Kungl. Maj:ts kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

Kungl. Maj ;ts kungörelse

SFS 1974:152

om beslutad ny regeringsform;

utfärdad den 28 februari 1974'.

Kungl. Maj:t har med riksdagen^ i grundlagsenlig ordning beslutat

ny regeringsform av nedan angivna lydelse.

Utkom från trycket

den 23 april 1974

' Öppet brev om u tfärdandet av denna kungörelse uppläst i riksdagen den 6

mars 1974.

2 Prop. 1973:90. KU 26, rskr 265 , KU 1974:8, rskr 19.

327

¬

SFS 1974:152

Regeringsform

1 och 2 kap.

1 kap . Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgär från folket.

Den sven.ska fo lkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän

och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och

parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2§ Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförord­

ningen är rikets grundlagar.

3 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur

statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och

förvaltning.

4 § Konungen är rikets statschef.

5 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

6 § 1 riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Be­

slutanderätten i kom munerna utövas av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.

7 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvalt­

ningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.

8 § Domstolar och förvaltningsmyndigheter skall i sin verksamhet

iakttaga saklighet och opartiskhet. De får ej utan rättsligt stöd

särbehandla någon på grund av hans personliga förhållanden, såsom

tro. åskådning, ras, hudfärg, ursprung, kön, ålder, nationalitet, språk,

samhällsställning eller förmögenhet.

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrande- och tryckfrihet: frihet alt i tal, skrift eller bild eller på

annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter,

2. rätt till information: rätt att inhämta och mottaga uppgifter och

upplysningar.

3. mötesfrihet: frihet att anordna och att deltaga i mö ten,
4. demonstrationsrält: rätt att ensam eller i g rupp framföra åsikter

328

på allmän plats.

¬

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra till

SFS 1974:152

förening,

2 och 3 kap.

6. religionsfrihet; frihet att sammansluta sig med andra till trossam­

fund och att utöva sin religion,

7. rörelsefrihet: frihet att röra sig inom riket och att lämna riket.

2 § Varje medborgare är skyddad mot att myndighet tvingar honom
att tillhöra förening eller trossamfund eller att ge sina åsikter till

känna.

3 § Varje medborgare är skyddad mot att myndighet utsätter honom

för kroppsvisitation eller annat påtvingat kroppsligt ingrepp, för

husrannsakan, för intrång i ha ns brev-, post- eller teleförbindelser eller
för hemlig avlyssning.

4§ Beträffande tryckfriheten och rätten att taga del av allmän

handling gäller vad som är föreskrivet i try ckfrihetsförordningen. Före­

skrifter som i ö vrigt närmare utformar de fri- och rättigheter och det

skydd som avses i 1-3 §§ beslutas i de n ordning som föreskrives i 8 kap.

5 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av

arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej

följer av lag eller avtal.

3 kap. Riksdagen

1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.

Riksdagen beslår av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter.

För ledamöterna skall finnas ersättare.

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som
är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i

riket finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års

ålder senast på valdagen eller som är omyndigförklarad av domstol har
ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres pa

grundval av en före valet upprättad röstlängd.

3 § Ordinarie val till riksdagen förrättas vart tredje år.

4 § Regeringen får förordna om extra val till riksdagen mellan
ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får regeringen icke förordna om extra val

förrän tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första

sammanträde. Ej heller får regeringen förordna om extra val under tid

då dess ledamöter, efter det att samtliga har entledigats, uppehåller
sina befattningar i avbidan på att ny regering skall tillträda.

329

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §.

¬

SFS 1974:152

5 § Nyvaid riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock

3 kap.

tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har

samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna

tid är riksdagens valperiod.

6 § För val till riksdagen är riket indelat i valkrets ar.

Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat

och trettionio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval

av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i va rje

valkrets och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen

fastställes för tre år i sänder.

7 § Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje samman­
slutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild

beteckning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket

är berättigat att deltaga i fö rdelningen av mandaten. Parti som har fått

färre röster deltager dock i förd elningen av de fasta valkretsmandaten i
valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

8 § De fasta valkretsmandaten fördelas för varje valkrets pro­

portionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretse n.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen

av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat

som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir

proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i

hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten

erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representa­

tionen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämnings­

mandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit.

Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de

valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes udda-

talsmetoden med f örsta divisorn jämkad till 1,4.

9 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riks­
dagsledamot samt ersättare för honom.

10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt och som är

myndig kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd

valprövningsnämnd. Den som har valts till riksd agsledamot utövar sitt

uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager

ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om
ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha

330

varit ordinarie domare och som oj får tillhöra riksdagen, och sex andra

¬

ledamöter. Ledamöterna väljes efter varje ordinarie val, så snart valet

SFS 1974:152

har vunnit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt

3 och 4 kap.

rum. Ordföranden väljes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

12 § Ytterligare bestämmelser i de ä mnen som angives i 2-11 §§ samt

om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdags­
ordningen eller annan lag.

4 kap. Riksdagsarbetet

1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i

Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av

hänsyn till riksdagens säkerhet eller frihet.

2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en
förste, en andre och en tredje vice talman.

3 § Regeringen och varje riksdagsledamot får i enli ghet med vad som

närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som
kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna
regeringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott,

ett finansutskott och ett skatteutskott, enligt bestämmelser i

riksdagsordningen. Ärende som väckes av regeringen eller riksdags­

ledamot beredes före avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i

denna regeringsform.

4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot
och varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i

riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den

mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat

särskilt angives i denn a regeringsform eller, beträffande frågor som hör

till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen.

Om förfarandet vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdags­
ordningen.

6 § Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot

utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger
honom.

7 § Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan

riksdagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall valprövningsnämnden själv­

mant pröva om ledamot eller ersättare är behörig enligt 3 kap. 10 §.

Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

331

¬

SFS 1974: 152

Ledamot eller ersättare får i ann at fall än som avses i an dra stycket

4 och 5 kap.

skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig

uppenbarligen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av domstol.

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat

uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra

honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar

under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det

genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har

förenat sig.

Misstankes riksdagsledamot för brott i an nat fall, skall bestämmelser

i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han

erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott

för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

9§ Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör

regeringen utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare.
Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i
riksdagsledamots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 6 § och 8 § första stycket om skydd för utövandet

av uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans

uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller

bestämmelserna om ledamot.

10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i

riksdagsordningen.

5 kap. Statschefen

1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets ange­

lägenheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under

statschefens ordförandeskap.

2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk med­
borgare och har fyllt tjugofem år. Han får icke samtidigt vara statsråd

eller utöva uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samräda med statsministern, innan han reser

utrikes,

3 § Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad
att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem

av konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig

riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter.

4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att

fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt

332

en vice riksföreståndare.

¬

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren

SFS 1974: 152

ännu ej har fyllt tj ugofem år.

5 och 6 kap.

5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att

fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall
regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen bestämmer, om
konungen skall anses ha avgått.

6§ Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande

tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet

enligt 3 eller 4 § kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter

regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen
annan behörig kan tjänstgöra.

7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan
ej åtalas för sina gärningar som statschef.

6 kap. Regeringen

1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses i den ordning som angives i 2-4 §§. Stats­

ministern tillsätter övriga statsråd.

2 § När statsminister skall utses, kallar talmannen företrädare för
varje partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger

med vice talmännen och avgiver sedan förslag till riksd agen.

Riksdagen skall senast på fjärde dagen härefter, utan beredning i

utskott, pröva förslaget genom omröstning. Röstar mer än hälften av

riksdagens ledamöter mot förslaget, är det förkastat. I an nat fall är det

godkänt.

3 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, förfares på nytt enligt

2 §. Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall
förfarandet för utseende av statsminister avbrytas och återupptagas
först sedan val till riksdagen har hållits. Om ej ordinarie val ä ndå skall
hållas inom tre månader, skall extra val fö rrättas inom samma tid.

4§ När riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister, anmäler

denne så snart det kan ske de av honom utsedda statsråden för

riksdagen. Därefter äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj
inför statschefen eller, vid förfall för denne, inför talmannen.

Talmannen kallas alltid till k onseljen.

Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens

vägnar.

