SFS 2010:819 Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144);

utfärdad den 23 juni 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 12, 13 och 13 d §§ ledningsrätts-

lagen (1973:1144) ska ha följande lydelse.

12 §

2

Mark eller annat utrymme för ledning eller sådan anordning som

avses i 2 a § får tas i anspråk på fastighet, om det inte orsakar synnerligt men
för fastigheten.

Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå

utrymme, om ledningen eller den avsedda ledningen är av väsentlig bety-
delse från allmän synpunkt eller om den enligt beslut av koncessionsmyn-
dighet ska dras fram över fastigheten. Om ägaren begär det, ska fastigheten
inlösas. Är olägenheten begränsad till viss del av fastigheten, ska endast den
delen inlösas.

Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av fas-

tighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en ringa
höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och denne inte
har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastighetsdelen.
Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger, ska kostnad för
åtgärd som anges i 4 kap. 1 § fjärde stycket expropriationslagen (1972:719)
räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen ska tilllämpas vid

upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf. Trots dessa bestämmelser kan
dock särskild rätt som tillkommer staten och inte utgör vägrätt rubbas. Vid-
are får förordnas att rätten till utrymme för ledningen eller anordningen ska
ha företräde framför särskild rätt som har tillskapats genom expropriation
eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande sätt,
dock inte om den särskilda rätten utgör vägrätt.

13 §

3

I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § eller

åtgärd enligt 12 a § tillämpas 4 kap. expropriationslagen (1972:719).

Om en innehavare av en rättighet, som minskar en fastighets värde, är

berättigad till ersättning, ska det värde som tillgodoräknas fastighetens ägare
enligt första stycket minskas med det belopp som motsvarar den värde-
minskning för fastigheten som rättigheten inneburit. Om det värde som ska

1 Prop. 2009/10:162, bet. 2009/10:CU21, rskr. 2009/10:362.

2 Senaste lydelse 2006:43.

3 Senaste lydelse 2001:891.

SFS 2010:819

Utkom från trycket
den 6 juli 2010

2

SFS 2010:819

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010

tillgodoräknas fastighetens ägare inte kan minskas utan att skada uppkom-
mer för innehavaren av en fordran med bättre rätt, minskas i stället ersätt-
ningen till rättighetshavaren med motsvarande belopp.

13 d §

4

I fråga om ersättning för skada och intrång på grund av att led-

ningen dras fram och begagnas med stöd av 3 a § ska 4 kap. expropriations-
lagen (1972:719) tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning enligt
a) 13 §, om ansökan om förrättning har gjorts före ikraftträdandet eller ett

sådant förordnande som avses i 15 § första stycket har meddelats dessför-
innan, och

b) 13 d §, om fastighetsägaren före ikraftträdandet har underrättats enligt

3 a § om när arbetet ska påbörjas.

3. I de fall som avses i 2 ska hänvisningarna till expropriationslagen

(1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

På regeringens vägnar

TOBIAS BILLSTRÖM

Anita Wickström
(Justitiedepartementet)

4 Senaste lydelse 2000:543.