SFS 1990:1376

SFS 11990:1376 Lag

Utkom från trycket

den 28 december 1990

utfardad den 13 december 1990.

om ändrmg i pSam- och bygglagen (1987:10);

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen

(1987; 10)^ skall ha följande lydelse.

14 kap.

8 §' Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till

ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse

förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om

bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller

rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i

en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä-

ge inom s ådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i
områdesbestämmelser,

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket I, om

byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första

stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ers ättning,
om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe­

ten. I fall som avses i första stycket 3 — 5 föreligger rätt till ersättning, om
skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom
berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer

vid an vändningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe­

ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra

beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 19 §§ naturv årdslagen
(1964:822), 19 b § andra och tredje styckena skogsvårdslagen (197 9:429)
och 19 k ap. 2 § vattenlagen (1983:291), under förutsättning att besluten

meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas
sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom samma tid. Hartalan eller rätt till ersättning

•tr,'

eller inlösen med anl edning av nyss angivna beslut förlorats på grund av

bestämmelserna i 15 k ap. 4 § eller motsvarande bestämmelser i lag en omj

kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhål
lande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

|

6? i'.

i!

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om ri v^i

2496

' Prop. 1990/91:3, JoU 13. rskr. 70.

' Lagen omtryckl 1987:246.

' Senaste lydelse 1989; 1049.

¬

i'

v'

-1

iiingsfbrbud eller sk yddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3

SFS 1990:1376

för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess
kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och

5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet
har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning

eller inlösen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

På regeringens vägnar

ULF LÖNNQVIST

Nina Pripp

(Bostadsdepartementet)

¬