v (S ⬢
⬢'.'0
Utkom från trycket
utfärdad den 1 mars 1974,
'' c
SFS 1974: 80 BrandSag;
Utkom från tryck<
den 19 mars 197 4
Kungl. Maj:t förordnar följande med riksdagen^
Inledande bestämmelser
1 § Med räddningstjänst förstås i denna lag verksamhet som syftar till
att vid b rand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge avvärja
eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön, under
förutsättning att det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande,
det hotade intressets vikt, kostnaderna för räddningsåtgärderna och om
ständigheterna i övrigt kan anses påkallat att staten eller kommun sva
rar för att sådana åtgärder vidtages.
Lagen är ej tillämplig på åtgärder som avses i lagen (1960: 331) om
skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggning m. m. eller på sjöräddning
eller fjällräddning.
I den mån annat ej sägs är lagen ej heller tillämplig på åtgärder som
vidtages till havs eller i kustv attnen, Vänern eller Mälaren för att avvärja
eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är
skadligt. Lagen är dock tillämplig på sådana åtgärder i hamn.
2 § Varje kommun skall svara för räddningstjänst och för förebyggande
åtgärder mot brand i kommunen. För dessa uppgifter skall kommunen i
enlighet med denna lag hålla ett brandförsvar, som tillfredsställer skäliga
anspråk på effektivitet.
Bestämmelser om kom munernas brandförsvar
3 § Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas av
den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer (brand-
styrelse).
4 § I kommuns brandförsvar skall ingå brandstyrka av betryggande
storlek och sammansättning. Brandstyrkan skall bestå av en brandchef,
en eller flera vice brandchefer, brandkår samt, om det behövs, brandvärn,
grundat på tjänsteplikt.
Brandchef, vice brandchef och personal i kommunal brandkår skall
vara heltidsanställd eller ha förbundit sig att fullgöra brandtjänst och
annan räddningstjänst som deltidsanställd vid sidan av annan syssel
sättning.
För kommun skall finnas en eller flera skorstensfejarmästare,
5 § Kommun är skyldig att anskaffa och underhålla materiel, byggnader
och andra anordningar som behövs f�r brandförsvaret samt att sörja för
tillgång tUl vatten för släckning av brand, allt dock endast i den mån
oskälig kostnad icke åsamkas kommunen.
218
1 Prop. 1973: 185, CU 30, rskr 34 1.
¬
6 § Länsstyrelsen får helt eller delvis befria kommun från skyldighet att
SFS 1974: 80
hålla brandkår med därtill hörande materiel, byggnader och anordningar,
om kommunen har träffat avtal om betryggande hjälp för räddningstjänst
från kommunal brandkår i annan kommun. Om kommunen har träffat
avtal om sådan hjälp från annan brandkår än som sagts nu eller från
annat räddningsorgan än brandkår eller beslutat att annat kommunalt
verk än brandförsvaret skall lämna sådan hjälp, får länsstyrelsen delvis
befria kommunen från skyldigheten att hålla brandkår.
Vad i denna lag föreskrivas om kommunal brandkår äger motsvarande
tillämpning på brandkår, annat räddningsorgan och kommunalt verk som
avses i f örsta stycket.
7 § I kommun skall hållas brandsyn och verkställas sotning.
8 § När omfattande eller särskilda räddningsåtgärder är nödvändiga el
ler den kommunala brandkåren tillfälligt icke kan ingripa, får brandche
fen eller, om hans beslut ej kan avvaktas, den som är i hans ställe be
stämma att brandkår, annat räddningsorgan eller kommunalt verk som
avses i 6 § första stycket skall lämna hjälp, även om skyldighet att lämna
hjälp ej följer av avtalet eller kommunens beslut.
I fall som avses i första stycket är annan kommun, även om den ej har
träffat avtal som avses i 6 § första stycket, skyldig att lämna hjälp i den
utsträckning som brandchefen i den kommunen bedömer möjlig. Fram
ställning om hjälp göres av brandchefen i den hjälpsökande kommunen
eller, om hans beslut ej kan avvaktas, av den som är i hans ställe. För
kostnad, som åsamkas kommun med anledning av framställning om
hjälp, är kommunen berättigad till skälig ersättning. Om kommunerna ej
kan enas om ersättningen, fastställes denna av länsstyrelsen i det län där
hjälpen lämnats.
Utan hinder av 3 § första stycket förvaltningslagen (1971:290) äger
14� 20 §§ nämnda lag tillämpning i ärende hos länsstyrelse som avses i
andra stycket.
Allmänna bestämmelser
9 § När jämte kommunens brandstyrka annat räddningsorgan deltager i
räddningstjänst, utövar brandchefen eller den som är i hans ställe befälet,
om ej annat överenskommits.
