SFS 1975:404

Lag

SFS 1975:404

om ändring i skadeståndslagen (1972:207);

utkom från trycket

utfärdad den 29 maj 1975.

17juni 1975

Enligt riksdagens beslut' föreskrives i fråga om skadeståndslagen

(1972:207)

de/san 5 kap. 8 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 6 §, 5 kap. 1 - 7 §§ och rubriken till 5 kap. skall ha

nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 § och 2 kap.

5 §, samt ett nytt kapitel, 6 kap., av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer skadeståndslagen att ha följande lydelse

från och med den dag då denna lag träder i kraft.

1 KAP.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas,

om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt
följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

2 § Med ren förmögenhetsskada förstås i denn a lag sådan ekonomisk

skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller
sakskada.

3 § Bestämmelserna i de nna lag om skyldighet att ersätta personskada

tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom
brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande som inne­

fattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i

förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik

brottslig gärning.

' Prop. 1975:12, LU 16, rskr 133, LU 23, rskr 209.

797

^ h'-^- 'T:'

¬

SFS 1975:404

2 KAP.

Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

1 § Var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person-

eller sakskada skall ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna
lag.

2§ Vållar någon som ej fyllt aderton år person- eller sakskada, skall

han ersätta skadan i den mån del är skäligt med hänsyn till ha ns ålder

och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvars­

försäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständig­
heter.

3 § Den som vållar person- eller sakskada under inflytande av sinnes­
sjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta skadan i den mån det är skäligt

med hänsyn till ha ns sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, förelig­

gande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt
övriga omständigheter. Detsamma gäller om någon vållar sådan skada

under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten och

rubbningen icke är självförvållad och tillfällig.

4 § Den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta

skadan enligt vad i 1 ~ 3 §§ är föreskrivet i fråga om person- och
sakskada.

5 § För skada som vållats genom underlåtenhet att avslöja brott utgår
ej ersättning enligt denna lag enbart på den grund att straff för under­

låtenheten kan f ölja enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

3 KAP.

Skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna

1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller

sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i

tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i t jänsten vållar ren

förmögenhetsskada genom brott.

I fråga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid

myndighetsutövning gäller vad n edan i detta kapitel sägs.

2 § Staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid

myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller
kommunen svarar.

Vad som sägs i första stycket om kommun gäller också lands­

tingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighct.

798

¬

3 § Ersättningsskyldighet enligt 2 § föreligger endast om de krav har

SFS 1975:404

blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål

skäligen kan ställas på dess utövning.

4 § Om den som lidit skada genom felaktigt beslut vid myndighets­

utövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse

eller att använda särskilt rättsmedel, utgår ej ersättning for skada som
därigenom kunnat undvikas.

5 § Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit

till följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det är

skäligt med hänsyn till intrångets art och varaktighet, felets eller för­
summelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.

6 § Ersättning enligt 1 eller 2 § för sakskada kan jämkas, om det är
skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller för.säk-

ringsmöjligheter.

7

Talan om ersättning enligt 2§ får ej föras med anledning av

beslut av riksdagen eller regeringen eller av högsta domstolen,
regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts

eller ändrats. Sådan talan får ej heller föras med anledning av beslut av

lägre myndig het mot vilket talan fullföljts hos regeringen, högsta dom­
stolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan att beslutet

upphävts eller ändrats.

8 § Bestämmelserna i d etta kapitel gäller ej i fr åga om sådan skada i

följd av trafik med motorfordon som vållats av fordonels förare, i den
mån e rsättning för skadan skall utgå enligt lagen (1929:77) om trafik­
försäkring å motorfordon eller skall utges antingen av någon som i
egenskap av fordonets ägare är ansvarig för skadan men enligt 4 §

nämnda lag ä r befriad från trafikförsäkringsplikt eller av staten enligt
lagen (1939:776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å
motorfordon, som nyttjas av staten, m.m.

9 § Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten eller

kommun med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.