5 § Förklarar riksdagen att statsministern eller annat statsråd icke
åtnjuter riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet,

333

¬

SFS 1974:152

Kan regeringen förordna om extra val till riksdagen, skall dock beslut

6 och 7 kap.

entledigande ej meddelas om regeringen inom en vecka från

misstroendeförklaringen förordnar om extra val.

6 § Statsråd skall entledigas om han begär det, statsministern av

talmannen och annat statsråd av statsministern. Statsministern får även
i annat fall entlediga annat statsråd.

7 § Om statsministern entledigas eller dör, skall talmannen entlediga

övriga statsråd.

8 § Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de

sina befattningar till dess ny regering har tillträtt. Har annat statsråd än
statsministern entledigats på egen begäran, uppehåller han sin

befattning till dess efterträdare har tillträtt, om statsministern begär

det.

9 § Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan

minst tio år.

Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller

inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för

honom.

10 § Vid förfall för talmannen övertager vice talman de uppgifter
som enligt detta kapitel ankommer på talmannen.

7 kap. Regeringsarbetet

1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett re­

geringskansli. I d etta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar.

Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern
utser bland statsråden chefer för departementen.

2 § Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upp­
lysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. 1 den om­
fattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och en­

skilda att yttra sig.

3 § Regeringsärenden avgöres av regeringen vid regeringssamman­

träde. Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten

av författningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den
omfattning som angives i lag, under statsministerns överinseende
avgöras av chefen för det departement till vilket ären dena hör,

4§ Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde
och är ordförande vid samm anträdet. Minst fem st atsråd skall dellaga i

334

regeringssammanträde.

¬

5 § Departementschef är vid regeringssammanträde föredragande i

SFS 1974: 152

ärende som hör till hans departement. Statsministern kan dock för-

^

g

ordna att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst de partement,

skall föredragas av annat statsräd än departementschefen.

6§ Vid regeringssammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening
skall antecknas i prot okollet.

7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner av-

regeringens beslut skall för att bliva gällande skrivas under av

statsministern eller annat statsråd på regeringens vägnar. Regeringen

kan dock genom förordning föreskriva att tjänsteman i särskilda fall far

skriva under expedition.

8 § Statsministern kan utse ett av de övriga statsråden att i egen skap

av ställföreträdare vid förf all för statsministern fullgöra hans uppgifter.

Har statsministern ej utsett ställföreträdare eller har också denne
förfall, övertages statsministerns uppgifter i stället av det av de
tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två e ller
flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att dödsstraff skall

kunna ådömas.

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att svensk medborgare

skall k unna landsförvisas eller eljest hindras att återvända till riket eller

att svensk medborgare som är bosatt i riket skall kunna berövas sitt

medborgarskap i anna t fall än då han är eller samtidigt blir medborgare
i annan stat.

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att straff eller annan

brottspåföljd skall kunna ådömas för gärning som icke var belagd med
brottspåföljd, när den förövades, eller att svårare brottspåföljd skall
kunna ådömas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu

sagts om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild

rättsverkan av b rott.

Enskild skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som

bestämmes i lag för det fall att hans egendom läges i anspråk genom

expropriation eller annat sådant förfogande.

2§ Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras

personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,
2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och

föräldraskap, om arv och testamente samt om familjeförhållanden i
övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om

335

bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser.

¬

\

SFS 1974: 152

3 § Föreskrifter om förhållandel mellan enskilda och det allmänna,

8 kap.

som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom

lag.

Sadana föreskrifter är bland andra föreskrifter som begränsar de fri-

och rättigheter och det skydd i övrigt som enligt 2 kap. 1-3 §§

tillkommer svensk medborgare, föreskrifter om brott och rättsverkan

av brott, föreskrifter om skatt till staten samt föreskrifter om

rekvisition och annat sådant förfogande.

4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket meddelas
genom lag.

5§ Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt

grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och

för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas

också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om

deras åligganden.

6§ Under tid då riksmöte ej pågår kan finans- och skatteutskotten,

efter bemyndigande i lag om annan skatt än skatt pä inkomst,

förmögenhet, arv eller gåva, pä förslag av regeringen bestämma om

skattesatsen eller besluta att skatt som avses i lagen skall börja eller

upphöra att utgå. Bemyndigande kan innefatta rätt att göra skillnad

mellan olika slag av verksamhet och olika delar av riket. Finans- och

skatteutskotten utövar sin beslutanderätt vid gemensamt sammanträde.

