1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i marknadsföringslagen (2008:486);
utfärdad den 17 juni 2010.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs att 1, 2 och 29 §§ marknadsförings-
lagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
1 §
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets
intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka
marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
� luftfartslagen (1957:297)
� konsumentkreditlagen (1992:830),
� lagen (1992:1672) om paketresor,
� tobakslagen (1993:581),
� alkohollagen (1994:1738),
� lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
� radio- och tv-lagen (2010:696),
� lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verk-
samhet,
� lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
� lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,
� lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet,
� lagen (1999:158) om investerarskydd,
� lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhäl-
lets tjänster,
� lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
� prisinformationslagen (2004:347),
� distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),
� försäkringsavtalslagen (2005:104),
� lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och
� lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet
2 §
2
Lagen tillämpas
1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin
näringsverksamhet,
1 Prop. 2009/10:115, bet. 2009/10:KU25, rskr. 2009/10:331.
2 Senaste lydelse 2009:1084.
SFS 2010:719
Utkom från trycket
den 30 juni 2010
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i marknadsföringslagen (2008:486);
utfärdad den 17 juni 2010.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs att 1, 2 och 29 §§ marknadsförings-
lagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
1 §
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets
intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka
marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
� luftfartslagen (1957:297)
� konsumentkreditlagen (1992:830),
� lagen (1992:1672) om paketresor,
� tobakslagen (1993:581),
� alkohollagen (1994:1738),
� lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
� radio- och tv-lagen (2010:696),
� lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verk-
samhet,
� lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
� lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,
� lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet,
� lagen (1999:158) om investerarskydd,
� lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhäl-
lets tjänster,
� lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
� prisinformationslagen (2004:347),
� distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),
� försäkringsavtalslagen (2005:104),
� lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och
� lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet
2 §
2
Lagen tillämpas
1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin
näringsverksamhet,
1 Prop. 2009/10:115, bet. 2009/10:KU25, rskr. 2009/10:331.
2 Senaste lydelse 2009:1084.
SFS 2010:719
Utkom från trycket
den 30 juni 2010
2
SFS 2010:719
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2010
2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-
lagen (2010:696),
3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober
2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar
för konsumentskyddslagstiftningen
3, och
4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europarlamentets
och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på
den inre marknaden
4.
Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst
som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än
Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma
gäller bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som
är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot
en annan näringsidkare.
29 §
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-
störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidka-
rens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
� 7 §,
� 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12� 17 §§,
� 18 §,
� 20 §, eller
� någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot någon av bestämmelserna i
� 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobaks-
lagen (1993:581),
� 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),
� 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt
15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),
� 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)
om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara
till andra än konsumenter.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
På regeringens vägnar
NYAMKO SABUNI
Cecilia Bergman
(Integrations- och
jämställdhetsdepartementet)
3 EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).
4 EUT L 376, 27.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0123).
2
SFS 2010:719
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2010
2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-
lagen (2010:696),
3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober
2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar
för konsumentskyddslagstiftningen
3, och
4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europarlamentets
och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på
den inre marknaden
4.
Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst
som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än
Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma
gäller bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som
är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot
en annan näringsidkare.
29 §
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-
störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidka-
rens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
� 7 §,
� 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12� 17 §§,
� 18 §,
� 20 §, eller
� någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot någon av bestämmelserna i
� 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobaks-
lagen (1993:581),
� 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),
� 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt
15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),
� 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)
om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara
till andra än konsumenter.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
På regeringens vägnar
NYAMKO SABUNI
Cecilia Bergman
(Integrations- och
jämställdhetsdepartementet)
3 EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).
4 EUT L 376, 27.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0123).