SFS 2010:1003 Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988);

utfärdad den 1 juli 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen

(1970:988)

2

dels att 3 kap. 2 §, 5 kap. 5, 8 a och 10 a §§, 7 kap. 1, 4 och 6 §§, 8 kap.

4 §, 16 kap. 14 § samt 17 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 4 a §, av följande

lydelse.

3 kap.

2 §

3

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får fastig-

hetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med
planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser
göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks

bebyggande eller användning än som avses i första stycket, ska fastighets-
bildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det på
grund av ett särskilt medgivande får uppföras en byggnad eller vidtas en an-
nan därmed jämförlig åtgärd i strid mot en sådan bestämmelse, utgör det
som nu har sagts inte hinder mot fastighetsbildning som behövs för att med-
givandet ska kunna utnyttjas.

Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket första

meningen. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran
av

1. länsstyrelsen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet

med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i
7 kap. 18 a § miljöbalken,

2. kommunen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med

bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller

3. länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övri-

ga fall.

Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljö-

balken.

1 Prop. 2009/10:170, 2009/10:215, bet. 2009/10:CU25, rskr. 2009/10:366.

2 Lagen omtryckt 1992:1212.

3 Senaste lydelse 2009:533.

SFS 2010:1003

Utkom från trycket
den 13 juli 2010

2

SFS 2010:1003

En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas

hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas

hos regeringen.

5 kap.

4 a §

Bestämmelsen i 4 § första stycket ska inte tillämpas om det i en

detaljplan har meddelats bestämmelser om fastighetsindelning eller servitut
och fastighetsbildningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförande-
tid.

5 §

4

Fastighetsreglering som begärts av sakägare får genomföras endast

om den är nödvändig för att en fastighet som tillhör sökanden ska förbättras.
Kravet på att fastigheten ska förbättras gäller inte om regleringen har begärts
av en samfällighetsförening och berör en samfällighet som inte längre är av
gemensam betydelse för delägarfastigheterna. Kravet gäller inte heller om
fastighetsregleringen behövs för att få fastigheten att stämma bättre överens
med gällande detaljplan eller järnvägsplan.

Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av

sakägare att regleringen, för att inte möta hinder enligt 4 § andra stycket, ska
göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet ska för-
bättras, får regleringen inte äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt
intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktans-
värda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga ska främst deras mening
beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller inte, om behovet av fastighetsreglering är syn-

nerligen angeläget.

8 a §

Mark som skulle ha kunnat inlösas enligt 6 kap. 13 § första stycket 1

plan- och bygglagen (2010:900) får överföras genom fastighetsreglering
utan hinder av bestämmelserna i 7 och 8 §§. Detsamma gäller i fråga om
upphävande av servitut som besvärar sådan mark. Bestämmelserna i 7 och
8 §§ utgör inte heller något hinder mot att servitut bildas för en sådan allmän
trafikanläggning som avses i 14 kap. 18 § plan- och bygglagen.

10 a §

5

Vid värdering av egendom enligt 10 § gäller andra och tredje styc-

kena.

Vid värdering av egendom som kan tas i anspråk enligt 14 kap. 14, 15, 16,

17 eller 18 § plan- och bygglagen (2010:900) och vid värdering i andra fall
där det är uppenbart att egendomen i stället skulle ha kunnat tas i anspråk ge-
nom expropriation eller något annat liknande tvångsförvärv, tillämpas 4 kap.
expropriationslagen (1972:719).

Vid värdering av egendom som inte kunnat tas i anspråk på sätt som sägs i

andra stycket tillämpas 4 kap. expropriationslagen med undantag för 1 § an-
dra stycket och, såvitt gäller värdestegring, 2 §. Det ska även tas skälig hän-

4 Senaste lydelse 1995:1650.

5 Senaste lydelse 2010:816.

3

SFS 2010:1003

syn till det särskilda värde som egendomen har för den tillträdande fas-
tigheten.

7 kap.

