SFS 1998:808 Miljöbalk

980808.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Miljöbalk

utfärdad den 11 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs

2

att i Sveriges rikes lag skall efter jor-

dabalken införas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande lydelse.

1

Prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278.

2

Jfr rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och

andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen
(EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1, Celex 367L0548), senast ändrat genom kommissio-
nens direktiv 97/69/EG (EGT nr L 343, 13.12.1997, s. 19, Celex 397L0069), rådets
direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39,
Celex 375L0442), senast ändrat genom kommissionens beslut 96/350/EG (EGT nr L
135, 6.6.1996, s. 32, Celex 396D0350), rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976
om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT
nr L 129, 18.5.1976, s. 23, Celex 376L0464), senast ändrat genom rådets direktiv 91/
692/EEG (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48, Celex 391L0692), rådets direktiv 76/769/
EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga
ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 201, Celex 376L0769),
senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/64/EG (EGT nr L 315, 19.11.1997,
s.13, Celex 397L0064), rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om för-
bud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på
marknaden och används (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 36, Celex 379L0117), senast ändrat
genom kommissionens direktiv 91/188/EEG (EGT nr L 92, 13.4.1991, s. 42, Celex
391L0188), rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåg-
lar (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1, Celex 379L0409), senast ändrat genom kommissio-
nens direktiv 97/49/EG (EGT nr L 223, 13.8.1997, s. 9, Celex 397L0049), rådets
direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förore-
ning genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068),
senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L377 31.12.1991, s. 48
Celex 391L0692), rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om bekämpning av
luftförorening från industrianläggningar (EGT nr L 188, 16.7.1984, s. 20, Celex
384L0360), senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L377
31.12.1991, s. 48 Celex 391L0692), rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985
om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L
175, 5.7.1985, s. 40, Celex 385L0337), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG (EGT
nr L 73, 14.3.1997, s. 5, Celex 397L0011), rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni
1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i
förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16, Celex
386L0280), senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L 377,
31.12.1991, s. 48, Celex 391L0692), rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering,
förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988,
s. 14, Celex 388L0379), senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/65/EG (EGT
nr L 265, 18.10.1996 s. 15, Celex 396L0065), rådets direktiv 88/609/EEG av den 24
november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora
förbränningsanläggningar (EGT L 336, 7.12.1988, s. 1, Celex 388L0609), senast änd-
rat genom rådets direktiv 94/66/EG (EGT nr L 337, 24.12.1994, s. 83, Celex
394L0066), rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftför-
orening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT nr L 163,
14.6.1989, s. 32, Celex 389L0369), rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989
om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsan-
läggningar (EGT nr L 203, 15.7.1989, s 50, Celex 389L0429), rådets direktiv 90/219/

SFS 1998:808

Utkom från trycket
den 7 juli 1998

1*

SFS 1998:808

background image

2

SFS 1998:808

(

forts. not 2

)

EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikro-
organismer (EGT nr L 117, 8.5. 1990, s. 1, Celex 390L0219), ändrat genom kommissi-
onens direktiv 94/51/EG (EGT nr L 297, 18.11.1994, s. 29, Celex 394L0051), rådets
direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifie-
rade organismer (EGT nr L 117, 8.5. 1990, s. 15, Celex 390L0220), senast ändrat
genom kommissionens direktiv 97/35/EG (EGT nr L 169, 27.6. 1997, s. 72, Celex
397L0035), rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvat-
ten från tätbebyggelse (EGT nr L 135, 30.5.1991, s. 40, Celex 391L0271), senast änd-
rat genom kommissionens direktiv 98/15/EG (EGT nr L 67, 7.3.1998, s. 29, Celex
398L0015), rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växt-
skyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1, Celex 391L0414), senast
ändrat genom kommissionens direktiv 97/73/EG (EGT nr L 353, 24.12.1997, s. 26,
Celex 397L0073), rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7, Celex
392L0043), senast ändrat genom rådets direktiv 97/62/EG (EGT nr L 305, 8.11.1997,
s. 42, Celex 397L0062), rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhal-
ten i vissa flytande bränslen (EGT nr L 74, 27.3.1993, s. 81, Celex 393L0012), rådets
direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att före-
bygga och begränsa föroreningar (EGT nr L 257, 10.10.1996, s. 26, Celex 396L0061),
rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande
av luftkvaliteten (EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 55, Celex 396L0062).

