SFS 1994:1720 Lag om civilt försvar

6310

SFS 1994:1720
Utkom från trycket

den 29 december 1994

Lag
om civilt försvar;

utfärdad den 15 december 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag ges bestämmelser om kommunernas, landstingens och de

kyrkliga kommunernas ansvar inom det civila försvaret. Lagen innehåller
också bestämmelser om hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd.

2 § Med befolkningsskydd avses åtgärder för att skydda befolkningen
och civil egendom från krigets verkningar. Sådana åtgärder är

1. utrymning och inkvartering,

2. tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum och skyddade

utrymmen,

3. tillhandahållande av andningsskydd,
4. mörkläggning,
5. information om självskydd,
6. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att verksamhet en-

ligt denna paragraf skall kunna bedrivas.

3 § Bestämmelserna i 5 —8 kap. gäller inte militär verksamhet eller
anläggningar som är avsedda för sådan verksamhet eller för ledning av
rikets försvar.

4 § Vad som föreskrivs i denna lag gäller inte om annat sägs i lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.

5 § Vad som föreskrivs i denna lag om landsting gäller också kommuner
som inte tillhör något landsting.

2 kap. Beredskapsforberedelser m. m.

Ansvaret för beredskapsförberedelser m. m.

1 § Kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna skall vidta

de beredskapsförberedelser som behövs för deras respektive verksamhet
under höjd beredskap.

1

Prop. 1994/95:7, bet. 1994/95:FöU2, rskr. 1994/95:80.

6311

SFS 1994:1720

Kommunstyrelsen och landstingsstyrelsen ansvarar inom kommunen

respektive landstinget för att beredskapsförberedelserna får en enhetlig
inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt. Inom den kyrkliga
kommunen ligger detta ansvar på kyrkorådet eller motsvarande organ.

Beredskapsförberedelserna skall genomföras i samverkan med berörda

statliga myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner. Den
kyrkliga kommunen skall också samverka med övriga trossamfund inom
den kyrkliga kommunen.

2 § Kommunen skall verka för att beredskapsförberedelserna för den
civila verksamhet som bedrivs i kommunen av statliga myndigheter,
landstinget, kyrkliga kommuner samt organisationer och företag får en
enhetlig inriktning och för att samverkan kommer till stånd mellan dem.
Detta gäller dock endast i fråga om sådan verksamhet som är inriktad på
kommunen.

3 § Stiftsstyrelsen skall inom stiftssamfälligheten verka för att de kyrkli-
ga kommunernas beredskapsförberedelser genomförs på ett ändamålsen-
ligt sätt och med en enhetlig inriktning. Stiftsstyrelsen skall samråda med
domkapitlet.

4 § Varje kommun, landsting och kyrklig kommun skall medverka i
sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna och som
genomförs av något annat sådant organ eller av en statlig myndighet och
som berör kommunen, landstinget eller den kyrkliga kommunen.

5 § Kommunen skall hålla den myndighet som regeringen bestämmer
underrättad om de beredskapsförberedelser som vidtagits och om de övri-
ga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen.

Ersättningsskyldighet för staten

6 § Staten skall betala ersättning till kommunerna för kostnaderna för
beredskapsförberedelserna enligt detta kapitel. Ersättningen skall bestäm-
mas med utgångspunkt i varje kommuns utsatthet och risker i krig.

Staten skall betala ersättning till landstingen för kostnaderna för sådan

utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna.

Ersättningarna bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer.

3 kap. Verksamhet under höjd beredskap

1 § Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av

den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.

Kommunstyrelsen skall under höjd beredskap också verka för att sådan

verksamhet som sägs i 2 kap. 2 § får en enhetlig inriktning och för att
samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver verksamheten.

2 § Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen av
den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila
försvaret som landstinget skall bedriva.

6312

SFS 1994:1720

3 § Under höjd beredskap ansvarar kyrkorådet eller motsvarande organ
för ledningen av den del av det civila försvaret som den kyrkliga kommu-
nen skall bedriva.

