SFS 1992:830

SFS 1992:830 Konsumentkreditlag;

Utkom från trycke t

den 29 juni 1992

utfärdad den 18 juni 1992.

Enligt riksdagens beslut' foreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller kredit som är avsedd huvudsakligen for enskilt bruk
och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes

'

yrkesmässiga verksamhet.

i

Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om kredit

i

som lämnas av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas

ts

av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren.

tc

Lagen gäller inte forfattningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och

i

inte heller lån som lämnas i pantlånerörelse enligt lagen (1949:722) om
pantlånerörelse.

^

2 § I lagen avses med

ti

kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprunglige

t]

kreditgivarens fordran,

kontantpris: det pris till vilket en vara, tjänst eller annan nyttighet

^

vanligen erbjuds konsumenter mot kontant betalning,

t

kreditbelopp: vid betalningsanstånd den del av kontantpriset varmed

anstånd lämnas samt vid lån det lånade beloppet,

1792

' Prop. 1991/92; 83, LU28, rskr. 319 .

¬

kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av de räntor, tillägg och andra

SFS 1992:830

kostnader som konsumenten skall betala för krediten,

effektiv rä nta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på

kreditbeloppet, i förekommande fall under hänsynstagande till att delbe­
talningar skall göras under den löpande kredittiden,

kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden.

3 § Med kreditköp avses köp av en vara, då säljaren lämnar köparen
anstånd med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen
erläggs med ett belopp som köparen får låna av säljaren eller av någon
annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och
säljaren.

Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen betecknats som

ersättning för rätten att nyttja varan föreligger ändå ett kreditköp, om det
är avsett att konsumenten skall bli ägare till v aran.

4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i d enna lag är

till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat

anges i lagen.

Näringsidkarens allmänna skyldigheter

5 § Näringsidkaren skall i sitt förhållande till konsumenten iaktta god

kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med
tillbörlig omsorg.

Marknadsföring och information

6 § Näringsidkare skall vid annonsering, skyltning och liknande mark­
nadsföring beträffande kredit lämna information om den effektiva räntan

för krediten. Om det är fråga om kredit för förvärv av en särskild vara,

tjänst eller annan nyttighet, skall även kreditkostnaden och kontantpriset

anges.

När kr editavtalet innebär en rätt för kredittagaren att fortlöpande ut­

nyttja ett kreditutrymme (löpande kredit) skall dels den effektiva räntan

anges som en årlig ränta beräknad på det belopp som motsvarar kreditut­

rymmet, dels den effektiva räntan anges för minst ett fall där beloppet
utgör endast en andel av kreditutrymmet. Är kreditutrymmet inte bestämt
i avtalet skall det dä rvid anses vara 15000 kronor.

Information enligt första eller andra stycket behöver inte lämnas, om

krediten avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor eller om
krediten skall återbe talas inom tre månader.

7 § Innan ett kreditavtal sluts skall n äringsidkare som lämnar eller för­

medlar krediten lämna konsumenten information i de hänseenden och i

den omfattning som anges i 6 §. Inform ationen skall lämnas skriftligen.

8 § I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i 6 och 7 §§

eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt gäller

marknadsföringslagen (1975:1418).

1793

57-SFS 1992

¬

SFS 1992:830

Kreditavtalet

9 § Ett avtal om kredit skall ingås skriftligen och undertecknas av konsu­

menten. Denne skall få en kopia av avtalet.

Ett kreditavtal som inte har ingåtts skriftligen är ändå giltigt utom i f råga

om villkor som är till nackdel för konsumenten. Vid bedömn ing av om ett

villkor är till nackdel för konsumenten skall en jämförelse göras med vad

som gäller om villkoret inte tillämpas.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för engångskrediter när kredit­

tiden är högst 45 dagar och hela k reditbeloppet skall betalas på en gång.
Det gäller inte heller för krediter som avser ett belopp som uppgår till högst

1 500 kronor.

Ränta och avgifter

10 § Ränta som tas ut för krediten skall i avtalet anges som en räntesats

motsvarande räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda delen av

skulden.

11 § Förutsättningarna för ändringar i räntesatse n skall anges i avtalet.

Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträc k­

ning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostna­

der för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte
skäligen kunde förutse när avtalet ingicks.

Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar

på samma sätt till konsumentens förmån som till hans nackdel.

12 § Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala
särskild ersättning för krediten (avgift) endast om sådan ersättning avser

kostnader som kreditgivaren har för krediten och om avgiften har angetts

särskilt i av talet. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut särskilt för

varje sådan kostnad.

