SFS 2008:370 Lag om ändring i brottsbalken
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i brottsbalken;
utfärdad den 29 maj 2008.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels
att 36 kap. 1, 1 a och 5 §§ ska ha följande lydelse,
dels
att det i balken ska införas fyra nya paragrafer, 36 kap. 1 b, 1 c, 5 a
och 5 b §§, av följande lydelse,
dels
att det närmast före 36 kap. 2 § ska införas en ny rubrik som ska lyda
”Förverkande av hjälpmedel, m.m.”,
dels
att det närmast före 36 kap. 1 och 5 §§ ska införas nya rubriker av föl-
jande lydelse.
36 kap.
Förverkande av utbyte
1 §
2
Utbyte av ett brott enligt denna balk ska förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som
ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott
enligt denna balk. I stället för det mottagna får dess värde förklaras förver-
kat.
Om inte annat är särskilt föreskrivet, ska bestämmelserna i första stycket
också tillämpas i fråga om utbyte av ett brott och ersättning för kostnader i
samband med ett brott enligt annan lag eller författning, om det för brottet är
föreskrivet fängelse i mer än ett år.
1 a §
3
Vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte
av ett brott förverkat ska bland andra omständigheter beaktas om det finns
anledning att anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer
att åläggas eller annars bli fullgjord.
1 b §
Döms någon för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i sex år el-
ler mer och har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, ska även i
annat fall än som avses i 1 § egendom förklaras förverkad, om det framstår
som klart mera sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att
så inte är fallet. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
1
Prop. 2007/08:68, bet. 2007/08:JuU18, rskr. 2007/08:203.
2
Senaste lydelse 2005:283.
3
Senaste lydelse 2005:283.
SFS 2008:370
Utkom från trycket
den 11 juni 2008
2
SFS 2008:370
Har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, gäller första stycket
också om någon döms för
1. människohandel enligt 4 kap. 1 a § fjärde stycket, koppleri, ocker som
är grovt, olovlig befattning med falska pengar som är grovt, eller grovt
dobbleri,
2. narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller olovlig
befattning med narkotikaprekursorer enligt 3 b § första stycket samma lag,
3. dopningsbrott enligt 3 § första stycket lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller grovt dopningsbrott enligt 3 a § samma lag,
4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om
straff för smuggling, eller
5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen
(2005:716) eller organiserande av människosmuggling enligt 20 kap. 9 §
första stycket samma lag.
Vad som sägs om förverkande i första och andra styckena gäller också om
någon döms för försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses
där.
Förverkande enligt denna paragraf får inte beslutas om det är oskäligt.
1 c §
Som utbyte av ett brott eller av brottslig verksamhet anses vid förver-
kande även egendom som har trätt i stället för utbyte, avkastning av utbyte
samt avkastning av det som trätt i stället för utbyte.
Hos vem förverkande får ske, m.m.
5 §
4
Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde enligt 1
och 2–4 §§ får, om inte annat har föreskrivits, ske hos
a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,
b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,
c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i
4 §,
d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på
grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvär-
vat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anled-
ning till antagande om egendomens samband med brottet.
Tillhörde egendomen vid brottet inte någon av dem som anges i första
stycket a–c, får den inte förklaras förverkad. Egendom som enligt 1 c § ska
anses som utbyte får dock förklaras förverkad om den egendom, som den
förverkade egendomen trätt i stället för, vid brottet tillhörde någon av dem
som anges i första stycket a–c.
5 a §
Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 1 b § får ske
hos
1. gärningsmannen eller annan som medverkat till det brott som förver-
kandet grundas på,
2. den som förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv
eller testamente eller genom gåva,
4
Senaste lydelse 2005:283.
3
SFS 2008:370
3. den som förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om
eller skälig anledning att anta att egendomen har samband med brottslig
verksamhet.
Bestämmelser om förfarandet vid en talan om förverkande hos den som
avses i första stycket 2 eller 3 finns i lagen (2008:369) om förfarandet vid
förverkande av utbyte av brottslig verksamhet i vissa fall.
5 b §
Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om inte
även den särskilda rätten förklaras förverkad.
Sådan rätt som har vunnits genom utmätning upphör, om egendomen för-
klaras förverkad, såvida det inte av särskild anledning förordnas att rätten
ska bestå.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För brott begångna före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Även om ett brott har begåtts efter ikraftträdandet, gäller dock äldre bestäm-
melser vid förverkande hos någon som avses i 5 a § första stycket 2 och vars
förvärv har skett före ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
BEATRICE ASK
Patrik Örnsved
(Justitiedepartementet)
Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00
Elanders, Vällingby 2008