4 § Kommunen skall under höjd beredskap eller när ransoneringslagen
(1978:268) i annat fall tillämpas, i den omfattning som regeringen bestäm-
mer,

1. vidta de åtgärder som behövs för försörjningen med nödvändiga

varor,

2. medverka vid allmän prisreglering och ransonering,
3. medverka i övrigt vid genomförandet av åtgärder som är viktiga för

landets försörjning.

5 § Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret viktig
uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller
andra utomordentliga förhållanden som orsakats av krig eller krigsfara, är
andra kommuner och landsting skyldiga att lämna hjälp.

Omfattningen av hjälpen bestäms av regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer.

6 § Kommunen skall under höjd beredskap hålla den myndighet som
regeringen bestämmer underrättad om beredskapsläget och de övriga för-
hållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen.

4 kap. Hemskydd

1 § I varje kommun skall det finnas ett hemskydd.

2 § Hemskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd bered-
skap har till uppgift att

1. förmedla information mellan kommunen och befolkningen,

2. verka för att skydda, rädda och i övrigt hjälpa befolkningen i sam-

band med stridshandlingar,

3. verka för att trygga sådan försörjning som är nödvändig för befolk-

ningens överlevnad.

3 § Hemskyddet består av totalförsvarspliktiga som skrivits in för civil-
plikt och av frivilliga.

5 kap. Verkskydd

1 § Verkskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd bered-

skap har till uppgift att, vid den anläggning där det organiserats, medverka
vid skydd av verksamheten och personalen samt i räddningstjänst.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-
sluta att det vid en anläggning skall finnas verkskydd, om det vid anlägg-
ningen bedrivs verksamhet som har stor betydelse för totalförsvaret, och
om anläggningen med hänsyn till sin belägenhet eller verksamhetens art
kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar.

Ett sådant beslut skall innehålla ett föreläggande för den som bedriver

verksamheten vid anläggningen att

1. organisera verkskyddet,

2. planlägga dess verksamhet,
3. hålla det med materiel och förnödenheter,
4. se till att personalen får den utbildning som avses i 3 §, samt

5. även i övrigt vidta de åtgärder som behövs för verkskyddets verksam-

het.

Föreläggandet får också riktas mot ägaren till den anläggning där verk-

samheten bedrivs.

3 § Utbildning av verkskyddets personal skall genomföras av den myn-
dighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får efter överenskommelse med en kommun besluta
att denna skall genomföra utbildningen.

Den som enligt första stycket skall genomföra utbildning får efter över-

enskommelse med den som skall organisera verkskyddet besluta att denne
i stället skall genomföra utbildningen.

4 § En räddningsledare enligt 31 § räddningstjänstlagen (1986:1102) får
under höjd beredskap ta i anspråk verkskydd inom kommunen för rädd-
ningstjänstuppgifter som rör annat än den anläggning där verkskyddet
organiserats.

5 § Den myndighet som regeringen bestämmer eller kommunen får före-
lägga den som bedriver verksamhet vid eller äger en anläggning som avses i
2 första stycket att lämna de upplysningar och tillhandahålla de hand-
lingar om anläggningen och verksamheten som behövs för myndighetens
eller kommunens befattning med verkskyddet.

6 § Den som enligt 2 § är skyldig att organisera verkskydd skall betala
kostnader för sådan utbildning av verkskyddets personal som genomförs
av en myndighet eller av kommunen.

7 § Om ett verkskydd har tagits i anspråk enligt 4 §, har den som svarar
för verkskyddet rätt till skälig ersättning av staten dels för kostnaderna för
verkskyddets personal, dels för skador som inte är ringa på materiel och
annan egendom.

Anspråk på ersättning prövas på det sätt som föreskrivs i förfogande-

lagen (1978:262).

6 kap. Skyddsrum och skyddade utrymmen

Inledande bestämmelser

1 § För att under krig skydda befolkningen skall det i de områden som

kan antas bli särskilt utsatta för verkningar av stridsmedel finnas skydds-
rum och skyddade utrymmen. Skyddade utrymmen skall också finnas i
andra utsatta områden.

Med skyddsrum avses ett utrymme som redan under fred utformas och

6313

SFS 1994:1720

§

SFS 1994:1720

6314

utrustas så att det ger skydd mot de stridsmedel som kan antas komma till
användning i krig.