I avtalet skall också anges un der vilka förutsättningar kreditgivaren får

ändra de avgifter som tas ut för krediten.

Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast i d en

utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som skall

täckas av avgifterna.

13 § Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om beslutade ränte­

ändringar och avgiftsändringar. Underrättelse skall lämnas senast när
ändringen börjar gälla, antingen genom ett särskilt meddelande till konsu­

menten eller genom annonsering i dagspressen. Sker underrättelsen genom

annonsering, skall meddelande om ändringen också lämnas när nästa
avisering eller kontoutdrag sänds till konsumenten.

Kontantinsats vid kreditköp

14 § Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av köparen i

enlighet med god kreditgivningssed. Kontantinsatsen skall motsvara minst

20 procent av varans kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranlc-

1794

der annat.

¬

Som kontantinsats anses Inte betalning med medel som kö paren får låna

SFS 1992:830

av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskom­

melse mellan de nne och säljaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte kreditköp for vilka fore­

skrifter om kontantinsats har meddelats med stöd av lagen (1 986:1202)

med bemyndigande att meddela foreskrifter om betalningsvillkor vid kre­

ditköp.

15 § Om en näringsidkare för sin egen eller någon annans räkning säljer
en vara utan att iaktta vad som sägs i 14 § , skall det a nses utgöra en sådan

handling som avses i 2 § marknadsföringslagen (1975:1418).

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordringen, m. m.

16 § Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditav­

tal, får konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar

som han vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller

när kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.

Vid kreditköp får köparen mot kreditgivares krav på betalning framstäl­

la samma invändningar på grund av köpet som han kan göra mot säljaren.
Köparen får även invända att han har erlagt betalning till säljaren eller att
han har träffat en överenskommelse med denne. Detta gäller dock inte om
köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot betalningen eller ingå

överenskommelsen och inte heller om köparen uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om detta.

Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på

återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation,
svarar kreditgivaren lika med säljaren För att anspråket fullgörs. Kreditgi­

varen är dock inte skyldig att betala mer än vad han har mottagit av

köparen med an ledning av krediten.

17 § Vid kredit köp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingång­
en växelforbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får
inte heller till bevis for sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat löpande

skuldebrev eller någon an nan av denne ingången skuldförbindelse som är
av ett sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av

köpet insk ränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en bor­

genär som är i god tro .

Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda av

banker.

Den som uppsåtligen bryter mot forbud enligt denna paragraf döms till

böter.

18 § Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 § gäller

även när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsument­
tjänstlagen (1985:716) fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående k öp.

1795

¬

SFS 1992:830

Förbud mot viss avräkning

19 § Belopp som kredittagaren erlägger för avräkning på viss kreditford­

ran får kreditgivaren inte först avräkna på annan fordran.

Betalning av skulden i förtid
20 § Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den

avtalade forfallotiden.

21 § Kreditgivaren har rätt att få betalning i fö rtid endast om han har

gjort förbehåll om detta i avtalet samt någon av följande omständigheter

föreligger:

1. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av

ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordringen.

2. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av

ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordringen och dröjsmålet
avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter.

3. Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning.
4. Säkerhet som ställts for krediten har avsevärt försämrats.
5. Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan

egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.

Om säkerhet som ställts for krediten utgörs av förbehåll om återtagande-

rätt, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad

säkerhet endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet

har orsakat att säkerheten avsevärt försämrats.

När fråga ä r om kredit för bostadsändamål och räntan fÖr krediten är

bunden för hela eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har
kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet och synnerliga

skäl föreligger, rätt att utan hinder av bestämmelserna i första och andra
styckena få betalning i förtid på den dag då den tid for vilken räntan är

bunden löper ut.

22 § Vill kreditgivaren få betalt i fö rtid enligt 21 § första stycket 1-3

eller tredje stycket gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat

från den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägning­
en i rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adres s
eller uppsägningen utan en såda n åtgärd kommer konsumenten till handa.

Har kreditgivaren krävt betalning i förtid enligt 21 § första stycket 1-3,

är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han före utgången
av uppsägningstiden betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Det­
samma gäller om konsument en vid uppsägning enligt 21 § första styc ket 4
eller 5 eller a ndra stycket genast efter uppsägningen eller inom medgiven

uppsägningstid ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

Har konsumenten tidigare med stöd av bestämmelserna i andra stycket

befriats från skyldigheten att betala skulden i förtid, gäller inte bestämmel­

serna i det stycket.

