SFS 1992:1769

Lag

om ändring i p lan- och bygglagen (1987:10);

utfärdad den 21 december 1992.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och

vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av

den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika

och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dag ens samhälle
och för kommande generationer.

' Prop. 1992/93:60. bet. 1992/93:JoU10, rskr. 1992/93:139, prop. 1992/93:55, bet.

1992/93:BoU6, rskr. 1992/93:154. Jfr EES-avtalet bilaga XX avs nitt I och rådets

direktiv 85/33 7/EEG (EGT nr L 17 5, 5.7.1 985. s. 40), samt EES-avtalet bilaga II

avsnitt XXI och rådets direktiv 89/106/EEG (EGT nr L 40. 11.2.1989. s. 12).

^ Lagen omtryckt 1987:246.

SFS 1992:1769

Utkom från trycket

den 19 januari 1993
Omtryck

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen

(1987:10)^

delsziXX 5 kap. 18, 21 och 26 §§, 8 kap. 2 och 29 §§ samt 16 kap. 3 § skall

ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 §, av följande

lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kraft.

4123

I t'

V ^

¬

SFS 1992:1769

1 och 2 kap.

2 § Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av
mark och vatten.

3 § Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela

kommunen. Översiktsplanen skall i st ort ange hur mark- och vattenområ­

den är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske.

Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommu­

nen sker genom detaljplaner. En d etaljplan får omfatta endast en begrän­

sad del av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan

får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med över­
siktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillgodoses.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detaljpla­

ner.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner an­

tas.

4 § Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyll­

ning, trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form av bygglov,
rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag.

Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvi­

da byggande kan tillåtas på den avsedda platsen.

5 § Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och
enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

6 § För att mark skall få användas för bebyggelse skall den vara från
allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsbedömningen sker

vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

7 § I varje kommun skall det finnas en eller flera nämnder som skall
fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och ha

det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten.

Vad som i denna lag sägs om byggnadsnämnd skall tillämpas på den eller

de nämnder som utses enligt första stycket. Lag (1991:1704).

8 § Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och

skall samverka med kommunerna i der as planläggning.

Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i

riket. Lag (1990:1365).

9 § Särskilda bestämmelser om byggprodukter finns i byggproduktla gen

(1992:1535). Lag (1992:1769).

4124

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och

vid lokalisering av bebyggelse

1 § Planläggning skall ske sä att den främjar en från allmän synpunkt

lämplig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god

¬

bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till

SFS 1992:1769

förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall

2 och 3 kap.

användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade

med hän syn till be skaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som ang es i första stycket skall beaktas även i ärenden om byg glov

och förhandsbesked.

2 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall

lagen (1987; 12) om hushå llning med naturresurser m. m. tillämpas.

3 § Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet

med hänsyn till

1. de boendes och övrigas hälsa,

2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt

annan samhällsservice,

4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bul­

lerstörningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av

energi ska ll lokali seras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energ i­

försörjningen och energihushållningen. Lag (1989:515).

4 § Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelse­

miljön utformas med häns yn till behovet av

1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor

och andra olyckshändelser,

2. skyddsåtgärder för civilförsvaret,

3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygi­

eniska förhållanden,

4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsför­

måga att använda området,

6. förändringar och kompletteringar.

Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse

skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt

möjligheter att anordna en rimlig samhällsser vice och kommersiell ser­
vice.

3 kap. Krav på bygg nader m. m.

Nya byggnader

1 § Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt

med hänsy n till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvär­

dena på platsen . Byggnader skall ha en yttre form och färg, som är lämplig

för byggnaderna som sådana och ger en god helhetsverkan.

2 § Byggnader skall placeras o ch utformas så att de eller deras avsedda
användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt

medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inverkan på

4125

grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas. I f råga

¬

'!V :t-

.

SFS 1992.1769

om byggn ader som ska ll placeras under markytan sk all dessutom i skäli g

^

omfattning beaktas att användningen av marken över byggn aderna inte

försvåras.

3 § Byggnader skall medge g od hushå llning med energi. I områden där

knapphet på vatten råder eller kan befaras uppkomma skall byggnader

dessutom medge god hushållning med vatten.

I bygg nader som innehåller bostäd er eller arbetslokaler skall uppvärm­

ningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag som är

lämpliga från allmän energisynpunkt kan användas utan omfa ttande änd­

ringar.

En- eller tvåbostadshus som i huvudsak skall värmas upp med el ell er

naturgas skall i skäl ig utsträckning utföras så att ett byte till uppvärmning
med annat energislag underlättas. Sådana bygg nader får förses med upp­
värmningssystem för direktverkande elvärme endast om det finns särskil­
da skäl.

4 § Byggnaders grundkonstruktion, stomme och andra bärande delar
skall ha betrygga nde bärförmåga, stadga och beständigh et. Övriga bygg­

nadsdelar skall ha en med hä nsyn till ändamålet tillfredsställande hållfast­
het.

5 § Byggnader skall vara lämpl iga för sitt ändamål och ge möjlighet till
trevnad, god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inom-

husklimat.

6 § Byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olyck sfall, mot

uppkomst och spridning av brand och mot personskado r vid brand.

Avfall ska ll kunna tas om hand och forslas bort från byggn ader på ett

tillfredsställande sätt.

7 § Byggnader, som innehåller bostäder, arbetslokaler eller lokal er till

vilka allmänheten har tillträde, skall vara tillgängliga för personer med
nedsatt rörel se- eller orienteringsförmåga och inrättade så att bostäderna
och loka lerna blir tillgängliga för och kan användas av dessa persone r. I
den utsträckning som behövs med hänsyn till kravet på tillgänglighet skall

byggnader vara försedda med hiss eller annan lyftanordning.

Kravet att bostäder skall vara ti llgängliga genom hiss eller annan lyftan­

ordning gäller inte byggnader som har färre än tre våningsplan. Om sådana

byggnader innehålle r bostäder som inte nås från marken, skall de dock

utföras så att hiss eller annan lyftanordning kan installeras utan svårighet.

I frå ga om en- elle r tvåbostadshus får undantag med ges från kravet på

tillgänglighet till b yggnaden, om det är befogat med hä nsyn till terrä ngen.

Beträffande byggnader som innehåller arbetslokaler får, såvitt gäller

dessa lokaler, undantag medges från första stycket, om det är befogat med

hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalerna är avsedda.

8 § Byggnader skall utföras med sådant material och på sådant sätt att

reparations-, underhålls- och driftkostnader begränsas.

4126

¬

9 § 1 fråga om f ritidshus med högst två bo städer gäller inte bestämmel-

SFS 1992:1769

serna i 3 § första stycket första meningen, andra och tredje styckena samt 7

3 kap.

och 8 §§ och skall kravet i 3 § första stycket andra meningen gälla endast i

skälig utsträckning.

I frå ga om byggnader som få r uppföras utan bygglov skall bestämmelser­

na i 1 — 8 § § tillämpas i skä lig utsträckning. Lag (1991:604).

Befintliga byggnader

10 § Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar av en byggnad
skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggnads­

tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga vär­

den tas till vara.

Härutöver skall tillses att
1. tillbyggnader som kräver bygglov uppfyller kraven i 1 — 8 §§ och att

andra tillbyggnader uppfyller dessa krav i sk älig utsträckning,

2. ombyggnader utförs så att de delar som byggs om tillförs de i 1 — 8 §§

angivna egenskaperna i den omfattning som följer av föreskrifter meddela­

de med stöd av denna lag ,

3. andra ändringar än tillbyggnad eller ombyggnad utförs så att ändring­

arna i sk älig utsträckning uppfyller kraven i 1 - 8 §§.

I de taljplan eller områdesbestämmelser kan kommunen ställa lägre krav

än vad som följer av a ndra stycket 2 under förutsättning att bebyggelsen
inom området får långsiktigt godtagbara egenskaper.

Vid tillämpning av and ra och tredje styckena ska ll hänsyn tas till bygg­

nadens förutsättningar. Vid ändring av fritidshus med högst två bostäder

gäller inte bestämmelserna i 3 § första stycket första meningen, andra och

tredje styckena samt 7 och 8 § § och skall, även såvitt avser tillbyggnader

som kräver bygglov och ombyggnader, kravet i 3 § första stycket andra

meningen gälla endast i sk älig utsträckning. Lag (1991:604).

11 § Med ombyggnad avses åtgärder som f ordrar bygglov och avsevärt

förlänger brukstiden för byggnaden eller en del av den. Även sådant

inredningsarbete som syftar till en väsentligt ändrad användning av bygg­
naden eller en del av den utgör ombyggnad.

12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhisto­

risk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggel­

seområde av denna karaktär, får i nte förvanskas.

13 § Byggnader skall underhållas så att deras egenskaper i de hänseen­

den som avses i 3-7 §§ i huvudsak bevaras. Anordningar som avser att

tillgodose kraven i 6 och 7 §§ skall hållas i st ånd. Byggnaders yttre skall
hållas i vårdat skick .

Underhållet skall anpassas till byggnad ens värde från historisk, kultur­

historisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens
karaktär.

Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras.

4127

¬

y J'

. i* '

SFS 1992:1769

Andra anläggningar än byggnader

3 kdi3

14 § I fråga om anläggningar for vilka bygglov krävs skall vad som

föreskrivs om byggnader i 1 -13 §§ tillämpas. I fråga om övriga anlä gg­
ningar som anges i 8 kap. skall 1 —13 §§ tillämpas i skälig utsträckning.

Tomter, allmänna platser m.m.
15 § Tomter som tas i anspråk för beb yggelse skall anordnas på ett sätt
som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur-

och kulturvärdena på platsen. D essutom skall tillses att

1. naturforutsättningama så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer,
3. risken for olycksfall begränsas och betydande olägenheter för trafiken

inte uppkommer,

4. det finns en lämpligt belä gen utfart eller annan utgång från tomten

samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser

kravet på framkomli ghet för utryckningsfordon till och från beb yggelsen
på tomten,

5. tomten, om det inte är obefogat med hä nsyn till terrängen och forhål­

landena i övrigt, kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga,

6. lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i

skälig utsträckning anordnas på tomten eller i nä rheten av denna.

Om tomter tas i anspråk for bebyggelse som innehåller en eller fler a

bostäder eller loka ler for barnstuga, sk ola eller annan jämför lig verksam­
het, skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och
utevistelse på tomten eller på utrymmen i närhet en av denna.

Om det inte finns tillräckliga utrymmen for att anordna båd e parkering

och friyta, skall i första hand friyta anordnas.

16 § På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 § första stycket 6 samt

andra och tredje styckena tillämpas i sk älig utsträckning.

Vid tillby ggnad som kräver bygglov eller vid ombyggnad skall tomt en

anordnas så att den uppfyller kraven i 15 § i skälig utsträckning.

17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller

inte, hållas i vårdat sk ick. De skall skötas så att betydande olägenheter för

omgivningen och fÖr trafiken inte uppkommer och så att risken för olycks­
fall begränsas. Byggnadsnämnden kan beslu ta att plantering skall utfö ras
och att befin tlig växtlighet skall bevaras.

Anordningar som har tillkommit fÖr att uppfylla kraven i 15 § skall

hållas i stånd i skä lig utsträckning.

Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser skall underhållas så att

risken för olycksfall begränsas.

18 § I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än

byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 15-17 §§ tillämpas i

skälig utsträckning.

4128

¬

4 kap. Översiktsplan

1992:1769

4 kap.

1 § I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas

vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.

Av planen sk all framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och

vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av

bebyggelse,

2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.

2 § Översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsas utan

svårighet.

Till planen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 § och

länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 §.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del , skall det anmär­

kas i plane n.

3 § När förslag till översiktspla n eller till ändring av planen upprättas,
skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och

kommuner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse

av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

4 § Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under
samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse och

förslagets innebörd redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som

har framförts skall redovisas i e n samrådsredogörelse.

5 § Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 kap. och verka för att riksintressen

enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten­

områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt
sätt,

3. ta till vara statens intressen.

6 § Innan översiktsplanen eller en ändring av den antas, skall kommu­

nen ställa ut planförslaget under minst två månader. Den som vill lämna

synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

7 § Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka

före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och infö­
ras i ortstidning. Av kun görelsen skall framgå var utställningen äger rum

samt inom vilken tid , på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget
skall lämnas. Avser förslaget en viss del av kommunen, skall det framgå av

kungörelsen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om

kungörande i mål och ärenden hos myn dighet m. m.

130-SFS 1992

4129

\

¬

• i.

SFS 1992:1769

Ett exemplar av förslaget med planbeskrivning och samrådsredogörelse

4 och 5 kap.

skall, innan förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen samt till regionpla-

neorgan och kommuner som berörs av förslaget.

8 § Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av

1. planbeskrivning som avses i andra stycket,
2. samrådsredogörelsen,

3. gällande översiktsplan,

4. sådant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse

för en bedömning av förslaget.

I p lanbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, skälen

till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för
att fullfölja planen.

Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kommunen,

skall ändringens verkningar för andra delar av kommunen redovisas.

9 § Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsytt­

rande över planförslaget.

Av yttrandet skall framgå om
1. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus­

hållning med naturresurser m. m.,

2. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden

som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas

hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

10 § Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämna­

de synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett
utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning

ske.

11 § Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäkti­
ge.

12 § Beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan beslu­

tet vunnit laga kraft.

13 § När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har

vunnit laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogörelsen,

granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 10 § och et t protokollsutdrag med

beslutet utan dröjsmål sändas till Boverket, länsstyrelsen, regionplaneor-

gan och kommuner som berörs. Lag (1990:1365).

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

Detaljplan

1 § Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av

4130

bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för

1. ny sammanhållen bebyggelse.

¬

2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på

SFS 1992:1769

omgivningen eller som sk all förläggas inom ett o mråde där det råder stor

5 kap.

efterfrågan på mark för b ebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan

prövas i samband med prövning av ansökan om by gglov eller förhandsbe­

sked,

3. bebyggelse som skall förändras eller bevaras, om regleringen behöver

ske i ett sammanhang.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om andra anläggningar än

byggnader, om anläggningarna kräver bygglov enligt 8 kap. 2 §.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har

skett genom områdesbestämmelser.

2 § Vid utformningen av en detaljp lan skall skälig hänsyn tas till befint­
liga beb yggelse-, äganderätts- och fastig hetsförhållanden som kan inverka
på planens genomförande.

I de delar som planen medför att mark eller särskild rät t till mark kan

komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17—19 §§ skall planen dessutom

utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olä gen­
heter som planen orsakar enskilda.

Detaljplanen får inte omfatta ett större område än som är befogat med

hänsyn till syftet med planen och den tid för att genomföra den som skall
bestämmas enligt 5 §.

3 § I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges

1. allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker,

2. kvartersmark för bland annat bebyggelse, idrotts- och fritidsanlägg­

ningar, begravningsplatser, anläggningar för trafik, vatten, avlopp och

energi samt skydds- och säkerhetsområden,

3. vattenområden för bland annat båthamnar och friluftsbad.

1 frå ga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall

användningen och utformningen anges. För kvartersmark och vattenom­

råden skall användningen anges.

4 § Om kommunen inte skall vara huvudman för de allmänna platserna

inom planområdet, skall det anges i detaljplanen.

5 § 1 detaljplanen skall ange s en genomförandetid. Tiden skall bestäm­

mas så att det finns rimliga möjligheter a tt genomföra planen och vara
minst fem o ch högs t femton år. Tiden räknas från den dag då beslutet att

anta planen vinner laga kr aft eller från den dag dessförinnan då någon del
av planen får genomföras på grund av förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. 1 pla nen kan anges att tiden skall räknas från senare tidpunkt än
den då beslutet att anta planen vinner laga kraft. För skilda områden av

planen kan olika genomföran detider bestämmas.

Saknar planen bestämmelser om genomförandetid, är tiden femton år

från dag som anges i första stycket.

Om förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i

14 §.

Efter genomförandetidens utgång fortsätter planen att gälla tills den

ändras eller upphävs.

4131

¬

SFS 1992:1769

6 § Medger detaljplanen tillfäUig användning av mark eller bygg nader

enligt 7 § första stycket 9, skall i planen bestämma s den tid under vilken
användningen får pågå. Tiden får bestämmas till högst tio år och skall

räknas från den dag som anges i 5 § första stycket. Saknar planen bestäm­

melser om tiden, är denna fem år. Om förlängning av tiden finns bestäm­

melser i 15 §.