Beslut fa ttas på riksdag ens vägnar genom lag.

Lag som finans- och skatteutskotten har beslutat med stöd av första

stycket skall av regeringen underställas riksdagen inom en månad från

början av närmast följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en

månad härefter.

7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i

lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om

föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar,

tillverkning, kommunikationer, kreditgivning eller näringsverksamhet,

4. jakt, fiske eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning.

Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom

förordning meddela föreskrifter om förbud att röja sådant som någon
har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av t jänsteplikt.

Bemyndigande som avses i denna paragraf medför ej rätt att med­

dela föreskrifter som i ann at hänseende än som angives i andr a stycket

begränsar någon av de fri- och rättigheter eller det skydd i ö vrigt som

enligt 2 kap. 1-3 §§ tillkommer svensk medborgare. Sådant bemyn-

33^

digande medför ej heller rätt att meddela föreskrifter om annan

¬

rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller

SFS 1974: 152

bemyndigande med stöd av denna paragraf, föreskriva även annan

8 kap.

rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen
meddelar med stöd av bemyndigandet.

8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i

lag genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att

fullgöra förpliktelse.

9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande med­

dela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § a nnars skall

meddelas av riksdagen.

10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ä mne som angives i

7 § första stycket eller 9 § genom förordning bestämma att föreskrift i
lagen skall börja eller upphöra att tillämpas. Detta gäller även om

föreskriften begränsar någon av de fri- och rättigheter eller det skydd i
övrigt som enligt 2 kap. 1-3 §§ tillkommer svensk medborgare.

11 § Bemyndigar riksdagen enligt denna regeringsform regeringen att

meddela föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att
regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att
meddela bestämmelser i ämnet. I fall so m nu sagts kan riksdagen också

uppdraga åt förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela

sådana bestämmelser.

12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av be­

myndigande som avses i denna regeringsform skall underställas riks­

dagen för prövning, om riksdagen bestämmer det.

13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7-10 §§ genom

förordning besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

Regeringen får ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som

avser riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av

bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den
kommunala beskattningen.

Regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt

underordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämn et.

14 § Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne

utgör ej hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i

samma ämne.

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra be­
slutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till

riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Riksdagen

337

22—SFS 1974

¬

SFS 1974: 152

får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som

8 och 9 kap.

oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt

förkasta det först antagna förslaget.

16 § Riksdagsordningen stiftas på samma sätt som grundlag. Den kan

också stiftas genom endast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de

röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om
beslutet. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i

samma ordning som lag i allm änhet.

17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. 1 fråga om

ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger

15 och 16 §§ mot svarande tillämpning.

18 § För att avge yttrande till regeringen över lagförslag skall finnas

ett lagråd, vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten.

Även riksdagsutskott får inhämta yttrande från lagrådet enligt vad som
närmare angives i riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om
lagrådet meddelas i lag.

19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med

sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall

intagas i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av

riksdagen.

Lagar och förordningar skall kungöras så snart det kan ske.

9 kap. Finansmakten

1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns

bestämmelser i 8 ka p.

2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har

bestämt.

Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riks­

dagen genom budgetreglering enligt 3-5 §§. Riksdagen får dock

bestämma att medel tages i ans pråk i annan ordning.

3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande

budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan
budgetperiod. Riksdagen bestämmer därvid till vilka belopp

statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna

ändamål. Besluten härom upptages i en stat sbudget.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på sta tsbudgeten skall utgå

för annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen beakta

behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden

338

av medel för rikets försvar.

¬

4 § Kan budgetreglering enligt 3 § icke avslutas före budgetperiodens

SFS 1974: 152

början, bestämmer riksdagen eller, om riksmöte ej pågår,

9

finansutskottet i den omfattning som behövs om anslag för tiden till

dess budgetregleringen för perioden slutföres.

5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget göra ny

beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag,

6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till rik sdagen.

