SFS 2018:1272 Lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

SFS2018-1272.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

Utfärdad den 20 juni 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (2015:315)

dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 §, 4 kap. 5 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 1, 2 och

5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 och 2 §§, 14 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 18 kap.
12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., två nya paragrafer, 18 kap.

4 a och 4 b §§, och närmast före 18 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

2 kap.
1 §
I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans

Varje substans eller blandning av substanser
som är avsedd att användas i tillverkningen av
ett läkemedel och som, när den används för det
ändamålet, blir en aktiv beståndsdel i läke-
medlet vilket är avsett att antingen ha en
farmakologisk, immunologisk eller metabolisk
verkan som syftar till att återställa, korrigera
eller modifiera fysiologiska funktioner, eller
användas för att ställa en diagnos.

Alkoholhaltigt läkemedel

Läkemedel som innehåller mer än 1,8 vikt-
procent etylalkohol.

Extemporeapotek

En inrättning som har Läkemedelsverkets
tillstånd att tillverka läkemedel för ett visst
tillfälle.

Förfalskat läkemedel

Varje humanläkemedel med en oriktig beteck-
ning som avser dess
� identitet, inbegripet förpackning och märk-
ning, namn eller sammansättning av
beståndsdelar, inbegripet hjälpämnen, och
dessa beståndsdelars styrka,
� ursprung, inbegripet tillverkare, tillverk-
ningsland, ursprungsland, innehavare av god-
kännande för försäljning, eller
� historia, inbegripet register och handlingar
från använda distributionskanaler.

1 Prop. 2017/18:196, bet. 2017/18:SoU29, rskr. 2017/18:417.

SFS 2018:

1272

Publicerad
den

29 juni 2018

background image

2

SFS

Med förfalskat läkemedel avses inte human-
läkemedel med en oriktig beteckning till följd
av oavsiktliga kvalitetsdefekter.

Generiskt läkemedel

Läkemedel som har samma kvalitativa och
kvantitativa sammansättning i fråga om aktiva
substanser och samma läkemedelsform som
ett referensläkemedel och vars bioekvivalens
med detta referensläkemedel har påvisats
genom lämpliga biotillgänglighetsstudier. Olika
salter, estrar, etrar, isomerer, blandningar av
isomerer, komplex eller derivat av en aktiv
substans ska anses vara samma aktiva sub-
stans, såvida de inte har avsevärt skilda egen-
skaper med avseende på säkerhet eller effekt.
Olika läkemedelsformer som är avsedda att
intas genom munnen och vars läkemedels-
substans omedelbart frisätts vid intaget ska
anses vara samma läkemedelsform.

Hjälpämne

Varje beståndsdel i ett läkemedel som inte är
den aktiva substansen eller förpacknings-
materialet.

Humanläkemedel

Läkemedel för människor.

Icke-interventionsstudie
avseende säkerhet

En säkerhetsstudie av ett humanläkemedel som
görs efter det att läkemedlet har godkänts för
försäljning och som inleds, genomförs och
finansieras av innehavaren av godkännandet
och omfattar insamling av säkerhetsuppgifter
från patienter och hälso- och sjukvårdsper-
sonal.

Klinisk läkemedelsprövning på
djur

En klinisk undersökning på djur av ett läke-
medels egenskaper.

Klinisk läkemedelsprövning på
människor

En klinisk prövning enligt definitionen i arti-
kel 2.2.2 i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014
om kliniska prövningar av humanläkemedel
och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.

Läkemedel

Varje substans eller kombination av substan-
ser som
� tillhandahålls med uppgift om att den har
egenskaper för att förebygga eller behandla
sjukdom hos människor eller djur, eller
� kan användas på eller tillföras människor
eller djur i syfte att återställa, korrigera eller
modifiera fysiologiska funktioner genom
farmakologisk, immunologisk eller metabolisk
verkan eller för att ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av
sjukhusundantag

Ett läkemedel för avancerad terapi såsom det
definieras i artikel 2 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den
13 november 2007 om läkemedel för avancerad
terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG

2018:1272

background image

3

SFS

och förordning (EG) nr 726/2004, i den ur-
sprungliga lydelsen, som
� framställs i Sverige enligt ett icke-rutin-
mässigt förfarande,
� är en specialanpassad produkt för en
enskild patient i enlighet med en läkares för-
skrivning, och
� används här i landet på sjukhus.