7 § Utöver vad som e nligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i plane n

meddelas bestämmelser om

1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §

första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första och

tredje styckena samt 9 § första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken bygga nde över och under markytan

får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörjning­
en eller miljön, även den minsta omfattning i v ilken byggandet skall ske,

3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm­

mas andelen lägenheter av olika slag och storlek,

4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anlägg­

ningar och tomter, varvid ombyggnadsbestämmelser enlig t 3 kap. 10 §

tredje stycket, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 k ap. 12 §
och rivningsförbud för sådana byggnader får meddelas,

5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen

inte skall vara huvudman,

7. stängsel samt utfart eller annan utgå ng mot allmänna platser,

8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda

viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrym­
me för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första stycket 6,

9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behö­

ver tas i anspråk för det ändamål som anges i pla nen,

10. markreservat för allmänna ledningar, ene rgianläggningar samt tra­

fik- och väganordningar,

11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen

och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas
enligt miljöskyddslagen (1969:387),

12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av gem en-

samhetsanläggningar.

Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte

utformas så att en e ffektiv konkurrens motverkas.

1 detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploaterings­

samverkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett
exploateringsbeslut enligt lagen (1987; 11) om exploateringssamverkan har

vunnit laga kraft, ska ll det anges i planen om den sk all genomföras enligt
nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någ on fastighet vars ägare inte

deltar i sa mverkan, skall planen innehålla uppgift därom.

Planen får inte g öras mer detaljerad än som ä r nödvändigt med hänsy n

till syftet med de n. Lag (1992:75).

4132

8 § I deta ljplanen får bestämma s att bygglov inte skall lämnas till åtgär­

der som innebär väse ntlig ändring av markens användning förrän

¬

1. viss trafik-, vatt en-, avlopps- eller energianläggning for vilken kom-

SFS 1992:1769

munen inte skall vara huvudman har kommit till stånd,

5 kap,

2. viss byg gnad eller anläggning på tomten har rivits, byggts om eller

fått en i planen angiven ändrad användning eller utfarten eller annan

utgång från fastigheten har ändrats eller

3. beslut om antagande av en i detaljplanen förutsatt fastighet splan har

vunnit laga kraft eller fastighetsplanen får genomföras efter förordn ande

enligt 13 kap. 8 § andra stycket.

9 § Detaljplanen består av en plankarta och en särskild handling med

bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar

eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmel ser, om

planens innehåll ändå framgår tydligt.

Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för

skilda ändamål och vilka bestä mmelser som gäller for olika områden.

Planhandlingarna skall utformas så att det tydligt framgår hur planen

reglerar miljön. Lag (1989:1049).

10 § Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i
26 § o ch en sådan genomforandebeskrivning som anges i 6 kap. 1 § . Om
detaljplanen består av endast en handling, får dock planbeskrivningen
redovisas i den handlingen. Lag (1989:1049).

11 § Före genomforandetidens utgång får mot berörda fastighetsägares

bestridande detaljplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvän­

digt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt, vilka inte kunnat
förutses vid planläg gningen.

Efter genomforandetidens utgång får planen ändras eller upphävas utan

att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas.

Om förlängning och förnyelse av genomforandetid finns bestämmelser i

14 §. Om förlängning av tid för tillfällig markan vändning finns bestäm­
melser i 15 §.

12 § Bestämmelserna i 1—4 och 6—10§§ skall tillämpas även när en

detaljplan ändras eller upphävs.

När en detaljpla n ändras skall vad som gäller om genomforandetid for

planen gälla även för de frågor som planändringen avser. Om det vid
planändringen inte gäller någon genomförandetid for planen, skall dock

särskild genomföran detid bestämmas enligt 5 § for de frågor som planänd­

ringen avser. Lag (1991:604).

13 § Om detaljplanen ändras eller helt eller delvis upphävs for ett områ­

de som omfattas av en fastighetsplan, skall det framgå av detaljplanen i

vilka delar fastighetsplanen enligt 6 kap. 11 § upphör att gälla.

Att detaljplanen i v issa fall ändras till följd av att en fastighetsplan antas

framgår av 6 kap. 5 §.

14 § Innan genomförandetiden gått ut kan den förlän gas med högst fem

år i sänder. Efter det att genomförandetiden gått ut, kan den förnyas med

högst fem år i sänder. Förläng ning och förnyelse kan avse visst område av

4133

detaljplanen.

¬

- !•. - y4f.

'.'C'/.

SFS 1992:1769

5 kap.

Har under genomforandetiden åtgärder vidtagits för planens genomfö­

rande såvitt gäller viss fastighet men har åtgärderna inte kunnat fullföljas

på grund av omständigheter över vilka kommunen råder, skall genomfö-
randetiden forlängas i skälig utsträckning för den fastigheten. Ansökan om

förlängning skall göras före genomförandetidens utgång.

15 § Den tid under vilken tillfällig markanvändning får pågå kan för­

längas med högst fem år i sä nder. Den sammanlagda tiden får dock inte

överstiga tjugo år.

Områdesbestämmelser

16 § För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan om­

rådesbestämmelser antas for att säkerställa att syftet med översiktsplanen
uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m. m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får regleras

1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §

första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 §, 8 § andra och
tredje styckena samt 9 § tredje stycket,

2. grunddragen for användningen av mark- och vattenområden för

bebyggelse eller for fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra

jämförliga ändamål,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean for fritidshus och storleken

på tomter till sådana hus,

4. plaeering, utformning och utförande av byggnader, andra anlägg­

ningar eller tomter, varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. 10 §

tredje stycket, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 §
och rivningsförbud for sådana byggnader får meddelas,

5. användning och utformning av allmänna platser,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana

områden som avses i 8 k ap. 9 § tredje stycket,

7. skyddsanordningar for att motverka störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §.

17 § Områdesbestämmelserna och skälen till dem skall redovisas i en

särskild handling. Handlingen skall utformas så att det tydligt framgår hui

bestämmelserna reglerar miljön.

Vad som foreskrivs i fö rsta stycket gäller även när områdesbestämmel­

serna ändras eller upphävs.

4134

Förfarandet m.m.

18 § Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter
och mål för planen.

En detaljplan som medger en användning av mark eller av byggnader

eller andra anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan skall grun­
das på ett sådant program som anges i första stycket, om detaljplanen

innebär att planområdet får tas i anspr åk för

1. industriändamål,

2. ny sammanhållen bebyggelse,

3. skidliftar eller kabinbanor,

4. hotellkomplex eller fritidsbyar eller

5. permanenta tävlings- eller testbanor för bilar eller motorcyklar.

¬

I de fall som anges i and ra stycket ska ll en miljökonsekvensbeskrivning

SFS 1992; 1769

enligt 5 kap. lagen (1987:12) o m hushållning med naturresurser m.m.

5 kap.

upprättas vid utarbe tandet av programmet. Lag (1992:1769).

19 § När förslag till detaljplan upprättas skall det, om det inte är uppen­

bart onödigt, finnas en eller flera för ändamålet avsedda kartor (grundkar­

ta) och en fastighet sförteckning. I fastig hetsförteckningen skall i den mån
de berörs av planen redovisas

1. fastigheter, mark som är samfälld för flera fastigheter och andra

områden samt ägare till och innehavare av annan särskil d rätt än bostads­

rätt och hyresrätt i nämnda egendo m,

2. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149)

samt ägarna till de fastigheter som deltar i anl äggningen.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter förvaltar samfällighet, särskild rätt eller gemensamhetsan-

läggning skall i stället för ägare eller innehavare anges föreningen.

20 § När förslag till detaljplan upprättas, skall kommunen samråda med
länsstyrelsen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs
av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende

som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och en­
skilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas

tillfälle till samråd.

21 § Samrådet syftar till ett utbyte av informa tion och sy npunkter. Un­
der samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse

samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett

program eller en miljökonsekvensbeskrivning för planen, skall också dessa
redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som

har framförts skall redovis as i en samr ådsredogörelse. Lag (1992:1769).

22 § Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpninge n av 2 och 3 kap. och verka för att riksintres­

sen enligt lagen (1987:12) om hushållning me d naturresurser m.m. tillgo­
doses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten­

områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt
sätt,

3. ta till vara statens intressen.

23 § Innan detaljplanen antas, skall kommunen ställa ut planförslaget

under minst tre veckor. Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall

göra detta skriftligen under utställningstiden .

24 § Kungörelse om utställning en av planförslaget skall minst en vecka

före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och infö­

ras i ortstidning. Kungörandet får dock ske senast den dag då utställnings­

tiden börjar, om denna bestämts till minst fyra veckor. Av kungörelsen

skall framgå

4j35

¬

SFS 1992:1769

5 kap.

4136

1. var planområdet ligger,

2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av planens

antagande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17 - 19 §§,

4. var utställningen äger rum,
5. inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget

skall lämnas,

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter

på förslaget enligt 13 kap. 5 § kan förlora rätten att överklaga beslut att

anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977; 654) om

kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 §, en genom­

förandebeskrivning enligt 6 ka p. I § och samrådsredogörelsen skall, innan
förslaget ställs u t, sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av
förslaget. Lag (1989:1049).

25 § Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för
kungörandet i bre v sändas till

1. kända sakägare,
2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord­

ning för en fastighet som berörs av planförslaget eller, om förhandlingsord­
ning inte gäller, känd förening av hyresgäster som är ansluten till en
riksorganisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belä­

gen,

3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget.

Om förslaget berör en samfallighet för vilken finns styrelse eller annan

utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, får underrättelsen sän­

das till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller

förvaltare, får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas

tillgänglig för alla.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett stort

antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och
besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättel­
sen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och
innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 24 § första stycket 3
skall dock alltid underrättas enligt första stycket. Detsamma gäller den
som har meddelats ett föreläggande enligt 28 a §. Lag (1 991:604).

26 § Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av

1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program för planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta och

fastighetsförteckning, om sådana handlingar har upprättats,

4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för

en bedömning av förslaget.

1 planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, pla­

nens syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas

av illustrationsmaterial, om det inte är uppenbart onödigt. Om planförsla­
get avviker från översiktsplanen, skall avvikelsen och skälen till denna

redovisas i beskrivningen.

¬

Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också

SFS 1992:1769

ställas ut. Lag (1992:1769).

5 kap.

27 § Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de synpun k­
ter som senast under utställningstiden har framförts skriftligen och redovi­

sa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall fogas till

handlingarna i ärendet.

Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall

för kännedom snarast möjligt i brev sänd as till dem som inte fått sina

synpunkter tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall underrättas, får

underrättelse i stä llet ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 §,

eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla , infor­

mationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av
förslaget till detaljplan och brev till sakägare och sådan organisation eller
förening som avses i 25 § första stycket 2 och som inte fått sina synpunkter

tillgodosedda.

Om förslaget ändras väsentli gt efter utställningen, skall ny utställning

ske. Lag (1989:1049).

28 § I st ället för vad som föreskrivs i 1 8 §, 20 §, 21 § andra stycket samt
22-27 §§ får bestämmelserna i andra stycket tillämpas (enkelt planförfa­
rande), om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse, saknar
intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och läns­

styrelsens granskningsyttrande enligt 4 kap. 9 §.

Vid enkelt planförfarande skall länsstyrelsen och de som anges i 25 §

första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detaljplan förelig­

ger skall de underrättas om detta och, om de inte godkänner förslaget,

under minst två veckor ha tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på
förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En

sammanställning av inkomna synpunkter och förslag med anledning av
dem skall redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till handlingarna

i ärendet.

28 a § Innan en detaljplan antas får kommunen förelägga den som till

följd av antagandet kan komma att drabbas av skada som avses i 14 kap.

8 § första stycket 2 eller 3 att inom viss tid, dock minst två månader,
anmäla sina anspråk på ersättning eller inlösen till kommunen. Ett sådant

föreläggande skall åtföljas av uppgift om de bestämmelser som avses bli
utfärdade, ändrade eller u pphävda. Den som inte anmäler sina anspråk

inom den utsatta tiden förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen .

Bestämmelsen i första stycket utgör inte hinder mot att anspråk på

ersättning eller inlösen framställs på grund av skada som inte rimligen

kunde förutses inom den angivna tiden. Lag (1991:604).

29 § Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra

åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av

principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

30 § Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om
antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens anslagsta vla

4137

¬

-

«;

i',

'' j .

.j. •

SFS 1992:1769

skall meddelande om tillkännagivandet, protokollsutdrag med beslutet

5 kap.

samt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i

brev till

1. länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av

planen,

2. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt sådan

organisation eller förening som avses i 25 § första stycket 2, om de senast

under utställningstiden eller under den i 28 § andra stycket angivna tiden

skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodo­
sedda eller om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13

kap. 5 § andra stycket första meningen.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och

det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med

hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av
dem, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som

anges i 24 § eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslags­

tavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som

berörs av beslutet och brev till sådana sakägare och sådan organisation

eller förening som avses i första stycket 2. Ägare av sådan mark och

innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i

anspråk enligt 6 kap. 17 —19 §§ skall do ck alltid underrättas enligt första
stycket. Detsamma gäller den som har meddelats ett föreläggande enligt

28a§.

Av kungörelse som avses i andra stycket skall framgå vad beslutet avser,

tidpunkten för beslutets tillkännagivande på kommunens anslagstavla och

vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta. Om kungörelsen införs i

ortstidningen, skall detta ske samma dag som beslutet tillkännages på
anslagstavlan. Lag (1991:604).

31 § När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall de
som till följd av beslutet kan vara berättigade till ersättning enligt 14 kap. 5

eller 8 § underrättas. I underrättelsen skall också tas in en upplysning om

innehållet i 15 kap. 4 §. Kommunen bestämmer om underrättelsen skall

ske genom brev eller genom kungörande på det sätt som anges i 24 §.

Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft skall ett

exemplar av planen, planbeskrivningen, genomförandebeskrivningen och
fastighetsförteckningen sändas till länsstyrelsen, fastighetsregistermyndig­

heten och fastighetsbildningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obe­
hövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor

från det att planen vunnit laga kraft, skall m yndigheterna genast underrät­

tas om innehållet i handl ingarna. Lag (1989:1049).

32 § Bestämmelserna i 18-31 §§ skall tillämpas även när detaljplaner
ändras eller upphävs.

33 § Bestämmelserna i 19 § om fastig hetsförteckning och bestämmelser­

na i 2 0-31 §§ skall tillämpas när områdesbestämmelser antas, ändras eller
upphävs.

4138

¬

34 § Beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbe-

SFS 1992:1769

stämmelser gäller först sedan beslutet vunnit laga kraft eller får ge nomfö-

5 och 6 kap.

ras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket.

35 § Områdesbestämmelser upphör att gälla när det för området förelig­
ger ett lagakraftvunnet beslut att anta detaljplan eller ett förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra stycket att planen får genomföras,

36 § Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 § § följer att bygglov, rivningslov och

marklov inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmel­

ser i vidare m ån än som sä gs där.

Åtgärder som inte kräver lov och som avser byggnader, andra anlägg­

ningar, tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot

detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta gäller dock inte sådana åtgär­
der som anges i 8 kap. 4 § första stycket 3 — 6 och som inte kräver lov.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra författ­

ningar än denna l ag inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbe­
stämmelser. Lag (1987:246).

6 kap. Plangenomförande

Genomfiörandebeskrivning

1 § Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en särskild handling

(genomförandebeskrivning) redovisas de organisatoriska, tekniska, ekono­

miska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och

även i ö vrigt ändamålsenligt genomförande av planen.

Exploateringssamverkan
2 § Kommunen får besluta att exploateringssamverkan enligt lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan får ske, om det med hänsyn till

bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning
mark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för bebyg­

gelsen. Sådant beslut meddelas genom detaljplan eller områdesbestämmel­
ser.

1 beslutet skall anges samverkansområdets huvudsakliga avgränsning

samt den tid inom vilke n ett exploateringsbeslut enligt lagen om exploate­

ringssamverkan skall meddelas. Denna tid får bestämmas till h ögst fem år

från den dag då beslutet att anta planen eller områdesbestämmelserna

vinner laga kraft eller från den dag dessförinna n då del av planen eller av

områdesbestämmelserna får genomföra s efter förordnande enligt 13 kap.
8 § andra stycket. Har något explo ateringsbeslut inte meddelats inom den
angivna tiden, upphör planen eller områdesbestämmelserna att gälla såvitt
avser kommunens beslut om exploateringssamverkan.