background image

3

SFS 1998:808

F�RSTA AVDELNINGEN

�VERGRIPANDE BEST�MMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

1 §

Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling

som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en häl-
sosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har
ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är för-
enad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oav-

sett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk,

social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushåll-
ning tryggas, och

5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med mate-

rial, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

2 §

Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas endast vid prövning av

frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan verksamhet som är till-
ståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap. och vid regeringens tillåtlighetspröv-
ning enligt 17 kap. samt enligt vad som är föreskrivet i luftfartslagen
(1957:297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948),
lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om inrättande, ut-
vidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen (1987:10), minerallagen
(1991:45), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, lagen
(1995:1649) om byggande av järnväg och ellagen (1997:857).

3 §

I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för män-

niskors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken
tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.

Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänse-

enden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmel-
serna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

4 §

I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet gäl-

ler särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gräns-
älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

5 §

Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda

förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela före-
skrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk, dock inte inom sådant
ämnesområde för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.

background image

4

SFS 1998:808

6 §

I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europe-

iska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och andra in-
strument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.

7 §

I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande områ-

den gäller 26 § väglagen (1971:948).

I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs miljö-

värdighet gäller 1 kap. 2 a § och 3 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297).

I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller i vissa fall

23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

1 §

När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens

och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn en-
ligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet el-
ler vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta ka-
pitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan an-
tas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.

I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar

betydelse i det enskilda fallet.

2 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhe-
tens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och
miljön mot skada eller olägenhet.

3 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de
försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller mot-
verka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för män-
niskors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet
användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en

verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors
hälsa eller miljön.

4 §

För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenom-

råden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med
hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap.

För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ända-

målet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa
och miljön.

5 §

Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla

med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och
återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

6 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller

background image

5

SFS 1998:808

biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa
eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som
kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som
innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk orga-
nism.

7 §

Kraven på hänsyn enligt 2�6 §§ gäller i den utsträckning det inte kan

anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas
nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostna-
derna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller
om en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall även detta förhållande beaktas
vid avvägningen.

Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljökvalitets-

norm enligt 5 kap. åsidosätts.

8 §

Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åt-

gärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan
eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan
anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället
skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

9 §

Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet

av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana
skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt
denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om det
finns särskilda skäl.

En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför

risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade eller miljön försämras avsevärt.

Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har till-

låtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 §.

10 §

Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän

synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana
som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller
åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose all-

männa intressen.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark-
och vattenområden

1 §

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för

vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt
föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en
från allmän synpunkt god hushållning.

2 §

Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är

påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

background image

6

SFS 1998:808

3 §

Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk syn-

punkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmil-
jön.

4 §

Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller an-

läggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls-
intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt
tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt

skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

5 §

Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yr-

kesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall

skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 §

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse

från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller
med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tät-
orter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller

friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

7 §

Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller mate-

rial skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra
utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av

riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

8 §

Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för

industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikatio-
ner, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas
mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av så-
dana anläggningar.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första

stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten el-
ler utnyttjandet av anläggningarna.

9 §

Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsva-
rets intressen.

Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsva-

rets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra till-
komsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

10 §

Om ett område enligt 5�8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga än-

damål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt

background image

7

SFS 1998:808

främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska mil-
jön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalför-
svaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4

kap.

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och
vatten för vissa områden i landet

1 §

De områden som anges i 2�7 §§ är, med hänsyn till de natur- och kul-

turvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploaterings-
företag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden en-
dast om det inte möter något hinder enligt 2�7 §§ och om det kan ske på ett
sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2�6 §§ utgör inte hinder för utveck-

lingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utföran-
det av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda
skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning
av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra
stycket.

2 §

Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det

rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtlig-
heten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till

Lysekil,

Kustområdet i Halland,
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,
Kustområdet i Skåne från �rnahusen söder om Skillinge till �&hus,
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och �stergötland från
Oskarshamn till Arkösund,
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelö-

sund till Herräng och Singö,

Kustområdet och skärgården i �&ngermanland från Storfjärden vid �&nger-

manälvens mynning till Skagsudde,

Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgrän-

sen mot Finland,

�land,
Gotland,
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,
�&snen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed

Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,

Vänern med öar och strandområden,
Vättern med öar och strandområden,
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området ut-

med Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,

Området Dalsland�Nordmarken från Mellerud och sjön �&nimmen vid Vä-

nern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till �&rjäng och �stervallskog i
norr,

background image

8

SFS 1998:808

Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klaräl-

ven inom Torsby kommun,

Mälaren med öar och strandområden,
Området Malingsbo�Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken

och Skinnskatteberg,

Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Ore-

älven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Guller-
åsen och Boda till Rättvik,

Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,
Vindelådalen,
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag

för de fjällområden som anges i 5 §.

