SFS 1994:232 Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

SFS 1994:232

Utkom från trycket

den 26 april 1994

Lag
om ändring i varumärkeslagen (1960:644);

utfärdad den 14 april 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om varumärkeslagen

(1960:644)

dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a §, av följande

lydelse.

37 §2 Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 - 1 0 §§
(varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har
överträtt ett vitesförbud enligt 37 a § får inte dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till

ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket

endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

37 a § På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 —

3 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken
får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsät-
ta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om

det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget för-
ringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen medde-
la vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar
käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom
från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbal-
ken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av
svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats

enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i

fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbal-
ken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I

samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i

radiolagen (1966:755).

1

Prop. 1993/94: 122, bet. 1993/94:LU17, rskr. 1993/94:227.

2

Senaste lydelse 1967:841.

430

SFS 1994:232

38 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång
skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid be-

stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetsha-
varens intresse av att varumärkesintrång inte begås och till övriga omstän-
digheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång skall

betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån
det är skäligt.

41 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen
efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att
varukännetecken som olovligen förekommer på varor, förpackningar, re-
klamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras. Kan
en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet
förekommer förstörs eller på visst sätt ändras får domstolen besluta om
detta. I ett sådant fall får domstolen också, på yrkande, besluta att egendo-

men skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som är

skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål, vars använ-
dande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras eller ändras på
visst sätt.

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i beslag om

det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts. I fråga om ett
sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första -tredje styckena tillämpas också i fråga om

försök och förberedelse enligt 37 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte i fråga om

intrång som har gjorts innan dess.

På regeringens vägnar

REIDUNN LAURÉN

Göran Karlstedt
(Justitiedepartementet)

431