1 § Har någon, som här i riket försättes i konkurs, egendom jämväl i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen omfatta sagda
egendom.
I fråga om sådan egendom skola, där ej annat följer av vad här nedan
stadgas, lända till efterrättelse vad svensk lag innehåller om den
verkan konkurs medför beträffande gäldenärens rätt att råda över sin
egendom, om vad till konkursbo hörer och om återvinning till konkursbo,
om gäldenärs rättigheter och skyldigheter under konkurs, om konkursbos
förvaltning, om borgenärers betalnings- och förmånsrätt, om utdelning,
om ackord samt om avslutande av konkurs; dock skall i konkursboet ej
ingå egendom, som enligt lagen i den främmande stat, där den finnes,
överhuvud ej må tagas i anspråk av ägarens borgenärer.
2 § Inträffar här i riket konkurs, som omfattar egendom i någon av
förenämnda främmande stater, bör rätten utan dröjsmål låta i den för
offentliga meddelanden avsedda tidningen i den främmande staten kungöra
beslutet om egendomsavträde. Rätten bör ock föranstalta, att i den
främmande staten konkursen varder, i den mån sådant är där påbjudet,
inskriven i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglyst) eller i
fartygsregister eller annat offentligt register. Lag (
1987:674).
3 § Yppas, beträffande registrerat fartyg eller luftfartyg, som har
hemort i någon av de främmande staterna, eller lott i sådant fartyg,
fråga om återvinning till konkursbo eller fråga, huruvida inskrivning i
fartygsregister är av betydelse för giltigheten gentemot konkursboet av
gäldenärens förfogande över fartyget eller fartygslotten, lände till
efterrättelse lagen i den stat, där fartyget har hemort.
4 § Där, i enlighet med lagen i den främmande staten, lös egendom varå
bestämmelserna i 3 § ej äga tillämpning är satt till underpant för gäld,
skall såframt egendomen, då konkursen inträffar, är kvar i den främmande
staten, lända till efterrättelse vad dess lag må innehålla rörande
verkan mot konkursbo därav, att inskrivning (tinglysning) av
pantsättningen skett eller försummats.
5 § Huru konkurs verkar i fråga om beståndet av rätt, som vinnes genom
utmätning (utlegg) i den främmande staten, samt beträffande fortgången
av där påbörjat utmätningsförfarande, skall bedömas enligt den statens
lag.
6 § Är egendom, som vid konkursens inträffande fanns i den främmande
staten, pantsatt, eller må den enligt dess lag kvarhållas för fordran,
skall den statens lag tillämpas i fråga om rätten att ur egendomen
uttaga fordringen.
7 § Vid försäljning av konkursboets egendom i den främmande staten skall
förfaras i enlighet med dess lag.
8 § Fråga, huruvida särskild förmånsrätt äger rum i egendom, som vid
konkursens inträffande fanns i annan fördragsslutande stat, så ock fråga
om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan egendom,
varde prövad enligt den främmande statens lag. Uppstår, beträffande
egendom som här avses, fråga om företrädet mellan fordran med allmän och
med särskild förmånsrätt, äge den senare fordringen företräde.
Fråga, huruvida förmånsrätt äger rum för skatt eller annan allmän
avgift, som pålagts i den främmande staten, eller för hushyra för där
belägen fastighet, skall bedömas enligt den statens lag. Allmän
förmånsrätt, som sålunda skall gälla, omfattar ej annan egendom än den
som vid konkursens inträffande fanns i den främmande staten, men gäller
i den egendomen framför annan allmän förmånsrätt. Vad i finsk lag finnes
stadgat om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skatt och särskild
förmånsrätt för annan fordran skall, utan hinder av vad i första stycket
sägs, vinna tillämpning.
9 § Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller om egendoms
befintlighet i viss främmande stat skall konkursgäldenärens fordran, som
är grundad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars
företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses
befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsom
befintlig här i riket.
Registrerat fartyg eller luftfartyg, som har hemort här i riket eller i
någon av de främmande staterna, skall anses befintligt i den stat där
det har hemort, dock ej vid tillämpning av 7 §.
10 § Denna lag äger ej tillämpning å fråga om konkursbos rätt eller
plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal, som ej var från båda
sidor fullgjort då konkursen inträffade.
11 § Har i beslut om gäldenärens försättande i konkurs angivits, att
rätten grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären
har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket, äge denna lag ej
tillämpning.
Bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist här i riket, om
styrelsen där har sitt säte. Lag (
1987:674).
Övergångsbestämmelser
1934:67
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall, där
konkurs följt på ansökan som gjorts före lagens ikraftträdande, ej äga
tillämpning å konkursen. Å dödsbos konkurs äger lagen ej tillämpning,
med mindre Konungen meddelat särskilt förordnande om dess tillämplighet
å sådana konkurser.
1981:6
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas
i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.
Genom lagen upphävs lagen (
1934:67) med bestämmelser om konkurs, som
omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge. Sätts lagen i
kraft i förhållande till endast två elle tre av de länder som anges i
lagen, gäller dock den gamla lagen fortfarande i förhållande till de
övriga länderna.
Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om konkurser och
förhandlingar om offentligt ackord utan konkurs som har beslutats före
den nya lagens ikraftträdande.
1987:674
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 11 § i
sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag
ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.