Fastighetsplan

3 § I fastighetsplan kan för områden som omfattas av detaljplan medde­

las bestämmelser om markens indelning i fastigheter och om servitut,

4139

¬

v)_ :

-

SFS 1992:1769

ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om gemensamhetsan-

6 kap.

läggningar.

Fastighetsplan skall antas om
1. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning i f astig­

heter,

2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom en fastig­

hetsplan,

3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart onödig.

4 § Fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat område. Skälig

hänsyn skall tas till befintliga beby ggelse-, äganderätts- och fastighetsför­
hållanden som kan inverka på pla nens genomförande.

Om planen skall reglera markens indelning i fastigheter eller om den

skall ge bestämmelser om servitut och liknande särskilda rättigheter,

tillämpas 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Om planen skall reglera inrättandet av en gemensamhetsanläggning,

tillämpas 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1 149). Skall den ge bes täm­

melser om ledningsrätt, tillämpas 6 § ledningsrättslagen (1973:1144).

5 § Fastighetsplanen får inte strida mot detaljplanen. Om syftet med
detaljplanen inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. I sådan a
fall skall detaljplanen anses ha den utformning som framgår av fastighets­

planen.

6 § I den mån det behövs med hänsyn till syftet med fastig hetsplanen
skall i planen a nges

1. områdets indelning i fast igheter,

2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskil da rättigheter som

skall bildas, ändras eller upphävas,

3. de anläggningar som skall utgöra gemensamhetsanläggningar,
4. de fastigheter som skall delta i gemen samhetsanläggningama och de

utrymmen som skall tas i anspråk för anläggningarna.

7 § I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller endast under

förutsättning att beslute t att anta en viss detaljplan har vunnit laga kr aft

eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket.

8 § Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling

med bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa
handlingar eller av en handling som innehåller både plankarta och bestäm­

melser, om planens innehåll ändå framgår tydligt. Lag (1989:1049).

9 § Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planb eskrivning som anges

i 12 §. Om fastighetsplanen best år av endas t en handling , får doc k plan­
beskrivningen redovisas i den ha ndlingen. Lag (1989:1049).

10 § Före utgån gen av detaljplanens genomförandetid får mot berörda
fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras eller upphävas endast
om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt,

4140

vilka inte kunnat förutses vid planlä ggningen.

¬

Efter utgången av detaljplanens genomforandetid får fastighetsplanen

SFS 1992:1769

ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom fastig-

6 kap.

hetsplanen beaktas.

11 § Om detaljplanen ändras och detta medför att fastighets planen stri­

der mot detaljplanen, upphör fasti ghetsplanen att gälla i de delar s om den

strider mot detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis upphävs, upp­

hör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.

12 § Bestämmelserna i 5 kap. 18 — 28 och 30 §§ skall tillämpas när fastig­

hetsplanen upprättas. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med

detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kommu­

ner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförs laget sändas till

dem.

I planbe skrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastig hetsplan­

en hänför sig til l och skälen till den utformning av fastighetsplanen som

har valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i beskrivningen. Lag (1989:1049).

13 § Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har

upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av nämn­

den, av den som antar detaljplanen.

Snarast möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit

laga kraft skal l ett exemplar av planen, planbeskrivningen och fastighe ts­

förteckningen sändas till fastighetsregistermyndigheten och fastighetsbild­
ningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor

från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast underrät­
tas om innehållet i handlingarna.

I de fall detaljplanen enligt 5 § skall anses ha den utformning som

framgår av fastighetsplanen skall länsstyrelsen tillsändas handlingarna

respektive underättas om innehållet i dess a enligt andra och tredje stycke­
na. Lag (1989:1049).

14 § Bestämmelserna i 3 —9, 12 o ch 13 §§ tillämpas även när fastighets­

planen ändras eller upphävs.

15 § Beslut att anta, ändra eller upphäva fastighetsplan gäller först sedan

beslutet har vunnit laga kraft ell er får genomföras efter förordnande enligt
13 kap. 8§ andra stycket. Byggnadsnämnden får dock förordna att ett

sådant beslut som fattats efter tillämpning av reglerna om enkelt planförfa­

rande får genomföras trots att beslutet inte vunnit laga kraft, om en ägare

av en fa stighet som omfattas av planen begä r det och sam tliga som berörs
av beslutet skriftligen godkänt det förslag som ligger till grund för beslutet.

Lag (1991:604).

16 § Av 8 kap. 11 § följer att bygglov inte får meddelas i strid mot

fastighetsplan i vidare mån än som sä gs där.

Åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader, andra

anläggningar, tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte

4141

¬

SFS 1992:1769

strider mot en fastighetsplan. Detta gäller dock inte sådana åtgärder som

6 kap.

anges i 8 kap. 4 § första stycket 3-6.

Enligt vad som foreskrivs särskilt får besl ut enligt vissa andra författ­

ningar än denna lag inte meddelas i strid mot fastighetsplan. Lag
(1987:246).

Avstående av mark m. m.

17 § Kommunen får lösa mark som enligt en detaljplan skall användas

for allmänna platser for vilka kommunen är huvudman.

Annan mark som enligt planen skall användas för annat än enskilt

bebyggande får kommunen lösa, om markens användning for avsett ända­
mål inte ändå kan anses säkerställd.

Besväras mark som kommunen får lösa enligt första eller andra stycket

av särskild rätt, får rättigheten lösas.

Bestämmelser om skyldighet for kommunen att lösa mark i vissa fall

finns i 14 k ap.

18 § Om kommunen inte skall vara huvudman for allmänna platser, är

den som äger obebyggd mark som enligt detaljplanen är avsedd för allmän

plats, skyldig att utan ersättning upplåta marken, om den behövs för att
kvartersmark som tillhörde honom när planen antogs skall kunna använ­
das för avsett ändamål.

19 § På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att mark, som

för områdets ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till de­

taljplan behövs for sådana allmänna platser for vilka kommunen är huvud­
man eller for allmänna byggnader, utan ersättning skall avstås till kommu­
nen. På ansökan av kommunen får länsstyrelsen också förordna att mark

som skall användas för allmänna platser for vilka kommunen inte skall

vara huvudman, utan ersättning skall upplåtas till huvudmannen. Anta­

gandet av detaljplanen skall anstå till dess ansökningen har avgjorts genom

beslut som vunnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den mån det kan anses skäligt med

hänsyn till den nytta markens ägare kan väntas få av planen och till övriga

omständigheter.

Den mark som förordnandet avser skall anges till läge och gränser.

Marken skall avträdas eller upplåtas när den behöver tas i anspråk for

avsett ändamål.

Skall detaljplanen ändras, får länsstyrelsen på ansökan av kommunen

förordna att mark, som har avståtts eller skall upplåtas, byts ut mot annan

mark, om det är lämpligt och kan ske utan olägenhet for ägaren.

20 § När fråga har väckts om tillämpning av 19 §, skall kommunen

genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig­

hetsboken. Överlåtelse av mark, som sker efter det att sådan anmälan har
inkommit, inverkar inte på den bedömning som skall ske enligt 19 § andra

stycket.

4142

21 § Den som har avstått mark enligt 19 § skall frigöra marken från

¬

inteckning och a nnan särskild r ätt. Ka n detta inte ske, är h an skyldig att

SFS 1992:1769

ersätta skada som uppkommer för den som marken har avståtts till.

6 kap.

22 § I ett förordnande enligt 19 § får länsstyrelsen, i den mån det är

skäligt, på kommunens begäran föreskriva att markens ägare skall vara

skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande

av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

23 § Bestämmelserna i 19 —22§§ om ägare gäller även exploaterings-

samfällighet enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

24 § Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommun en
efter genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fastigheter
som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en

fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter gen omfö­

randetidens utgång äv en lösa mark, som inte har bebyggts i huvudsaklig

överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så

länge det finns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt, får

rättigheten lösas. Lag (1989:1049).

25 § Rätt att använda mark enligt 18 eller 19 § gäller framför annan rätt
till marken som uppkommit efter antagandet av detaljplanen.

Upplåtande av vissa allmänna platser m. m.

26 § Inom områden med detaljplan skall kommunen vara huvudman för

allmänna platser, om det inte finns särskilda skäl till a nnat. Att planen
skall utvisa om kommunen inte skall vara huvudman framgår av 5 kap.
4§.

Kommunen skall efter hand som b ebyggelsen färdigställs i enlighet med

planen ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kommu­
nen är huvudman så, att platserna kan användas för avsett ändamål. Före

genomförandetidens utgång skall platserna upplåtas till allmänt begagnan­

de inom områden som har bebyggts i enlighet med planen. Inom områden

som efter genomförandetidens utgång bebyggs i enlighet med planen skal l

allmänna platser upplåtas till allmänt begagnande efter hand som bebyg­
gelsen färdigställs.

27 § När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är
huvudman upplåts till allmänt begagnande, skall de till bredd, höjdläge

och utformning i övrig t stämma överens med detaljplanen. De skall vara

utförda på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre

avvikelser från planen får gö ras, om syftet med plane n inte motverkas.

28 § Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till vilken

fastigheten har utgång blivit iordningställd och avloppsledning anlagts,

skall han anordna utfartsväg och avloppsanordning från fastigheten. Kom­

munen är skyldig att låta honom utan ersättning a nvända för ändamålet

avsedd mark som kommunen äg er.

4143

¬

SFS 1992:1769

29 § Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall vad som

6 kap.

föreskrivs om kommunens ansvar fi3r gator i 26 § andra stycket och 27 § i

stället gälla staten.

Kostnader, som föranleds av att gatan enligt planen byggs till större

bredd eller med dyrbarare utförande i övrigt än som behövs med hänsyn
till trafiken, skall dock betalas av kommunen, om inte regeringen bestäm­
mer annat.

30 § Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra
allmänna platser som kommunen är huvudman för. Denna underhållsskyl­
dighet består även om detaljplanen för området upphävs.

Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den be­

gränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara för underhållet av
allmän väg i enlighet med föreskrifterna i väglagen (1 971:948).

Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med enskilda väghål­

lare finns bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar och anlägg­

ningslagen (1973:1149).

Gatukostnader m.m.

31 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt­

ra gator och andra allmänna platser, får kommunen besluta att kostnader
för sådana åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst områdes behov

av allmänna platser och av anordningar som normalt hör till allmänna

platser skall betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis

grund.

Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket

fördelning skall ske, om de kostnader som skall fördelas samt om grunder­

na för fördelningen.

32 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt­

ra en gata, får kommunen besluta att kostnaden för detta skall betalas av

ägarna till de fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för vaije
fastighet tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som

belöper på gatan framför fastigheten. Kostnaden för sådana anordningar

som normalt hör till en gata får tas ut med lika delar av fastighetsägarna.

Kostnaden för att anlägga gatukors får tas ut med lika delar av ägarna till

fastigheterna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma

överallt, får kommunen besluta att kostnaden skall fördelas mellan fastig­

hetsägarna efter någon annan skälig och rättvis grund än som anges i första

stycket.

33 § Den ersättning som enligt 31 eller 32 § belöper på varje fastighet
skall jämkas, om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om

de åtgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande
som överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den använd-

4144

ning som är tillåten för fastigheten.

¬

34 § Till grund för bestämmande av ersättning enligt 31 eller 32 § får

SFS 1992:1769

läggas antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda

6 kap.

beräkningar av vad det kostar att i motsvarande utförande anlägga eller
förbättra gator och andra allmänna platser.

35 § Skyldighet för en fastighet sägare att ersätta kommunen kostnader­

na för gator och andra allmänna platser inträ der när den anläggning som

ersättningen avser kan för hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. På obetalt belopp

skall betalas ränta en ligt 6 § räntelagen (1975:635) från förfallodagen.

Om ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till fastighetens

ekonomiska bärkraft eller andra omständigheter, får fastighetsägaren dock

betala ersättningen genom avbetalningar, om godtagbar säkerhet ställs.
Avbetalning skall ske med minst en tiondel årligen. På obetalt belopp skall
betalas ränta enligt 5 § räntelagen på varje del av ersättningen som förfaller
till betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske
till dess ifrågavarande de l av ersättningen betalas eller ränta skall betalas

enligt andra stycket. Om betalningsvillkoren ändå blir alltför betungande

för fastighetsägaren, skall villkoren jämkas.

När skyldi ghet att betala ersät tning har inträtt, är ny ägare bunden i

samma omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren svarar dock inte

mot kommunen för sådan ersättning som har förfallit till betalning före

tillträdesdagen.

36 § Innan kommunen beslutar a tt kostnader för gator och a ndra all­

männa platser skall betalas av fastighetsägare enligt 31 eller 32 §, skall
kommunen låta utreda frågan och upprätta det förslag som utredningen
föranleder. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende

som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt

som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till
samråd.

Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkte r. Under

samrådet bör motiven till förslaget, pla neringsunderlag av betydelse samt
de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och

förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i

en samrådsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 § skall ställas ut

under minst tre veckor efter det att kungörande om detta har skett på tid

och sätt som anges i 5 kap. 24 §. Underrättelse om utställnin gen av försla­
get skall dessutom i brev sändas till kända fastighe tsägare vars rätt berörs
av förslaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som skriftli­
gen har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget åt följas
av samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgång får kommunen

besluta i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 §, s kall de fastighetsägare

vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget, bereda s tillfälle att

yttra sig över detta, innan beslut i ä rendet fattas. Förslaget skall åtföljas av

samrådsredogörelsen. Lag (1989:1049).

37 § Mark framför fastigheter som är belägna vid torg, parker eller andra

¬

SFS 1992:1769

sådana allmänna platser, skall anses som gata till en bredd som motsvarar

6 och 7 kap.

fem fjärdedelar av den enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden

som gällde for fastigheten när gatan uppläts till allmänt begagnande.

38 § Vad som foreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall tillämpas

även på mark som är samfälld for flera fastigheter. Med fastighetsägare
avses därvid ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten. Är
samfälligheten inte avsedd for bebyggelse, skall den anses bebyggd när den

väsentligen tagits i anspråk for angivet ändamål. Den högsta tillåtna bygg­
nadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som gäller for de fastighe­

ter som har del i samfälligheten.

Bestämmande av ersättning

39 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i 17 eller 24 § skall

4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas. Vad som sägs i 4 kap. 3 §
nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum

under tiden från dagen tio år fore den då talan om inlösen väcktes.

7 kap. Regionplanering

Regionplaneorgan

1 § Behöver sådana frågor om användningen av mark- och vattenområ­

den som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera

kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings-

och samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, får regeringen

utse ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand

om denna verksamhet (regionplanering). I beslutet skall regionplaneorga-

nets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför­

bund. Regeringen kan också forordna att de berörda kommunerna skall

bilda ett särskilt regionplaneforbund, som skall vara regionplaneorgan.

För ett sådant regionplaneforbund skall kommunalförbundslagen
(1985:894) tillämpas i de n mån avvikande bestämmelser inte meddelas i
detta kapitel.

För regionplanering for kommunerna i S tockholms län finns särskilda

bestämmelser.

2 § Regionplaneorgan skall inte utses om de berörda kommunerna mera
allmänt motsätter sig det.

3 § Regionplaneorganet skall inom regionen bevaka regionala frågor och

fortlöpande lämna underlag i sådana frågor for kommunernas och statliga

myndigheters planering.

Regionplaneorganet kan anta en regionplan för regionen eller en del av

den. Därvid skall 4 —7 §§ tillämpas.

Regionen omfattar de kommuner för vilka regionplaneorganet har ut-

4146

setts.

¬

Regionplan

SFS 1992:1769

4 § Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner,

^

detaljplaner och områdesbestämmelser. Planen kan, i den mån det har

betydelse för region en, ange grunddragen for användningen av mark- och
vattenområden samt riktlinjer for lokalisering av beby ggelse och anläg g­

ningar.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § om planhandlingar och deras utformning

samt om planbeskriv ning skall tillämpas på regionplan en. Någon redovis­

ning av åtgärder for att fullfölja planen behöver d ock inte lämnas.

5 § När förslag till regionplan eller till ändring eller upphävande av

planen upprättas, skall bestämmelserna i 4 kap. 3—10§§ om samråd,
utställning, kungörande, granskningsyttrande och utlåtande tillämpas med

den avvikelsen att utställningstiden skall vara minst tre månader.

