SFS 1995:450 Marknadsföringslag

SFS 1995:450

Utkom från trycket
den 23 maj 1995

Marknadsföringslag;

utfärdad den 27 april 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.2

Lagens syfte

1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets
intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka

marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Lagens tillämpningsområde

2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efter-
frågar produkter i sin näringsverksamhet.

Lagen tillämpas också på sådana televisionssändningar som omfattas av

lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-
heten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Definitioner

3 § I denna lag avses med

produkter; varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyt-

tigheter,

1

Prop. 1994/95: 123, bet. 1994/95: LU16, rskr. 1994/95:267.

2

Jfr rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT nr L
250, 19.9.1984, s. 17, Celex 384L0450) och rådets direktiv 89/552/EEG av den 3

oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstater-
nas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för televi-
sion (EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 23, Celex 389L0552).

734

SFS 1995:450

marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är

ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter,

god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna normer

som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsfö-
ring av produkter.

Krav på marknadsföringen

Allmänna krav

4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsförings-
sed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan information

som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

Reklam iden tifiering

5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt
framgår att det är fråga om marknadsföring.

Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen.

Vilseledande reklam

6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda påståenden
eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens
egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet.

Detta gäller särskilt framställningar som avser

1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,

2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller miljö,

3. produktens pris, grunderna för prissättningen och betalningsvillko-

ren,

4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställ-

ning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,

5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.

Vilseledande förpackningsstorlekar

7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpack-
ningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande

i fråga om produktens mängd, storlek eller form.

Vilseledande efterbildningar

8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbild-

ningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon
annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock
inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra
produkten funktionell.

Konkur sutförsäljningar

9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket ”kon-
kurs”, ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om produk-
terna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.

735

SFS 1995:450

Utförsäljningår

10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda

uttrycken ”slutförsäljning”, ”utförsäljning” eller ”upphör” eller något an-
nat uttryck med motsvarande innebörd, bara om

1. det är fråga om en si ut försälj ning av näringsidkarens hela varulager

eller en klart avgränsad del av det,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för

motsvarande produkter.

Realisationer

11 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda

uttrycket ”realisation” eller något annat uttryck med motsvarande inne-
börd, bara om

1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordinarie

sortiment,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för

motsvarande produkter.

Obeställda produkter

12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter

till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betalningsskyldighet.

Förmånserbjudanden

13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder köparen att

förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller till ett särskilt lågt pris
eller erbjuder köparen andra särskilda förmåner, skall lämna tydlig infor-
mation om

1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,

2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt
3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för erbjudandet.

Förbud och ålägganden

Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag

14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknadsfö-
ringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller

näringsidkare får förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller
att vidta någon annan liknande åtgärd.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas också

1. en anställd hos näringsidkaren,

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och
3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen.

Åläggande att lämna information

15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna

sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt
får åläggas att lämna sådan information.

Ett sådant åläggande får meddelas också

1. en anställd hos näringsidkaren, och

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

736

SFS 1995:450

16 § Ett åläggande enligt 15 § får innehålla en skyldighet att lämna
informationen

1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder

vid marknadsföringen,

2. genom märkning på varan eller i annan form på säljstället, eller
3. i viss form till konsumenter som begär det.

Otjänliga produkter

17 § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är av-

sedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är uppenbart
otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får förbjudas att fortsätta med det.

Om det behövs för att motverka en marknadsföring som avses i första

stycket, får också en näringsidkare som tillverkar, importerar eller annars
marknadsför produkten till andra näringsidkare förbjudas att fortsätta
med det.

Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas också

1. en anställd hos näringsidkaren, och

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning eller i

beslut av en myndighet har meddelats särskilda föreskrifter om produkten
med samma syfte som förbudet skulle fylla.

Vite

19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 § och ett åläggande enligt 15 § skall

förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Interimistiska beslut

20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande enligt

15 § att gälla tills vidare, om

1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och

2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli

att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläggande.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra —

fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas
genast.

Förbuds- och informationsförelägganden

21 § I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen
meddela föreläggande om

1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande), eller

2. åläggande som avses i 15 § (informationsföreläggande).
Föreläggandet skall förenas med vite.
För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna föreläggandet ome-

delbart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har godkänts, gäller det
som en lagakraft vunnen dom.

Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.

24-SFS 1995

737

SFS 1995:450

Marknadsstörningsavgift

Förutsättningar för avgift

22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-
störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsid-
karens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon be-
stämmelse i 5 — 13 §§.

Detsamma gäller en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

23 § Marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse
av ett förbud eller en Underlätelse att följa ett åläggande som har meddelats
vid vite enligt denna lag.

Avgiftens storlek

24 § Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen kro-
nor och högst fem miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsätt-

ning. Årsomsättningen skall avse omsättningen närmast föregående räken-
skapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verk-
samhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är
bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.

Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas särskilt för

var och en av dem.

25 § När marknadsstörningsavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till
hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

I ringa fall skall någon avgift inte dömas ut. Avgiften får efterges, om det

finns synnerliga skäl för det.

Preskription

26 § Marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan
har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att
överträdelsen upphörde.

27 § En marknadsstörningsavgift faller bort, om domen inte har kunnat
verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.

Kvarstad

28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rät-
ten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap. rättegångs-
balken om kvarstad för fordran.

Skadestånd

29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller
ett åläggande som har meddelats med stöd av 14 eller 15 § eller mot en
föreskrift i 5 — 13 §§, skall ersätta den skada som därigenom uppkommer
för en konsument eller någon annan näringsidkare.

