Lag
SFS 1987:385
om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel;
utkom från trycket
den 15 juni 1987
Utfärdad den 4 juni 1987.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 2, 11-13, 28 o ch 30 §§ lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha följande lydelse.
2
I denna lag förstås med
1. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank,
2. försäkringsinstitut: allmänna pensionsfonden och försäkringsföretag
med svensk koncession,
3. kreditinstitut: bankinstitut, lokal föreningsbank, kreditaktiebolag, fi
nansbolag, fondkommissionsbolag, försäkringsinstitut, landshypoteks-
och stadshypoteksinstitutionerna och Svenska skeppshypotekskassan.
' Prop. 1986/87: 12 och 143, FiU 28, rskr. 309.
Senaste lydelse 1980: 1095.
875
¬
SFS 1987:385
876
11 § Förordnande om kassakrav kan avse kreditinstitut.
Med kassakrav avses att ett visst minsta belopp av ett kreditinstituts
medel skall finnas på räkning i riksban ken. Med sådan placering jämställs
inneliggande kassa i den mån denna får medräknas enligt 13 §.
12 § Kassakrav kan bestämmas til! ett belopp som vid viss tidpunkt eller
under en tidsperiod svarar mot viss andel, högst femton procent, av ett
kreditinstituts placeringar eller förbindelser med de undantag som riksban
ken anger enligt 13 § 4.
Kassakrav kan också bestämmas så att förändringen under en tidsperiod
av ett kreditinstituts medel, placerade enligt 11 § andra stycket, skall svara
mot en viss procent av förändringen av institutets samtliga placeringar
eller förbindelser med de undantag som riksbanken anger. Därvid får
kravet dock inte sättas högre än vad som följer av första stycket.
13 § Riksbanken anger
1. den tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller den tidsperiod (beräkningspe
riod) då kassakravet skall vara uppfyllt,
2. det procenttal som skall gälla för kassakravet och hur detta skall
beräknas,
3. i vad mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av kassa
kravet,
4. i vad mån un dantag från placeringarna eller förbindelserna får göras.
28
Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgif
ter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpolitiskt
medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förordnande. Upp
giftsskyldighet som sagts nu åligger äve n annan som kan omfattas av för
ordnande enligt 25 §.
Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas
senast femton dagar före ändringen.
30 §'' Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga
om
1. likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på under
skottet för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare
beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräk
ningsperioden, varvid räntesatsen för år får i fråga om likviditetskrav
överstiga riksbankens diskonto med högst tre procentenheter och i fråga
om kassakrav uppgå till högst tv å gånger diskontot,
2. utlåningsreglering, ett belopp som för tiden från den föregående be
räkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning ej skett, från det före
skriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden svarar mot ränta på
det belopp med vilket utlåningen, garantiförbindelserna eller leasingobjek
tens värde överskridit den fastställda gränsen, varvid räntesatsen för år får
med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,
3. emissionskontroll, högst två procent av hela lånesumman för varje år
av den för lånet bestämda längsta löptiden,
' � ndringen innebär att tredje stycket upphävs.
Senaste lydelse 1980:522.
¬
;i4. allmän placeringsplikt, ett belopp som för beräkningsperiod svarar
SFS 1987:385
tnot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för peri
oden och tidigare beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, var
vid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksban
kens diskonto,
5. särskild placeringsplikt, högst fem procent av den del av ålagd place
ringsplikt som ej uppfyllts,
6. räntereglering, två gånger det belopp med vilket räntan avvikit från
den ränta som skolat utgå enligt fastställd räntesats.
Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning ske mellan öv er- och
underskott vid olika beräkningstidpunkter eller under två eller flera beräk
ningsperioder och räntan beräknas på det genomsnittliga underskottet.
Denna lag träder i kraft de n 1 juli 1987.
På regeringens vägnar
KJELL-OLOF FELDT
Anders Nordström
(Finansdepartementet)
¬