SFS 2019:1226 Lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Utfärdad den 5 december 2019

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betal-
tjänster

dels att 1 kap. 1 och 6 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas ett nytt kapitel, 9 kap., av följande lydelse.

1 kap.
1 §2 I denna lag finns bestämmelser om betaltjänster som tillhandahålls i
Sverige och utförs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

I denna lag finns också bestämmelser om betalningsinstitut, registrerade

betaltjänstleverantörer, betalkonto och skyldighet för kreditinstitut att till-
handahålla kontanttjänster.

6 b §3 Denna lag, med undantag för bestämmelserna om uppgiftsskyldig-
het i 9 kap. 3 §, gäller inte en tjänst som endast möjliggör uttag av kontanter
med hjälp av uttagsautomater, om den som tillhandahåller tjänsten

1. agerar för en eller flera kortutgivares räkning,
2. inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel från ett betal-

konto,

3. inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i 2 §, och
4. informerar kunden om eventuella uttagsavgifter eller växelkurs i 4 kap.

3, 4, 7 och 8 §§ innan uttaget görs och när kontanterna lämnas ut.

9 kap. Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla

kontanttjänster
Platser för kontantuttag och dagskasseinsättningar
1 § Sådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till konsu-
menter tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner, ska tillhanda-
hålla tjänster som gör det möjligt att ta ut kontanter från dessa konton (platser för
kontantuttag) i betryggande utsträckning i hela landet.

Sådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till företag

tillhandahåller betalkonton, ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt
att sätta in kontanter på dessa konton (platser för dagskasseinsättningar) i
betryggande utsträckning i hela landet.

1 Prop. 2019/20:23, bet. 2019/20:FiU29, rskr. 2019/20:77.

2 Senaste lydelse 2018:175. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

3 Senaste lydelse 2018:175.

SFS

2019:1226

Publicerad
den

10 december 2019

2

SFS

2019:1226

Första och andra styckena gäller endast institut och filialer som den 1 juli

närmast föregående år hade mer än 70 miljarder kronor i inlåning från
allmänheten.

Tillsyn
2 § Post- och telestyrelsen ska utöva tillsyn över att kreditinstitut och fili-
aler till utländska kreditinstitut uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §.

Uppgiftsskyldighet
3 § Post- och telestyrelsen får besluta att förelägga företag som tillhanda-
håller platser för kontantuttag eller dagskasseinsättningar att lämna de upp-
gifter som behövs för att styrelsen ska kunna utöva tillsyn enligt 2 §.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Överlämnande
4 § Om ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut inte
uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §, ska Post- och telestyrelsen överlämna
ärendet till Finansinspektionen.

Ingripande
5 § Om ett överlämnat ärende enligt 4 § gäller ett kreditinstitut, får Finans-
inspektionen förelägga institutet att vidta rättelse inom en viss tid. Om insti-
tutet inte följer föreläggandet, får inspektionen besluta att institutet ska betala
en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om överträdelsen är ursäkt-

lig.

Bestämmelser om ingripande mot filialer till utländska kreditinstitut finns

i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Undantag
6 § Post- och telestyrelsen ska inte överlämna ett ärende enligt 4 § och
Finansinspektionen ska inte ingripa enligt 5 §, om det med beaktande av
samtliga platser för kontantuttag respektive dagskasseinsättningar

1. finns tillgång till sådana platser i betryggande utsträckning i hela lan-

det, eller

2. endast är ett ringa antal personer som inte har sådan tillgång som avses i 1.

Beräkning av sanktionsavgiften
7 § Sanktionsavgiften ska beräknas till produkten av

1. det antal personer, avrundat nedåt till närmaste tusental, som inte har till-

gång till platser för kontantuttag respektive dagskasseinsättningar i betryggande
utsträckning i hela landet (avvikelsen),

2. institutets inlåning från allmänheten i förhållande till den genomsnittliga

inlåningen från allmänheten den 1 juli närmast föregående år för samtliga kre-
ditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som omfattas av 1 § första och
andra styckena, och

3. 5 000 kronor.

8 § Sanktionsavgiften ska fastställas till det belopp som beräknats enligt 7 §
och får inte överstiga det högsta av

3

SFS

2019:1226

1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskaps-

år eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,

2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av överträdelsen, om

beloppet går att fastställa, eller

3. ett belopp som i svenska kronor motsvarar fem miljoner euro.
Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om

uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen
uppskattas. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller
skyldigheterna enligt 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansierings-
rörelse.

9 § Om ett kreditinstitut varken uppfyller sina skyldigheter enligt 1 § första
stycket eller 1 § andra stycket, ska en sanktionsavgift beslutas för varje över-
trädelse.

10 § Bestämmelser om verkställighet av beslut om sanktionsavgift finns i
15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Överklagande
11 § Post- och telestyrelsens beslut om föreläggande enligt 3 § får över-
klagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Post- och telestyrel-
sen enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

12 § Bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut enligt
detta kapitel finns i 17 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansierings-
rörelse.

Bemyndigande
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, för
tillämpningen av 1 §, meddela föreskrifter om det högsta antal personer som
får ha ett visst längsta vägavstånd i kilometer mellan folkbokföringsadressen
och den närmaste platsen för kontantuttag respektive dagskasseinsättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om hur avvikelsen enligt 7 § 1 ska fastställas.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter ett företag ska lämna enligt 3 § första
stycket och till vilken myndighet uppgifterna ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 1 kap. 6 b § och

9 kap. 2, 3, 11 och 14 §§ och i övrigt den 1 januari 2021.

På regeringens vägnar

PER BOLUND

Erik Eldhagen
(Finansdepartementet)