tullskyldige en felaktig underrättelse om hur
man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden

kommit in till en annan tullmyndighet än den som fattat beslutet. Överkla-
gandet skall då omedelbart översändas till den tullmyndighet som fattat
beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till tullmyndighe-
ten.

104 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 §, skall beslutsmyndig-

heten snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande förfaller, om tullmyndigheten ändrar beslutet så som

den tullskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige begär,

skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får
myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

105 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 § eller förfaller enligt

104 §, skall tullmyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövnings-

beslut och övriga handlingar i ärendet till Generaltullstyrelsen. Om det
finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till Generaltullstyrelsen
utan föregående omprövning.

106 § Vad som sägs i 1 0 2 - 105 §§ gäller också överklagande av beslut

om ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift.

107 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestäm-
melser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i

övrigt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, när det är fråga om

1. fastställelse av tull och prövningen inte gäller sådant beslut om be-

frielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull som meddelats med
stöd av regeringens bemyndigande,

2. uttag av tull ur en vara enligt gemenskapsregler eller 37 § denna lag,
3. temporär import,
4. restitution av tull,

5. ursprungsintyg som krävs för erhållande av förmånsbehandling,

6. inskränkning i rätten att förfoga över en vara,
7. bindande klassificeringsbesked,
8. ränta eller dröjsmålsavgift,

9. tulltillägg eller förseningsavgift,

10. ersättning som avses i 62 § andra stycket eller 64 § eller ersättning

för särskilda kostnader för bindande klassificeringsbesked,

11. beslut om föreläggande som meddelats enligt tullagstiftningen, eller
12. utdömande av vite.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I övrigt överklagas Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller

5953

SFS 1994:1550

enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullag-
stiftningen i övrigt hos regeringen, om inte annat är särskilt föreskrivet.

108 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari

enligt 100 § det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får också
motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden
för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till
den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överkla-
gande görs enligt 102 eller 106 §, inom en vecka i mål om bindande
klassificeringsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick
del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte
fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha
kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även

det senare överklagandet förfallet.

109 § Bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18 — 24 §§ taxeringslagen

(1990:324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i

102 och 106 §§. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskattever-

ket skall gälla det allmänna ombudet och vad som sägs om länsrätten
Generaltullstyrelsen.

110 § Beslut enligt 20, 21, 23 och 24 §§ samt beslut om tulltillägg och

förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av
tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet
avgörs.

Särskilda bestämmelser

111 § Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas

från en tullmyndighet, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

112 § Av förordningen (EEG) nr 918/83 framgår att tullfrihet skall med-

ges för försändelser som avsänts från ett tredje land till en mottagare i
gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, dock
inte till den del sådan försändelse innehåller alkoholhaltiga produkter,
parfym, luktvatten, tobak eller tobaksvaror.

Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt och

avgift inte tas ut för en varuförsändelse när den tull och annan skatt och
avgift som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till
etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen innehåller
spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller utgör ett led i en postor-
derförsäljning.

113 § En tullmyndighet kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts

till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för Tullver-
ket.

Tull skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten enligt första

stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av
artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93.

5954

SFS 1994:1550

5955

114 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrif-

ter om hur varor skall hänföras till en godkänd tullbehandling i vissa fall,
när varor importeras till eller exporteras från tullområdet på järnväg, med
post eller med luftfartyg.

115 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten

inom område och på de tider som regeringen föreskriver. Regeringen får
föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för
allmänheten.

116 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall

betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som rege-
ringen föreskriver.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

117 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1. tillstånd till betalningsanstånd,

2. utfärdande av särskild tullräkning, och
3. tillstånd att inneha exportbutik.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första

stycket.

118 § Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla Sveriges riks-

bank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk,

Kommerskollegium, skattemyndighet och Statistiska centralbyrån uppgif-
ter som förekommer hos tullmyndigheterna och som rör import eller
export av varor.

I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande till

vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk
databehandling.

119 § Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen att meddela före-

skrifter i de ämnen som anges i 3 §, 4 §, 7 § första och andra styckena, 9 §,

12 § tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 §§, 44 § andra stycket, 45 § första

stycket, 49 §, 50 §, 52 § andra stycket, 54 §, 65 §, 66 § tredje stycket och

114-117 §§.

1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anled-

ning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid lagens ikraftträ-
dande upphör tullagen (1987:1065) och tulltaxelagen (1987:1068) att gäl-
la. Beslut enligt den upphävda tullagen som har meddelats före ikraftträ-
dandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

2. De upphävda lagarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om

varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning
före ikraftträdandet.

3. Föreskrifterna i den upphävda tullagen om tullager och frihamn

gäller ett år efter ikraftträdandet i fråga om tullager och frihamnar till vilka
tillstånd getts före ikraftträdandet.

4. Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet och om

Tullverkets kontrollverksamhet enligt den upphävda tullagen skall fortfa-

SFS 1994:1550

rande gälla i fråga om krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel och produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska
produkter när krigsmaterielen eller produkterna förs ut ur landet till ett
land som är medlem i Europeiska unionen.

Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt den upp-

hävda tullagen, samt 63 §, 64 § till den del den avser skyldighet att stanna
på tullmyndighets anmaning och 65 § samma lag skall fortfarande gälla för
varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av pri-

vatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen. Detsamma gäller

a. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
b. injektionssprutor och kanyler,
c. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa

dopningsmedel,

d. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1973:1176),
e. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit-

handskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller
liknande,

f. kulturföremål som avses i 5 kap. 4 - 6 §§ lagen (1988:950) om kultur-

minnen m.m.,

g. hundar och katter för annat ändamål än handel,
h. spritdrycker, vin eller starköl,
som förs in i landet från eller förs ut ur landet till ett land som är medlem

i den Europeiska unionen om införseln eller utförseln står i strid med
förbud eller sker med stöd av tillstånd som föranletts av vilseledande
uppgift.

5. Förekommer det i lag eller i annan författning hänvisning till tullagen

(1987:1065) eller tulltaxelagen (1987:1068) skall hänvisningen i stället
gälla motsvarande bestämmelser i den nya tullagstiftningen.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

JAN NYGREN
(Finansdepartementet)

5956