23 § Utan hinder av vad som sägs i 21 § första stycket 4 får kreditgivaren

åberopa andra lagbestämmelser om rätt till betalning i förtid på grund av

f 796

att en säkerhet som ställ ts för krediten har försämrats. Bestämmelserna i

¬

21 § hindrar vidare inte att banker eller andra kreditgivare gör gällande

SFS 1992:830

strängare förbehåll om betalning i fortid , om de har en skyldighet att göra
sådana förbehåll enligt någon annan författning.

24 § Vid förtids betalning enligt 20-23 §§ skall följande iakttas när kre­
ditgivarens fordran beräknas:

1. Konsumenten skall betala ränta och andra kostnader for krediten for

tiden fram till fortidsbetalningen men inte for tiden därefter. Vid beräk­
ningen skall tillämpas grunder som står i överensstämmelse med god

kreditgivningssed.

2. Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersä ttning för att skul­

den betalas i fortid. Är räntan för en kredit bunden for hela eller en del av

avtalstiden har dock kreditgivaren, om han gjort förbehåll om det, rätt att

for å terstående del av den tiden av konsumenten ta ut ersättning for

skillnaden mellan räntan på krediten och räntan på nya krediter av mot­
svarande slag. Har for en kredit med bunden ränta lämnats statlig kredit­

garanti och utgår avgift för garantin gäller detsamma beträffande den del

av räntan som i nte motsvaras av kreditgarantiavgiften.

3. Om vid kreditköp förtidsbetalning sker på annan tid än en forfallodag

som har bestämts i avtalet, skall den anses ha skett den första förfallodagen
efter be talningen. Detsamma gäller när en konsument vid avtal om en

tjänst som avses i ko nsumenttjänstlagen (1985:716) har fått kredit enligt

vad som sägs i 3 § angående köp.

Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta en vara enligt 25 §, tilläm­

pas 27 och 28 §§ vid den uppgörelse som då skall ske mellan partema.

Återtaganderätt vid kreditköp

25 § Med förbehåll om återtaganderätt avses ett avtalsvillkor som ger
kreditgivaren möjlighet att återta varan, om köparen inte fullgör sin del av
kreditköpsavtalet.

Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förut­

sättning

1. att säljaren har gjort förbehållet i sam band med köpet för att trygga

sin rätt till betalning, samt

2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 21 och 22 §§ skall

fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.

Om vid betalningsdröjsmål köparen, innan varan återtas, betalar vad

som förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta och kostnader enligt de
grunder som anges i 27 § tredje—femte styckena, får kreditgivaren inte
återta varan på grund av dröjsmålet. Grundas återtaganderätten på att
säkerhet fÖr k rediten har försämrats eller att köparen undandrar sig att
betala sin skuld, får kreditgivaren inte återta varan om köparen innan
varan återtas ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

26 § Använder näringsidkare förbehåll om återtaganderätt vid försälj­
ning av en vara som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller
på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpad som kreditsäker­
het, kan näringsidkaren förbjudas att framdeles i liknande fall använda

sådana förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt bestämmelserna i lagen

1797

(1971:112) om avtalsvillkor i konsu mentförhållanden.

¬

SFS 1992:830

Uppgörelse när en vara återtas
27 § Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta varan, skall avräk­
ning göras mellan honom och köparen.

Vid avräknin gen skall köparen tillgodoräknas varans värde vid återta­

gandet. Värdet beräknas efter vad kreditgivaren kan antas få ut genom att

på lämpligt sätt sälja varan.

Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av kreditford­

ringen efter avräkning enligt 24 § samt i förekomman de fall dröjsmålsrän­
ta, dock inte enligt högre räntesats än som anges i 6 § räntelagen

(1975:635).

Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för följande

kostnader för återtagande av varan, nämligen utsökningsavgift, skälig
kostnad for transport av varan samt utgift för inställelse vid förrättning för

återtagande, om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata sin

rätt. När ersättning bestäms for utgift for inställelse tillämpas bestämmel­

serna om beräknande av ersättning av allmänna medel till vitt ne.

I mål om handräckning for återtagande får kreditgivaren, enligt vad

regeringen närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för

eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.

28 § Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större belopp än
kreditgivaren, får varan återtas endast om kreditgivaren betalar mellan­

skillnaden till köparen eller, när varan värderats av kronofogdemyndighe­

ten, nedsätter mellanskillnaden hos myndigheten.