Mellanprodukt

Bearbetad substans eller blandning av sub-
stanser som måste genomgå ytterligare steg i
tillverkningsprocessen av ett läkemedel, fram
till det steg då läkemedlet ska förpackas i sin
slutliga förpackning.

Prövningsläkemedel för djur

En farmaceutisk beredning av en eller flera
aktiva substanser eller placebo som prövas
eller används som referens vid en klinisk
läkemedelsprövning på djur. Uttrycket inne-
fattar även produkter som
� redan har godkänts för försäljning men som
används eller tillverkas på annat sätt än det
godkända,
� används för en icke godkänd indikation,
eller
� används för att få ytterligare information
om en redan godkänd användning.

Prövningsläkemedel för
människor

Ett läkemedel enligt definitionen i artikel 2.2.5
i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 536/2014.

Radioaktiva läkemedel

Läkemedel som avger joniserande strålning.
Slutna strålkällor utgör inte radioaktiva läke-
medel.

Sponsor

Samma betydelse som i artikel 2.2.14 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU)
nr 536/2014.

Teknisk sprit

Samma betydelse som i 1 kap. 4 § alkohol-
lagen (2010:1622).

Tillverkning

Framställning, förpackning eller ompackning
av läkemedel, mellanprodukter eller aktiva
substanser.

Tilläggsläkemedel

Ett läkemedel enligt definitionen i artikel 2.2.8
i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 536/2014.

Veterinärmedicinska läkemedel

Läkemedel för djur inklusive förblandningar
för inblandning i foder.

2018:1272

background image

4

SFS

4 kap.


5 § Ett växtbaserat humanläkemedel som inte uppfyller kraven för att god-
kännas som läkemedel eller att registreras enligt 4 § ska efter ansökan regi-
streras för försäljning som traditionellt växtbaserat humanläkemedel enligt
denna lag, om följande förutsättningar är uppfyllda:

1. läkemedlet har endast indikationer som är lämpliga för traditionella

växtbaserade humanläkemedel, vars sammansättning och ändamål är av-
sedda och utformade för att användas utan läkares diagnos, förskrivning
eller övervakning av behandlingen,

2. läkemedlet får endast tillföras i viss styrka och viss dosering,
3. läkemedlet är avsett att intas genom munnen eller avsett för utvärtes

bruk eller inhalation,

4. läkemedlet eller en produkt som motsvarar läkemedlet har haft medi-

cinsk användning under en period av minst 30 år varav minst 15 år i ett land
som vid tidpunkten för ansökan ingår i EES, och

5. det finns tillräckliga uppgifter om läkemedlets traditionella användning

och det är styrkt att medlet inte är skadligt när det används på angivet sätt
och dess farmakologiska verkningar eller effekter förefaller rimliga på
grundval av långvarig användning och erfarenhet.

Om en gemenskapsmonografi finns upprättad, ska denna beaktas. I sådant

fall kan registrering ske även om kraven i första stycket 4 inte är uppfyllda.

Om det är nödvändigt för bedömningen av ett traditionellt växtbaserat hu-

manläkemedels säkerhet, får Läkemedelsverket ålägga en sökande att till
verket lämna in resultat av kliniska läkemedelsprövningar.

6 kap.


6 § Om godkännandet för försäljning av ett humanläkemedel är förenat
med ett villkor om att en icke-interventionsstudie avseende säkerhet ska
göras, får studien, om den ska genomföras i Sverige, inledas först när Läke-
medelsverket givit tillstånd till den.

Läkemedelsverket ska ge ett sådant tillstånd om studien
1. inte innebär att användningen av läkemedlet främjas,
2. är utformad på ett sätt som motsvarar syftet med studien, och
3. inte avser en klinisk läkemedelsprövning på människor.
Större ändringar av studien får endast göras efter tillstånd av Läkemedels-

verket.

