SFS 2016:1053 Lag om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag under åren 2017?2021

161053.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om särskild beräkning av vissa avgifter för
enmansföretag under åren 2017�2021;

utfärdad den 24 november 2016.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild beräkning av

1. arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980),
2. löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och
3. löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-

värvsinkomster.

2 §

Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och

tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) och social-
avgiftslagen (2000:980).

3 §

Bestämmelserna i denna lag tillämpas på avgiftspliktig ersättning enligt

2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) som en arbetsgivare ger ut till en person
som har anställts i en näringsverksamhet efter den 31 mars 2016 under förut-
sättning att

1. arbetsgivaren sedan den 1 januari 2016 och fram till dess att anställ-

ningen påbörjas uppfyller villkoren för enmansföretag enligt 4 §, eller

2. arbetsgivaren, om verksamheten är påbörjad efter den 1 januari 2016,

sedan verksamheten påbörjades och fram till dess anställningen påbörjas upp-
fyller villkoren för enmansföretag enligt 4 §.

4 §

Med ett enmansföretag avses i denna lag en fysisk person som bedriver

aktiv näringsverksamhet och som inte är skyldig att betala arbetsgivaravgifter
på ersättning till arbetstagare enligt socialavgiftslagen (2000:980) eller löne-
skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkom-
ster.

Ett företag som bedriver verksamhet utomlands är ett enmansföretag om

det uppfyller villkoren i första stycket och inte i den utländska verksamheten
har utgett ersättning som skulle ha medfört en skyldighet att betala arbets-
givaravgifter eller särskild löneskatt, om ersättningen hade utgetts för arbete i
Sverige.

Vid bedömningen av om enmansföretaget har en sådan avgiftsskyldighet

som avses i första stycket ska det bortses från sådana ersättningar till en och

1 Prop. 2016/17:1, bet. 2016/17:FiU1, rskr. 2016/17:49.

SFS 2016:1053

Utkom från trycket
den 2 december 2016

background image

2

SFS 2016:1053

samma person som under de tidsperioder som avses i 3 § 1 eller 2 sammanlagt
uppgår till högst 5 000 kronor.

5 §

På ersättning som utges till den anställde som först får avgiftspliktig

ersättning i ett enmansföretag ska under längst tolv kalendermånader i följd
ingen annan avgift eller löneskatt betalas än ålderspensionsavgift enligt
socialavgiftslagen (2000:980), om inte annat följer av 6 eller 7 §.

Första stycket gäller endast till den del den avgiftspliktiga ersättningen till

den anställde uppgår till högst 25 000 kronor per kalendermånad.

6 §

Bestämmelserna i 5 § gäller inte om anställningen avser en person som

sedan den 1 januari 2016 är eller har varit anställd i en annan närings-
verksamhet som, direkt eller indirekt, bedrivs eller har bedrivits av samma
arbetsgivare eller någon närstående till arbetsgivaren.

Bestämmelserna i 5 § gäller inte heller om arbetsgivaren redan har utgett

ersättning som blivit föremål för särskild beräkning enligt denna lag i en
annan näringsverksamhet.

7 §

Bestämmelserna i 5 § gäller endast om anställningsavtalet avser en

anställning på minst tre månader i följd och omfattar en arbetstid på minst
20 timmar per vecka.

8 §

I stället för vad som föreskrivs om särskilda avdrag i lagen (2001:1170)

om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), gäller
att ersättning som är föremål för särskild beräkning enligt 5 § inte får ingå i
underlaget för särskilda avdrag.

9 §

Särskild beräkning enligt 5 § får göras bara om beräkningen uppfyller

villkoren för att utgöra stöd av mindre betydelse enligt

1. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013

om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unio-
nens funktionssätt på stöd av mindre betydelse,

2. kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013

om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unio-
nens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller

3. kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om

tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssek-
torn.

10 §

Vid bedömningen av om den särskilda beräkningen enligt 9 § anses

vara stöd av mindre betydelse ska de villkor tillämpas som avser

1. stöd inom sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter, om den

som utger ersättningen bedriver verksamhet både inom denna sektor och
inom någon annan sektor, och

2. stöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, om den som utger ersätt-

ningen bedriver verksamhet både inom denna sektor och inom någon annan
sektor än sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter.

background image

3

SFS 2016:1053

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Lagen tillämpas på ersättning som utges från och med den 1 januari

2017.

3. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2021.
4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för ersättning som har ut-

getts under perioden den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2021.

På regeringens vägnar

STEFAN L�FVEN

MAGDALENA ANDERSSON
(Finansdepartementet)

background image

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016