7 § Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars

besluta riktlinjer för viss st atsverksamhet för längre tid än anslag till

verksamheten avser.

8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens

disposition. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för

riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild

förvaltning.

9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för

förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen
kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan
riksdagens tillstånd.

10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån

eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.

Under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet

med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten.

Närmare bestämmelser härom meddelas i lag.

11 § En inom riksdagen utsedd lönedelegation överlägger i

förhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor, som skajl gälla för

statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, med

statsråd som regeringen bestämmer. Beträffande arbetstagare hos riks­
dagen eller dess myndigheter överlägger lönedelegationen dock i stället

med den som riksdagen bestämmer. Lönedelegationen får på riks­

dagens vägnar godkänna avtal i sådan fråga eller, om frågan har

undantagits frän avtal, förslag till reglering av den. Vad nu sagts gäller

ej om riksdagen för visst fall har beslutat annat.

Närmare bestämmelser om lönedelegationens sammansättning

meddelas i riksdagsordningen.

12 § Riksbanken är myndighet under riksdagen.

Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige. En av dessa och en sup­

pleant för honom förordnas av regeringen för tre år i sänder. Övriga

sex väljes av riksdagen. Den fullmäktig som regeringen har förordnat
är ordförande. Han får ej utöva annat uppdrag eller inneha tjänst inom

riksbankens ledning. Bestämmelser om riksdagens val av fullmäktige,

om riksbankens ledning i öv rigt samt om dess verksamhet meddelas i

riksdagsordningen och annan lag.

339

¬

SFS 1974:152

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från

9 och 10 kap.

sitt uppdrag. Regeringen kan återkalla förordnandet för ordföranden
eller för dennes suppleant.

13 § Endast riksbanken har rätt att utgiva sedlar. Bestämmelser om

penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

10 kap. Förhållandet till andra stater

1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig
organisation ingås av regeringen.

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell över­
enskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överens­

kommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag

stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för

det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid
godkännandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i ann at fall än som avses i första stycket ingå

för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen
har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt.

Regeringen kan dock underlåta alt inhämta riksdagens godkännande av

överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. 1 sådant fall skall
regeringen i stället överlägga med utrikesnämnden innan över­

enskommelsen ingås.

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå

internationell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej

kräver riksdagens eller utrikesnämndens medverkan.

4§ Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på åta­
gande av internationell förpliktelse för riket i an nan form än överens­

kommelse samt på u ppsägning av internationell överenskommelse eller
förpliktelse.

5 § Beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer riks­
dagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ och ej
avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag kan i

begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för
fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till
mellanfolklig domstol. Om sådan överlåtelse beslutar riksdagen i den

ordning som är föreskriven för stiftande av gr undlag eller, om beslut i
sådan ordning ej kan avvaktas, genom ett beslut varom minst fem

sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna

förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt denna rege-

¬

ringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i rege-

SFS 1974:15l

ringsformen angivet organ kan överlåtas till annan stat, till mellan-

XO kap.

folklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning

eller samfällighet, om riksdagen förordnar om det genom ett beslut,

varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom

beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

6 § Regeringen skall fortlöpande hålla utrikesnåmnden underrättad
om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och

överlägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. 1 alla

utrikesärenden av större vikt skall regeringen före avgörandet

överlägga med nämnden, om det kan ske.

7 § Utrikesnämndeh består av talmannen samt nio andra ledamöter,
som riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om utrikes-

nämndens sammansättning meddelas i riksd agsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen.

Regeringen är skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av

nämndens ledamöter begär överläggning i viss fråga. Ordförande vid

sammanträde med nämnden är statschefen eller, om han har förfall,
statsministern.

Ledamot av utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till

nämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om

vad han har erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om

ovillkorlig tystnadsplikt.

8 § Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall
hällas underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till

annan stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan
statlig myndighet.

9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav i st rid

för att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka får i

övrigt insättas i strid elle r sändas till annat land endast om

1. riksdagen medgiver det,

2. det är medgivet i lag som an giver förutsättningarna för åtgärden,
3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell över­

enskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid vä pnat angrepp mot riket,

icke givas utan riksdagens medgivande.

