SFS 1988:955

Lag

SFS 1988:955

om ändring i plan- och bygglagen (1987:10);

Utkom från trycket

den 30 augusti 198 8

utfärdad den 30 juni 1988.

Enligt riksd agens beslut' föreskrivs att 8 kap. 2 § och 14 kap. 8 § plan-

och bygglagen (1987:10)^ skall ha följande lydelse.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

2 § I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att

1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med

liftar, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorba­

nor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana

eller gruvdrift,

' Prop. 1987/88: 104, KrU 21. rskr. 390.

^ Lagen omtryckt 19 87:246.

2059

¬

SFS 1988:955

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska pro­

dukter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medfpra
brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller telemaster eller torn,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två

meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är
mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast

monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,
9. anordna begravningsplatser,

10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1 -9.

Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4

eller 5 eller.för att ändra anläggningen krävs inte, om anläggningen är
avsedd för endast en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt

första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två
enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd ute­

slutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med

stöd av väglagen (1971 : 948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till
gata eller väg.

Enligt 5 § far kommunen medge undantag från kravet på bygglov, I 10 §

finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar av­
sedda för totalförsvaret.

2060

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

8 § Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till
ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägra s till att ersätta en riven eller på ann at sätt än genom

olyckshändelse förstörd byggnad med e n i huvudsak likadan bygg nad och
ansökan om bygglov h ar gjorts inom fem år från det att byggnaden revs

eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller

rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § m eddelas

i en detaljplan eller i om rådesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä-

ge inom sådana områden som av ses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i

områdesbestämmelser,

5. marklov vägr as med s töd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.

Rätt till ersättning föreligger, i fall som avses i första styc ket 1 och 2, om

skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten
och, i fa ll som a vses i första st ycket 3-5, om skadan medför att pågående

markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första sty cket att synnerligt men uppkommer

vid användning en av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe­
ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra

beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 lagcn

¬

(1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, II och 19 §§ naturvårdslagen

SFS 1988:955

(;1964: 822) och 19 kap. 2 § vatte nlagen (1983:291), under förutsättning att

besluten m eddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall
beaktas s ådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 § skogsvårdslagen

(1979:429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller

rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut

förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller motsvarande

bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vat­
tenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beak­
tas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om riv­

ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3

för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m. m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostna­

der för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är

ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har

beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller

inlösen.

Denna lag träder i k raft den 1 januari 1989.

På regeringens vägnar

HANS GUSTAFSSON

Peter Rosén

(Bostadsdepartementet)

¬