SFS 1999:46 Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt;

utfärdad den 25 februari 1999.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 11, 14, 34, 52 d och 63 §§ lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt

2

skall ha följande lydelse.

11 §

3

För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen medges att

få vistas utanför anstalten under arbetstid för att utföra arbete, delta i under-
visning eller utbildning, erhålla behandling eller delta i någon annan särskilt
anordnad verksamhet.

Sådan vistelse får dock inte medges om det på grund av viss omständighet

kan befaras att den intagne kommer att avvika, återfalla i brott eller miss-
bruka alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, något sådant
dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop-
ningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om för-
bud mot vissa hälsofarliga varor. För vistelsen får ställas de villkor som kan
anses nödvändiga.

Vid prövningen av medgivande för en intagen att utföra arbete eller delta i

någon annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall särskilt be-
aktas, om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller om ett medgi-
vande annars kan antas väsentligt förbättra hans möjligheter att försörja sig
efter frigivningen.

Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse om vistelse utanför an-

stalten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verk-
ställigheten.

14 §

4

En intagen skall ges tillfälle till lämplig fritidssysselsättning. Han

bör uppmuntras att ägna sig åt egna intressen som kan bidra till hans utveck-
ling. I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få möjligheter att ge-
nom tidningar, radio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans
behov av förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Om det lämpligen kan ske, bör en intagen ges tillfälle att vistas utanför an-

stalten för att på fritiden delta i sådan föreningsverksamhet eller annan lik-
nande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhället. För

1

Prop. 1997/98:183 och 1998/99:3, bet. 1998/99:SoU5, rskr. 1998/99:139.

2

Lagen omtryckt 1990:1011.

3

Senaste lydelse 1998:599.

4

Senaste lydelse 1998:599.

SFS 1999:46

Utkom från trycket
den 9 mars 1999

2

SFS 1999:46

sådan vistelse får ställas de villkor som kan anses nödvändiga. Därvid kan
föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn.

Sådan vistelse utanför anstalten får inte medges om det på grund av viss

omständighet kan befaras att den intagne kommer att avvika, återfalla i brott
eller missbruka alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, nå-
got sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Av 7 § följer att beslut enligt andra stycket om vistelse utanför anstalten

inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställighe-
ten.

34 §

5

Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för sär-

skilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan
han få medgivande att för ett sådant ändamål vistas utanför anstalten under
lämplig tid, om det finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas om den
intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av bero-
endeframkallande medel.

För vistelsen skall de villkor ställas som kan anses nödvändiga. I samband

med vård eller någon annan behandling får det föreskrivas att den intagne
skall vara skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av
att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel, något sådant dop-
ningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop-
ningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om för-
bud mot vissa hälsofarliga varor. Om det finns särskilda skäl kan i samband
med beslut enligt första stycket meddelas föreskrift enligt 26 kap. 15 § första
stycket 3 brottsbalken att gälla för tid efter villkorlig frigivning.

Vistelse utanför anstalt för vård eller behandling bör inte påbörjas så tidigt

att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den beräknade
återstående verkställighetstiden.

Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse inte får meddelas i strid

mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten.

52 d §

6

En intagen är, om inte annat föranleds av medicinska eller liknande

skäl, skyldig att på anmaning lämna blod-, urin- eller utandningsprov för
kontroll av att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel eller nå-
got sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

63 §

7

Alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som

avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana
varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga va-
ror får omhändertas,

1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,

5

Senaste lydelse 1998:599.

6

Senaste lydelse 1995:492.

7

Senaste lydelse 1998:610.

3

SFS 1999:46

3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare

till dem.

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den

omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om in-

jektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i människo-
kroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas
för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfal-

ler staten.

Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad

som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhän-
dertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar skall ge-
nom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras räntebärande men
får inte disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvistelsens slut, om det
inte finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Agneta Bäcklund
(Justitiedepartementet)

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1999