Med skyddat utrymme avses ett utrymme som utformas och utrustas så

att det ger ett skäligt skydd mot radioaktiv strålning och splitter samt i
särskilt utsatta områden mot byggnadsras. Skyddade utrymmen anordnas
först under höjd beredskap. Regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer får dock besluta att ett skyddat utrymme skall anordnas

redan dessförinnan.

2 § Kommunen skall i samråd med länsstyrelsen besluta inom vilka
områden det skall finnas skyddsrum och skyddade utrymmen. Om enighet
inte kan nås, skall kommunen överlämna frågan till regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Kommunen skall besluta om byggande av skyddsrum samt, i den
omfattning staten ställer medel till förfogande, kontrollera att inrättade
skyddsrum har en tillfredsställande skyddsförmåga.

Kommunen skall också besluta om byggande av skyddade utrymmen.

4 § Kommunen skall föra register över samtliga skyddsrum i kommunen
och över de skyddade utrymmen som planlagts.

Placering och utformning

5 § Skyddsrummen skall placeras och utformas med hänsyn till befolk-
ningens möjligheter att efter varning hinna fram till dem i tid och att
uppehålla sig där under den tid som behövs.

6 § Skyddsrummen skall utformas så att de under fredstid kan användas

för andra ändamål. De skall dock skyndsamt kunna ställas i ordning.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela ytterligare föreskrifter eller i särskilda fall besluta om hur skyddsrum
och skyddade utrymmen skall utformas och utrustas.

Anmälningsskyldighet för byggnadsåtgärder

8 § Den som inom ett område där skyddsrum skall byggas avser att

utföra sådana byggnadsåtgärder som anges i 9 kap. 2 § 1 och 3 plan- och
bygglagen (1987:10) och som kräver bygganmälan skall underrätta kom-
munen om sin avsikt. Kommunen skall till den som lämnat sådan under-
rättelse lämna besked om skyddsrum skall byggas i byggnaden eller anlägg-
ningen och, om så är fallet, lämna uppgift om det antal personer som skall
kunna få plats i skyddsrummet. Kommunen skall förelägga den som läm-
nat underrättelsen att vidta åtgärder i enlighet med beskedet.

Besked som kommunen lämnat enligt första stycket gäller i två år eller,

om bygganmälan enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen har gjorts, under två
år från dagen för bygganmälan. Kommunen får ändra beskedet endast om
den som lämnat underrättelsen godtar ändringen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får med-

dela föreskrifter om undantag från underrättelseskyldigheten enligt första
stycket.

9 § Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10) skall
en genomgång göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kon-
troll som är nödvändiga för att ett skyddsrum skall kunna antas komma att
uppfylla de krav som ställs i 6 § och med stöd av 7 §.

Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 §§ plan- och bygglagen om kontroll

m. m. och om slutbevis skall tillämpas på arbetet med att inrätta skydds-
rummet.

10 § Staten och landstinget skall, även i de fall då skyldighet att göra

bygganmälan inte föreligger enligt 9 kap. 3 § 4 plan- och bygglagen
(1987:10), anmäla sådana byggnadsåtgärder som avses i 9 kap. 2 § 3 plan-
och bygglagen till kommunen.

Ansvaret för att bygga, utrusta och underhålla skyddsrum och skyddade

utrymmen

11 § En byggherre som utför sådana byggnadsåtgärder som anges i 8 §
skall bygga och utrusta sådant skyddsrum som enligt föreläggande av

kommunen skall finnas i byggnaden eller anläggningen. Han skall därvid
se till att skyddsrummet stämmer överens med föreläggandet enligt 8 §
samt med vad som sägs i 6 § och vad som bestämts med stöd av 7 §.

Ägaren till en byggnad eller annan anläggning är skyldig att bygga och

utrusta ett skyddat utrymme där sådant utrymme enligt föreläggande av
kommunen skall finnas.

12 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där skyddsrum eller

skyddat utrymme har byggts är skyldig att underhålla skyddsrummet eller
det skyddade utrymmet och dess utrustning.

Om någon åsidosätter sina skyldigheter enligt första stycket, skall kom-

munen förelägga honom att fullgöra dem.