3 §

Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot

Norge till Brofjorden, i Småland och �stergötland från Simpevarp till Arkö-
sund och i �&ngermanland från Storfjärden vid �&ngermanälvens mynning till
Skagsudde samt på �land får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1�11 och
17 inte komma till stånd.

4 §

Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp

och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på �stergarn och
Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd
endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns sär-
skilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis
sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritids-
hus i närheten av de stora tätortsregionerna.

Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17

kap. 1 § 1�7 och 10�11 komma till stånd endast på platser där det redan
finns anläggningar som skall prövas enligt angivna lagrum.

5 §

Inom fjällområdena Långfjället�Rogen, Sylarna�Helags, Skäcker-fjäl-

len, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken�Borgafjällen, Marsfjällen�Var-
dofjällen, Artfjället, Tärna�Vindelfjällen, Sarek�Mavas, Kebnekaise�
Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till
stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den
vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom
områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär på-
verkas.

6 §

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-

ändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven
och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden
samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och biflöden:

background image

9

SFS 1998:808

I Dalälven

Västerdalälven uppströms
Hummelforsen och �sterdalälven
uppströms Trängslet

I Ljusnan

Voxnan uppströms Vallhaga

I Ljungan

Ljungan uppströms Storsjön samt
Gimån uppströms Holmsjön

I Indalsälven

�&reälven, Ammerån, Storån�
Dammån samt Hårkan

I �&ngermanälven

Lejarälven, Storån uppströms
Klumpvattnet, Långselån�
Rörströmsälven, Saxån,
Ransarån uppströms Ransarn samt
Vojmån uppströms Vojmsjön

Vapstälven
Moälven
Lögdeälven
�reälven
I Umeälven

Tärnaån, Girjesån och Juktån
uppströms Fjosoken

Sävarån
I Skellefteälven

källflödena uppströms Sädvajaure
respektive Riebnes samt Malån

Byskeälven
�&byälven
I Luleälven

Stora Luleälven uppströms Akka-
jaure, Lilla Luleälven uppströms
Skalka och Tjaktjajaure samt Pärl-
älven

Råneälven
Emån
Bräkneån
Mörrumsån
Fylleån
I Enningdalsälven

Enningdalsälven uppströms riks-
gränsen till Norge

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-

ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälven

sträckan mellan Höljes och Edebäck

I Dalälven

Västerdalälven nedströms Skiffs-
forsen samt Dalälven nedströms
Näs bruk

I Ljusnan

sträckan mellan Hede och Svegsjön
samt sträckan mellan Laforsen och
Arbråsjöarna

I Ljungan

sträckan mellan Havern och
Holmsjön samt sträckan nedströms
Viforsen

I Indalsälven

Långan nedströms Landösjön

background image

10

SFS 1998:808

I �&ngermanälven

Faxälven mellan Edsele och
Helgumsjön

I Umeälven

Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och
Gäuta

Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som förorsakar en-

dast obetydlig miljöpåverkan.

7 §

Området Ulriksdal�Haga�Brunnsviken�Djurgården är en national-

stadspark.

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar

komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan in-
trång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

5 kap. Miljökvalitetsnormer

Föreskrifter om miljökvalitet

1 §

Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet

meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt,
om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för
att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön
(miljökvalitetsnormer).

Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnor-

mer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Vad miljökvalitetsnormer skall ange

2 §

Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller störningsni-

våer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse
eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olä-
genheter.

Miljökvalitetsnormernas nivåer får inte överskridas eller underskridas ef-

ter en viss angiven tidpunkt och de skall ange

1. högsta eller lägsta förekomst i mark, yt- och grundvatten, luft eller mil-

jön i övrigt av kemiska produkter eller biotekniska organismer,

2. högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan stör-

ning, eller

3. högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vatten-

system, vattendrag, grundvatten eller delar av dem.