6 § Regionplanen antas av fullmäktige i det kommunalförbund eller

regionplaneförbund som är regionplaneorgan. Även ändring och upphä­
vande av planen beslutas av fullmäktige.

7 § Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om
antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits

på anslagstavla enligt vad som anges i 2 kap. 13 § kommunalförbundslagen

(1985:894) skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag

med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av

planen samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrelserna

inom regionen samt till Boverket. Lag (1990:1365).

8 § Regionplanen gäller under en tid av högst sex år räknat från utgång­

en av den i 12 kap. 5 § angivna tiden eller, om regeringen har prövat

beslutet att anta planen, från dagen for regeringens beslut.

Beslut att ändra eller upphäva planen gäller från den tidpunkt som anges

i första stycket. Den ändrade planen gäller endast under den tid som

återstår av den ursprungliga planens giltighetstid.

8 kap. Bygglov, rivningslov och markl ov

Åtgärder som kräver bygglov
Generella bestämmelser

1 § Bygglov krävs för att

1. uppfora byggnader,

2. göra tillbyggnader,
3. ta i anspråk eller inreda byggn ader helt eller till viss del för väsentli­

gen annat ändamål än det för v ilket byggnaden senast har använts eller för

vilket bygglov har lämnats,

4. göra sådana ändringar av byggnader som berör konstruktionen av de

bärande delarna eller som avsevärt påverkar byggnad ernas planlösning,

5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder, rökkanaler

eller anordningar för ventilation,

4147

¬

SFS 1992:1769

8 kap.

5 a. i byggnader eller inom tomter installera eller väsentligt ändra

anordningar för vattenförsörjning eller avlopp,

6. i byggnade r installera eller väsentligt ändra hissar.

Kravet på bygglov för d e åtgärder som anges i första stycket 4, 5 och 5 a

gäller inte i fråga om byggnader eller tomter som tillhör staten eller

landstingskommuner.

1 fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed

jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs

bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.

I 4 och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus

och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5—7§§ kan
kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller o m längre

gående krav. Lag (1989:1049).

2 §' 1 fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att

1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med

liftar, kabinbanor, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, frilufts­

bad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,
3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana

eller gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska

produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra
brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller telemaster eller torn,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två

meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är

mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast
monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser,
10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1 —9.

Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4

eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en

mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för

åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns
endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkerings­

platsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkerings­
platsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i

detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 § och 6 § tred je stycket 2 får k ommunen besluta om undantag

från kravet på bygglov eller o m längre gående krav. 1 10 § finns särskilda

bestämmelser för vissa anläggningar avsedda för totalförsvaret. Lag

(1992:1769).

Särskilda bestämmelser jor områden med detaljplan

3 § I o mråden med detaljplan krävs, utöver vad som föreskrivs i 1 och

2 §§, bygg lov för att

4148

' Senaste lydelse (1991; 604).

¬

1. färga om byggnader eller byta fasadbeklä dnad eller taktäckningsma-

SFS 1992:1769

terial samt for att göra andra ändringar av byggnader som avsevärt påver-

g kap.

kar deras yttre utseende,

2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar,

3. uppfora, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader for

jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

I 4 och 10 §§ finns särskilda bestämmelse r for en- eller tvåbostadshus

och för vissa bygg nader avsedda for totalförsvaret. Enlig t 5 § får kommu­

nen medge undantag från kravet på by gglov enligt första stycket.

Särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus

4 § Bestämmelserna i 1 — 3 §§ gäller inte i fråga om nedan angivna åtgär­

der beträffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående

uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):

1. installera eller ändra anordningar for vattenförsörjning eller avlopp,

om byggnaden skall vara ansluten till en egen anläggning for vattenförsörj­

ning eller avlopp,

2. göra andra invändiga ändringar, som inte innebär att det inreds

någon ytterligare bostad eller någon lok al för handel, hantverk eller indu­

stri och ej heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar, eld­

städer eller rökkanaler,

3. färga om byggnader inom områden med detaljplan, om byggnadens

karaktär därigenom inte ändras väsentligt,

4. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till

bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter, inte

sträcker sig mer än 3,0 meter ut från huset och inte placeras närmare
gränsen än 4,5 meter,

5. anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över

altaner, balkonger eller entréer, om skärmtaket inte är större än 12,0

kvadratmeter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter,

6. uppfora högst två komplementbyggnader i omedelbar när het av bo­

stadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än

10,0 kvadratmeter, taknockshöjden inte överstiger 3,0 meter och byggn a­
derna inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komple­

mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse undan­

tagna från bestämmelserna i 1 o ch 2 §§ även i fråg a om följande åtgärder

1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare

gränsen än 4,5 meter,

2. uppföra komplementb yggnader eller murar eller plank i omedelbar

närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än
4,5 meter,

3. utföra sådana åtgärder som avses i 1 § första stycket 4, 5 och 5 a.

Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i första stycket

4-6 och i andra stycket 1 och 2 utförs närmare gränsen än 4,5 meter,

krävs inte bygglov.

Enligt 6 § får kommunen bestämma att de åtgärder som avses i första

stycket 3 och andra stycket 1 oc h 2 kräver by gglov. Lag (1989:1049).

4][49

¬

• v-

f.

.v'-,i

.-•

SFS 1992:1769

Kommunala beslut om bygglovspliktens omfattning

^

5 § Kommunen får i detaljplan eller områdesbestämmelser besluta att

bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen eller
bestämmelserna

1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,

3. utföra sådana åtgärder som avses i 1 § första stycket 4, 5 och 5 a,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 §,
5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,

6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus, kolo­

nistugor och liknande byggnader,

7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 § första stycket 2.

Bestämmelser enligt första stycket får inte meddelas, om bygglov krävs

för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller får

sådana bestämmelser meddelas beträffande åtgärder som avser arbetsloka­

ler eller personalrum i andra byggnader än industribyggnader. Bestämmel­

ser enligt första stycket 5 får meddelas endast om yrkesinspektionen samt
skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetsta­
garna har tillstyrkt bestämmelserna.

Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om

åtgärder som avses i första stycket 1 och 2 skall u tföras utan bygglov. Lag
(1989:1049).

6 § Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestäm­

ma att bygglov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sådana åtgär­

der som avses i 3 § första stycket 1,

2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och

komplementbyggnader,

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses

i 3 kap. 12 §.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områden

för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för

att utföra sådana åtgärder som avses i 4 § andra stycket 1 och 2.

Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygg­

lov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till

eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring,

2. anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvatten­

täkter som avses i 4 ka p. 1 a § 1 vattenla gen (1983:291).

Bestämmelser enligt första—tredje styckena skall meddelas genom de­

taljplan eller områdesbestämmelser.

1 fråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 § får

bestämmelser enligt första och andra styckena samt tredje stycket 2 i nte

meddelas. Lag (1991:604).

7 § Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att bygglov krävs för

att

4150

1- sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar inom områden som

¬

ligger i närheten av befin tliga eller planerade anläggningar för totalförsva-

SFS 1992:1769

ret, statliga flygplatser, andra flygplatser för allmänt bruk, kärnreaktorer,

8 kap.

andra kärnenergianläggningar eller andra anläggningar som kräver ett
skydds- eller säkerhetsområde,

2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar inom

områden som utgör värdefulla bebyggelsemiljöer. Lag (1991:604).

Åtgärder som kräver rivningslov eller marklov

8 § Inom områden med detaljp lan krävs rivningslov för att riva byggna­

der eller delar av byggnader, om inte annat har bestämts i plane n.

Kommunen får i o mrådesbestämmelser besluta att rivningslov krävs för

att riva byggna der eller delar av byggnader.

Rivningslov behövs inte för att riva sådana byggnader eller delar av

byggnader som får uppföras utan bygglov. Kommunen får dock besluta att
rivningslov krävs för sådana åtgärder.

9 § Inom områden med detaljplan krävs, om inte annat har bestämts i

planen, marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdlä get för

tomter eller mark för allmä n plats ändras avsevärt. Om et t visst höjdläge

för markytan anges i planen, krävs dock inte marklov för att höja eller

sänka markytan till denna nivå.

Kommunen får i detaljplan besluta att marklov krävs för trädfällning

eller skogsplantering.

Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att marklov krävs för

schaktning, fyllning, trädfällning eller skogsplantering inom områden som

är avsedda för bebyggelse eller inom områden som ligger i närheten av

befintliga eller planerade anläggningar för totalförsvaret, statliga flygplat­

ser, andra flygplatser för allmänt bruk, kärnreaktorer, andra kärnenergian­
läggningar eller andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhets­
område.

Vissa for totalförsvaret avsedda byggnader m.m.

10 § Bestämmelserna om bygglov, rivningslov och marklov gäller inte

åtgärder med byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för

totalförsvaret och som är av hemlig natur. Sådana åtgärder skall föregås av

samråd med länsstyrels en, som på lämpligt sätt skall underrätta kommu­

nen om åtgärderna o ch var de skall utföras.

Förutsättningar för lov

Bygglov

11 § Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detalj­

plan skall bifallas om

1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som

gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för

detaljplanen inte böjjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken

åtgärden skall utföras

4151

¬

SFS 1992:1769

a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som

8 kap.

gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygg­

lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap.

2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), och

3. åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap .

Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte stämmer

överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före ut­
gången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att genomföra

den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 § första

stycket 4-6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 § första
stycket 1 skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i första stycket 2

inte är uppfyllda.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov till

åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt
ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i plan en.

Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och

ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen,
får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i 1 § första stycket 3.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från

detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syf­

tet med planen. 1 fal l so m avses i första stycket 2 b och 17 kap. 18 a § skall
en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som
tidigare godtagits. Lag (1989:1049).

12 § Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte

omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden

1. uppfyller kraven i 2 ka p.,
2. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna

i 5 ka p. 1 §,

3. inte strider mot områdesbestämmelser och
4. kan antas uppfylla kraven i 3 kap.

Beträffande en- eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till

kompletteringsåtgärder som anges i 13 § bifallas, om åtgärden uppfyller
kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana områdesbestämmelser

som anges i 5 kap. 16 § 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller

tvåbostadshus, om ansökningen avser sådana inre åtgärder i byggnader

som anges i 1 § första stycket 4 — 6, sådana yttre åtgärder på byggnader som
anges i 3 § första stycket I eller underhållsåtgärder på sådana byggnader
som avses i 3 kap. 12 §.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från

områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med be­
stämmelserna.

12 a § Ansökan om bygglov för åtgärder som avses i 6 § tredje stycket 2

skall bifallas om åtgärden inte medför risk för skada på befintliga eller i
den kommunala planeringen redovisade grundvattentäkter. Lag

4152

(1991:604).

¬

13 § Med kompletteringsåtgärder avses att

SFS 1992:1769

1. uppföra komplementbyggnader,

g kap.

2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana inre åtgärder i b yggnader som anges i 1 § första stycket

4 — 6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 § första stycket

1,

4. utföra underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap.

12 §.

14 § Kan bygglov in te lämnas på grund av bestämmelserna i 11 eller

12 §, får bygglov för tillfällig åtgärd lämnas, om sökanden begär det.

Sådant lov skall lämnas, om den ansökta åtgärden har stöd i en detaljpla­

nebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark.

1 ett bygglov som avses i första stycke t får medges att en byggnad eller

annan anläggning uppförs, byggs till eller i övrigt ändras och at t en bygg­

nads eller en byggnadsdels a nvändning ändras. Lovet skall lämnas för
högst tio år. Tiden kan på sökandens begäran förlängas med högst fem år i

sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte övers tiga tjugo år.

15 § Om bygglov har vägrats till en viss å tgärd på grund av att tillstånd

till expropriation har lämnats och tillståndet har upphört att gälla, får en

ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på samma grund förrän tio

år har förflutit från den dag då det första tillståndet till expropriation

meddelades.

Rivningslov och marklov

16 § Ansökningar om rivnin gslov skall bifallas, om inte byggnaden eller

byggnadsdelen

1. omfattas av rivningsförbud i detaljpla n eller områdesbestämmelser,
2. behövs för bostadsförsörjningen eller

3. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska,

kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

17 § Om upprustningsåläggande enligt 2 § bostadssaneringslagen

(1973:531) har meddelats och åläggandet inte har förfallit, får rivn ingslov

inte lämnas för den byg gnad som avses med åläggandet.

18 § Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte

1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. förhindrar eller försvårar det berörda området s användning för be­

byggelse,

3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggning­

ar eller andra anläggningar som avses i 9 § tredje stycket,

4. i annat fall medfö r störningar för omgivningen.
Marklov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från

detaljplan eller områdesbestä mmelser, om avvikelserna är förenliga med
syftet med planen elle r bestämmelserna.

Generella bestämmelser Lag (1991:604).

18 a § Har beslut fattats om antagande, ändring eller upphävande av

4153

¬

. ^ •

SFS 1992:1769

detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan får bygglov, riv-

8 kap.

ningslov eller marklov ges med villko r att planbeslutet vinner laga kraft. I
beslutet om lov ska ll därvid tas in en upplysning om att sökanden inte har
rätt att påbörja åtgärden innan planbeslutet har vunnit laga kraft. Lag

(1991:604).

Handläggningen av lovärenden
Generella bestämmelser
19 § Byggnadsnämnden prövar ansökningar om bygglov, rivningslov
och marklov.

Ansökningar om lov skall göras hos nämnden. Ansökningarna skall vara

skriftliga. Beträffande enkla åtgärder får ansökan dock göras muntligen.

Bestämmelser om prövnin g av byg glov, rivningslov eller marklov utan

ansökan finns i 10 kap. 19 § andra stycket.

20 § När ansökan görs, skall de ritningar, bes krivningar och uppgifter i
övrigt lämnas in som behövs for prövningen.

Är ansökn ingshandlingarna ofullständiga, får byggnadsnämnden före­

lägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följ s inte föreläg­

gandet, får ärendet avgöras i bef intligt skick eller ansökningen avvisas.

Följs inte ett foreläggande enligt 11 § andra stycket, får ärendet avgöras i

befintligt skick.

Förelägganden som avses i andra och tredje s tyckena skall innehålla en

upplysning om verkan av att föreläggandet inte följs.

21 § Även om en åtg ärd med byg gnader, andra anläg gningar eller mark

inte kräver lov enligt l-9§§, skall byggnadsnämnden, om det begärs,

pröva frågan om lov till åtgärden.

Bestämmelserna i denna lag om lov skall tillämpas i ärenden enligt

första stycket.

22 § Innan lov lämnas, skall byggnadsnämnden genom underrättelse

bereda kända sak ägare och de kända bostadsrättsh avare, hyresgäster och
boende som berörs samt sådan känd organisation eller förening som anges
i 5 kap. 25 § första stycket 2 tillfäll e att yttra sig över ansöknin gen, om

åtgärden

1. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller

2. skall utföras i ett område s om inte omfattas av detaljplan och åt gär­

den inte är en komple tteringsåtgärd och inte heller är reglerad i områ des­

bestämmelser.

I det fall som avses i 5 kap. 25 § tredje stycket första meningen får

underrättelse ske genom kungöran de på det sätt som anges i 5 kap. 24 § ,

eller genom en kung örelse som anslås på kommunen s anslagstavla, infor­

mationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs och
brev till kända sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 5
kap. 25 § första stycket 2.

Ärenden om lo v får inte avgöras utan att sökanden underrättats om de t

som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts

4] 54

honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett ärende

¬

utan att så skett, om det är uppenbart onödigt att sökanden yttrar sig. Lag

SFS 1992:1769

(1989:1049).

8 kap.

23 § Begärs tillstånd att expropriera den byggnad eller mark som en

ansökan om lov avser eller påbörjas arbete för att anta, ändra eller upphä­

va detaljplan, områdesbestämmelse r eller fastighe tsplan som berör bygg­
naden eller marken, får byggnadsnämnden besluta o m anstånd med avgö­
randet om lov till dess att ärendet om expropriationstillståndet avgjorts

eller planarbetet avslutats. Om kommunen inte avgjort planärendet inom

två år från det att ansökningen om lov kom in ti ll byggnadsnämnden, skall
dock ansökningen avgöras utan dröjsmål.

24 § Begärs upprustningsåläggande enligt bostadssaneringslagen

(1973:531) beträffande den bygg nad som en ansökan om rivningslov av­
ser, skall byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgörandet om lov

till dess att ärendet om upprustnin gsåläggandet avgjorts.

