SFS 1991:646
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Lag
SFS 1991:646
om ändring i plan- och bygglagen (1987:10);
utkom frän trycket
den 17juni 1991
Utfärdad den 6 juni 1991.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen
(1987:10)^ skall ha följande lydelse.
' Prop. 1990/91; 90, JoU30, rskr. 338.
,
' Lagen omtryckt 1987:246.
¬
SFS 1991:646
14 kap.
8 §' Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till
ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse
förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om
bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller
rivningslov vägras med st Öd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i
en detaljplan eller i områdesbestäm melser,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdiä-
ge inom såda na områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i
områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första styc ket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om
byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första
stycket 1 oc h i fa ll som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning,
om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe
ten. 1 fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till ersättning, om
skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom
berörd del av fastigh eten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer
vid användn ingen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe
ten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra
beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen
{1988:950) om kulturminnen m. m., 5, 8,9,11 och 19 §§ naturvårdslagen
(1964; 822), förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket samma
lag och beslut enligt 19 b § andra och tredje styckena skogsvårdslagen
(1979:429) och 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), under förutsättning att
besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall
beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 § skog svårdsiagen
som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på
grund av bestämmelserna i 15 ka p. 4 § eller m otsvarande bestämmelser i
lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör
detta förhållande inte något h inder mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om riv
ningsförbud eller skyddsbestäm melser som avses i första stycket 2 eller 3
för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess
kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första styck et 4 och
5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet
har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kos tnader för ersättning
eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
1060
^ Senaste lydelse 1990:1376,
¬
På reg eringens vägnar
SFS 1991:646
ULF LÖNNQVIST
Håkan Julius
(Bostadsdepartementet)
¬