Miljökvalitetsnormer kan också ange högsta eller lägsta förekomst i yt-

och grundvatten av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av
tillståndet i miljön.

Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.

Hur miljökvalitetsnormer skall uppfyllas

3 §

Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnor-

mer som meddelats enligt 1 § uppfylls när de

background image

11

SFS 1998:808

� prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälnings-

ärenden,

� utövar tillsyn, eller
� meddelar föreskrifter.
Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter iaktta

miljökvalitetsnormer.

4 §

Verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds.

Bestämmelser om att tillstånd inte får beviljas för verksamhet som med-

verkar till att en miljökvalitetsnorm överträds finns i 16 kap. 5 §. Bestäm-
melser om att tillstånd eller villkor för ett tillstånd får omprövas, om verk-
samheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm
överträds, finns i 24 kap. 5 § 2.

�&tgärdsprogram

5 §

Ett åtgärdsprogram skall upprättas, om det behövs för att en miljökva-

litetsnorm skall uppfyllas eller om kravet på det följer av Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen. Regeringen skall i sådana fall i samband med att
föreskrifter enligt 1 § meddelas eller när behov uppkommer besluta ett så-
dant åtgärdsprogram eller besluta att en eller flera myndigheter eller kommu-
ner skall upprätta sådana åtgärdsprogram. Regeringen får överlåta till en
myndighet att besluta om åtgärdsprogram som följer av Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen.

Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område överträds därför att

miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, skall rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta ett åtgärdspro-
gram för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att upp-
fylla normen förekommer.

Innan en myndighet eller kommun upprättar ett åtgärdsprogram skall den

samråda med myndigheter och kommuner som berörs samt med verksam-
hetsutövare som berörs i betydande omfattning. Ett åtgärdsprogram som
upprättas av en kommun skall beslutas av kommunfullmäktige.

�&tgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som regeringen be-

stämmer.

Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund.

6 §

Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet som kan påverka de

föroreningsnivåer eller störningsnivåer som avses i 2 § första stycket. I ett åt-
gärdsprogram skall anges

1. den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas,
2. de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara upp-

fylld senast den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket,

3. vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna åtgärder

vidtas, och

4. när de skall vara genomförda.
Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock minst vart femte år.

background image

12

SFS 1998:808

Prövning av åtgärdsprogram

7 §

Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av re-

geringen.

�&tgärdsplaner

8 §

Regeringen får upprätta sådana åtgärdsplaner som kan krävas till följd

av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller besluta att en eller flera
myndigheter eller kommuner eller kommunalförbund skall upprätta sådana
åtgärdsplaner.

Mätning och kontroll

9 §

Regeringen skall i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas

även besluta vilka som är skyldiga att utföra de mätningar som behövs för att
kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning

1 §

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd

enligt 9, 11 och 12 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken. En sådan skall finnas även vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvens-

beskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det behövs
för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva om un-
dantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta en miljökonse-
kvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan antas bli mindre
betydande.

2 §

Om det behövs för att miljöpåverkan skall kunna bedömas, får rege-

ringen föreskriva att det skall finnas en miljökonsekvensbeskrivning

1. i ärenden enligt annan lag, av vilken det framgår att hänsyn till männis-

kors hälsa eller miljön skall beaktas vid lagens tillämpning,

2. i särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens område än som av-

ses i 1 §.

I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar som avses i första

stycket gäller vad som sägs i detta kapitel, om inte något annat har föreskri-
vits.

Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar

3 §

Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och be-

skriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åt-
gärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat,

background image

13

SFS 1998:808

landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den
fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och
energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effek-
ter på människors hälsa och miljön.

Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

4 §

Alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som

kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt före-
skrifter som har meddelats med stöd av balken skall tidigt samråda med läns-
styrelsen. De skall även samråda med enskilda som kan antas bli särskilt be-
rörda och göra det i god tid och i behövlig omfattning innan de gör en ansö-
kan om tillstånd och upprättar den miljökonsekvensbeskrivning som krävs
enligt 1 §. Före samrådet skall den som avser att bedriva verksamheten till
länsstyrelsen och enskilda som särskilt berörs lämna uppgifter om den plane-
rade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt dess för-
utsedda miljöpåverkan.

Vad som sägs i första stycket gäller också för ärenden för vilka en miljö-

konsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket.