1 §

Servitut som bildas genom fastighetsreglering ska vara av väsentlig

betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande
ska hänsyn inte tas till rättighet som är grundad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastig-

heten och ägaren av den tjänande fastigheten får servitutet inte innefatta
skyldighet för den senare att underhålla väg, byggnad eller annan anläggning
som avses med servitutet. Servitut får inte bildas för viss tid eller göras bero-
ende av villkor. Dock får bestämmas att servitut ska gälla endast så länge än-
damålet inte tillgodosetts på annat sätt som särskilt anges.

För bildande av servitut som det har meddelats bestämmelser om i en de-

taljplan gäller inte första stycket och 5 kap. 8 §.

4 §

För att servitut ska få ändras krävs att det hindrar ett ändamålsenligt ut-

nyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med
detaljplan eller områdesbestämmelser och att denna olägenhet kan undan-
röjas genom ändringen.

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servitutet

ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den
härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse.

6 §

För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering

som avser ändring i fastighetsindelningen gäller inte de i 4 och 5 §§ före-
skrivna särskilda villkoren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut som det har meddelats bestäm-

melser om i en detaljplan gäller inte 4 och 5 §§ samt 5 kap. 8 §.

8 kap.

4 §

Tillhör områden som enligt en detaljplan ska bilda en fastighet olika

ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande
fastigheten utan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som fram-
går av 5 kap. 7 § och av 1–3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger
den företräde vars område vid uppskattning åsätts största värdet. Åsätts om-
rådena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i
fastighetsindelningen samtidigt genomförs med tillämpning av 5 kap., ska
dessa beaktas vid uppskattningen.

16 kap.

14 §

Mark- och miljödomstolen får, efter vad som är skäligt med hänsyn

till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta an-
nan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångs-
balken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna.

I mål om inlösenersättning ska dock sakägare som avstår mark eller sär-

skild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

4

SFS 2010:1003

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010

Detsamma ska gälla i mål om ersättning för marköverföring eller reglering
av rättighet som avses i 5 kap. 10 a § andra stycket.

Första och andra styckena gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller

8 § rättegångsbalken. Ogillas i mål enligt andra stycket talan som har full-
följts av den som avstår eller upplåter mark eller rättighet, tillämpas 15 kap.
8 § plan- och bygglagen (2010:900).

Vinner en sakägare ett mål mot företrädare för allmänt intresse, kan dom-

stolen tillerkänna sakägaren ersättning för rättegångskostnad, om det finns
synnerliga skäl. Sådan ersättning ska betalas av staten eller, om endast kom-
munen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Ska i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åt-

gärd enligt rättens beslut betalas av allmänna medel, kan domstolen när det
är skäligt besluta att kostnaden ska stanna på staten.

17 kap.

3 §

6

I fråga om rättegången i Mark- och miljööverdomstolen tillämpas

16 kap. 9–13 §§, 14 § första, fjärde och femte styckena samt 14 a–16 §§.
Dock ska 16 kap. 15 § inte tillämpas när Mark- och miljööverdomstolen
återförvisar mål till mark- och miljödomstolen.

I mål som avses i 16 kap. 14 § andra stycket ska den som har att betala er-

sättning för mark eller rättighet, om inte något annat följer av 18 kap. 6 eller
8 § rättegångsbalken, alltid själv bära sina kostnader samt kostnad som han
eller hon orsakar motparten genom att själv överklaga. Ogillas i ett sådant
mål talan som har fullföljts av den som avstår eller upplåter mark eller rättig-
het, tillämpas dock 15 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:900). I övrigt ska
bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpas.

Bevis genom syn på stället får tas upp i Mark- och miljööverdomstolen

endast om det finns synnerliga skäl.

1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. För mål där huvudförhandling har inletts i fastighetsdomstol före ikraft-

trädandet ska 16 kap. 14 § och 17 kap. 3 § gälla enligt sin äldre lydelse. Det-
samma gäller för mål i hovrätt och för mål i Högsta domstolen som har över-
klagats dit från hovrätt.

På regeringens vägnar

TOBIAS BILLSTRÖM

Henrik Matz
(Justitiedepartementet)

6 Senaste lydelse 2004:393.