SFS 1975:197

SFS 1975:197 Oljekrislag;

Utkom frän trycket

utfärdad den 22 maj 1975.

den 27 maj 1 975

Enligt riksdagens beslu t^ föreskrives följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveriges

åtaganden i det avtal om ett internationellt energiprogram (lEP) som

undertecknades i Paris den 18 november 1974.

Ransonering

2 § Skall Sverige fullgöra slcyldighet att begränsa oljekonsumtionen

enligt artiklarna 13 och 14 i det avtal som anges i 1 §, får regeringen

föreskriva, att bestämmelserna i 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen

(1954: 280), helt eller delvis, skall äga tillämpning under viss tid, högst

ett år varje gång.

Föreskrift som avses i första stycket skall inom en månad eller, om

riksmöte ej pågår, inom en månad från början av nästkommande riks­
möte underställas riksdagen för dess prövning huruvida föreskriften skall

bestå. Underlåtes detta eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom
två månader från det underställningen har skett, är föreskriften förfal­
len.

Under tid då bestämmelse i 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen äger

tillämpning skall även motsvarande föreskrifter i 6—46 §§ samma lag
tillämpas. Ersättning vid inlösen skall dock bestämmas av den nämnd

som anges i 8 § denna lag och ej av värderingsnämnd som avses i 10
och 11 §§ allmänna ransoneringslagen.

Förfogande

3 § Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna 13—15

och 17 i det avtal som anges i 1 §, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta, att ägare eller innehavare av råolja eller
oljeprodukter skall avstå förnödenheten tUl staten eller annan. Sådant
beslut får också innebära att ägare eller innehavare av förnödenhet som
har sagts nu eller av fastighet, anläggning, transportmedel eller annan

egendom ålägges att utöva den verksamhet som har samband med pro­

duktion, iståndsättande eller användning av egendomen inom ramen

för hans vanliga verksamhet eller med transport av egendomen.

4 § Kan beslut enligt 3 § antagas bli behövligt f ör viss egendom, får
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer i avvaktan på
beslutet förbjuda egendomens ägare eller innehavare att överlåta, för­
bruka, skada eller förflytta egendomen. Meddelas ej beslut enligt 3 §
inom 30 dagar därefter, upphör förbudet att gälla. Om särskilda skäl

föreligger, kan tiden förlängas med högst 30 dagar.
1 Prop. 1975: 42 och 78; NU 29; rskr 180.

¬

5 § Ägare eller innehavare av egendom som avses med beslut enligt

SFS 1975: 197

3 eller 4 § är skyldig att upplägga, förvara och vårda egendomen samt
att avlämna den på tid och plats som föreskrives av regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Vid beslut enligt 3 eller 4 § skall tillses a tt den vars rätt beröres

av beslutet icke lider större förfång än som är nödvändigt.

Ersättning

7 § I fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk enligt

denna lag äger 18, 20—22 §§, 24 § andra stycket och 25 § allmänna
förfogandelagen (1954: 279) motsvarande tillämpning.

8 § Ersättning bestämmes av en nämnd, som består av ordförande och

fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara
lagkunniga och erfarna i domarvärv.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om

ledamot gäller även ersättare.

Mot nämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

9 § Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare i

nämnden. Ledamot och ersättare utses för viss tid.

10 § Ledamot och ersättare i nämnden skall vara myndig svensk med­

borgare.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i nämnden skall han

ha avlagt domared.

11 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare

äger motsvarande tillämpning på ledamot i nämnden.

12 § Nämnden är beslutför när ordföranden och två andra ledamöter

är närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöter

förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Yppas vid omröstning flera än två meningar, äger bestämmelserna i

16 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt motsvarande tillämp­

ning.

13 § Uppkommer fråga om skyldighet för staten att utge ersättning,

bevakas statens rätt inför nämnden av ombud som regeringen utser.

Uppgiftsskyldighet

14 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar

de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av
Sveriges åligganden beträffande det informationssystem rörande den in­

ternationella oljemarknaden som anges i kapitel V i det i 1 § angivna

207

avtalet.

¬

SFS 1975:197

15 § Myndighet som regeringen bestämmer får förelägga uppgiftsskyl­

dig att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla avtal, handelsböc­

ker, korrespondens och andra handlingar. Uppgiftsskyldig får även
kallas att inställa sig inför myndighet.

16 § Efterkommes ej anmaning att lämna föreskriven uppgift får den

försumlige föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Vite får också

utsättas vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 15 §.

17 § Den som efter kallelse enligt 15 § inställer sig inför myndighet

har rätt till ersättning för inställelsen enligt grunder som faststälics av
regeringen.

18 § Vad som har inhämtats med stöd av 14 och 15 §§ får ej obehö-

rigen yppas.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 § Till b öter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp-

såtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

1. underlåter att efterkomma beslut enligt 3 eller 4 §, om ej gär­

ningen är belagd med straff i brottsbalken,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt 5 §,
3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 §,
4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åt­

gärden innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft

eller bort ha vetskap om gärningen.

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt
enligt 18 § dömes till böt er eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen

är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn­

punkt.

21 § Vägrar eller försummar någon att på föreskrivet sätt eller i rätt
tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut enligt 3—5 §§, får
polismyndighet lämna det biträde som behövs.

22 § Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som har
utsatts enligt denna lag, eller om brott enligt lagen, och kan målets of­

fentliga handläggning medföra skada för någon genom yppande av
affärs- eller driftförhållande, får domstolen förordna att målet skall

handläggas inom stängda dörrar.

23 § Mot beslut a v myndighet enligt 3—5 och 14—16 §§ föres talan
hos regeringen genom besvär. Beslut skall dock lända till efterrättelse

utan hinder av anförda besvär, om ej annat föreskrives.

308

¬

Talan mot beslut av myndighet om ersättning enligt 17 § föres hos

SFS 1975: 197

kammarrätt genom besvär.

Denna lag tr äder i kra ft den 1 juni 1975.
Lagens 20 § u pphör att gälla vid utgången av år 1975.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

(Handelsdepartementet)

¬