13 § Om kommunen beslutar att skyddsrum skall finnas i befintliga

byggnader eller andra anläggningar, skall kommunen bygga, utrusta och
underhålla skyddsrummet.

Första stycket gäller dock inte om frågan uppkommer i samband med

sådana byggnadsåtgärder som avses i 8 § första stycket.

Kommunen skall även bygga, utrusta och underhålla skyddsrum som är

belägna på mark som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän
plats.

14 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen förelägga ägaren eller

nyttjanderättshavåren till mark, byggnader eller andra anläggningar att i
stället för kommunen vidta de åtgärder som anges i 13 §.

15 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns skydds-

rum är skyldig att, efter föreläggande av kommunen, vidta de åtgärder som
behövs för att skyddsrummet skall ha en bra skyddsförmåga.

16 § Den som innehar en byggnad eller annan anläggning med nyttjan-

derätt får inte hindra ägaren att inrätta skyddsrum eller företa andra
åtgärder enligt detta kapitel.

6315

SFS 1994:1720

SFS 1994:1720

6316

Skyldighet att bereda plats

17 § Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan an-
läggning där det finns ett skyddsrum eller skyddat utrymme är under höjd

beredskap skyldig att bereda plats i skyddsrummet eller det skyddade
utrymmet åt dem som behöver skydd.

Skyltning

18 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns ett

skyddsrum skall genom skyltning på byggnaden eller anläggningen ge
anvisning om var skyddsrummet finns.

Kommunen skall se till att skyldigheten fullgörs. Om ägaren inte fullgör

sin skyldighet, skall kommunen förelägga honom att göra det.

Avveckling av skyddsrum

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

besluta att ett utrymme inte längre skall vara skyddsrum.

Ersättning för att bygga och underhålla skyddsrum och skyddade utrymmen

20 § Den som skall bygga och utrusta ett skyddsrum enligt 11 § första
stycket har rätt till ersättning av staten för de merkostnader som uppkom-
mer för att bygga och utrusta skyddsrummet.

Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

21 § Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte är redovis-
ningsskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), skall ersättningsbe-
loppet räknas upp med den skattesats som enligt 7 kap. 1 § den lagen gällde
vid tidpunkten för slutbesiktning av skyddsrummet.

22 § Den som skall bygga och utrusta ett skyddat utrymme enligt 11 §
andra stycket, underhålla ett skyddsrum eller ett skyddat utrymme enligt

12 § eller vidta åtgärder enligt 14 § har rätt till ersättning av staten för sina

kostnader.

Den som vidtagit åtgärder som anges i 15 § har rätt till ersättning av

staten för de kostnader som åtgärden föranlett. Ersättning lämnas dock
inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt underhållet av
skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit för-
sumlig.

Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

Ersättning till kommunen för vissa kostnader

23 § Kommunen har rätt till ersättning av staten för kostnader som
uppkommer för kommunen på grund av åtgärder enligt 13 §. När ersätt-
ningen bestäms, skall skälig hänsyn tas till det värde som de vidtagna
åtgärderna kan ha för byggnadens eller anläggningens användning i fred.
Kommunen har rätt till förskott på ersättningen, om det finns särskilda
skäl för det.

Ersättning och förskott beslutas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

7 kap. Särskilda skyldigheter för ägare och andra innehavare av egendom
m.m.

Varning och mörkläggning

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-

skriva att ägare av byggnader eller andra anläggningar skall

1. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som behövs

för att varna dem som vistas i eller vid byggnaden eller anläggningen,

2. tåla att utrustning för att varna befolkningen installeras på byggna-

den eller anläggningen,

3. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som behövs

för mörkläggning av byggnaden eller anläggningen.

I särskilda fall får regeringen eller den myndighet som regeringen be-

stämmer förelägga ägaren av en byggnad eller annan anläggning att vidta
eller tåla de åtgärder som anges i första stycket.

Den som disponerar en byggnad eller anläggning helt eller delvis är

skyldig att ha hand om utrustning för mörkläggning.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om varning och mörkläggning under höjd beredskap.