Den myndighet som regeringen bestämmer får, för studier som avses i

första stycket, i enskilda fall besluta om undantag från kravet på slutrapport
i 5 § andra stycket.

7 kap. Klinisk läkemedelsprövning


Klinisk läkemedelsprövning på människor


1 § Bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på människor finns
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i lagen
(2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till
EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Bestämmelserna i 2�7 §§ kompletterar EU-förordningen.

2 § Vid en klinisk läkemedelsprövning på människor ska den person som
ansvarar för genomförandet av prövningen på prövningsstället vara legiti-
merad läkare eller legitimerad tandläkare.

2018:1272

background image

5

SFS

Informerat samtycke för försökspersoner som inte är beslutskompetenta

eller som är underåriga


3 § För en försöksperson som inte är beslutskompetent på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande
förhållande är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldra-
balken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen ut-
sedda ställföreträdaren som får ge informerat samtycke till en klinisk läke-
medelsprövning på försökspersonens vägnar.

För en försöksperson som är underårig är vårdnadshavarna de lagligen

utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk läke-
medelsprövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöksperson
som har fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta
i den kliniska läkemedelsprövningen, under förutsättning att den underårige
inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat
samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson
i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

Förbud mot viss klinisk läkemedelsprövning


4 § En klinisk läkemedelsprövning som inte har samband med sjukdoms-
behandling får inte utföras på den som får vård enligt lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

En sådan klinisk läkemedelsprövning på människor som avses i artikel 30

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 får inte ge-
nomföras.

Kostnadsfria prövningsläkemedel för människor och kostnadsfri utrustning


5 § För att genomföra en klinisk läkemedelsprövning förutsätts att spon-
sorn kostnadsfritt tillhandahåller försökspersonerna prövningsläkemedlet
för människor och, i förekommande fall, tilläggsläkemedel samt den utrust-
ning som krävs för att använda läkemedlen.

Kravet på kostnadsfrihet gäller inte vid klinisk läkemedelsprövning som
1. genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin,
2. avser särläkemedel för vilka godkännandet för försäljning förenats med

villkor om uppföljande undersökningar, eller

3. är av särskild betydelse för folkhälsan.

Ersättningsgarantier


6 § Sponsorn för en klinisk läkemedelsprövning på människor är skyldig
att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får
ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala
sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgarantin ska vara förenlig med riskens
karaktär och omfattning.

Tillstånd


7 § Frågor om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på
människor prövas av Läkemedelsverket.

Av artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 536/2014 följer att tillstånd inte får meddelas om
Etikprövningsmyndigheten vid den etiska granskningen enligt lagen
(2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till
EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel har avgett ett
negativt yttrande. Om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har

2018:1272

background image

6

SFS

avgett ett yttrande med villkor för prövningens genomförande ska villkoren
beaktas vid tillståndsgivningen.

Klinisk läkemedelsprövning på djur


8 § En klinisk läkemedelsprövning på djur får utföras för att utreda i vad
mån ett läkemedel är ändamålsenligt. Prövningen får utföras i samband med
sjukdomsbehandling eller utan sådant samband. Prövningen får endast ut-
föras av legitimerad veterinär. Den som utför prövningen ska ha tillräcklig
kompetens på det område som prövningen avser. För klinisk läkemedels-
prövning på djur finns även bestämmelser i djurskyddslagen (2018:1192).

9 § Vid klinisk läkemedelsprövning på djur ska samtycke inhämtas från
djurägaren. Ett sådant samtycke får när som helst tas tillbaka med omedelbar
verkan. De uppgifter som har hämtats in dessförinnan får dock användas i
prövningen.

10 § En klinisk läkemedelsprövning på djur får endast genomföras sedan
tillstånd till prövning har meddelats. Frågor om tillstånd prövas av Läkeme-
delsverket.

8 kap.


