SFS 2017:427 Lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i marknadsföringslagen (2008:486);

utfärdad den 24 maj 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 1 och 29 §§ marknadsföringslagen

(2008:486) ska ha följande lydelse.

1 §

2

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets in-

tressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka mark-
nadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
– lagen (1992:1672) om paketresor,
– tobakslagen (1993:581),
– lotterilagen (1994:1000),
– sjölagen (1994:1009),
– lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
– lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksam-

het,

– lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
– lagen (1999:158) om investerarskydd,
– lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhäl-

lets tjänster,

– lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
– prisinformationslagen (2004:347),
– lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
– försäkringsavtalslagen (2005:104),
– lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
– lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
– lagen (2010:510) om lufttransporter,
– radio- och tv-lagen (2010:696),
– alkohollagen (2010:1622),
– konsumentkreditlagen (2010:1846),
– lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller

långfristig semesterprodukt,

– lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och

tillskottsnäring,

– lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, far-

tygs- och busspassagerarförordningar,

– lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,

1 Prop. 2016/17:132, bet. 2016/17:SoU17, rskr. 2016/17:277.

2 Senaste lydelse 2017:341.

SFS 2017:427

Utkom från trycket
den 7 juni 2017

2

SFS 2017:427

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017

– lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter, och
– lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

29 §

3

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-

störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidka-
rens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

– 7 §,
– 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,
– 18 §,
– 20 §, eller
– någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot någon av bestämmelserna i

– 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobaks-

lagen (1993:581),

– 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
– 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt

15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

– 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)

om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara
till andra än konsumenter,

– 11 § första stycket 2 eller 12 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaret-

ter och påfyllningsbehållare.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare

som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

På regeringens vägnar

PER BOLUND

Mikael Pauli
(Finansdepartementet)

3 Senaste lydelse 2010:1632.