Besiktning

3 § Ägaren eller nyttjanderättshavåren till en byggnad eller annan an-
läggning är skyldig att låta länsstyrelsen eller kommunen besiktiga eller
regelbundet kontrollera byggnaden eller anläggningen för ändamål som
har samband med tillämpningen av denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får den

kommun eller länsstyrelse som har att genomföra besiktningen eller kon-
trollen förelägga honom att hålla byggnaden eller anläggningen tillgänglig.
Om föreläggandet inte följs, får kommunen eller länsstyrelsen hos polis-
myndigheten begära den handräckning som behövs.

Skyldigheter för nyttjanderättshavare m.fl.

4 § De skyldigheter som ägaren av en viss egendom har enligt denna lag
skall också gälla för den som innehar egendomen med fri förfoganderätt,
fideikommissrätt eller annan därmed jämförlig rätt.

5 § En nyttjanderättshavare är skyldig att på begäran av ägaren till en
byggnad eller annan anläggning betala ett skäligt bidrag till kostnader som
ägaren får på grund av skyldigheter enligt denna lag. Detta gäller dock
endast om

1. ägaren inte kände till att åtgärderna skulle vidtas då nyttjanderättsav-

talet träffades eller senast kunde sägas upp och minst två år återstod av
nyttjanderätten då skyldigheten att vidta åtgärderna blev kända för äga-
ren, och

2. det kan anses uppenbart oskäligt att ägaren skall svara för hela

kostnaden.

6 § Om en byggnad tillhör en bostadsrättsförening, skall bostadsrätts-
nävarna ersätta föreningen för kostnader som denna skall svara för på

6317

SFS 1994:1720

6318

SFS 1994:1720

grund av skyldigheter enligt denna lag. Detta gäller oavsett vad som
föreskrivs i bostadsrättsföreningens stadgar.

Förbud mot att använda samlingslokaler och skolor m. m.

7 § Länsstyrelsen eller kommunen får förbjuda att samlingslokaler, sko-
lor, förskolor eller andra lokaler för motsvarande ändamål används under
höjd beredskap, om inte skyddsrum finns för de personer som kan komma
att vistas i lokalen.

Skyldighet att förmedla meddelanden m. m.

8 § Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan an-
läggning eller den som i fråga om förvaltning och skötsel företräder honom
är skyldig att

1. förmedla myndigheternas beslut och meddelanden i frågor som rör

verksamhet enligt denna lag till dem som bor eller bedriver verksamhet i

byggnaden eller anläggningen,

2. medverka vid åtgärder som föranleds av ransonering.
Samma skyldighet gäller också för arbetsgivare i fråga om de anställda.

9 § Var och en är skyldig att på fråga av en statlig eller kommunal
myndighet ange om han har egendom som kan behöva tas i anspråk för
verksamhet enligt denna lag.

8 kap. Utrymning och inkvartering m. m.

Utrymning

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får un-

der höjd beredskap besluta att de som uppehåller sig inom ett område skall
utrymma området om

1. området blivit eller kan antas bli utsatt för stridshandlingar och

utrymningen är nödvändig för att skydda befolkningen, eller

2. det i området behöver vidtas militära åtgärder av väsentlig betydelse

och åtgärderna allvarligt försvåras om inte utrymning sker.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-
sluta, att de som omfattas av ett utrymningsbeslut skall vistas på en viss
plats, och meddela föreskrifter för vistelsen.

Beslutet får inte utformas så att det inskränker den enskildes frihet mer

än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med utrymningen och
förhållandena på vistelseplatsen.

Utflyttningsförbud

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får un-
der höjd beredskap meddela förbud för dem som uppehåller sig inom ett

visst område att lämna detta om

1. en utflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av väsentlig betydelse

för totalförsvaret, eller

2. en utflyttning skulle vara förenad med uppenbar livsfara.

Inflyttn ingsförbud

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får un-

der höjd beredskap meddela förbud för dem som inte är bosatta inom ett

visst område att annat än tillfälligt uppehålla sig inom området, om en
inflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av väsentlig betydelse för

totalförsvaret.

Skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad

5 § En kommun får förelägga innehavaren av en byggnad eller bostadslä-
genhet (inkvarteringsvärd) att under höjd beredskap upplåta bostad och
utrustning åt den som behöver en bostad (inkvarteringsbostad) på grund
av beslut om utrymning eller på grund av att denne till följd av krigshän-
delser tvingats lämna sin ordinarie bostad.

