SFS 2017:1310 Lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2015:1016) om resolution;

utfärdad den 18 december 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (2015:1016) om reso-

lution

dels att 27 kap. 18, 19 och 21 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 27 kap. 18 § ska utgå,
dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 21 kap. 25 och 30 §§, 23 kap. 7

och 8 §§, 27 kap. 2, 5, 10, 13, 22, 23 och 25 §§ och 29 kap. 1 § ska ha föl-
jande lydelse.

1 kap.

2 §

Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER

1 kap. – Övergripande om lagen
2 kap. – Definitioner

AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION
OCH UNDVIKA FALLISSEMANG

3 kap. – Resolutionsplaner
4 kap. – Minimikravet på nedskrivningsbara skulder
5 kap. – Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallis-

semang

6 kap. – Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför reso-

lution

7 kap. – Värdering

AVDELNING III. RESOLUTION

8 kap. – Inledande av resolution
9 kap. – Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner
10 kap. – Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning
11 kap. – Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna

till resolution

12 kap. – Resolutionsåtgärder
13 kap. – Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att

fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshand-
lingar

14 kap. – Kompletterande befogenheter
15 kap. – Särskild förvaltare

1 Prop. 2017/18:1, bet. 2017/18:FiU2, rskr. 2017/18:128.

SFS 2017:1310

Utkom från trycket
den 28 december 2017

2

SFS 2017:1310

16 kap. – Åtgärder mot ägare
17 kap. – Försäljningsverktyget
18 kap. – Broinstitutsverktyget
19 kap. – Avskiljandeverktyget
20 kap. – Kompletterande befogenheter vid överföring
21 kap. – Skuldnedskrivningsverktyget
22 kap. – De statliga stabiliseringsverktygen
23 kap. – Skyddsåtgärder
24 kap. – Konkurs, likvidation och avslutande av resolution
25 kap. – Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra

länder inom EES

26 kap. – Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland
27 kap. – Finansiering av resolution

AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

28 kap. – Samarbete och informationsutbyte
29 kap. – Bemyndiganden
30 kap. – Överklagande och verkställighet av beslut m.m.

5 kap.

1 §

För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller

11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en
händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett
beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om kris-
avvärjande åtgärder.

12 kap.

1 §

När ett företag har försatts i resolution, får Riksgäldskontoret använda

sig av följande resolutionsåtgärder:

1. Vidta åtgärder som anges i 10 kap. 2 §, 13 kap. 1, 2, 7, 8, 11 och 12 §§,

14 kap. 2–4 §§, 16 kap. 1, 3 och 4 §§, 17 kap. 7 och 9 §§, 18 kap. 8 och 10 §§,
19 kap. 7 och 9 §§, 20 kap. 1 och 4 §§, 21 kap. 16 och 18 §§ samt 28 kap. 2 §.

2. Tillämpa följande resolutionsverktyg:
a) försäljningsverktyget enligt 17 kap.,
b) broinstitutsverktyget enligt 18 kap.,
c) avskiljandeverktyget enligt 19 kap., eller
d) skuldnedskrivningsverktyget enligt 21 kap.
3. Tillsätta en särskild förvaltare enligt 15 kap. 1 §.
Dessutom får regeringen använda något av de statliga stabiliseringsverk-

tygen under de förutsättningar som anges i 22 kap.

21 kap.

25 §

Om en konvertering av skulder leder till ett förvärv som kräver till-

stånd för bank-, finansierings- eller värdepappersrörelse, ska Finansinspektio-
nen handlägga tillståndsärendet skyndsamt. Detsamma gäller om en konverte-
ring innebär att tillstånd krävs enligt 7 kap. 12 § lagen (2004:297) om bank-
och finansieringsrörelse eller 7 kap. 13 § lagen (2007:528) om värdepap-
persmarknaden.

3

SFS 2017:1310

30 §

Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta kvalificerade skulder, får

myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finan-
sieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att
absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får
dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument
eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder,
genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster
i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst
motsvarar

1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution base-

rat på värderingen enligt 7 kap., eller

2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på vär-

deringen enligt 7 kap.

Alternativet i första stycket 2 får användas bara om
1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom

resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de
garanterade insättningarna, och

2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsva-

rande 900 miljarder euro.

23 kap.