10 § När det behövs för släckning av brand, är den som under kalender
året fyller lägst sexton och högst sextiofem år och som vistas i orten
skyldig att deltaga i släckningen i den mån hans kroppskrafter och
hälsotillstånd tillåter det.
Bland dem som är tjänstepliktiga enligt första stycket och bosatta i
kommunen får brandstyrelsen taga i anspråk lämpliga personer för tjänst
i brandvärnet. För sådan tjänst skall i första hand frivilliga tagas ut. Den
som h ar tagits ut är skyldig att deltaga i övning med brandvämet under
högst tjugo timmar årligen samt att deltaga även i annan räddningstjänst
än brandsläckning. För deltagande i övning och i räddningstjänst är han
berättigad tUl skälig e rsättning av kommunen.
219
¬
SFS 1974: 80
11 § Den som utövar befälet vid räddningstjänst får, om fara för liv,
hälsa eller egendom eller för skada i miljön icke lämpligen kan avvärjas
på annat sätt, företaga sådant ingrepp i annans rätt som måste anses
försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas
annan och omständigheterna i övrigt. Han får sålunda bland annat bereda
medverkande personal tillträde till fastighet, avspärra olycksplats, nyttja
brunn, vattenledning, telefon, redskap, arbetsmaskiner, hästar, fordon
och fartyg, fälla träd, anlägga moteld, bortforsla grus, sand eller jord
samt riva eller undanskaffa byggnad, upplag eller annan egendom.
Denna paragraf är tillämplig också vid räddningstjänst som avses i 1 §
tredje stycket första punkten.
Förbud eller föreläggande som avses i 11 § lagen (1972: 275) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg får ej meddelas med stöd av
denna paragraf.
12 § Vid nödläge, som kräver så omfattande räddningsåtgärder att ett
särskilt ledningsorgan behövs fö r samordning av räddningstjänsten eller
för samordning av räddningstjänsten med annan verksamhet, skall läns
styrelsen övertaga ledningen och förordna särskild befälhavare för rädd
ningstjänsten på olycksplatsen. Vid sådant nödläge får länsstyrelsen
förordna att också kommunal brandstyrka i kommun inom länet där
räddningsåtgärder ej behöver vidtagas skall deltaga i räddningstjänsten.
Om behovet av arbetskraft för räddningstjänst vid nödläg e som avses i
första stycket ej kan tillgodoses tillräckligt skyndsamt på annat sätt, får
länsstyrelsen förordna att var och en, som under kalenderåret fyller lägst
sexton och högst sextiofem år och som vistas i länet, skall vara skyldig att
på anmodan av brandbefäl eller polisbefäl som länsstyrelsen bestämmer
deltaga i räddningstjänsten i den mån hans kroppskrafter och hälsotill
stånd tillåter det.
Om behovet av arbetskraft för räddningstjänst som avses i 1 § tredje
stycket första punkten ej kan tillgodoses tillräcklig t skyndsamt på annat
sätt, får länsstyrelsen förordna enligt andra stycket på framställning av
generaltullstyrelsen. I sådant fall inträder skyldighet att deltaga i rädd
ningstjänsten på anmodan av brandbefäl, polisbefäl eller tulltjänsteman
som länsstyrelsen bestämmer.
13 § När länsstyrelsen har övertagit ledningen av räddningstjänsten, får
ingrepp som avses i 11 § första stycket företagas av den som enligt
länsstyrelsens förordnande för befälet på olycksplatsen och av länssty
relsen. Länsstyrelsen får föreskriva att ingrepp av visst slag ej får företa
gas utan länsstyrelsens medgivande samt upphäva eller ändra befälhava
rens beslut i fråga om visst ingrepp.
14 § � gare eller innehavare av byggnad, upplag eller annan anläggning
är skyldig att anskaffa och underhålla nödvändiga redskap för släckning
och livräddning vid b rand samt att i �vrigt vidtaga de åtgärder som be
hövs för att förebygga och bekämpa brand, i den mån de ej medför oskä
lig kostnad. � gare eller innehavare av fastighet, byggnad, upplag eller
annan anläggning skall svara för tillsyn efter brand eller annat nödläge.
220
Sker skogsavverkning invid järnväg på kortare avstånd från närmaste
¬
Ml>>
järnvägsspår än trettio mete r och vidtages ej tillräck liga åtgärder för att
SFS 1974: 80
hindra att ökad fara för skogsbrand uppkommer genom avverkningen,
får åtgärderna vidtagas av länsstyrelsen eller järnvägsförvaltningen. Järn
vägsförvaltningen svarar för kostnaderna för åtgärderna.
