SFS 2018:1908 Lag om ändring i rättegångsbalken

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Utfärdad den 22 november 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ och 49 kap. 5 §
rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

36 kap.
5 §2 Den som till följd av 15 kap. 1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5,
6 eller 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestäm-
melse, till vilken det hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en
uppgift får inte höras som vittne om uppgiften utan att den myndighet, i vars
verksamhet uppgiften har inhämtats, har gett sitt tillstånd.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,

psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och
deras biträden samt auktoriserade patentombud och deras biträden såvitt
avser patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om
auktorisation av patentombud, får höras som vittnen om något som i denna
deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har
erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnads-
plikten gäller samtycker till det. Medlare enligt denna balk, lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder eller lagen (2011:860)
om medling i vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får höras som
vittnen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de i samband
därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån
tystnadsplikten gäller samtycker till det. Den som till följd av 24 kap. 8 §
offentlighets- och sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får
höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars
förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad

som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger
det.

Trots det som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyldighet att

vittna för

1. advokater och deras biträden, dock inte försvarare, i mål angående brott

för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2. andra än försvarare och advokater samt deras biträden i mål angående

brott som avses i 10 kap. 21 och 23 §§ offentlighets- och sekretesslagen, och

3. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen i

mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

1 Prop. 2017/18:260, bet. 2018/19:KU3, rskr. 2018/19:17.

2 Senaste lydelse 2011:861.

SFS 2018:

1908

Publicerad
den

30 november 2018

2

SFS 2018:

1908

Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund

har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller

2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden
som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 § tryck-
frihetsförordningen eller 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Om någon enligt det som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne

om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som
under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

8 §3 Rätten får förelägga den som ska höras som vittne att, innan han eller
hon infinner sig för att lämna vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad
vittnesförhöret gäller genom att granska räkenskapsböcker, anteckningar
eller andra handlingar som är tillgängliga för vittnet eller besiktiga en plats
eller ett föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen ska
pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där,
ändå får höras som vittne om den, ska rätten först, om inte särskilda skäl
föranleder annat, inhämta yttrande från det företag hos vilket han eller hon
har fått vetskap om uppgiften.

49 kap.
5 §4 En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet

1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande

om detta,

2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som inter-

venient eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap. 7 § om över-
tagande av ett käromål,

3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller att

tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt
3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 §
första stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig
vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med
en part under sanningsförsäkran,

4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om

ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta
rättegångskostnad,

5. prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till

målsägande eller enskild part eller om ersättning eller förskott till biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller någon annan,

6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.

eller i brottmål om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a §,
en åtgärd som avses i 25–28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken,

7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare, avslagit en begäran om

byte av biträde eller försvarare eller utsett någon annan än den parten
föreslagit till ett sådant uppdrag,

8. prövat en fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) i

annat fall än som avses i 5 eller 7,

3 Senaste lydelse 1991:1561.

4 Senaste lydelse 2018:533.

3

SFS 2018:

1908

9. avslagit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av en

enskild part ska betalas av allmänna medel enligt 36 kap. 24 § andra stycket,
eller

10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden för

vissa frihetsberövanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON

Anneli Skoglund
(Justitiedepartementet)