SFS 1994:1811 Lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m. m.

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1994:1811 lag utkom från trycket om disciplinansvar inom totalförsvaret, m. m.; den 30 december 1994 utfärdad den 15 december 1994. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande. inledande bestämmelser 1 § denna lag gäller för 1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, 2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i försvarsmakten, 3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga, 4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga, 5. anställda i utlandsstyrkan i försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands. 2 § är sverige i krig, gäller lagen även för 1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i försvarsmakten, 6514 1 prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:föul, rskr. 1994/95:78. 2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i försvarsmakten är skyldiga att delta i sveriges försvar, 3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m., 4. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden, 5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. 3 § om sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför sveriges gränser eller av att sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2 § skall tillämpas. 4 § när det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och 3 §§, skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas. 5 § lagen skall också gälla för 1. krigsfångar, 2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket sverige är neutralt, 3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård. 6 § den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under den tid då lagen gällde för honom eller henne. 7 § den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig. disciplinansvaret disciplinförseelse 8 § en disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. i ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas. 9 § disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om justitiekanslern. disciplinpåföljder 10 § disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud. 11 § varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten. sfs 1994:1811 6515 sfs 1994:1811 12 § extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk. extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disciplinansvariges hälsa eller tjänstbarhet. 13 § löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. om något sådant avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget. för den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen utan tillägg. för övriga skall löneavdraget bestämmas till en viss andel av utgående ersättning. andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per dag. avdraget får dock inte understiga ett belopp som motsvarar dagersättning utan tillägg. 14 § ute gångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område. för den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget. 15 § löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseelsen har begåtts. åtalsanmälan m. m. 16 § om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §. 17 § åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om 1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs, 2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §). åtalsanmälan skall dock alltid göras, om 1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte tjänstgör, 2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt anspråk, eller 3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter. 6516 18 § när en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplinansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden. sfs 1994:1811 beslutande myndigheter 19 § frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer. i fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en annan enskild, prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen bestämmer. 20 § i försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen för det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. försvarsmakten får dock besluta, att någon annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena. 21 § en chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förutsättning att 1. förfarandet inte kan antas utgöra brott, 2. förseelsen har erkänts och 3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst, eller utegångsförbud i högst fem dagar. 22 § ärenden som skall prövas av andra myndigheter än försvarsmakten, av kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef. 23 § för att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer. auditörerna skall vara jurister. de förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 24 § innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. ett sådant yttrande behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller, under de förutsättningar som anges i 21 §, av någon annan myndighet än försvarsmakten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun. auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen, landstinget eller den kyrkliga kommunen fattar på hans eller hennes tillstyrkan. 6517 sfs 1594:1811 handläggningen av disciplinärenden 25 § disciplinärenden skall handläggas skyndsamt. 26 § muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. denne skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. muntligt förhör får dock underlåtas om sådant inte anses behövligt. underrättelsen skall då göras skriftligen, varvid den disciplinansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken. om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras muntligen eller skriftligen. protokoll skall föras över förhören. 27 § vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörsvittne om möjligt vara närvarande. 28 § om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars område den person som skall höras eller som på annat sätt berörs av åtgärden vistas. i fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling. 29 § den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt. 30 § ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på vad som har kommit fram under utredningen. av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången. 31 § den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens yttrande samt om hur man begär ändring av beslutet. den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den disciplinansvarige begär det. 32 § om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet avskrivas. 33 § bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. verkställighet av disciplinpåföljd 6518 34 § beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft. om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft. 35 § extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. detsamma gäller utegångsförbud i högst fem dagar. 36 § verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. den dag då avbrott sker skall i sin helhet räknas som verkställighetstid. 37 § om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. den sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar. från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken verkställighet redan har skett. 38 § om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande slutligen blir ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har verkställts. en dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag. 39 § extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den disciplinansvariges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört. 40 § utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansvariges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört. om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat beslutet omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra meningen. om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse. löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft. tvångsmedel 41 § den som enligt särskilda föreskrifter är förman i försvarsmakten får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör i försvarsmakten, om denne inom ett område eller utrymme som används av försvarsmakten eller klädd i militär uniform på allmän plats 1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller 2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen. omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande sfs 1994:1811 6519 sfs 1994:1811 42 § den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skyndsamt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. har omhändertagandet inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå. 43 § har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den omhändertagne så snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd. 44 § den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om anledningen till omhändertagandet. 45 § den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha honom eller henne omhändertagen. frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver. 46 § alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller henne. sådan egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. frågan om detta prövas av den chef som avses i 20 §. första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. detsamma gäller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. 47 § om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänstgör i försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör försvarsmakten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen. för eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen finns där. en sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som företas av särskilda skäl. åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller något annat område som disponeras av försvarsmakten. överklagande av beslut om disciplinpåföljd 48 § en disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. en sådan begäran skall göras hos den sistnämnde skriftligen inom fem dagar från den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. en begäran som har kommit in för sent skall inte prövas. då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i 2 4 - 3 2 §§ tillämpas. 6520 49 § i ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångsförbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, besluta att det tills vidare inte får verkställas. 50 § ett beslut av en sådan chef vid försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än försvarsmakten, eller av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. om verksamhetsstället inte är lokaliserat i sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer. 51 § beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet. i överklagandet skall klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs. överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet. tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas. 52 § i fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. därvid gäller beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den lagen. 53 § tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en lagfaren domare. 54 § tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkställas. 55 § tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna överklagas till hovrätten. om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 34 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt. hovrättens beslut får inte överklagas. 56 § i tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet. 57 § bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. talan skall väckas inom tre veckor från det att beslutet har meddelats. sfs 1994:1811 6521 sfs 1994:1811 handläggningen av ersättningsärenden 58 § om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. om någon åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden. 59 § inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det förfarande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet om inte särskilda skäl talar mot det. 60 § bestämmelserna i 19, 20, 22 och 2 4 - 3 0 §§ skall tillämpas vid handläggningen av ersättningsärenden. om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre belopp, som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också besluta om ersättningsskyldighet. överklagande av beslut om ersättningsskyldighet 61 § en disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas. 62 § ett beslut om ersättningsskyldighet som fattats av en sådan chef i försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än försvarsmakten, eller av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får överklagas av den disciplinansvarige hos tingsrätten. bestämmelserna i 5 0 53 §§, 55 § första stycket första meningen och andra stycket samt 56 § gäller vid sådant överklagande. om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättningsskyldighet, skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål tillämpas. avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet, skall tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det eller det annars finns skäl för det, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som särskilt mål i den för tvistemål föreskrivna ordningen. 63 § beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. den nya lagen skall dock inte tillämpas beträffande förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. såvitt avser krigsmän skall i sådana fall i stället den upphävda lagen tillämpas. i fråga om vapenfria tjänstepliktiga skall bestämmelserna i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst tillämpas. 6522 på regeringens vägnar ingvar carlsson thage g peterson (försvarsdepartementet) sfs 1994:1811 6523