25 § Om byggnadsnämnden finner anledning anta att en åtgärd som

kräver lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet, skall nämn­

den upplysa sökanden om detta.

26 § Beslut varigeno m ett ärende om lov avgörs, skall innehålla skäle n

till beslutet i enlighet med vad som föreskrivs i 20 § förvaltningslagen

(1986:223).

Beslut varigenom lov lämnas, skall ange
1. lovets giltighetstid,

2. de anmälningar och besiktningar som behövs för tillsyn och kontroll

enligt 9 kap. och

3. de villkor och upplysningar i öv rigt som behövs.

27 § Sökanden skall av byggnadsnämnden omedelbart underrättas om
innehållet i det beslut varigen om ett ärende om lov avgörs . Underrättelse

skall också sändas till sådan i 22 § första stycket omnämnd person, organi­
sation eller förening som yttrat sig i ärendet, om det inte är uppenbart
obehövligt. Om beslutet går någon emot, skall han även underrättas om

hur han kan överklaga det och om avvikande meningar som har antecknats
i ett protok oll eller i någo n annan handling.

Underrättelse får ske genom delgivning. Med sökanden får delgivn ing

dock inte ske med tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen

(1970:428). Lag (1989:1049).

28 § Om förordnande enligt 12 kap. 4 § meddelats, skall byggnadsnämn­

den genast sända sådana beslu t om lov och förhandsbesked som omfattas

av förordnandet till länsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser om bygglov

29 § Byggnadsnämnden får anpass a sin granskning av ritningar och öv­
riga handlingar till den sökta åtgärdens art och omfattning och till byggher­
rens kvalifikationer.

Nämnden skall i beslutet om byg glov fastställa de ritningar och övrig a

4155

¬

• V'-,,

fl.

SFS 1992:1769
8 kap.

4156

handlingar som har legat till grund for lovet. Nämnden skall godta typgod­
kända eller tillverkningskontrollerade material, konstruktioner och anord­
ningar i de avseen den som typgo dkännandet eller till verkningskontrollen

gäller. Nämnden skall också godta byggprodukter som avses i 4 § byggpro-

duktlagen (1992:1535).

I beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att konstruk­

tionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan

arbetena påbörjas. Sådana handlingar ska ll granskas av nämnden. By gg­

herren skall underrättas om resultatet av granskningen.

I b eslutet om bygglov kan nämnden även bestämma att handlingar som

beskriver byggnaden i färdigställt skick skall ges in till nämnden, när
arbetena har avslutats. Lag (1992:1769).

29 a § Intill utgå ngen av år 1992 skall vid tillämpningen av 29 § an dra

stycket andra meningen med där avsedda produkter likställas material,

konstruktioner och anordningar som har godkänts av de organ i annat
nordiskt land som re geringen bestämmer.

Första stycket gäller inte material, konstruktioner eller anordningar som

kräver obligatoriskt typgodkännande enligt 16 kap. 2 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om avvikelse från bestämmelserna i för sta stycket om likställd­

het. Avvikelse får föreskrivas i fråga om sådana produkter som inte kan
antas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd for liv , personlig säke rhet elle r

hälsa och for en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar.

Lag (1991:1937).

30 § Bygglov som avser arb etslokaler eller personal rum for verk samhe­

ter där arbetstagare skall utföra arbete for arbetsgivares räkning får lämnas
endast om

1. yrkesinspektionen har yttrat sig över åtgärdens lämp lighet från ar­

betsmiljösynpunkt och

2. om det av yttrandet framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller

organisation som foreträder arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över
ansökningen.

Första stycket 2 gäller endast om det är känt för vilke t slag av verksam­

het arbetslokalen är avsedd.

Bygglov som avse r byggnader med tillf älliga personal bostäder for sam­

manlagt minst tio boen de får lämnas endast om organisation som företrä­
der arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen.

31 § Om en organisation av hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder
som avses i 2 a § an dra stycket bostad ssaneringslagen (1973:531) vidtas,

får bygglov lämnas endast om hyresnäm nden medger det.

32 § 1 beslu t om bygglov får bestämmas att byggnadsarbeten inte får

påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator eller andra

allmänna platser eller ställt säkerhet för ersättningen.

Om bygglov eller marklov meddelas till en åtgärd som redan har utförts,

får i beslutet om lov bestämmas sky ldighet att vidta de ändringar i det

utförda som behövs. I b eslutet skall anges en viss tid inom vi lken ändring­

arna skall vara utförda.

¬

Giltighetstiden för lov

SFS 1992:1769

33 § Bygglov, rivningslov och marklov upphör att gälla, om åtgärden

^

^

inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen for

beslutet om lov.

Bestämmelser om bygglov for tillfälliga åtgärder finns i 14 §.

Förhandsbesked

34 § På ansökan skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en
åtgärd som kräver by gglov kan tillåtas på d en avsedda platsen.

Meddelas det sökta tillståndet får bestämmas de villkor som behövs.

Tillståndet är bindande vid prövning av ansökan om bygglov som görs

inom två år från dagen for beslut et.

Görs inte ansökan om bygg lov inom den tid som anges i andra stycket,

upphör tillståndet att gälla. I beslutet om förhandsbesked skall tas in en

upplysning om detta. Sökanden skall också upplysas om att tillståndet inte
medför rätt att påbörja den sökta åtgärden.

Bestämmelserna i 19 — 23 samt 25-28 §§ skall tillämpas i fråga om

förhandsbesked.

9 kap. Byggnadsarbeten, tillsyn och besiktning

1 § Den som for egen räkning utfor eller låter utföra byggnads-, rivnings-

eller markarbeten (bygghe rren) skall se till a tt arbetena utförs enligt be­
stämmelserna i denna lag och enligt foreskrift eller beslut som har medde­
lats med stöd av dessa bestämmelser. Han skall vidare se till att kontroll
och provning utförs i tillräcklig omfattning.

Om en sådan garanti fÖr byggnad sarbeten behövs som avses i lagen

(1991:742) om byggnadsgaranti, får byggnadsarbetena inte påbörjas förr­

än bevis om garantin företetts för byggnadsnämnden. Lag (1991:743).

2 § Arbetena skall planeras och utföras med aktsamhet så att personer
och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppkommer.

3 § För arbeten som kräver lo v skall det finnas en ansvarig arbetsledare
som har utsetts av byggherren. Om arbetena är av mindre omfattning, kan
dock byggnadsnämnden bestämma att ansvarig arbetsledare inte skall

utses. För skilda delar av ett arbete kan olika ansvariga arbetsledare utses.
En av dem skall samordna deras uppgifter.

Till ansvarig arbetsledare får utses endast den som har fått godkännande

(riksbehörighet) av den myndighet som regeringen bestämmer eller den

som byggnadsnämnden godkänner fÖr ett visst arbete. Riksbehörighe t får

meddelas fÖr visst slag av arbete och får begränsas till viss tid.

Den ansvarige arbetsledaren skall leda och ha fortlöpande tillsyn över

arbetena så att de utförs på föreskrivet sätt. Han skall vara närvarande vid
byggnadsnämndens besiktningar.

Om byggnadsnämnden finner att den ansvarige arbetsledaren har åsido­

satt sina skyldigheter, får nämnden ta ifrån honom ledningen av arb etet.
Om han grovt har åsidosatt sina skyldigheter, kan nämnden besluta att han

4157

¬

r

SM

r--

i" '

SFS 1992:1769

under viss tid inte får vara ansvarig arbetsledare inom kommunen. Nämn-

9 kap.

den skall anmäla sådana beslut till den myndighet som avses i andra
stycket. Om en ansv arig arbetsledare med riksb ehörighet grovt har åsido­
satt sina skyldigheter, får myndigheten återkalla godkännandet av honom.

3 a § Snarast möjli gt efter det att bygglov lämnats skall byggnadsnämn­

den, om det inte är uppenbart obehövligt, hålla samråd. Till detta skall den
ansvarige arbetsledaren samt bygg herren, entreprenören, projektören och
andra som bestäms av nämnden kallas. Vid behov skall även yrkesinspek­

tionen kallas. Om en sådan garanti for byggnadsarbeten behövs som avses
i lagen (1991:742) om byggnadsgaranti, skall byggnadsnämnden bereda

garantifbretaget tillfälle att närvara vid samrådet.

Vid samrådet skall en genomgång göras av arbetenas planering, de

åtgärder for be siktning, tillsyn och kontroll som är nödvänd iga for att
byggnaden skall uppfylla egenskaperna och funktionerna i 3 kap. samt den

samordning som behövs. Över samrådet skall foras protokoll. Lag

(1991:743).

4 § När en byggnad eller annan anläggning skal l uppforas, byggas till
eller på annat sätt ändras eller när den skall rivas och åtgärden kräver

bygglov eller rivningslov, skall den ansva rige arbetsledaren göra anmälan
till byggnadsnämnden innan arbetena påbörjas och när de har slutforts.
Om ansvarig arbetsledare inte har blivit utsedd, skall anmälningarna göras
av byggherren. Nämnden får medge befrielse helt eller d elvis från anmäl­

ningsskyldigheten.

Utöver vad som följer av första stycket skall anmälan göras vid de

tillfällen som byggnadsnämnden bestämmer i b eslutet om lov.

5 § När till byggnadsnämnden har inkommit en a nmälan enligt 4 § förs­

ta stycket att en byggnad skall uppföras eller byggas till eller att annan
anläggning skall utföras ell er väsentligt ändras, skall nämnden skyn dsamt
låta utstaka byggnaden, tillbyggnaden eller anläggningen och utmärka dess

höjdläge, om detta är motiverat med hänsyn til l förhållandena på pla tsen
och omständig heterna i övrigt. Är byggnaden eller anläggningen till sitt
läge direkt beroende av gränsen mot en grannes fastighet , skall gra nnen

kallas till utstakningen.

6 § Byggnadsnämnden skall i erforderlig utsträckning besikta arbeten
som kräver by gglov. Slutbesiktning skall göras, om det inte är uppenbart

onödigt, och skall alltid göras, om byggherren eller yrkesinspektionen

begär det. Skall en byg gnad besiktas av någon annan myn dighet än nämn­
den, skall nämnden verka for att den besiktningen på ett lämpligt sätt

samordnas med nämndens bes iktningar.

Byggnadsnämnden får, om byggnaders och andra anläggningars egen­

skaper och funkti oner inte på ett enkelt sätt kan iakttas oc h bedömas v id

nämndens besiktningar, begära att byggherren skall förete bevis av sakkun­
nig om att eg enskaperna och funktionerna uppfyller kraven i 3 kap .

Byggnadsnämnden skall utfärda skr iftligt bevis ö ver vad so m förekom­

mit vid nämndens be siktningar.

4158

¬

10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m. m.

SFS 1992:1769

Inledande bestämmelser

1 § Byggnadsnämnden skall ta upp frågan om påföljd eller ingripande
enligt detta kapitel så snart det finns anledning att anta att en överträdelse
har skett av bestämmelserna om byggande i denna lag eller av någon

föreskrift eller något beslut som har meddelats med st öd av dessa bestäm ­
melser.

När en åtgärd som kräver byg glov, rivningslov eller marklov har vidta­

gits utan lov, skall byggnadsnämnden se till att det som har utförts blir

undanröjt eller på annat sätt rättat, om inte lov till åtgärden meddelas i

efterhand.

2 § Om någon begär det, skall byggnadsnämnden lämna skriftlig upplys­
ning om det beträffande en viss byggnad eller annan anläggning har vidta­

gits någon åtgärd som föranleder ingripande enligt detta kapitel.

Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m. m.

3 § Byggnadsnämnden får förbjuda att ett visst byggnads-, rivnings- eller

markarbete eller en viss åtgärd forts ätts, om det är uppenbart att arbetet

eller åtgärden strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller någo t

beslut som har meddelats med stöd av lage n.

Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som av ses i första stycket

äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller

hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts, även om

de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.

Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf g äller omedelbart.

Avgifter

4 § Utför någon utan lov en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller

marklov, skall byggnadsavgift tas ut.

Byggnadsavgiften skall bestämmas till et t belopp som motsvarar fyra

gånger den avgift som enligt taxa, fastställd med stöd av 1 1 kap. 5 §, skulle

ha betalats om lov till samma åtgärd hade meddelats. Byggnadsavgiften

skall dock bestämmas till minst 500 kronor. När avgiften bestäms på
grundval av taxan, skall hänsyn inte tas till sådana höjningar eller sänk­

ningar av normalbeloppet som enligt taxan orsakas av omständigheterna i

det särskilda fallet. Hänsyn skall inte heller tas till belopp som avser

kostnader för nybyggnadskarta, utstakning eller läge skontroll av byggnad

eller andra mätningstekniska åtgärder.

Är överträdelsen ringa, får byggnadsavgiften bestämmas till ett lägre

belopp än som följer av andra stycket eller helt efterges.

5 § Byggnadsavgift skall inte tas ut, om rättelse sker innan frågan om
påföljd eller ingripande enligt de tta kapitel tas upp till överläg gning vid

sammanträde med byggnadsnämn den. Byggnadsavgift skall inte heller tas

ut, om åtgärden avser rivning av en byg gnad och rivningen har företagits

¬

SFS 1992; 1769

1. med stöd av lag eller annan författning eller annars varit nödvändig

10 kap. för

att avvärja eller begränsa omfattande skada på annan egendom eller

2. därför att byggnaden till väse ntlig del hade skadats genom eldsvåda

eller någon annan liknande händelse.

6 § Särskild avgift skall tas ut om, i andra fall än som av ses i 4 § första
stycket, en Överträdelse sker genom att

1. arbete utförs utan ansvarig arbetsledare i strid mot bestämmelserna i

9 kap. 3 §,

2. någon underlåter att göra sådana anmälningar till byggnadsnämnden

som avses i 9 kap. 4 § eller

3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har

meddelat enligt denna lag.

Den särskilda avgift en skall bestämmas till minst 200 och högst 1000

kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.

7 § I sådana fall som avses i 4 § första stycket skall förutom byggnadsav­
gift även tilläggsavgift tas ut, om åtgärden innebär att

1. en byggnad uppförs,
2. en tillbyggnad görs,
3. en byggnad helt eller till viss del tas i anspråk eller inreds för ett

väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden eller byggnadsdelen

senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats eller

4. en byggnad rivs.

Tilläggsavgift skall inte tas ut i de fall som anges i 5 §. Tilläggsavgift skall

inte heller tas ut, om den olovliga åtgärden omfattar ett utrymme vars
bruttoarea inte överstiger tio kvadratmeter.

Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 50 0 kronor

för vaije kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfattat. När brutto­
arean beräknas skall dock tio kvadratmeter frånräknas.

Avgiften får bestämmas till ett lägre belopp än som följer av tredje

stycket eller helt efterges, om föreläggande om rättelse har meddelats enligt

14 §, om rättelse har skett genom handräckning eller på annat sätt eller om
det annars finns särskilda skäl.

8 § Frågor om byggnadsavgift och särski ld avgift prövas av byggnads­

nämnden.

Finner byggnadsnämnden att förutsättningar föreligger att ta ut til läggs­

avgift på grund av bestämmelserna i 7 § första och andra styckena, skall

nämnden anmäla förhållandet till allmän åklagare.

Frågor om tilläggsavgift prövas av allmän domstol på talan av åklagaren.

Talan får väckas endast om byggnadsnämnden har gjort anmälan enligt

andra stycket. 1 frå ga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i rätte­
gångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter

och om kvarstad i brottmål.

9 § Byggnadsavgiften skall tas ut av den som när övertr ädelsen begicks

var ägare av den fastighet, byggnad eller anläggning som den olovliga

åtgärden avsåg. Den särskilda avgiften skall tas ut av den som begick

4150

överträdelsen.

¬

Tilläggsavgiften skall tas ut av

SFS 1992:1769

1. den som när överträdelsen begicks var ägare av den byggnad som den

10 kap.

olovliga åtgärden avsåg,

2. den som be gick överträdelsen,
3. den i vars ställ e denne var,

4. den som har beretts vinning genom överträdelsen.

10 § Var två eller flera ägare av den fastighet, byg gnad eller anl äggning

som den olov liga åtgärden avsåg, svarar de solidarisk t för byggnadsavgift
och tilläggsavgift som påför s dem i deras eg enskap av ägare.

11 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen nedsätta eller helt

efterge byggnadsavgift eller särskild avgift som byggnadsnämnden har

beslutat. Frågor om nedsättning eller eftergift prövas efter besvär enligt 13
kap. 2 § över nämndens beslut.