738

SFS 1995:450

Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas även

till omständigheter av annan än ekonomisk art.

30 § Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom fem år
från det att skadan uppkom.

Utplånande m.m. av vilseledande framställningar

31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller av en föreskrift
i 5 — 13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta att vilseledande
framställning som finns på vara, förpackning, trycksak, affärshandling
eller liknande skall utplånas eller ändras så att den inte längre är vilsele-
dande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt, får rätten
besluta att egendomen skall förstöras.

Säkerhets tgärder

32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt

31 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller att

låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om
utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I
fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5§ andra —
fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas
genast.

Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av vite som

har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmelserna i
första stycket att egendomen får tas i beslag. Därvid tillämpas föreskrifter-
na i 27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet får verkställas
genast.

33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 § och
beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande av part av den
domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §, marknadsstörningsavgift
enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § pågår.

Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett vites-

förbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av part av den domstol
där en rättegång om utdömande av vitet pågår.

Upplysningsskyldighet m.m.

34 § En näringsidkare är skyldig att på uppmaning av Konsumentom-
budsmannen

1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om

tillämpningen av denna lag,

2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha

betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § kan antas komma i fråga.

35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller

17 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen tillhan-

dahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs
för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.

739

å

SFS 1995:450

36 § Om en uppmaning enligt 34 eller 35 § inte följs, får Konsument-
ombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid

vite.

37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varu-
prover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det finns särskilda skäl
för det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsumentom-
budsmannens kostnader för provtagning och undersökning av prov i fall
som avses i 35 §.

Var och av vem talan får väckas

Förbud och ålägganden

38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Stockholms tingsrätt.

En sådan talan får väckas av

1. Konsumentombudsmannen,

2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en

rättegång enligt första stycket pågår.

Marknadsstör n ingsavgift

39 § Talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § väcks vid Stock-
holms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan

om marknadsstörningsavgift får en enskild näringsidkare som berörs av
marknadsföringen och en sammanslutning av näringsidkare väcka en så-
dan talan.

Beslut om kvarstad enligt 28 § meddelas av den domstol där en rätte-

gång om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts
gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

Utdömande av vite

40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna
lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken.
En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Kon-

sumentombudsmannen.

Skadestånd

41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms tingsrätt.

En sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt 10
kap. rättegångsbalken.

Överklagande

42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 1 och om vitesföre-
läggande efter en sådan uppmaning får inte överklagas.

740

SFS 1995:450

Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 2 och 35 § samt om vites-

föreläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms tings-
rätt. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 37 § eller enligt föreskrif-
ter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag
överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdö-
mande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock
hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 § första stycket

får överklagas särskilt. Besluten skall vid handläggningen i Marknadsdom-
stolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Rättskraft

44 § En dom i vilken frågan om förbud enligt 14 eller 17 § eller åläg-
gande enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt 14, 15 eller

17 § väcks med anledning av marknadsföringen. En sådan dom hindrar

dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föran-
leder det.

Rättens sammansättning m. m.

45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stockholms
tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna domare
och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall vara rättens
ordförande.

Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för en

av ledamöterna, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje

styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan huvudförhand-
ling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling skall
tingsrätten bestå av en lagfaren domare, om inte annat följer av 46 §. I
sådana fall får dock även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.

46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av
frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den samman-
sättning som anges i 45 § första stycket, om det finns särskilda skäl för det
med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.

47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms tings-
rätt ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3a, 3 c och 3 d §§ rätte-
gångsbalken.

48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra stycket skall
Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första
stycket. Vid handläggning som avses i 3 och 4 §§ lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden skall tingsrätten dock bestå av en lagfa-
ren domare. I sådana fall får även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.

741

SFS 1995:450

49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som
ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en ekonomisk expert
deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som medför
att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnandet oberoende
därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående målet eller
ärendet.

Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk med-

borgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvalta-
re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Rättegångsbestämmelser

Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i
rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten
tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och mål
om marknadsstörningsavgift enligt 22 §.

I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-

gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

Vid Stockholms tingsrätt skall lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden tillämpas i ärenden som avses i 42 § andra stycket, om
något annat inte följer av denna lag.

51 § Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten
skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdomstolen.

52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om rät-
tegången.

Kumulation

53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast förenas med
annat mål enligt denna lag.

Intervention

54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § har den
som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt att delta i rättegången som
intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

Rättegångskostnader

55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap.
rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken skall dock
inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 §. I
sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna skall svara för
sina rättegångskostnader.

Utevaro

56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt
denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad
som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.

742

SFS 1995:450

Övriga bestämmelser

57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att
följande skall gälla.

Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande

ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara
frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort
i den främmande staten, får åtgärd enligt 31 § beslutas även i andra fall än
som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk
endast tjänar att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som
tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna
staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt av

Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka
talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara
som talan avser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då marknadsföringslagen

(1975:1418) skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 4—13 §§ tillämpas också på marknadsföring som

har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten enligt äldre
föreskrifter. För sådan marknadsföring gäller dock att marknadsstörnings-

avgift enligt 22 § inte får dömas ut och att frågan om skadestånd skall
bedömas enligt äldre föreskrifter.

3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsförelägganden

som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.

4. Mål om skadestånd, förbud eller ålägganden där talan har väckts före

ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.

På regeringens vägnar

LENA HJELM-WALLÉN

MARITA ULVSKOG
(Civildepartementet)

743