15 § Föreligger i samband med verksamhet vid viss anläggning särskild
fara för att utflöde av vara, på vilken lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor äger tillämpning, orsakar avsevärd skada på människor
eller i miljön, får länsstyrelsen efter samråd med produktkontrollnämn-
den ålägga anläggningens ägare eller innehavare att hålla den beredskap
med personal och utrustning som behövs för att avvärja eller begränsa
sådan skada. �&läggande får dock ej avse beredskap som skulle medföra
oskälig kostnad. I fråga om anläggningar, som krigsmakten förfogar
över, meddelar Kungl. Maj:t särskilda bestämmelser.
16 § Anordning som behövs för brandförsvaret får anbringas på annans
mark eller byggnad, om det ej medför oskäligt intrång. Beslut om sådan
åtgärd meddelas av brandstyrelsen.
Kommunen svarar för kostnad oeh skada, som åsamkats genom åtgärd
som avses i första stycket. Vid bestämmande av ersättning härför skall
hänsyn tagas till den nytta åtgärden kan medföra för den ersättnings-
berättigade. � r kostnaden eller skadan ringa, utgår ej ersättning. Kan
enighet ej nås om ersättningen, fastställes denna av länsstyrelsen.
17 § Eld eller brandfarligt föremål får ej handhavas så att brand lätt kan
uppstå.
18 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om brand
eller överhängande fara för brand och ej genast släcker branden eller un
danröjer faran skall underrätta dem, vilkas liv eller egendom är i fara,
samt tillkalla hjälp.
Ersättningsbestämmelser
19 § Den som har deltagit i räddningstjänst eller i övning med brand
styrka är berättigad till ersättning av statsmedel för kroppsskada som han
därvid har ådragit sig. I fråga om sådan ersättning skall vad som före-
skrives i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kropps
skada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret äga motsvarande till-
lämpning. För skada på kläder eller andra personliga tillhörigheter är
han berättigad till ersättning av kommunen. Den som frivilligt eller på
anmodan med stöd av 10 § första stycket har deltagit i räddningstjänst
och ej tillhör brandvärn är berättigad tUl ersättning av kommunen för
arbete och tidspillan samt för kostnad för resa och uppehälle.
När transportmedel, redskap eller annan utrustning för räddningstjänst
har tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk med stöd av 11 §, är
ägaren eller innehavaren berättigad till ersättning av kommunen för ska
da på utrustningen, förlorad avkastning eller nytta och kostnad med
anledning av att utrustningen har tillhandahållits.
221
¬
SFS 1974: 80
20 § Har länsstyrelsen med stöd av 12 § första stycket övertagit led
ningen av räddningstjänsten, utgår även annan ersättning som avses i
19 § än ersättning för kroppsskada av statsmedel. Detsamma gäller i frå
ga om ersättning till kommun för hjälp som avses i 8 § andra stycket.
Vad som sagts nu gäller även om rätt till ersättning har uppkommit innan
länsstyrelsen övertog ledningen. Vad som sägs i 19 § första stycket om
den som frivilligt eller på anmodan har deltagit i räddningstjänst gäller
också i fråga om den som deltagit på anmodan som avses i 12 § andra
stycket. Ersättningen utgår dock av statsmedel.
Kommun är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad som
har åsamkats kommunen med anledning av att kommunens brandstyrka
har deltagit i räddningstjänst enligt förordnande av länsstyrelsen med
stöd av 12 § första stycket.
Vad som sägs i 19 § gäller också i fråga om räddningstjänst som avses
i 1 § tredje stycket första punkten. Därvid gäller vad som sägs om den
som frivilligt eller på anmodan har deltagit i räddningstjänst också i
fråga om den som har deltagit på anmodan som avses i 12 § tredje
stycket. När fråga är om räddningstjänst som avses i 1 § tredje stycket
första punkten, utgår även annan ersättning än ersättning för kropps
skada av statsmedel.
21 § Kommun är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för
1. räddningstjänst med anledning av skogsbrand, om räddningstjänsten
ej avsett att avvärja eller begränsa skada på egendom som kommunen
äger eller innehar,
2. räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till havs eller i
kustvattnen, Vänern, Mälaren, Göta � lv, Trollhätte kanal eller Söder
tälje kanal,
3. sanering av oljeskada som har uppstått till följd av utflöde som
avses under 2.
Ersättning enligt första stycket utgår endast för den del av kostnaden
som överstiger ett av Kungl. Maj:t fastställt belopp.
Kommun är vidare berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad
för räddningstjänst vid annat nödläge efter vad Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall bestämmer.