1 § Tillverkning ska ske i ändamålsenliga lokaler och utföras med hjälp av
ändamålsenlig utrustning och även i övrigt ske i enlighet med god tillverk-
ningssed. En sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande
ska se till att kraven på läkemedlens och mellanprodukternas kvalitet och
säkerhet uppfylls.

Extemporeapotek ska vid tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle

vara bemannade med en eller flera farmaceuter.

Bestämmelser om tillverkning av prövningsläkemedel för människor och

tilläggsläkemedel finns i kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) nr 536/2014 samt i kommissionens delegerade förordning (EU)
2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer
för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner
för inspektioner.

2 § Yrkesmässig tillverkning av läkemedel och mellanprodukter samt till-
verkning av läkemedel som omfattas av sjukhusundantag får bedrivas endast
av den som har Läkemedelsverkets tillstånd.

Tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle på öppenvårdsapotek eller

sjukhusapotek kräver tillstånd endast när tillverkningen avser läkemedel
som omfattas av sjukhusundantag. För maskinell dosdispensering på öppen-
vårdsapotek finns dock bestämmelser om krav på tillstånd i 6 kap. lagen
(2009:366) om handel med läkemedel.

Tillstånd för tillverkning av prövningsläkemedel för människor i enlighet

med artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014
meddelas av Läkemedelsverket.

2018:1272

background image

7

SFS

9 kap.
1 §
2 Läkemedel eller mellanprodukter får importeras från ett land utanför
EES endast av den som har tillstånd till tillverkning av läkemedel eller sär-
skilt tillstånd till import av läkemedel.

Läkemedelsverket får besluta om särskilt tillstånd till import av läkemedel

enligt första stycket för

1. läkemedel som importeras för att tillgodose behov av läkemedel som

får säljas med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 10 §,

2. läkemedel som ska användas för annat ändamål än sjukvård,
3. prövningsläkemedel för djur, eller
4. tilläggsläkemedel.
När det gäller import av prövningsläkemedel för människor som inte har

godkänts för försäljning, eller som har godkänts för försäljning men ändrats
och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, meddelas
tillstånd i stället i enlighet med artikel 61 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 536/2014. Frågor om sådant tillstånd prövas av Läkeme-
delsverket.

Av 3 och 4 §§ framgår att resande respektive veterinär i vissa fall har rätt

att föra in läkemedel i landet.

2 § Den som importerar läkemedel eller mellanprodukter från ett land
utanför EES med stöd av tillstånd till tillverkning ska anlita en sakkunnig
med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande som ska ansvara för
kontroll av att varje tillverkningssats av läkemedel som kommer från ett
tredjeland, oavsett om tillverkningen har skett i EES, har undergått en full-
ständig kvalitativ analys i ett EES-land, en kvantitativ analys av alla de
aktiva substanserna och alla andra undersökningar eller kontroller som krävs
för att säkerställa läkemedlens kvalitet i enlighet med de krav som legat till
grund för godkännandet för försäljning.

Bestämmelser om krav vid import av prövningsläkemedel för människor

finns i kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 536/2014 samt i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569.

5 § Aktiva substanser avsedda för humanläkemedel får importeras från ett
land utanför EES endast om det

1. har tillverkats i enlighet med standarder som är åtminstone likvärdiga

med god tillverkningssed, och

2. åtföljs av en skriftlig bekräftelse från en behörig myndighet i export-

landet vilken utvisar att god tillverkningssed har följts.

Första stycket gäller inte för aktiva substanser som är avsedda för pröv-

ningsläkemedel för människor eller tilläggsläkemedel i den utsträckning
dessa läkemedel

� inte har godkänts för försäljning, eller
� har godkänts för försäljning men ändrats och denna ändring inte om-

fattas av godkännandet för försäljning.

10 kap.


1 § Den som yrkesmässigt tillverkar, importerar, säljer, transporterar, för-
varar eller på annat sätt yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åtgär-
der och i övrigt iaktta sådan försiktighet som behövs för att hindra att läke-
medlen skadar människor, egendom eller miljön samt se till att läkemedlens
kvalitet inte försämras.

