SFS 1997:203 Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

SFS 1997:203

Utkom från trycket
den 14 maj 1997

Lag
om ändring i förmånsrättslagen (1970:979);

utfärdad den 30 april 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 12 § förmånsrättslagen

(1970:979)2 skall ha följande lydelse.

12 §3 Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön

eller annan ersättning på grund av anställningen. Förmånsrätten omfattar
fordringar som har förfallit till betalning under de sista sex månaderna av ar-
betstagarens anställningstid hos konkursgäldenären eller därefter. Fordring-
arna får inte ha förfallit till betalning tidigare än tre månader innan konkurs-
ansökningen kom in till tingsrätten. Har konkursen föregåtts av ett förfa-
rande enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion och har konkursan-
sökningen gjorts inom ett år från det att företagsrekonstruktionen upphörde,
skall vid tillämpning av tredje meningen, om det är förmånligare för arbets-
tagaren, anses som om konkursansökningen hade gjorts då ansökningen om
företagsrekonstruktion skedde. I sådant fall skall det bortses från tiden mel-
lan ansökningarna.

Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsäg-

ningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Uppsägningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för kon-
kursgäldenären eller annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av
förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos of-
fentlig arbetsförmedling som arbetssökande. För uppsägningstid omfattar
förmånsrätten endast lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken ar-
betstagaren under den tid lönen eller ersättningen avser har haft av egen rö-
relse eller har förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i en annan anställ-
ning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning fordran på lön eller ersätt-
ning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt, skall med samtidig in-

komst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som utgår av

statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma
tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till bi-
draget efter uppsägningen.

Om en lönefordran som har förfallit tidigare än tre månader före konkurs-

ansökningen har varit föremål för tvist, omfattas den av förmånsrätt om talan

1

Prop. 1996/97:102, bet. 1996/97:LU19, rskr. 1996/97:199.

2

Lagen omtryckt 1975:1248.

3

Senaste lydelse 1996:769.

351

SFS 1997:203

har väckts eller förhandling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har begärts inom fyra måna-
der från förfallodagen och konkursansökningen har följt inom sex månader
från det att tvisten slutligt har avgjorts.

Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansök-

ningen omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det
närmast föregående intjänandeåret.

Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare

eller dennnes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen
och därpå följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pen-
sion, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit an-
svaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall en arbetstagare som själv

eller tillsammans med nära anförvanter senare än sex månader före konkurs-
ansökningen har ägt en väsentlig andel av företaget och som haft ett bety-
dande inflytande över dess verksamhet inte ha förmånsrätt enligt denna para-
graf för lön eller pension.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfa-

rande för fordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs före ikraft-
trädandet.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Göran Lambertz
(Justitiedepartementet)

352