Har kreditgivaren for att kunna återta varan varit tvungen att betala en

skuld som köparen har, får kreditgivaren när första stycket tillämpas
avräkna sådan betalning mot mellanskillnad till köparens förmån. Det­
samma gäller om k reditgivaren för att varan efter återtagande skall kunna
användas på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld.

Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgi­

varen inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i ann at fall än då varan
har minskat väsentligt i värde genom a tt köparen vanvårdat varan.

Återlösande av en vara som återtagits
29 § Köparen får inom fjorton dagar återlösa en vara som har återtagits.
Vill köparen återlösa varan, skall han betala kreditgivaren varans värde

vid återtagandet samt den restskuld som kan finnas enligt avräkningen.

Handräckning för återtagande av vara, m.m.
30 § Kreditgivaren får hos kronofogdemyndigheten söka handräckning

för att återta varan under förutsättning att parterna har upprättat och
skrivit under en handling om kreditköpet. Handlingen skall innehålla ett
förbehåll om återtaganderätt samt uppgifter om kontantpriset, kreditbe­

loppet, kreditkostnaden, kredittiden, kreditfordringen och de tidpunkter

när betalning skall erläggas.

En ansökan om hand räckning skall göras skriftligen. I ansökningen skall

anges hur stor del av kreditfordringen som är obetald. Om kreditgivaren
gör anspråk på dröjsmålsränta, skall i ansökningen också uppges vad

1798

kreditgivaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas en styrkt

kopia av den handling som anges i första stycket.

¬

31 § Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förut-

SFS 1992:830

sättningar för återtagande som anges i 25 § andra och tredje styckena

föreligger.

Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot förbud

enligt 26 §, får handräckning inte beviljas.

Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har för­

pliktats att lämna tillbaka en vara som har sålts med förbehåll om återta­

ganderätt, får inte beviljas beträffande sådana varor som enligt 5 kap. 1 -

3 §§ utsökningsbalken skall und antas från utmätning.

32 § I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som anges i

31 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra och tredje styckena samt

14-18§§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare

m.fl., varvid hänvisningen i 16 § tredje stycket till 10 § första stycket skall

avse 28 § första stycket i denna lag.

Förbud mot utmätning

33 § En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte

utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet.

Betalningsansvar vid förlust av kontokort, m. m.
34 § Ett avtalsvillkor som innebär att en kontohavare skall vara betal-
ningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort
har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om konto-

havaren eller någon anna n som enligt kontoavtalet är behörig att använda

kontokortet har

1. lämnat ifrån sig ko rtet till någon a nnan,

2. genom grov oaktsamhet förlorat kortet, eller
3. på något a nnat sätt förlorat besittningen av kortet och inte snarast

efter upptäckten anmält förlusten hos kreditgivaren.

Om ett belopp har påförts kontot på det sätt som sägs i första stycket

efter det att kreditgivaren har mottagit en anmälan om att kontohavaren
eller någon ann an som enligt kontoavtalet är behörig att använda konto­

kortet inte längre har detta i sin besittning, är kontohavaren betalnings­

skyldig för beloppet endast om han har förfarit svikligt.

Tillsyn
35 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets

tillsyn omfatt ar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under

tillsyn av finansinspektionen eller verksamhet hos exekutiv myndighet.

Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet

än som är nödvändigt.

36 § För tillsynen har konsumentverket eller den som verket förordnar

rätt att företa inspektion hos näringsidkare som bedriver varuförsäljning

eller som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar eller övertar

kredit som avses i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som

1799

¬

SFS 1992:830

behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om
verksamheten som begärs för tillsynen.

Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar upp^

lysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, får konsument verket
förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet.

37 § Gra konsumentverket enligt 36 § andra stycket har förelagt en nä­

ringsidkare att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut av konsumentverket enligt 36 § får inte över­

klagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då konsumentkreditlagen

(1977:981) skall upphöra att gälla.

2. Äldre föreskrifter gäller dock, med de undantag som anges i det

följande, i fråga om kreditavtal som har ingåtts före den nya lagens
ikraftträdande.

3. Har kreditgivaren förvärvat sin fordran mot konsumenten genom

överlåtelse eller pantsättning efter ikraftträdandet, gäller 16 § i den nya

lagen även om kreditavtalet ingicks före ikraftträdandet.

4. När handräckning begärs för återtagande av en vara som har förvär­

vats innan den nya lagen trätt i kraft, gäller den äldre lagens föreskrifter

om förutsättningarna för handräckning.

På regeringens vägnar

BENGT WESTERBERG

REIDUNN LAURÉN

(J ustitiedepartementet)

¬