2 Senaste lydelse 2018:485.

2018:1272

background image

8

SFS

Radioaktiva läkemedel får beredas endast på sjukhus och apotek samt får

användas endast på sjukhus, om inte Läkemedelsverket i det enskilda fallet
medger något annat. I fråga om tillverkning och import av radioaktiva läke-
medel som ska användas som prövningsläkemedel för människor och om
tillverkning av radioaktiva läkemedel som ska användas som tilläggsläke-
medel finns bestämmelser i kapitel IX i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) nr 536/2014 samt i kommissionens delegerade förordning
(EU) 2017/1569.

Den som i andra fall än yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åt-

gärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra att
läkemedlen skadar människor, egendom eller miljön.

11 kap.


1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före-
skrifter som anger inom vilken tid sådana beslut som avses i det följande ska
fattas:

1. 4 kap. 2 §, om godkännande för försäljning av läkemedel,
2. 4 kap. 4 §, om registrering för försäljning av homeopatiska läkemedel,
3. 4 kap. 5 § första stycket, om registrering för försäljning av traditionella

växtbaserade humanläkemedel,

4. 4 kap. 6 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för

försäljning av ett humanläkemedel,

5. 4 kap. 7 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för

försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel,

6. 4 kap. 9 § andra stycket, om det decentraliserade förfarandet när

Sverige inte är referensmedlemsland,

7. 4 kap. 10 §, om tillstånd till försäljning i andra fall,
8. 6 kap. 6 § första stycket, om tillstånd till en icke-interventionsstudie

avseende säkerhet,

9. 6 kap. 10 § andra stycket, om upphörande av godkännande för försälj-

ning på begäran av den som fått läkemedlet godkänt,

10. 7 kap. 10 §, om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på djur,
11. 8 kap. 2 §, om tillstånd till yrkesmässig tillverkning av läkemedel och

mellanprodukter, och

12. 9 kap. 1 §, om import av läkemedel och mellanprodukter från ett land

utanför EES.

2 §3 Ett tillstånd enligt 4 kap. 10 §, 7 kap. 10 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 1 § första
stycket eller ett sådant tillstånd som meddelats i enlighet med artikel 61 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 får återkallas
om någon av de väsentliga förutsättningar som var uppfyllda när tillståndet
meddelades inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild
betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

14 kap.


1 § Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av

1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av

lagen,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och före-

skrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen,

3 �ndringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2018:1272

background image

9

SFS

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den

12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring
av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG
och förordning (EG) nr 726/2004 samt föreskrifter och villkor som har med-
delats med stöd av förordningen,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007,
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt före-

skrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen, och

6. kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 samt föreskrif-

ter och villkor som meddelats med stöd av förordningen.

16 kap.


1 §4 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet

1. bryter mot 5 kap. 1 § första stycket, 7 kap. 10 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 1 §

första stycket eller 10 kap. 1 § i denna lag,

2. bryter mot artikel 3.1, 12.2 eller 37.2 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 726/2004, i den ursprungliga lydelsen,

3. genomför en klinisk läkemedelsprövning på människor utan att till-

stånd till prövningen har meddelats eller anses beviljat enligt Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydel-
sen, eller

4. tillverkar eller importerar prövningsläkemedel för människor utan till-

stånd enligt artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, med den begränsning som följer
av artikel 64 i samma förordning.

Till ansvar enligt denna paragraf döms det inte om gärningen är belagd

med straff enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1225) om straff för
smuggling.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

18 kap.


Föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor


4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om försäkringar eller andra garantier som avses i 7 kap. 6 §.

4 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den behörighet som krävs för att hålla den intervju med
försökspersonen som anges i artikel 29.2 c i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 536/2014.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela ytterligare föreskrifter i frågor som rör denna lag och Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 och som behövs för att
skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

4 Senaste lydelse 2018:485.

2018:1272

background image

10

SFS

På regeringens vägnar

ANNIKA STRANDH�LL

Lars Hedengran

(Socialdepartementet)

2018:1272