Ingripanden for att åstadkomma rättelse m.m.

12 § Kronofogdemyndigheten får meddela särskild handräckning så att

rättelse sker när någon

1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver byg glov, rivningslov eller

marklov,

2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningsl ov eller mark­

lov, om love t har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit
laga kraft,

3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot

denna lag eller mot någon for eskrift eller någ ot beslut som har meddelats

med stöd av la gen,

4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som ha r forelagts

honom enligt 15 § , 16 § förs ta stycket eller 17 § . Lag (1991:871).

13 § Ansökningar om handräckning får göras av byggnadsnämnden.

Bestämmelser om sådan ha ndräckning finns i lagen (1990:746) om betal-

ningsforeläggande och handräckning. Lag (1991:871).

14 § I de fall som avses i 1 2 § 1 —3 får byggnadsnämnden, i stället for att
ansöka om handräckning, fö relägga ägaren av den fastighet, byg gnad eller
anläggning som frågan gäller att inom viss tid vidta rättelse. Följs inte
föreläggandet, får byggnadsnämnden begära handräckning.

Avser ett föreläggande enligt första stycket en åtgärd som har utförts

utan bygglov, där sådant krävs, får byggnadsnämnden i föreläggandet

förbjuda att åtgärden åter utförs.

Beviljas bygglov, rivningslov eller marklov efter det att föreläggande har

meddelats, upphör föreläggandet att gälla.

15 § Om någon underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan

åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt någon föreskrift eller

något beslut som har meddelats me d stöd av lagen , får byggnadsnämnden

förelägga honom att inom en viss tid vidta åtgärden.

4161

131-SFS 1992

¬

- 4 .

SFS 1992:1769

16 § Om en byggnad eller annan anläggning är förfallen eller om den är

10 kap.

skadad till väsentlig del och inte sätts i stånd inom skälig tid, får byggnads­

nämnden förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden eller anlägg­

ningen.

Om en byggnad eller annan anläggning har brister som kan äventyra

säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av den, får

byggnadsnämnden förbjuda användning av byggnaden eller anläggningen.

Förbudet får allt efter omständigheterna riktas mot ägaren, mot den som
har nyttjanderätt till egendomen eller mot båda.

Beslut om användningsförbud gäller omedelbart och till dess byggnads­

nämnden bestämmer annat.

17 § Om en byggnad eller annan anläggning inom område med detalj­

plan har kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på

grund av att förhållandena har ändrats, får byggnadsnämnden förelägga
ägaren att ta bort den eller att vidta någon annan åtgärd med den. Beträf­
fande byggnader får dock sådant föreläggande meddelas endast om bygg­

naden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

Inom områden med detaljplan får byggnadsnämnden, om det behövs

med hänsyn till trafiksäkerheten, förelägga ägaren av en fastighet eller en
byggnad att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgång mot

gator eller vägar.

Om en byggnad eller annan anläggning för industriändamål inte längre

används, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel

kring den, om det behövs till skydd mot olycksfall.

18 § Föreläggande enligt 14 § första stycket, 15 §, 16 § första stycket eller

17 § får förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden, om föreläggan­
det inte följs, kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på
den försumliges bekostnad. Förbud enligt 14 § andra stycket och 16 §
andra stycket får förenas med vite.

Följs inte ett föreläggande som innebär att åtgärden kan utföras genom

byggnadsnämndens försorg, skall nämnden, om det inte finns skäl till

annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall

nämnden se till att oskäliga kostnader inte uppstår.

I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra

stycket får förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att

beslut enligt andra stycket skall kunna genomföras.

19 § Har en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov vidta­

gits utan sådant lov men framstår det som sannolikt att lov kan meddelas

till åtgärden, skall byggnadsnämnden, innan handräckning begärs eller
föreläggande meddelas, bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ansöka om
lov.

Om ansökan inte inkommer inom föreskriven tid, får byggnadsnämn­

den trots detta pröva frågan om lov till åtgärden. Nämnden får därvid på
ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt företa
de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendet.

4162

¬

20 § Finner byggnadsnämnden att det föreligger brister i fråga om

SFS 1992:1769

underhållet av en by ggnad eller annan anläggning, får nämnden uppdra åt

10 kap.

en sakkunnig person att på ägarens bekostnad utreda behovet av under­

hållsåtgärder.

Verkan av föreläggande i vissa fall m.m.
21 § Har ett föreläggande enligt 14 § första stycket, 15 §, 16 § första
stycket eller 17 § eller ett förbud enligt 14 § andra stycket eller 16 § andra

stycket meddelats någon i egenskap av ägare till en viss fastighet och

övergår äganderätten till fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet eller

förbudet i stället mot denne. Har i föreläggandet eller förbudet utsatts

löpande vite enligt 4§ lagen (1985:206) om viten och har fastigheten

överlåtits genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren

räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under förutsättning att

anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 22 §. Löpande

vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid
periodens början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men bygg­
nadsnämnden får sätta ut vite för denne.

Första stycket gäller även n är ett föreläggande eller förbud har medde­

lats någon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av en
byggnad på mark som tillh ör någon annan. Vad som sägs om löpande vite
gäller dock endast i fråg a om föreläggande eller förbud som har meddelats

någon i ege nskap av tomträttshavare.

I ärenden om föreläggande eller förbud som anges i första eller andra

stycket skall bestämmelserna i rätteg ångsbalken om verka n av att tvistefö­

remålet överlåts och om tredje mans deltagande i rätte gång tillämpas.

Anteckning i fastighetsboken m. m.

22 § Den myndighet som meddelar ett föreläggande eller förbud som

avses i 21 § skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigh eten för
anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Har i föreläggandet
eller förbudet utsatts löpande vite, skall även detta antecknas. Inskriv­

ningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev u nderrätta den som

senast har sökt lagf art eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteck­

ningen, om denne inte är föreläggandets eller förbudets adressat.

23 § Återkallas ett föreläggande eller förbud som har antecknats enligt

22 §, skall byggnadsnämnden genast anmäla det till inskrivnings myndig­

heten för motsvarande anteckning. Har ett antecknat föreläggande eller
förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller upphört att gälla, eller
har föreläggandet följts, skall byggnadsnämnden, så snart nämnden har

fått vetskap om detta, anmäla förhållandet till inskrivningsm yndigheten

för anteckning.

24 § Gör inte byggnadsnämnden anmälan i de fall som avses i 23 §, skall

länsstyrelsen göra sådan anmälan, om någon vars rätt berörs ansöker om
det.

4163

¬

SFS 1992:1769

Övriga bestämmelser

10 och 11 kap.

25 § Överlåts egendom på vilken har utförts en åtgärd som avses i 4 §
första stycket, mot ersättning och skall rättelse vidtas på grund av besl ut
enligt detta kapitel, skall 4 kap. 12 § jordabalken tillämpas, om inte överlå­

taren vid överlåte lsen upplyst om åtgärden eller för värvaren annars känt

till eller bort känna till denna.

26 § Byggnadsavgifter och särskilda avgifter tillfa ller kommunen. Til l-

läggsavgifter tillfaller staten.

27 § Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4 § första

stycket inte tagits upp till överl äggning vid sammanträde med byg gnads­

nämnden inom tio år från det att överträdelsen begicks, får byggnadsavgift

eller tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäll er också i fråga om särskild avgift.

Därvid skall dock i stället for tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år ha r förflutit från det att en åtgärd som avses i 12 § 1 -3

vidtogs, får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller besluta

om föreläggande enligt 14 § för sta stycket. Detta sk all dock inte til lämpas

när någon utan lov enligt 8 kap. 1 § fö rsta stycket 3 har tagit i a nspråk eller

inrett en bostad slägenhet for väsentligen annat ända mål an bostadsända­

mål. Lag (1989:1049).

28 § Beslut eller domar varigenom någon påförs avgift enligt detta kapi­
tel skall genast sändas till länss tyrelsen. Avgiften skall betalas till länssty­

relsen inom två månader från de t att beslutet eller domen vann laga kraft.
En upplysning om detta skall tas in i be slutet eller domen.

29 § Betalas inte avgiften inom den tid som anges i 28 §, får avgi ften

tillsammans med en dröjsmålsavgift, beräknad enligt 58 § 2 — 5 mom.

uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning s om enligt nämnda la g

gäller for indrivning av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit

skall medel i första hand avsättas fÖr kommunens fordran. Lag

(1992:541).

30 § Vite som har förelagts med stöd av detta kapitel får inte förvandlas

till fängelse.

11 kap. Byggnadsnämnden

1 § Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter

i de nna lag skall nämnden

1. verka for en god byggn adskultur samt en god stads- och land skaps­

miljö,

2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och

dess närmaste omgivn ing samt ta de initiativ som behövs i frågor om

planläggning, byggande och fastighetsbildning,

3. samarbeta med myndigheter, organisationer och ens kilda vilka s ar­

bete och intressen berör nämndens verksamhet,

4154

4. lämna råd oc h upplysn ingar i fr ågor som rör nämndens verksamhet,

¬

5. Övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddela-

SFS 1992:1769

de föreskrifter och beslut.

11 och 12 kap.

Byggnadsnämnden skall ta till va ra de möjligheter lagen ger att förenkla

och underlätta äre nden for enskilda och bör d ärvid verka for att lagens

foreskrifter om begränsning av bygglovsplikten vinner tillämpning.

2 § Om någon begär det, skall byggnad snämnden lämna skriftliga upp­

lysningar om planläggning, byggande och fastighetsbildning.

Behövs nyby ggnadskarta for prövningen av en fråga om bygglov inom

områden med sammanhållen beb yggelse, skall byggnadsnämnden tillhan­
dahålla sådan karta, om sökanden beg är det.

3 § För en byggnads nämnd gäller vad s om är föreskrivet om nämnder i

kommunallagen (1991:900).

Delegationsuppdrag enligt 6 kap. 33 § kommunallagen får inte omfatta

befogenhet att

1. avgöra ärenden som är av principiell natur eller i övrigt av större

vikt,

2. meddela förelägganden eller forbud vid vite utom i sådana fall som

avses i 10 kap. 3 § och 16 § andra stycket eller meddela förelägganden med

föreskrift att en åtgärd kan komma att utföras genom byggnadsnäm ndens
försorg på den försumliges bekostnad eller

3. avgöra frå gor om avgift enligt 10 kap. Lag (1991:1703).

4 § Byggnadsnämnden skall till sitt biträde ha minst en person med
arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning

och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

5 § Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för­

handsbesked samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybygg­
nadskarta, ritningsgranskning, besiktning, framställning av arkivbeständi­

ga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

Lämnas bygglov för uppförande, tillbyggnad eller ombyggnad av en

byggnad eller annan anlägg ning, får byggnad snämnden dessutom ta ut en
planavgift fÖr att täcka kostnaderna för sådana åtgärder som erfordras fÖr
att enligt denna lag upprätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämme l­

ser och fastighetsp laner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsäg aren

har nytta av planen elle r bestämmelserna.

Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens

genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgif­

terna skall anges i e n taxa som beslu tas av kommunfullmäktige.

Avgifterna tas ut av sökan den och får tas ut i förskott.

12 kap. Statlig kontroll beträfifande områden av riksintresse m. m.

1 § Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller

upphäva en detaljplan ell er områdesbestämmelser, om det kan befaras att
beslutet innebär att

4165

¬

u •

SFS 1992:1769

1. ett riksintresse enligt lagen (198 7:12) om hushållning med naturre-

12 och 13 kap.

surser m. m. inte tillgodoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten­

områden som angår fle ra kommuner inte har samordnats på ett lämp ligt

sätt eller

3. en bebyggelse blir olämp lig med hänsy n till de boendes och övrig as

hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

2 § Länsstyrelsen skall inom tre veckor från den dag då kommunens

beslut kom in till länsstyrelsen beslut a huruvida prövning enligt 1 § skall

ske eller ej.

3 § Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet , om

något förhållande som avs es i 1 § föreligger. Om kommunen har med gett

det, får beslutet upphävas i en viss del.

4 § Om det finns särski lda skäl, får l änsstyrelsen eller regeringen för ett

visst område förordna att 1-3 §§ skall tillämpas på beslut att lämna lo v

eller förhandsbesked.

Om länsstyrelsen, efter det att ett förordnande enligt första stycket har

meddelats, beslutar att ett lov eller förhandsbesked skall prövas, får läns­

styrelsen förordna att lovet eller förhandsbeskedet inte skall gälla förrän
frågan om prövning har slutligt avgjorts.

5 § Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en

regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag

då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse en dast
frågan huruvida plane n tillgodoser riksintressen enligt lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m. m.

Regeringen får upphäva beslutet i de ss helhet eller i en viss del.

6 § Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra

eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (pla nföreläggan­

de), om det behövs för att tillgodose sådana intressen som avses i 1 § 1 och
2.

7 § Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen på

kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta,

ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid
skall länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.

13 kap. Överklagande

1 § Följande beslut enlig t denna lag får överklagas i den ordning som

föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen

(1991:900), nämligen

1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,
2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt en komm unal nämnd att

4166

anta, ändra eller up phäva detaljplaner och områdesbestämmelser eller att

¬

fatta beslut om skyldighet for fastighetsägare att betala kostnader för gator

SFS 1992:1769

och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan

13 kap.

betalning,

3. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta,

ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastig­

hetsplan,

4. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut om grun der­

na för skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser

och om generella villkor för sådan betalning,

5. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämn­

den samt

6. kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut

om regionplan.

Andra beslut rörande gatukostn ader än de som anges i första stycket 4

får e j överklagas. Att tvister rörande gatukost nader prövas av fastighets­

domstol framgår av 15 kap. 8 § . Lag (1991:1703),

2 § Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommuna­

la nämnder än de som anges i 1 § få r överklagas genom besvär hos länssty­

relsen.

Sådana beslu t får dock inte överklagas till den del de avser frågor som

redan är avgjorda genom detaljplan, områdesbestämmelser eller förhands­

besked.

3 § Beslut som anges i 2 § första stycket överklagas genom att en besvärs­

handling ges in till länsstyrelsen. I besvärshandlingen skall anges vilket
beslut som överklagas.

Besvärshandlingen skall ha kommit in till länsst yrelsen inom tre veckor

från den da g då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts

på kommunens anslagstavla. I fråga om andra beslut av kommunala
nämnder än beslut angående detaljplan, områdesbestämmelser eller fastig­

hetsplan räknas dock besvärstiden från den dag då klaganden fick del av
beslutet.

Besvär som inte har anförts i rätt tid får inte tas upp till prövning. Har

besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till kommunen,

skall besvären ändå tas upp till prövning. Besv ären skall också tas upp till

prövning, om besvärsh andlingen har kommit in för sent till länsstyrelsen

och detta beror på att underrättelsen o m vad som skall iakttas vid överkla­
gande av beslutet har innehållit en oriktig uppgift om besvärstid eller

besvärsinstans.

4 § Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning ska ll ske

eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt

länsstyrelsens beslut enligt 12 ka p. 4 § andra stycket att lov eller förhands­

besked inte skall gälla får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första

stycket får överklagas genom besv är hos kammarrätten om beslutet avser

1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,

2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av

detaljplan och bes vären avser frågan om åtgärderna utgör komp letterings-

4167

¬

SFS 1992:1769

åtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot

13 kap.

områdesbestämmelser,

3. rivningslov eller markl ov och besväre n avser frågan om åtgärdern a

strider mot en det aljplan eller områdesbestämmelser,

4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller

enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar
samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp,

5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 § Qärde styc­

ket,

6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,

7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 § samt genom besvär hos

regeringen i övriga fall.

5 § Beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, omr ådesbestäm­

melser eller en fastighetsplan får överklagas endast av den som sena st
under utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit
tillgodosedda. Om bestämmelserna för enkelt planförfarande har tilläm­
pats, får beslutet överklagas endast av den som enligt 5 kap. 28 § har

framfört synpunkter som inte har blivit till godosedda.

Om ett planförslag efter utställningen eller, när bestämmelserna om

enkelt planförfarande tillämpats, efter det att underrättelse skett enligt 5

kap. 28 § andra stycket ändras till nackdel för någon, får han, utan hin der

av bestämmelserna i första styc ket av denna paragr af, överklaga beslutet.