Ett sådant föreläggande får meddelas endast om behovet av bostad inte

kan tillgodoses på annat lämpligt sätt. Beslutet får inte medföra större
olägenhet för inkvarteringsvärden än vad som är nödvändigt och får inte
avse utrymmen som behövs för inkvarteringsvärden och hans familj eller
någon dem närstående.

6 § Om inkvarteringsvärden inte följer föreläggandet enligt 5 §, får kom-
munen hos polismyndigheten begära den handräckning som behövs för att
den som skall inkvarteras skall få tillträde till inkvarteringsbostaden.

Ersättning

7 § Inkvarteringsvärden har rätt till skälig ersättning av kommunen för
inkvarteringsbostaden.

8 § Om bostaden eller dess utrustning skadas när bostaden används som
inkvarteringsbostad, är den skadelidande berättigad till ersättning av kom-
munen. Är skadan ringa, betalas dock ingen ersättning.

9 § Ersättningen enligt 7 och 8 §§ prövas på det sätt som anges i förfo-
gandelagen (1978:262).

Om taxa enligt 33 § förfogandelagen har fastställts, bestämmer kommu-

nen ersättningen. I annat fall bestäms ersättningen av den lokala värde-
ringsnämnden.

10 § Den som disponerat en inkvarteringsbostad enligt 5 § skall till

kommunen betala tillbaka vad kommunen betalat till inkvarteringsvärden
enligt 7 och 8 §§.

Om det med hänsyn till den inkvarterades ekonomiska förhållanden

eller annars är oskäligt, skall kommunen helt eller delvis befria den inkvar-
terade från återbetalningsskyldigheten.

Skyldighet att ta hand om utrymmande och utlänningar som söker skydd i
Sverige

11 § Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om utrymmande

och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen
(1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m. fl.

Under höjd beredskap är varje kyrklig kommun skyldig att bedriva

verksamhet för invånare från andra kyrkliga kommuner och för utlänning-
ar som söker skydd i Sverige, på samma sätt som gäller för dem som bor
inom den egna kyrkliga kommunen.

6319

SFS 1994:1720

6320

SFS 1994:1720

Skyldighet att hjälpa andra kommuner och landsting

12 § Kommuner och landsting som befolkningen lämnar på grund av

utrymning är under höjd beredskap skyldiga att i skälig omfattning lämna
hjälp till de kommuner och landsting som i större omfattning får ta emot
befolkningen.

9 kap.Skerhetsskydd

Inledande bestämmelse

1 § Varje kommun, landsting och kyrklig kommun skall se till att det
inom dess verksamhetsområde finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd

för uppgifter och förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt.

Säkerhetsskyddet skall omfatta

1. skydd mot att obehöriga får kännedom om uppgifter som är av

betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt
sekretesslagen (1980:100) omfattas av sekretess (sekretesskydd),

2. skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden och

andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter som avses i punkt 1
eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets säker-
het i övrigt bedrivs (tillträdesskydd),

3. skydd mot att någon som inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får

sådan tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt (infiltrationsskydd),

4. information till berörda arbets- och uppdragstagare om sekretess-,

tillträdes- och infiltrationsskyddet i kommunen, landstinget respektive
den kyrkliga kommunen,

5. kontroll av sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskyddet i kommu-

nen, landstinget respektive den kyrkliga kommunen och av information
om detta skydd.

Krav på svenskt medborgarskap m. m.

2 § En befattning hos en kommun eller ett landsting vars innehavare i
inte obetydlig omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess
enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) får innehas endast av den som
är svensk medborgare och pålitlig från säkerhetssynpunkt.

Tystnadsplikt

3 § Den som på grund av någon bestämmelse i denna lag har fått
kännedom om en enskild persons ekonomiska förhållanden, om ett före-
tags affärs- eller driftförhållanden eller om förhållanden av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han fått kännedom om.

I fråga om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen

(1980:100).

10 kap. Straff m. m.