10 §3 Talan om ersättning enligt 2§ med anledning av dom eller

beslut av högsta domstolen, regeringsrätten, hovrätt, allmän underrätt

eller krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2 k ap. 2 § eller 3 kap.
3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna mål på g rund
av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller

beslutet. Motsvarande gäller i fr åga om ersättningstalan enligt 2 § med

anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i näm nda lagrum i

rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen

eller regeringen väckes i hög sta domstolen.

^ S enaste lydelse 1974:576

^ Senaste lydelse 1974:576.

799

, '-r

y

'

. ;• . r. - • . V./:

¬

SFS 1975:404

4 KAP.

Arbetstagares skadeståndsansvar

1 § För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i

tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger
med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den

skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

5 KAP.

Skadeståndets bestämmande

1 § Skadestånd til) den som har tillfogats personskada omfattar ersätt­

ning för

1. sjukvårdskostnad och andra utgifter,
2. inkomstförlust,

3. sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägen­

heter i övrigt till följd av skadan.

hrsätlning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den

inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han icke

hade skadats, och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha

uppnått eller som han kan beräknas komma att uppnå genom sådant

arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen

kan begäras av honom med hänsyn till tidigare utbildning och

verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder,
bosältningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

Med inkomstförlust likställes intrång i näringsverksamhet. Med

inkomst likställes värdet av hushållsarbete i he mmet.

800

2 § Har personskada lett till döden, utgår ersättning för

1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till

följd av dödsfallet,

2. förlust av u nderhåll.
Ersättning för förlust av underhåll tillkommer efterlevande som

enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var

beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden
för dödsfallet eller om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit

att utgå inom en nära framtid därefter. Förlusten ersattes i den
omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga
och möjligheter att genom eget arbete eller eljest, på annat sätt än
genom förmån som avses i 3 §, själv bidraga till sin försörjning. Med

underhåll likställes värdet av den avlidnes hushållsarbete i h emmet.

3 § Vid b estämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av

underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av

förlusten har rätt till i /or m av

1. ersättning, som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring, eller annan likartad förmån,

¬

2. sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av

anställningsavtal,

3. pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsför­

säkring,

4. periodisk ersättning som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller

sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal.

SFS 1975:404

4 § Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll

fastställes i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta

jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den

skadelidandes försörjning, skall den utgå som livränta, om icke
särskilda skäl talar däremot.

Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, helt eller delvis utbytas

mot engångsbelopp.

5 § Ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll som utgår

i form av livränta kan höjas eller sänkas, om i detta kapitel avsedda
förhållanden som har legat till grund för ersättningens bestämmande
väsentligt har ändrats. Har ersättningen fastställts i form av engångs­

belopp, kan den skadelidande under samma förutsättning tillerkännas

ytterligare ersättning.

Om ändring i s kadeståndslivränta med anledning av förändringar i

penningvärdet finns särskilda bestämmelser.

6 § Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig
gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant

brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter

omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera

tidningar av dom i mål et.

7 § Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för

1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,

2. annan kostnad till följd av skadan,
3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

6 KAP.

Gemensamma bestämmelser

1 § Skadestånd kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida

har medverkat till skadan. Skadestånd med anledning av personskada

får dock jämkas endast om den skadelidande själv uppsåtligen eller

genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Skadestånd med
anledning av att någon har dödats kan även jämkas, om den avlidne

uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.

Jämkning av skadestånd enligt första stycket sker efter vad s om är

skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och

omständigheterna i övrigt.

51-SFS 1975

801

¬

SFS 1975:404

2 § Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hän­

syn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skade­
ståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes

behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

3 § Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den

skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

4 § Vid tilläm pning av denna lag likställes med arbetstagare

1. värnpliktig och annan som fullgör i lag före skriven tjänstgöring,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför

arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utföres av ar­

betstagare,

3. den som för annans räkning eljest utför arbete under

omständigheter liknande dem som förekommer i anställnings­

förhållande.

Denna lag träder i k raft den 1 janu ari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som har ersatts genom bestämmelse i de nna lag, tillämpas i stället den

nya bestämmelsen.

,

På regeringens vägnar

CARL LIDBOM

Staffan Magnusson

(Justitiedepartementet)

¬