Bestämmelserna i första stycket utgör inte heller hinder mot att överklaga
beslutet på den g runden att det inte har tillkom mit i la ga ordning.

6 § Bostadshyresgäster och boende som inte är bostadsrättshavare får

inte överklaga ett beslut om bygglov till sådana åtgärder på fastigheten som

en organisation av hyresgäster har godtagit eller som hyresnämnden har

medgett enligt 2 a § andra stycket bostadssaneringslagen (1973:531).

7 § Ett beslu t i frå ga om lov el ler förhandsbesked inom sådana skydds-
eller säkerhetsområden som avses i 8 kap . 9 § tredje stycket får överklagas

av Luftfartsverket, om beslutet berör en civ il flygplats, av tillsynsmyndig­

heten, om beslutet berör en kämreaktor eller annan kärnenergianläggning,

och i övriga fall av Överbefälhavaren, Överst yrelsen för civil beredskap
eller Statens räddningsverk eller de myndigheter de bestämmer.

Avser ett beslut om bygglov eller förhandsbesked sådana arbetslokaler

eller personalrum som avses i 8 kap. 30 §, får beslutet överklagas av

huvudskyddsombud eller, om sådant ombud inte finns, annat sky ddsom­
bud inom verksamheten. Finns inget skyddsombu d, får beslutet i stä llet

överklagas av den eller de arbetstagarorganisationer som har yttrat sig över

ansökningen.

8 § Den myndighet som har att pröva besvär över ett beslut att anta,

ändra eller upphäva en detaljplan, områdesb estämmelser eller en fastig­

hetsplan skall antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess he lhet. Om
kommunen har med gett det, får d ock beslutet upphävas i e n viss del eller

ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa

4168

betydelse göras.

¬

På kommunens begäran kan myndi gheten förordna att det överklagade

SFS 1992:1769

beslutet, utan hinder av att besvären inte har slutligen avgjorts, får genom-

13 och 14 kap.

föras i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av besvären. Sådana
förordnanden får inte överklagas.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

Inlösen

1 § Mark som enligt en detaljplan skall användas for allmänna platser

för vilka kommunen är huvudman samt annan mark som enligt planen

skall användas för annat än enskilt bebyggande är kommunen skyld ig att
lösa, om fastighet sägaren begär det. Mark som enligt planen skal l använ­
das för allmänna platser för vilka någon annan än kommunen är huvud­

man, är väghållaren skyldig a tt förvärva med äganderätt, nyttjanderätt

eller annan särskild rätt, om fastighetsägaren begär det. Väghållaren får

bestämma om förvärvet skall avse äganderätt, nyttjanderätt eller annan

särskild rätt.

Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första

stycket inte tillämpas beträffande marken under den tid då sådan använd­

ning får pågå.

I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt lagen

(1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmelser.

2 § Finns det i en detaljplan bestämmelser att mark som är avsedd for

enskilt bebyggande, skall användas även for en allmän trafikanläggning,
for en trafik anläggning som är gemensam for flera fastigheter elle r för en
allmän ledning, skall den som skall vara huvudman for anläggningen
förvärva nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som
behövs för ändamålet, om fastighets ägaren begär det. Huvudmannen får
bestämma vilken rätt förvärvet skal l avse.

Skadeersättning och inlösen i vissa fall
3 § Har byggnadsnämnden med stöd av 10 kap. 17 § meddelat förel äg­

gande att en byggnad, eller annan anläggning skall tas bort eller bli foremål

för annan åtgärd eller att en utfart eller annan utgång skall ändras, har

ägaren rätt till ersättning a v kommunen for den skada han lider.

4 § Blir ett område, som enligt detaljplan har varit avsett fÖr allmän
samfärdsel, vid genomförandet av en ny plan helt eller delvis använt for
annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge och uppstår härigenom skada
for ägaren av en fastighet som ligger intill området eller for den som

innehar särskild rätt till fastigheten, har han rätt till ersättning av väghålla­

ren for den skada han lider.

5 § Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomforandetidens

utgång, har ägaren av en fastighet och innehavare av särskild rätt till
fastigheten rätt till ersättning av kommunen for den skada de lider.

Medför ändringen eller upphävandet att synnerligt men uppkommer vid

4159

¬

! 7 :

SFS 1992:1769

användningen av en fastighet, är kommunen skyl dig att lösa fasti gheten,

14 kap.

om ägaren begär det.

Ändras eller upphävs en detaljplan efter genomforandetidens utgång

skall första och andra styckena tillämpas, om bygglov har sökts men
ärendet inte slutligt avgjorts fore genomforandetidens utgång.

6 § Har skada uppkommit till föl jd av åtgärder som avses i 1 6 kap. 7 §,

har den skadelidande rätt till ersättning för skadan av kommunen eller, om

åtgärden har vidtagits på uppdrag av en statlig myndighet, av staten.

7 § Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6 kap. 31 elle r

32 § eller enli gt motsvarande äldre bestämme lser, är kommunen sky ldig

att betala tillbaka ersättningen, i den mån skada uppkommer fÖr ägaren av
fastigheten genom att han på grund av att bygglov vägras inte kan använda
fastigheten så som förutsattes när ersättningen togs ut.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen

(1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen. Lag

(1989:1049).

8 § Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till

ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyck shändelse

förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansök an om

bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan ell er områdesbestämmelser el­

ler rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i

en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä-

ge inom sådana områden som avse s i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i

områdesbestämmelser,

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om

byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I öv riga fall som avses i första

stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning,
om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe­

ten. I fal l som avs es i förs ta stycket 3 — 5 föreligger rätt till ers ättning, om
skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom

berörd del a v fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men up pkommer

vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe­

ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra

beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen

(1988:950) om kult urminnen m.m., 5, 8, 9, Il och 19 §§ naturvårdslagen
(1964:822), förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket samma

lag och beslut enligt 19 b § andra och tredje styckena skogsvårdslagen
(1979:429) och 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), under förutsättning att
besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall

4170

beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enlig t 21 § sk ogsvårdslagen

¬

som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till

SFS 1992:1769

ersättning eller inlösen med anledning av ny ss angivna beslut förlorats på

14 och 15 kap.

grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestäm melser i

lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör
detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kom munen efter föreläggande enli gt 12 k ap. 6 § be slutat om riv­

ningsförbud eller skyddsb estämmelser som avses i första stycket 2 eller 3

för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m., är staten skyldig att ersät ta kom munen dess kostna­
der för ersättning eller inlösen. I fall som avse s i första stycket 4 och 5 är

ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har

beslutats skyldig att ersät ta kommunen dess kostnader för ersättning eller
inlösen. Lag (1991:646).

Bestämmande av ersättning

9 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i I — 8 §§ skall 4 kap.
expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån inte annat följer av

10 §. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga

om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före den då

talan om inlös en väcktes.

10 § Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i fall so m
avses i 3 §, 4 § , 5 § första stycket eller 8 § första stycket skall bestämmas

som skillnaden mellan fastig hetens marknadsvärde före och efter beslute t
eller den åtgärd som avses i 4 §. Härvid skall bortses från förväntningar om
ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada i fall som avses i 8 § första stycket 1 och 2 skall

minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av 8 § andra

stycket skall tålas utan ersättning.

15 kap. Domstolsprövning m.m.

1 § I den mån avvikande b estämmelser inte meddelas i denna lag, skall,

utöver vad som följer av 6 kap. 39 § o ch 14 kap. 9 §, expr opriationslagen
(1972:719) tillämpas i mål om

1. inlösen enligt 6 kap. 17 eller 24 §,
2. ersättning eller inlösen eller förvärv av nyttjanderätt eller annan

särskild rätt i fall som avses i 14 kap. 1 —8 §§.

2 § Talan om inlösen enligt 6 kap. 17 § får väckas äv en om beslutet att

anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

3 § Talan om inlösen enligt 6 kap. 24 § andra stycket skall väckas inom

tre år efter genomförandetidens utgång.

Har ansökan gjorts om förlängning av genomförandetiden eller har

kommunen väckt fråga om förnyelse av genomförandetiden, skall målet
förklaras vilande till dess att ärendet slutligt har avgjorts. Förlängs eller
förnyas genomförandetiden, förfaller kommunens talan.

4171

¬

' 'i..

SFS 1992:1769

Bestämmelserna i andra stycket om vilandeforklaring gäller även i fall

15 kap.

då talan har väckts om inlösen enligt 6 kap. 24 § första stycket och ansökan

gjorts om fastighetsbildning i överensstämmelse med fastighetsplanen.

Bildas fastighet som överensstämmer med fastighetsplanen, forfaller kom­
munens talan.

När kommunen har väckt talan om inlösen enligt 6 kap. 24 § första

stycket, skall fastighetsdomstolen omedelbart sända underrätte lse om det

till fastighetsbildningsmyndigheten.

4 § I fall som avses i 14 k ap. 3, 5, 7 eller 8 § skall talan väc kas inom två
år från det att beslutet på vi lket talan grundas vann laga kraft.

I fall som avses i 14 kap. 4 eller 6 § skall talan väckas inom två år från det

att den åtgärd på vilk en talan grundas utfördes.

Talan får dock väckas senare än som an ges i första och andra styckena,

om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

5 § Ersättning fÖr skada enligt 14 kap. 3 — 6 eller 8 § skall bestä mmas i

pengar att betalas på en gång elle r, om det finns särskilda skäl, med ett
visst årligt belopp. Ändras förhållandena, skall det årliga beloppet om­
prövas, om kommunen, fastighetsägaren eller den som innehar särskild
rätt till fastigheten begär det.

Om kommunen begär det och det inte är uppenbart oskäligt, skall

domstolen fÖrordna att ersättning enligt 14 kap. 8 § första stycket 2 eller 3

skall betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har utfö rts.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbarligen förutsatts

gälla mellan kommunen och ägaren eller innehavare av särskild rätt till

fastigheten skall gälla även mot ny ägare av fastigheten eller ny innehavare
av den särskilda rätten.

6 § Ogillas i mål enligt 1 § talan som har väckt s av fastighetsägaren eller

den som innehar sä rskild rätt till fastigheten, kan dom stolen förordna att

han skall bära sina egna kostnad er, om han befinns ha inlett rätte gången
utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund,
får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes
rättegångskostnader.

7 § Om den ersättning so m har fastställts i ett mål om inlö sen inte ha r

nedsatts på det sätt som föres krivs i e xpropriationslagen (1972:719) skall

följande gälla. Om någ on som är berät tigad till ersätt ning begär det, skall
den väckta frågan om avstå ende av mark för falla såvitt den rör hans rä tt,

under förutsättning att marken inte har tillträtts eller övergått enligt 6 kap.

10 § expropriationslagen.

8 § Tvist mellan kommu nen och fastighetsägare om ersättning fÖr gatu­

kostnader och kostnader för and ra allmänna platser o ch om villk oren för
betalning av sådan ersättning pröva s av den fastigh etsdomstol inom vars

område fastigheten är belägen.

I m ål som avses i för sta stycket skall bestämmelserna i l agen (1969:246)

om domsto lar i fasti ghetsmål tillämpas. I mål om jämknin g av ersättning

4172

enligt 6 kap. 33 § skall dock beträffande rättegångskostnader exprop ria-

¬

tionslagen (1972:719) tillämpas. Förlorar fastighetsägaren ett såda nt mål,

SFS 1992:1769

kan domstolen forordna att han skall bära sina egn a kostnader, o m han

15 och 16 kap.

grundat sin talan i målet på oti llräckliga skäl. Har hans talan uppenba rt
saknat skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätt a
kommunen dess rättegångskostnader. Lag (1987:246).

16 kap. Bemyndiganden m.m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­

dela de foreskrifter om krav på byggnader m. m. som utöver bestämmelser­

na i 3 ka p. behövs

1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. for en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar samt

tomter och allmänna platser ,

3. for kontroll av att foreskrifter som avses i 1 e fterlevs.
Regeringen eller den myndighet som regeri ngen bestämmer får, utom i

fråga om 3 kap. 7 §, i enskild a fall med ge undantag från bestämmelserna i

3 kap. Lag (1991:743).

2 § Efter ansökan kan prövas huruvida vissa slag av material, konstruk­
tioner eller anordningar får användas i byggnader eller andra anläggningar
(frivilligt typgodkännande).

Om det behövs till skydd for liv, personlig säkerhet eller hälsa, får

regeringen föreskriva att material eller annat som anges i första stycket får

användas i byggn ader eller andra anläggningar endast efter godkännande
(obligatoriskt typgodkännande).

Vid meddelande av typgodkännande får bestämmas att fortlöpande

kontroll skall utföras (tillverkningskontroll). Även utan samband med
typgodkännande får efter ansökan bestämmas att tillverkningskontroll

skall utföras.

3 § Typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll som avses i 2 §

meddelas av de organ som reg eringen bestämmer.

Ett typgodkännande får ändras eller återkallas om det strider mot en

teknisk specifikation som skall följas enligt Sveriges åtaganden enligt inter­

nationella överenskommelser.

Regeringen eller den myndighet som rege ringen bestämmer får meddela

foreskrifter om avgifter for typgodkännande och beslut om tillverknings­

kontroll. Lag (1992:1769).

4 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga för­

hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen meddela sådana från denna lag avvikande

foreskrifter som är av betydels e för totalförsvaret eller som behövs for att

nödvändig byggnadsverksamhet i övrig t skall kunna s ke.

5 § Om en fastighet har upplåtits med tom trätt, skall vad som i denna

lag är föreskrivet om fastighet sägaren eller fastighe ten tillämpas på tomt-
rättshavaren eller tomträtten, dock att tomträttshavare ej är skyldig att

bekosta anläggande av gator och andra allmänna platser.

^

¬

Af:

SFS 1992; 1769

6 § Den som innehar egendom under ständig besittningsrätt eller med

16 och 17 kap. fideikommissrätt

eller på grund av testamentariskt förordnande utan att

äganderätten tillkommer någon skall vid tillämpning av denna lag anses
som egendomens ägare.

7 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har byggnadsnämnd

och länsstyrelse samt den som på deras uppdrag utför arbetet rätt att få
tillträde till fastigheter, byggnader och andra anläggningar samt att där

vidta de åtgärder som behövs för arbetets fullgörande.

Rätt som avses i första stycket tillkommer även den som i annat fall än

som där avses utför kartläggning för samhällets behov.

Polismyndigheterna skall lämna det biträde som behövs.

17 kap. Övergångsbestämmelser^

Ikraftträdande m.m.

1 § Denna lag träder i kraft den 1 juli 19 87.

Genom lagen upphävs, med de begränsningar som följer av detta kapi­

tel,

byggnadslagen (1947:385),

byggnadsstadgan (1959:612),

lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande

m.m. och

lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

2 § Vaije kommun skall före den 1 juli 199 0 ha antagit en översiktsplan

enligt 4 kap.

Under tiden till dess att en gällande översiktsplan finns för kommunen,

får beslut enligt 5 kap. 16 § och 28 § första stycket grundas på annan

motsvarande översiktlig plan, som före ikraftträdandet har godkänts av
kommunfullmäktige. Lag (1987:122).

Generalplaner m.m.

3 § Generalplaner skall i den mån de är fastställda gälla som områdesbe­
stämmelser enligt denna lag.

Talan om ersättning eller inlösen enligt 22 § byggnadslagen (1947:385)

skall, i a ndra fall än som avses i 15 § andra stycket detta kapitel, väckas

före utgången av juni 1988.1 sådana mål skall beträffande prövningen i sak

äldre bestämmelser tillämpas.

Stomplaner skall upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner m. m.

4 § Stadsplaner och byggnadsplaner enligt byggnadslagen (1947:385) el­
ler stadsplanelagen (1931:142), sådana äldre planer och bestämmelser som
anges i 79 och 83 §§ sistnämnda lag samt avstyckningsplaner, till den del

4174

^ Till 1987:10.

¬

de inte omfattas av förordnande enligt 168 § byggnadslagen, skall gälla

SFS 1992:1769

som detaljplaner som antagits med stöd av denna lag. Avstyckningsplaner,

17 kap.

till den del de omfattas av förordnande som nyss har angetts, skall upphöra

att gälla vid ikraftträdandet.

I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner, som har fastställts efter

utgången av år 1978, skall genomförandetiden enligt 5 kap. 5 § vara fem år
räknat från ikraftträdandet. I fråga om övriga planer och bestämmelser

som avses i första stycket skall genomförandetiden anses ha gått ut.

