SFS 2002:192 Lag om ändring i lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2001:489) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring;

utfärdad den 25 april 2002.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om all-

män försäkring

dels

att 3 kap. 3 §, 9 kap. 12 § och 17 kap. 2 § i stället för deras lydelse en-

ligt lagen (2001:489) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels

att det i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i

nämnda lag skall införas en ny punkt, punkt 16, av följande lydelse.

3 kap.

3 §

En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning eller hel aktivitetsersätt-

ning enligt denna lag eller hel särskild efterlevandepension enligt lagen
(2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn eller uppburit sådan ersättning eller pension under
månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära hel ålderspen-
sion, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då
den försäkrade har fyllt 70 år får sjukpenning utges för högst 180 dagar.

9 kap.

12 §

För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetser-

sättning utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantini-
vån.

För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersätt-

ning för år räknat understiger garantinivån utgör årlig garantiersättning ett
belopp motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den hela årliga in-
komstrelaterade ersättningen enligt 11 §.

Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats en-

ligt 13 §.

17 kap.

2 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantier-

sättning skall minskas enligt vad som sägs i andra stycket om den försäkrade
har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen

1

Prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, rskr. 2001/02:215.

SFS 2002:192

Utkom från trycket
den 8 maj 2002

2

SFS 2002:192

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2002

(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan lag eller särskild författ-
ning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som be-
stäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket. Motsvarande skall gälla i
fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med
tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har börjat ut-
ges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller liv-
ränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning en-
ligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett be-
lopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder
som tillämpas vid utbytet.

Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall

minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt
till som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersätt-
ningen. Sammanlagd hel sjukersättning skall dock aldrig, på grund av be-
stämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 5 procent av
prisbasbeloppet.

16. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 § gäller fortfarande för den som är född

år 1937 eller tidigare. Vid tillämpning av paragrafen skall med ålderspension
enligt denna lag likställas pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension.

På regeringens vägnar

LARS ENGQVIST

Marianne Jenryd
(Socialdepartementet)