SFS 1997:119 Lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Du är här: Start / Bank- och finansmarknadsrätt / Lag (1995:1571) om insättningsgaranti / SFS 1997:119 Lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
SFS 1997_119 Lag om ändring i lagen (1995_1571) om insättningsgaranti

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1997:119
Utkom från trycket
den 15 april 1997

Lag
om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti;

utfärdad den 3 april 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 13, 16 och 19 §§ lagen

(1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse.

1

Prop. 1996/97:72, bet. 1996/97:FiU22, rskr. 1996/97:170.

152

background image

153

Denna lag träder i kraft den 1 april 1997.

På regeringens vägnar

ERIK �&SBRINK

Tord Gransbo

(Finansdepartementet)

2

Senaste lydelse 1996:1176.

13 §2 Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall

betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de

omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 80 procent och högst 120 pro-
cent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra eller tredje stycket. Avgiften
skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad
enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone-
ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det

inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt
en räntefot som motsvarar det av Riksbanken fastställda, vid varje tid gäl-
lande diskontot med tillägg av åtta procentenheter.

16 § Ett institut som omfattas av garantin skall lämna de uppgifter till

nämnden som den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för
sin verksamhet enligt denna lag. De uppgifter som nämnden behöver för att
fastställa ett instituts avgift skall ha granskats av en av de revisorer som ut-
setts av institutet i enlighet med 3 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) eller,
så vitt gäller värdepappersbolag, 10 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385).

19 § I fråga om utbetalade ersättningar enligt garantin inträder staten i in-
sättarens rätt mot institutet. Utdelning i institutets konkurs för insättning som

har ersatts enligt garantin tillfaller staten intill detta belopp.

När ett utländskt garantisystem har betalat ut ersättning i anledning av att

ett svenskt institut försatts i konkurs, inträder det utländska garantisystemet i
insättarens rätt mot institutet. Utdelning i institutets konkurs för insättning
som ersatts tillfaller det utländska garantisystemet intill detta belopp.

SFS 1997:119