Efter samrådet skall länsstyrelsen besluta om verksamheten eller åtgärden

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet får inte överklagas.
Innan beslut fattas skall yttrande i frågan begäras in från tillsynsmyndighe-
ten i de fall denna inte är länsstyrelsen.

Regeringen får föreskriva om vilka slags verksamheter och åtgärder som

alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med miljökonsekvensbedömning

5 §

Om länsstyrelsen enligt 4 § beslutar att verksamheten eller åtgärden

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall ett förfarande med mil-
jökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall den
som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråda med övriga
statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer
som kan antas bli berörda. Samrådet skall avse verksamhetens eller åtgär-
dens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll
och utformning av miljökonsekvensbeskrivningen.

6 §

Om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljö-

påverkan i ett annat land, skall den ansvariga myndighet som regeringen be-
stämmer informera det landets ansvariga myndighet om den planerade verk-
samheten eller åtgärden och ge den berörda staten och den allmänhet som
berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och miljö-
konsekvensbedömningen.

Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan antas bli

utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.

background image

14

SFS 1998:808

Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla

7 §

En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter
som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland

1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om loka-

lisering, utformning och omfattning,

2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar

skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verk-
samheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5
kap. överträds,

3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga in-

verkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten
samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alter-

nativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst al-
ternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamhe-
ten eller åtgärden inte kommer till stånd, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1�4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan kan

antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt att nå
samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i första
stycket 4 redovisas.

För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en betydande

miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad som
anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verk-
samhetens eller åtgärdens art och omfattning.

Kungörande samt tillfälle att yttra sig

8 §

När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende

om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras till-
sammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 § och 22 kap. 3 §.
Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål eller
ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har en ansökan gjorts skall kun-
görelsen ske tillsammans med kungörelsen av ansökan. Därefter skall ansö-
kan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för allmänheten,
som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan målet eller ärendet
prövas.

När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta kungö-

ras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten kan få tillgång till infor-
mation om innehållet. Vidare skall den ansvariga myndigheten i den stat med
vilken samråd hållits enligt 6 § informeras.

Godkännande och beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen

9 §

Den myndighet som skall pröva en ansökan i ett mål eller ett ärende

där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning skall genom ett särskilt beslut
eller i samband med avgörandet av målet eller ärendet ta ställning till om

background image

15

SFS 1998:808

miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel. Ett sådant
ställningstagande får inte överklagas särskilt utan endast i samband med att
avgörandet i målet eller ärendet överklagas.

Vid prövningen av ansökan skall myndigheten beakta innehållet i miljö-

konsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden enligt 4�6
och 8 §§.

Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar

10 §

En miljökonsekvensbeskrivning samt förfarandet med miljökonse-

kvensbedömning skall bekostas av den som gjort en ansökan som avses i 1 §
eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljö-konsekvensbeskrivning.

Planer och planeringsunderlag

11 §

Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se till att sådana

planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant planeringsunderlag
som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns
tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer

enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

12 §

Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat

planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vat-
ten i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig
att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och
myndigheter som skall tillämpa denna balk samt åt den som är skyldig att
upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.

13 §

Regeringen får i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner skall

redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller
kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att

1. genomföra ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § eller på annat sätt skapa

förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. uppfylls, och

2. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten en-

ligt 3 och 4 kap.

Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer be-

hov av en sådan redovisning.

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

7 kap. Skydd av områden

Allemansrätt m.m.

1 §

Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen

skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.

background image

16

SFS 1998:808

Nationalpark

2 §

Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens

medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett
större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga till-
stånd eller i väsentligt oförändrat skick.

3 §

Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om in-

skränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparker får
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Naturreservat

4 §

Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och be-
vara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftsli-
vet.

Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla

naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som
naturreservat.

5 §

I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.

I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark-

och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom
förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt,
uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av be-
kämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området för-
bjuds under hela eller delar av året.

Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare inskränk-

ningar för att uppnå syftet med skyddet, får länsstyrelsen eller kommunen
meddela beslut om detta.

6 §

Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får läns-

styrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild rätt till
fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området

1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser,

badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,

2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte

har rätt att vistas,

3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller

liknande åtgärder, eller

4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och

vattenförhållanden.

7 §

Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva beslut som

den har meddelat enligt 4�6 §§, om det finns synnerliga skäl.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som

den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl. Ett beslut
om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte

background image

17

SFS 1998:808

har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet
vann laga kraft.

Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det beslutas om upphä-

vande eller dispens för ett sådant särskilt skyddsområde eller särskilt beva-
randeområde som anges i 28 § följer av 29 §.

Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i

naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på nå-
got annat område.

8 §

Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida

mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen
(1987:10). Mindre avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller be-
stämmelserna inte motverkas.

Kulturreservat

9 §

Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att

bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område skall be-
stämmelserna i 4�6 §§ tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad
eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne
eller fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. hin-
drar inte att området förklaras som kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§.

Naturminne

10 §

Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förkla-
ringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara na-
turföremålet och ge det behövligt utrymme.

Vad som i 5�8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för natur-

minnen.

Biotopskyddsområde

11 §

Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade

djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som biotop-
skyddsområde. Sådana förklaringar får avse enskilda områden eller samtliga
områden av ett visst slag inom landet eller del av landet.

Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgär-

der som kan skada naturmiljön. Om regeringen förordnar att samtliga områ-
den av visst slag skall vara biotopskyddsområden, får den i samband med be-
slutet meddela föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet
eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de

åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområde. Innan det vidtas nå-
gon åtgärd skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas
särskilt.

2*

SFS 1998:808

background image

18

SFS 1998:808

Ett beslut om biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om det

överklagas.

Djur- och växtskyddsområde

12 §

Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud och be-

gränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en
djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen
meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhe-
tens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Strandskyddsområde

13 §

Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens

friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och
växtlivet.

14 §

Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från

strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Området
får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utvidgas
till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något
av strandskyddets syften.

Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om det

överklagas.

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-

ordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften inte skall vara omfattat av strandskydd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna

att ett strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10) inte längre skall
vara omfattat av strandskydd, om det finns särskilda skäl. Upphör området
att ingå i detaljplan eller att omfattas av områdesbestämmelser inträder åter
strandskydd.

16 §

Inom strandskyddsområde får inte

1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål

än de tidigare har använts till,

3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse

som avses i 1 och 2,

4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller

allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas
fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter,
eller

5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur-

och växtarter.

17 §

Förbuden i 16 § gäller inte

background image

19

SFS 1998:808

1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för

jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bo-
stadsändamål, eller

2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap.

1, 3 eller 4 § eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av denna balk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att förbuden i 16 § inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller an-
ordningar som utgör komplement till bebyggelse på en tomtplats och som
förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

18 §

Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 16 §, om

det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen bestämma
i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas
för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dis-

pensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag
då beslutet vann laga kraft.

Miljöskyddsområde

19 §

Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen förklaras som

miljöskyddsområde, om det krävs särskilda föreskrifter därför att området
eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte uppfyller
en miljökvalitetsnorm.

20 §

För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens be-

myndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder,
begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter inom området
som behövs för att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela
dispens från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde, om
det finns särskilda skäl.

I 10 kap. finns särskilda bestämmelser om miljöriskområden.

Vattenskyddsområde

21 §

Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång
som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

22 §

För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen med-

dela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastighe-
ter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det
behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel
skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna
skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som

den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

background image

20

SFS 1998:808

Marinvetenskaplig forskning

23 §

För att skydda den marina miljön får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer föreskriva att marinvetenskaplig forskning inom
svenskt sjöterritorium inte får bedrivas från forskningsfartyg som är registre-
rade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för forskningen el-
ler utan att den har anmälts.

Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Interimistiska förbud

24 §

När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall skyd-

das som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller vattenskyddsområde
eller om att ett redan skyddat sådant område eller föremål skall få utökat
skydd, får länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år med-
dela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd som berör området
eller föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det
finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.
Om det finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att gälla i ytter-
ligare högst ett år.

Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om det över-

klagas.

Intresseprövning

25 §

Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall

hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att an-
vända mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får
därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodo-
ses.

26 §

Dispens enligt 7, 9�11, 18, 20 och 22 §§ från förbud eller andra före-

skrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är för-
enligt med förbudets eller föreskriftens syfte.

Förteckning över vissa naturområden

27 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall

fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör beredas skydd i
enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av så-
dana områden. Av förteckningen skall det framgå vilket internationellt åta-
gande eller nationellt mål som har föranlett att området har tagits upp i för-
teckningen.

Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fortsatta

skyddsarbetet.

background image

21

SFS 1998:808

Särskilt skydds- eller bevarandeområde

28 §

Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om

området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande
av vilda fåglar

3, senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/49/EG4 är

särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar.

Ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpekats

som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen förklaras
som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21
maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

5, senast

ändrat genom rådets direktiv 97/62/EG

6.

Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring en-

ligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar
en sådan förklaring.

29 §

För ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller sär-

skilt bevarandeområde får beslut om helt eller delvis upphävande av områ-
desskydd, om dispens från skyddsföreskrifter eller om tillstånd enligt sådana
föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse.

Detta gäller inte beslut om dispens eller tillstånd, om det är uppenbart att

verksamheten inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets
naturvärden.

Ordningsföreskrifter

30 §

Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som

skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om
det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar
om skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.

Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Delegation till kommun

31 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-

ordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha de befogenheter som
länsstyrelsen har enligt 18 §.

8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter

1 §

Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet döda, skada

eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom
eller bon får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt le-
vande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om
det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en

3 EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1 (Celex 379L0409).

4 EGT nr L 223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 397L0049).

5 EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 392L0043).

6 EGT nr L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 397L0062).

background image

22

SFS 1998:808

sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas,
skadas eller fångas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egen-
dom.

Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt levande djur av

viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.

2 §

Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet ta bort, skada

eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter
får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sve-
riges internationella åtaganden om skydd av en sådan art.

3 §

För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får re-

geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrif-
ter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av djur-
eller växtarter i naturmiljön.

Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i annan lag.
I 13 kap. finns särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade organis-

mer.

4 §

För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om in- och ut-
försel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och växter
eller handel med dem. Sådana föreskrifter får meddelas, om det behövs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom
eller bon eller med andra produkter som har utvunnits av djur eller växter.

Föreskrifterna får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller andra

särskilda villkor för sådana åtgärder som anges i första stycket.

5 §

Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel skall gälla

omedelbart, även om de överklagas.

TREDJE AVDELNINGEN

S�RSKILDA BEST�MMELSER OM VISSA
VERKSAMHETER

9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner

1 §

Med miljöfarlig verksamhet avses

1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader

eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan

medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än
som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller
grundvatten, eller

background image

23

SFS 1998:808

3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan

medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, jonise-
rande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

2 §

Med avloppsvatten avses

1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
2. vatten som använts för kylning,
3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som

inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller

4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

3 §

Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medi-

cinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är
ringa eller helt tillfällig.

Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

4 §

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för människors

hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del av landet meddela föreskrif-
ter eller beslut om förbud mot att

1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader el-

ler anläggningar, eller

2. lägga upp fasta ämnen.
Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken

eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

5 §

För att skydda människors hälsa eller miljön får regeringen, om det

framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall
än som avses i 4 § i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter
om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Så-
dana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella
åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myn-
dighet att meddela sådana föreskrifter.

Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktig-

hetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap i Europe-
iska unionen eller andra internationella åtaganden.

Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

6 §

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd

eller innan anmälan har gjorts

1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan

miljöfarlig verksamhet,

2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten,
3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta

kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller

4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1�3, om den ändras

med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något an-
nat sätt och det inte är fråga om en mindre ändring.

background image

24

SFS 1998:808

�ven om tillståndsplikt enligt första stycket inte har föreskrivits får till-

synsmyndigheten i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att ansöka
om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller
andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka

om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även om det inte krävs till-
stånd.

7 §

Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat

sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För
detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar ut-
föras.

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller

innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana avloppsanordningar eller
andra inrättningar.

Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt an-

dra stycket.

8 §

Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av miljödom-

stol.

Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verk-

samheter skall prövas av länsstyrelsen. Om den miljöfarliga verksamheten
kan antas ha en liten miljöpåverkan, får regeringen föreskriva att en kommu-
nal nämnd skall pröva frågor om tillstånd. Tillstånd som rör Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt
skall alltid prövas av länsstyrelsen.

Anmälan om miljöfarlig verksamhet skall enligt vad regeringen föreskri-

ver göras till generalläkaren, länsstyrelsen eller kommunen.

Särskilda bestämmelser om hälsoskydd

9 §

Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant

sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från
ohyra och andra skadedjur.

�gare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgär-

der som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja
olägenheter för människors hälsa.

10 §

Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett

sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun föreskriva att