SFS 2011:1177 Lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande
från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder;

utfärdad den 24 november 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 2 kap. 5 §, 4 kap. 4 och 5 §§,

5 kap. 2–4 och 9 §§, 6 kap. 8 och 9 §§ samt 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha föl-
jande lydelse.

2 kap.

5 §

2

Överlämnande för viss gärning får inte beviljas om

1. gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt 12 kap. 9 § reger-

ingsformen,

2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i

annan lag har meddelats beslut att inte åtala för gärningen,

3. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en medlemsstat i

Europeiska unionen, Island eller Norge och, vid fällande dom, påföljden har
avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt
lagstiftningen i domslandet,

4. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en annan stat än

som anges i 3 och om detta enligt 10 § tredje eller fjärde stycket lagen
(1957:668) om utlämning för brott hade utgjort ett hinder mot utlämning av
den eftersökte,

5. förundersökning har inletts eller åtal väckts i Sverige för gärningen och

förundersökningsledaren eller, när åtal har väckts, handläggande åklagare i
det ärendet motsätter sig att lagföringen sker i den utfärdande medlems-
staten,

6. påföljd för gärningen har bortfallit på grund av preskription eller inte

längre kan dömas ut enligt svensk lag och gärningen helt eller delvis har ägt
rum i Sverige eller den eftersökte är svensk medborgare, eller

7. gärningen helt eller delvis har ägt rum i Sverige och inte motsvarar

brott enligt svensk lag.

1 Prop. 2010/11:158, bet. 2011/12:JuU5, rskr. 2011/12:21.

2 Senaste lydelse 2010:1433.

SFS 2011:1177

Utkom från trycket
den 6 december 2011

2

SFS 2011:1177

4 kap.

4 §

En arresteringsorder utfärdad av en annan nordisk stat ska, om den

eftersökte befinner sig i Sverige, betraktas som en nordisk arresteringsorder.

5 §

Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas risk för att

denne avviker eller på annat sätt undandrar sig ett överlämnande. Ett anhål-
lande ska även ske om det finns risk för att den eftersökte, genom att undan-
röja bevis eller på något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som
omfattas av arresteringsordern.

Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan antas att förut-

sättningar för ett överlämnande saknas.

Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns synnerliga

skäl

.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena men det är

tillräckligt att den eftersökte meddelas ett reseförbud eller att det föreskrivs
en anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhål-
lande. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning ersät-
ta ett anhållande.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polis-

man eller en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen i brådskande
fall även utan ett anhållningsbeslut gripa den eftersökte.

5 kap.

2 §

Vid rättens handläggning tillämpas reglerna om domstols handlägg-

ning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag. Handläggningen ska ske med
skyndsamhet.

Tingsrätten ska för prövningen av frågan om överlämnande hålla en för-

handling. En förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart att
överlämnande inte ska beviljas, om den eftersökte samtycker till överläm-
nande eller om han eller hon begär att ärendet avgörs på handlingarna.

Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den efter-

sökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas.

3 §

Tingsrätten ska meddela beslut i fråga om överlämnande senast trettio

dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ären-
det inte har skett, senast trettio dagar efter det att den eftersökte har underrät-
tats om innehållet i arresteringsordern.

Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslutet meddelas

senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.

Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt beslut senare än

vad som sägs i första eller andra stycket.

4 §

Om två eller flera medlemsstater har utfärdat arresteringsorder eller en

eller flera av dessa stater har utfärdat arresteringsorder samt en eller flera
nordiska stater har utfärdat nordisk arresteringsorder beträffande samma per-
son, ska ärendena prövas i ett sammanhang vid den tingsrätt som ska hand-
lägga det först inkomna ärendet.

3

SFS 2011:1177

Inkommer en ny arresteringsorder efter rättens beslut om överlämnande

men innan beslutet har vunnit laga kraft, får hovrätten eller, om ärendet
överklagats dit, Högsta domstolen på yrkande av åklagaren besluta att tings-
rätten ska pröva ärendena i ett sammanhang.

Prövningen av vilken av flera arresteringsorder som ska beviljas ska ske

med särskild hänsyn till gärningarnas beskaffenhet och platsen där de ägt
rum, de tidpunkter då varje arresteringsorder utfärdades samt om de avser
lagföring eller verkställighet av en frihetsberövande påföljd.

9 §

Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i 2 kap. 6 § får

inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap.
9 § får beslutet om överlämnande inte överklagas.

För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd,

om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får
överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.

6 kap.

8 §

Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myn-

dighet i den medlemsstat dit överlämnande har skett gör en framställning till
åklagaren om tillstånd

1. att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som

inte omfattades av överlämnandet, eller

2. att till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge

överlämna den som har överlämnats från Sverige,

prövas ärendet med tillämpning av 2–5 kap. Behörig tingsrätt är den som

prövade frågan om överlämnande.

Vad som i 2–5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte tillämpas i de

fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare ska förordnas för den
som har överlämnats. Den som har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig
över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en munt-
lig förhandling.

9 §

En framställning om rätt att till en stat utanför Europeiska unionen,

Island eller Norge utlämna den som tidigare har överlämnats från Sverige till
en medlemsstat i Europeiska unionen prövas av regeringen med tillämpning
av 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

8 kap.

2 §

3

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överläm-

nas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan med-
lemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge ska Rikspolisstyrelsen
bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det

är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i
förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta tim-
mar.

3 Senaste lydelse 2005:502.

4

SFS 2011:1177

Karnov Group Sweden AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får polismyndigheten,

om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta
och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en
begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte
begärs inom nittiosex timmar från landningen, ska personen omedelbart
friges.

Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket.

Tidsfristen ska räknas från det att tillstånd meddelats.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya bestäm-

melserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före ikraftträdan-

det.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Ulf Wallentheim
(Justitiedepartementet)