22 § Ersättning enligt 19 eller 20 § utgår ej till
1. den som har deltagit i räddningstjänst eller tillhandahållit utrust
ning utan begäran av den som förde befälet eller av brandbefäl, om det
är uppenbart att hans medverkan ej var påkallad och ersättningen ej
avser kroppsskada,
2. den som har deltagit i räddningstjänst eller tillhandahållit utrust
ning, när räddningstjänsten avsett att avvärja eller begränsa skada på
honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan
honom närstående eller på egendom som han själv eller någon honom
närstående äger eller innehar och ersättningen ej avser kroppsskada,
3. juridisk person som har tillhandahållit utrustning för räddnings
tjänst som avsett att avvärja eller begränsa s kada på egendom som den
jurdiska personen äger eller innehar,
4. den som har deltagit i räddningstjänst eller tillhandahållit utrust-
222
ning enligt f öreskrift i annan författning än denna lag eller enligt beslut
¬
som har meddelats med stöd av sådan författning eller till den som enligt
SFS 1974: 80
vad därom är föreskrivet är berättigad till ersättning för medverkan i
fly gräddningst j änst.
Den som har erhållit ersättning av annan eller som på grund av tjänst
eller eljest enligt avtal har rätt till ersättning för deltagande i räddnings
tjänst eller för tillhandahållande av utrustning för räddningstjänst är ej
berättigad till ytterligare ersättning enligt 19 eller 20 § för annat än
kroppsskada.
Ersättning enligt 19� 21 §§ utgår enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Bestämmelser om vite, ansvar, besvär m. m.
23 § Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 14 §
första stycket första punkten, får länsstyrelsen förelägga vite. Föreläggan
det riktas allt efter omständigheterna mot ägaren eller innehavaren eller
mot dem båda. Om tillsyn ej anordnas enligt 14 § första stycket andra
punkten, utföres tillsynen på ägarens eller innehavarens bekostnad genom
brandchefens försorg. Länsstyrelsen får vidare meddela vitesföreläggande
mot den som underlåter att hålla beredskap som har ålagts honom med
stöd av 15 §.
Vitesföreläggande mot ägare får förbindas med åläggande för honom
att vid överlåtelse omedelbart lämna länsstyrelsen uppgift om den nye
ägaren.
24 § Till böter dömes den som
1. kallats att deltaga i övning med brandstyrka eller i räddningstjänst
och som uteblir utan giltigt skäl,
2. vid räddningstjänst uppsåtligen bryter mot vad brandchefen, annat
brandbefäl eller befälhavare som avses i 9 § eller 12 § första stycket i och
för tjänsten befallt,
3. uppsåtligen hindrar eller försöker hindra åtgärd som avses i 11 §
eller uppsåtligen åsidosätter beslut om avspärrning som har meddelats
med stöd av 11 §,
4. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 17 eller 18 §,
5. vägrar anställd som har kallats att deltaga i övning med brandstyrka
eller i räddningstjänst ledighet för deltagandet, om ledigheten kunnat
medgivas utan synnerlig olägenhet.
Den som genom brandlarm eller på annat sätt uppsåtligen och utan
giltigt skäl åstadkommer brandstyrkas utryckning eller samling dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader och är skyldig att ersätta därav
föranledd kostnad.
Vad som sägs i första stycket 1 och 5 äger tillämpning också i fråga om
den som enligt 12 § tredje stycket har anmodats att deltaga i räddnings
tjänst som avses i 1 § tredje stycket första punkten. Den som vid sådan
räddningstjänst uppsåtligen hindrar eller försöker hindra åtgärd som av
ses i 11 § eller uppsåtligen åsidosätter beslut om avspärrning som har
meddelats med stöd av 11 § dömes till böter.
25 § Polisstyrelse får vidtaga de åtgärder som behövs för att genomföra
223
¬
SFS 1974: 80
beslut som avses i 11 §. Vad som sagts nu gäller också vid räddnings
tjänst som avses i 1 § tredje stycket första punkten.
26 § Talan mot brandstyrelses beslut enligt 10 § och 16 § första stycket
föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 8 § andra stycket,
10, 16 eller 23 § föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres talan hos Kungl.
Maj:t genom besvär.
27 § Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag medde
las av Kungl. Maj:t.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då brandlagen (1962: 90) skall
upphöra att gälla. Brandlagen (1962: 90) gäller fortfarande i fråga om
ersättning och belöning som hänför sig till verksamhet före den 1 juli
1974 och i fråga om talan mot beslut som har meddelats före den 1 juli
1974.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
Under konungens frånvaro;
BERTIL
HANS GUSTAFSSON
(Kommundepartementet)
¬