Påföljder

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter om

förhållanden som han enligt 5 kap. 5 § är skyldig att lämna uppgift om,

6321

SFS 1994:1720

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin skyldighet enligt

6 kap. 17 §,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa inte fullgör sina

skyldigheter enligt 7 kap. 8 eller 9 §, eller vid fullgörandet lämnar oriktiga
uppgifter,

4. inte följer ett åläggande eller förbud som meddelats enligt 8 kap.,

eller

5. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa vanvårdar egen-

dom som han har tagit emot av en myndighet för totalförsvarsändamål.

2 § Har ett brott enligt 1 § begåtts under höjd beredskap döms, om
brottet medfört avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att anse som
grovt, till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

3 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
någon bestämmelse som meddelats med stöd av 6 kap. 7 § eller inte iakttar
förbud enligt 7 kap. 7 §.

Vite m. m.

4 § Ett föreläggande enligt 5 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 5 §,

6 kap. 11, 12, 14, 15 eller 18 § eller 7 kap. 1 § andra stycket får förenas med
vite.

5 § Om ett föreläggande enligt denna lag inte följs, får åtgärden vidtas av
den som meddelat föreläggandet. En sådan åtgärd vidtas på den försumli-
ges bekostnad, om han inte på grund av bestämmelse i denna lag är
berättigad till ersättning för åtgärden om den vidtas frivilligt.

11 kap. Överklagande av beslut

1 § Beslut av en kommun som har meddelats enligt denna lag eller enligt

föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen, om inte annat föreskrivs i 3, 4 eller 8 §.

2 § Beslut av en länsstyrelse som har meddelats enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får överklagas hos
den myndighet som regeringen bestämmer, om inte annat föreskrivs i 3
eller 8 §.

3 § Beslut av en kommun eller en myndighet i frågor enligt 5 kap. 2 och

5 §§, 6 kap. 3, 11, 12, 14, 15, 18, 20 och 22 §§, 7 kap. 1 § andra stycket och
3 §, 8 kap. 5 § andra stycket och 10 § samt 10 kap. 4 § får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 § Beslut av en kommun enligt 8 kap. 9 § andra stycket får överklagas
hos den lokala värderingsnämnden. Värderingsnämndens beslut i ett så-

dant ärende får inte överklagas.

Den lokala värderingsnämndens beslut i andra fall enligt 8 kap. 9 §

andra stycket får överklagas hos Riksvärderingsnämnden.

Riksvärderingsnämndens beslut får inte överklagas.

200-SFS 1994

6322

SFS 1994:1720

5 § Beslut av en central myndighet i ett dit överklagat ärende får inte
överklagas.

Andra beslut av en central myndighet får överklagas hos regeringen, om

inte annat föreskrivs i 8 §.

6 § En central myndighet får till regeringen överlämna prövningen av ett
överklagat ärende, om myndigheten bedömer att ärendet är av särskild
vikt.

7 § Ett beslut som en kommun, en statlig myndighet eller en allmän
förvaltningsdomstol under höjd beredskap meddelar enligt denna lag eller
enligt föreskrift som utfärdats med stöd av lagen skall gälla omedelbart,
om inte annat bestäms i beslutet.

8 § Beslut som meddelats i frågor enligt 3 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 6 kap. 2 §,

7 kap. 7 § samt 8 kap. 1 — 4 §§ får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Genom lagen upphävs

— civilförsvarslagen (1960: 74),
— lagen (1964:47) om krigshjälp,
— lagen (1964:63) om kommunal beredskap,
— lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig

m.m.,

— lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning,
— lagen (1976:276) med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till

kommuner för vissa civilförsvarskostnader,

— lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap.

3. För det arbete med planläggning och andra beredskapsförberedelser

som kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och enskilda har fullgjort
före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

4. Den som fått ett besked om att skyddsrum skall byggas enligt 32 §

civilförsvarslagen (1960:74) skall anses ha fått sådant besked enligt 6 kap.

8 § den nya lagen.

5. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande av beslut som

meddelats före lagens ikraftträdande.

6. Om det i lag eller annan författning hänvisas till någon av de upphäv-

da lagarna eller till en föreskrift i dessa som har ersatts med en föreskrift i
den nya lagen, skall hänvisningen i stället avse den nya lagen eller den nya
föreskriften.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

THAGE G PETERSON
(Försvarsdepartementet)