Om inte annat är föreskrivet i sådan plan eller bestämmelse som enl igt

första stycket skall gälla som detaljp lan enligt denna lag, skall 39 § bygg­
nadsstadgan (1959:612) tillämpas som bestämmelse i planen. Lag

(1991:604).

5 § Under tiden till utgå ngen av juni 1991 gäller inte bestämmelserna i

14 kap . 1 § inom områden som omfattas av stadsplan. Under denna tid

skall i stället 48 § första och tredje styckena byggnadslagen (1947:385)

tillämpas.

Bestämmelserna i 6 kap. 24 § andra stycket gäller inte i fråga om sådana

planer för vilka genomförandetiden enligt 4 § andra stycket skall anses ha

gått ut.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 26 § första stycket gäller inte inom områden
som omfattas av byggnadsplan eller avstyckningsplan.

7 § Bestämmelserna i 8 kap. 11 § fjärde stycket gäller inte inom områden
som omfattas av stadsplan eller byggnadsplan.

8 § Om skada uppkommer till följd av att en plan eller bestämmelse,

vars genomförandetid enligt 4 § skall anses ha gått ut, ändras eller upp­
hävs, har ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet rätt till ersätt­
ning av kommunen under förutsättning att

1. fastigheten är belägen i ett område som till större delen är bebyggt i

huvudsak i enlighet med planen elle r bestämmelsen,

2. beslut om ändring eller upphävande av planen eller bestämmelsen

meddelas före utgången av juni 1992 och

3. fastigheten efter ändringen eller upphävandet inte får bebyggas eller

får bebyggas endast i en utsträckning s om är uppenbart oskälig.

Ändras eller upphävs planen eller bestämmels en efter utgången av juni

1992 skall första stycket tillämpas, om bygglov har sökts men ärendet inte
har avgjorts före den nämnda tidpunkten.

Ersättning skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens mark­

nadsvärde före oeh efter beslutet att upphäva eller ändra planen. Fastighe­

tens marknadsvärde före beslutet skall bestämmas med hänsyn till såväl de
planförhållanden som de ersättningsprinciper som gällde vid lagens ikraft­

trädande. Om kommunen begär det, får dock värdet inte bestämmas högre

än ett belopp som motsvarar vad som enlig t anvisningarna till 36 § kom ­

munalskattelagen (1928:370) i deras lydelse vid utgången av juni 1990 fick

dras av vid berä kning av realisationsvinst om fastigheten avyttrats den 31

december 1990 ändrat med det procenttal med vilket basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring ändrats fram till värdetidpunkten.

4 j

¬

..v A*

SFS 1992:1769

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas inom två år från

17 kap.

det att beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Har fastighetsägare

eller innehavare av särskild rätt till fastigh et väckt talan oc h har han rätt

till ersättning, får kommunen i s tället lösa fastigheten eller rättigheten.

1 mål om ersättning och inlösen skall i öv rigt 14 kap. 9 § samt 15 kap. 1

och 6 § § tillämpas. Lag (1991:604).

9 § I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner som har antagits men inte

har fastställts före ikraftträdandet skall äldre bestäm melser tillämpas b e­

träffande såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Regionplaner

10 § Regionplaner som har fastställts efte r utgången av juni 1982 skall

gälla som regionplan enligt denna lag, dock längst till den dag då sex år har

förflutit från det att planen fastställdes. I övrigt skall regionplaner upphöra

att gälla vid ikraftträdandet.

Tomtindelningar
11 § Tomtindelningar enligt byggnadslagen (1947:385) eller stadsplane­

lagen (1931:142) samt sådana äldre tomtindelningar som anges i 80 §
sistnämnda lag skall gälla som fastighetsplan enligt denna lag.

12 § I fråga om tomtindelningar som har antagits men inte har fastställts

före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas beträ ffande såväl
förfarandet som ärendenas prövning i sak.

N ybyggnadsförbud

13 § Med de undantag som anges i 14 och 16 §§ skall förbud mot nybygg­

nad och förbud mot rivning som har utfärdats med stöd av byggnadslagen

(1947:385) upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

14 § Har förbud mot nybyggnad utfärdats med stöd av 110§ andra

stycket byggnadslagen (1947:385), skall förbudet gälla som best ämmelse i

planen enligt 5 kap. 8 § 1 denna lag.

15 § Förbud enligt 17 § byggnadslagen (1947:385) mot sc haktning, fyll­

ning, trädfällnin g eller annan därmed jämförli g åtgärd skall fortsätt a att

gälla, dock längst till utgången av jun i 1990.

Talan om ersättning e ller inlösen enligt 22 § b yggnadslagen med anle d­

ning av förbud som anges i första stycket skall väckas före utgången av juni

1991. 1 sådana mål skall beträffande prövningen i sak äldre be stämmelser
tillämpas.

16 § För områden där förbud mot nybyggnad m.m. råder enlig t 81 §

byggnadslagen (1947:385) eller har utfärdats med stöd av 82 § samma lag

skall förordnande om prövning som avses i 12 kap. 4 § anses ha utfärdats i

4176

fråga om beslut om by gglov, marklov och förhandsbesked.

¬

Inom områden som omfattas av föreskrifter enligt 54 § 1 mom, tredje

SFS 1992:1769

stycket byggnadsstadgan (1959:612) ska ll skyldighet föreligga att enligt 8

17 kap.

kap. 7 § söka bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordning­

ar och att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för schaktning eller fyllning.

Talan om ersättning eller inlö sen med anledning av förbud so m anges i

första stycket skall väcka s före utgången av juni 1988. 1 sådana mål skall
beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

17 § Inom områden där förbud med stöd av 40 § andra stycket eller

110 § fjärde stycket byggn adslagen (1947:385) har utfärdats mot schakt­

ning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd skall skyl­

dighet föreligga att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för sådana åtgärder.

Andra beslut enligt byggnadslagen

18 § Har undantag från förbud mot nybyggnad enligt byggnadslagen

(1947:385) eller byggnadsstadgan (1959:612) medget ts genom beslut som

har vunnit lag a kraft efter utgång en av juni 1986 och har byggn adslov till

den åtgärd som medgivandet avser inte meddelats före ikraftträdandet,

skall medgivan det gälla som förhandsbesked. Medgivandet upphör dock
att gälla, om inte ansökan om bygglov görs inom två år från den dag

beslutet om medgivandet vann laga kraft.

1 den mån ett beslut om fastighetsbildn ing enligt fastighe tsbildningsla­

gen (1970:988), inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anlägg­

ningslagen (1973:1149) eller upplåtelse av ledningsrätt enligt lednings-
rättslagen (1973:11 44) meddelas på grund av undantag från förbud som

avses i första stycket och beslutet för att kunna utny ttjas fordrar bygglov,
gäller beslutet som förhandsbesked. Förhandsbeskedet upphör dock att
gälla, om inte ansökan om bygglov görs inom två år från den dag då
beslutet vann lag a kraft. Under samma förutsättning och tid skall beslut et
vara bindande även vid prövning av ansökan om rivningslov eller mark­
lov.

1 övriga fall up phör beslut om undantag att gälla. Lag (1987:122).

18 a § Byggnadsnämnden får i ett ärende om bygglov förklara att en

nybyggnadsåtgärd eller fastighetsbildning som har utförts i strid mot en

stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan eller tomtindelning med stöd
av 34 §, 38 § tredje stycket eller 110§ första stycket byggnadslagen

(1947:385) eller motsvarande äldre bestämmelser eller 3 kap. 2 § tredje

stycket fastighetsbildningslagen i dess lyde lse vid utgången av juni 1987,
skall anses utgöra en sådan avvikelse som avses i 8 kap. 11 § första stycket

2 b. En sådan förklaring får avse endast mindre avvikelser från planen eller
tomtindelningen vilka är förenliga med syftet med denna. Förklaringen får
lämnas endast i beslut om bif all till ansökan om by gglov.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om fastighet, byggnad eller

annan anläggning i den utsträckning den efter ett beslut om fastställelse av
en stadsplan , byggnadsplan eller tomtindelning avviker från planen eller

tomtindelningen. Lag (1989:1049).

19 § Förordnande enligt 70 och 113§§ byggnadslagen (1947:385) om

4177

¬

•"r

' 'A'. •

SFS 1992:1769

skyldighet att avstå eller upplåta mark skall gälla som förordnande enligt 6

17 kap.

kap, 19 § denna lag. Föreskrifter som avses i 73 § byggnadslagen skall gälla

som förordnande enligt 6 kap. 22 § denna lag.

Särskilda krav på beflntliga byggnader

20 § Byggnader som har uppförts före den 1 juli 1960 eller för vilka
byggnadslov har beviljats fÖre nämnda dag skall, om det behövs, vara
försedda med anordningar fÖr uppstigning på taket och anordningar till

skydd mot olycksfall genom nedstörtning från taket.

I fråga om byggnader som har uppförts före den 1 juli 1974 eller fÖr vilka

byggnadslov har sökts fÖre nä mnda dag skall portar och liknande anord­
ningar vara utförda så att risk fÖr olycksfall inte uppkommer.

Till byggnader som har uppförts fÖre den 1 juli 1977 eller för vilka

byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall höra sådana anordningar

som skäligen kan fordras fÖr att åstadkomma godtagbara arbetsförhållan­
den för dem som hämtar avfall från byggnaden.

Krav enligt första-tredje styckena får inte påtagligt avvika från vad

som kan krävas enligt motsvarande äldre bestämmelser.

21 § Bestämmelserna i 82 a § tredje stycket byggnadsstadgan (1959:612)
om handikappanpassning av vissa byggnader skall fortfarande tillämpas.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i de
avseenden som anges i 20 och 21 §§, meddela de ytterligare bestämmelser
som behövs

1. till skydd fÖr liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar samt

tomter och allmänna platser.

Påföljder m. m.

23 § För överträdelse som har begåtts fÖre ikraftträdandet skall bestäm­
melserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt

byggande m.m. tillämpas vid målens prövning i sak. Bestämmelserna i 10

kap. skall dock tillämpas, om de leder till lindrigare påföljd.

Underlåter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger

honom enligt beslut som har meddelats med stöd av byggnadsstadgan
(1959:612), skall bestämmelserna i 10 kap . tillämpas vid målens prövning

i sak.

Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har meddelats med

stöd av 136 a § byggnadslagen (19 47:385), skall bestämmelserna i 4 kap.

6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Gatukostnader m.m.

24 § Äldre bestämmelser om skyldighet att betala ersättning för gatu-
mark och gatubyggnadskostnad skall tillämpas när gatubyggnadsarbeten
har påbörjats före ikraftträdandet.

4178

¬

Pågående mål och ärenden m, m.

SFS 1992:1769

25 § Beträffande ärenden enligt byggnadslagen (1947:385) eller bygg-

17 kap.

nadsstadgan (1959:612) som byggnadsnämnden har avgjort före ikraftträ­

dandet skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som
ärendenas prövning i sak.

Beträffande mål enligt byggnadslagen om ersättning eller inlösen i vilka

talan har väckts fore ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas i

fråga om måle ns prövning i sak.

26 § Bestämmelserna i 60-64 §§ byggnadsstadgan (1959:612) skall
tillämpas i fråga om byggnadsarbeten till vil ka byggnadslov har meddelats
enligt byggnadsstadgan.

27 § Vad som i lag eller annan forfattning foreskrivs om stadsplan skall i

stället avse detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman for allmänna

platser. Vad som foreskri vs om byggnadsplan skall avse detaljplan, inom
vilken annan än kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som
foreskrivs om byggn adslov skall — beroende på arten av den åtgärd som

avses med lovet - i stället gälla bygglov, rivningslov eller marklov.

1. Denna lag^ träder i kraf t, i frå ga om det nya 8 k ap. 11 § femte stycket

och 10 kap. 27 § den 1 januari 1990, o ch i övri gt den I april 1990.

2. De nya bestämmelserna i 5 kap. 31 § andra och tredje styckena och 6

kap. 13 § andra —fjärde styckena tillämpas på sådana beslut som vunnit
laga kraft den 1 april 1990 eller senare.

3. De nya bestämmelserna i 8 kap. 27 § tillämpas på beslut som medde­

lats den 1 april 19 90 eller senare.

4. Bestämmelserna i 10 kap. 27 § i sin nya lyde lse tillämpas även i de

fall den åtgärd som avses i 8 kap. 1 § första stycket 3 vidtagits före

ikraftträdandet, såvida inte byggnadsnämndens rätt att ansöka om hand­

räckning eller besluta om föreläggande gått förlorad fÖre ikraftträdandet

enligt äldre bestämmelser.

1. Denna lag^ träder i kraft, i fråg a om 17 kap. 8 § tre veckor efter den

dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författnings­
samling, och i Ö vrigt den 1 juli 199 1.

2. Bestämmelsen i 1 7 kap. 8 § tillämpas i s in nya ly delse endast i de fall

planen eller bestämmelsen ändras eller upphävs efter ikraftträdandet.

Denna lag' träder i kraft den I janu ari 1992. Be vis om garanti enligt den

nya bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket behövs dock inte om ansökan
om bygglov ingivits till byggnadsnämnden fÖre den 1 juli 1992. Lag

(1992:2).

^ 1989:1049.

" 1991:604.

'1991:743.

4179

•

:v:

¬

SFS 1992:1769

Denna lag^ träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrif­

ter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.

Denna lag ^ träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller

dock fortfarande i fråga om avgift enligt 10 kap. som förfallit till betalning
före ikraftträdandet.

Denna lag'° träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

På regeringens vägnar

OLOF JOHANSSON

Ulf Andersson

(Miljö- och naturresurs­

departementet)

" 1991:871.

" 1992:541.

4180

'»1992:1769.

¬

Innehållsförteckning

SFS 1992:1769

1 kap. Inledande bestämmelser

4123

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid
lokalisering av bebyggelse

4124

3 kap. Krav på byggnader m. m

4125

Nya byggnader

4125

Befintliga byggnader

4127

Andra anläggningar än byggnader

4128

Tomter, allmänna platser m. m

4128

4 kap. Översiktsplan

4129

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

4130

Detaljplan

4130

Områdesbestämmelser

4134

Förfarandet m. m

4134

6 kap. Plangenomförande

4139

Genomforandebeskrivning

4139

Exploateringssamverkan

4139

Fastighetsplan

4139

Avstående av mark m. m

4142

Upplåtande av vissa allmänna platser m. m

4143

Gatukostnader m. m

4144

Bestämmande av ersättning

4146

7 kap. Regionplanering

4146

Regionplaneorgan

4146

Regionplan

4147

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

4147

Åtgärder som kräver by gglov

4147

Generella bestämmelser

4147

Särskilda bestämmelser för områden med detaljplan

4148

Särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus

4149

Kommunala beslut om bygglovspliktens omfattning

4150

Åtgärder som kräver rivn ingslov eller marklov

4151

Vissa för totalför svaret avsedda byggnader m. m

4151

Förutsättningar för lov

4151

Bygglov

4151

Rivningslov och marklov

4153

Generella bestämmelser

4153

Handläggningen av loväre nden

4154

Generella bestämmelser

4154

Särskilda bestämmelser om bygglov

4155

4181

•i'

¬

SFS 1992:1769

Giltighetstiden för lov

4157

Förhandsbesked

4157

9 kap. Byggnadsarbeten, tillsyn och besiktning

4157

10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelserm.m

4159

Inledande bestämmelser

4159

Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m.m

4159

Avgifter

4159

Ingripande för att åstadkomma rättelse m.m

4161

Verkan av föreläggande i vissa fall m . m

4163

Anteckning i fastighetsboken m. m

4163

Övriga bestämmelser

4164

11 kap. Byggnadsnämnden

4164

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m. .. 4165

13 kap. Överklagande

4166

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

4169

Inlösen

4169

Skadeersättning och inlösen i vissa fall

4169

Bestämmande av ersättning

4171

15 kap. Domstolsprövning

4171

16 kap. Bemyndiganden m. m

4173

17 kap. Övergångsbestämmelser (till 1987:10)

4174

Ikraftträdande m. m

4174

Generalplaner m.m

4174

Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningplaner m. m

4174

Regionplaner

4176

Tomtindelningar

4176

Nybyggnadsförbud

4176

Andra beslut enligt byggnadslagen

4177

Särskilda krav på befintliga byggnader

4178

Påföljder m.m

4178

Gatukostnader m. m

4178

Pågående mål och ärenden m. m

4179

4182

¬