7 §

Om det är nödvändigt för att säkerställa att de garanterade insättning-

arna är tillgängliga för insättarna, får Riksgäldskontoret trots 3–5 §§

1. överföra garanterade insättningar som omfattas av ett arrangemang som

anges i 1 § 1–5 utan att samtidigt överföra andra tillgångar eller förpliktelser
som omfattas av samma arrangemang,

2. överföra tillgångar eller förpliktelser som omfattas av ett arrangemang

som anges i 1 § 1–5 utan att samtidigt överföra garanterade insättningar som
omfattas av samma arrangemang, eller

3. upphäva eller ändra villkor som rör sådana tillgångar eller förpliktelser.
Riksgäldskontoret får utöva de befogenheter som anges i 11 kap. 3–7 §§

och 13 kap. 2–17 §§ trots bestämmelserna i 3–6 §§.

8 §

Om det av en värdering enligt 7 kap. 10 § framgår att det ekonomiska

utfallet för någon ägare, borgenär eller för insättningsgarantisystemet har bli-
vit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom
konkurs eller likvidation, har en sådan ägare eller borgenär eller insättnings-
garantisystemet rätt till ersättning ur resolutionsreserven för mellanskillna-
den.

Om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget tillsam-

mans med något annat resolutionsverktyg, har ägare och borgenärer endast
rätt till ersättning till följd av myndighetens användning av skuldnedskriv-
ningsverktyget.

27 kap.

2 §

För att finansiera de åtgärder som anges i 1 § ska en resolutionsreserv

upprättas.

Resolutionsreserven ska utgöras av medel på ett räntebärande konto i Riks-

gäldskontoret och andra tillgångar som anges i 5 § första stycket 4.

4

SFS 2017:1310

5 §

Till resolutionsreserven ska det föras

1. resolutionsavgifter enligt 13 §,
2. tilläggsavgifter enligt 16 §,
3. dröjsmålsränta enligt artikel 13.4 i förordningen om resolutionsavgifter,

och

4. tillgångar, återbetalningar, ersättning, ränta eller annan kompensation

som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som vidtagits enligt denna lag
och finansierats med medel ur resolutionsreserven.

Om kostnaderna för en koncernresolution enligt en överenskommen

koncernresolutionsordning fördelas mellan flera länders finansieringsarrange-
mang, ska intäkter enligt första stycket 4 fördelas mellan resolutionsreserven
och de utländska finansieringsarrangemangen i enlighet med bidragen till
finansieringen.

10 §

Riksgäldskontoret får, efter regeringens tillåtelse, låna ut medel ur

resolutionsreserven till ett annat finansieringsarrangemang inom EES. Sådana
lån får lämnas endast om villkoren i artikel 106.1 i krishanteringsdirektivet är
uppfyllda.

Resolutionsreservens fordran på ett annat finansieringsarrangemang inom

EES är en sådan tillgång som avses i 5 § första stycket 4.

Vid beslut enligt denna paragraf ska förfarandet i 1 kap. 3 § andra stycket

och 5 § andra stycket följas.

13 §

Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda

resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,125 procent av det totala
underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgiftsunder-
laget).

Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som

en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutionsavgif-
ter.

Det som i artiklarna 4.1, 6–9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen

om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsav-
gift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värde-
pappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsför-
ordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verk-
samheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan
avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kri-
terier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som
har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 8.

Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutionsreser-

ven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garan-
terade insättningarna.

22 §

2

Riksgäldskontoret beslutar om resolutionsavgift och tilläggsavgift för

varje avgiftsskyldig. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för
myndighetens beslut.

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

5

SFS 2017:1310

23 §

Om det finns särskilda skäl, får Riksgäldskontoret sätta ned resolu-

tionsavgiften.

Riksgäldskontoret får bevilja anstånd med betalning av tilläggsavgift enligt

16 §, om det finns särskilda skäl med hänsyn till företagets finansiella ställ-
ning. Anståndet får beviljas för en tid av högst sex månader. På ansökan av
företaget får denna tid förlängas.

25 §

Riksgäldskontorets beslut att ta ut resolutionsavgift eller tilläggsavgift

får verkställas, om avgiften är obetald trots att den skulle ha betalats. Verk-
ställighet får ske även om avgiftsbeslutet har överklagats. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

29 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

1. vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid beräkningen av

om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § är uppfyllt,

2. vilka kriterier som ska ligga till grund för ett beslut om storleken på

minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 3 §,

3. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna

till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,

4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa

villkor i avtalen för sina skulder,

5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad regist-

ren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal,

6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla,
7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap.

17 § ska beräknas,

8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje

stycket,

9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt

27 kap. 20 §, och

10. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska

lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

På regeringens vägnar

PER BOLUND

Erik Eldhagen
(Finansdepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017