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i

enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning
av r ikets territorium i fred e ller under krig mellan främmande stater.

341

¬

SFS 1974:152

11 kap. Rättskipning och förvaltning

11 kap.

1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och regerings­

rätten högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål prövat av högsta

domstolen eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. 1 högsta
domstolen och regeringsrätten får endast den tjänstgöra såsom leda­

mot som har utnämnts till ordinarie domare i domst olen.

Annan domstol än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas

med stöd av lag. Domstol får icke inrättas för redan begången gärning

och ej heller för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Vid doms tol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie domare.

1 fråga om domstol som har inrättats för handläggning av en viss

bestämd grupp eller vissa bes tämda grupper av mål får dock i lag göras
undantag härifrån.

2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol

skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa

rättsregel i särskilt fall.

3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag avgöras av

annan myndighet än domstol.

Har annan myndighet än domstol berövat någon friheten med anled­

ning av brott eller misstanke om brott, skall den beslutet rör kunna få

saken prövad av domsto! utan oskäligt dröjsmål. Detsamma gäller om

svensk medborgare av annan anledning än nu sagts har blivit
omhändertagen tvångsvis. Med prövning av domstol likställes i
sistnämnda fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är

bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit

ordinarie domare.

4§ Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av
deras organisation och om rättegången föreskrives i lag.

5§ Den som har utnämnts till ordinarie domare far skiljas fran

tjänsten endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av

tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha

tjänsten.

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag

är skyldig att avga med pension.

Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan

myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av
beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har av­

stängts frän utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkar­

undersökning.

Om det pakallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts

till ordinarie domare förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6§ Under regeringen lyder justitiekanslern, riksåklagaren, de cen­

trala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvallnings-

342

myndighet lyder under regeringen, om myndigheten ej enligt denna

¬

regeringsform eller annan lag är myndighet under riksdagen.

SFS 1974: 152

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.

11 kap.

Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, sam-

fällighet eller stiftelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall

del ske genom lag.

7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande
organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall

besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot
kommun eller som ror tillämpning av lag.

8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras av riks­

dagen i vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder

under regeringen tillsättes av regeringen eller av myndighet som

regeringen bestämmer.

Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid

sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domar­

tjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller
uppdrag såsom chef för myndighet som lyder omedelbart under riks­

dagen eller regeringen eller såsom ledamot av sådan myndighet eller
dess styrelse, tjänst i regeringskansliet närmast under statsråd eller

tjänst såsom svenskt sändebud. Även i annat fall får endast den som är

svensk medborgare inneha tjänst eller uppdrag, om tjänsten eller

uppdraget tillsättes genom val av riksdagen. I övrigt får krav på svenskt

medborgarskap för behörighet att inneha eller utöva tjänst eller
uppdrag hos staten eller kommun uppställas endast i lag eller enligt
förutsättningar som angives i lag.

10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rätts­
ställning i andra hänseenden än som beröres i denna regeringsform

meddelas i lag.

11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid

beviljas av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket

regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta
instans samt i a nnat fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser

härom kan meddelas i lag.

12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i förordning

eller från bestämmelse som har meddelats med stöd av beslut av

regeringen, om ej annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd

eller annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat

liknande av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller
egendom.

När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare

åtgärd för alt utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

¬

SFS 1974: 152

12 kap.

12 kap. IControIlmakten

1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta
ändamål utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de

handlingar som hör till dessa ärenden. Varje annat utskott och varje
riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga

om statsråds tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärende.

2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl föreligger till det,

dock minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskottet vid sin
granskning har funnit förtjäna uppmärksamhet. Riksdagen kan med

anledning därav göra framställning till rege ringen.

3 § Den som är eller har varit statsråd får fällas till ans var för brott i

utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har

åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och

prövas av h ögsta domstolen.

344

4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter

riksdagens förtroende. För sådan förklaring, misstroendeförklaring,
fordras att mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om

det väckes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptages

icke till prövning under tiden från det att ordinarie val har ägt rum
eller beslut om extra val har meddelats till dess den genom valet

utsedda riksdagen samlas. Yrkande avseende statsråd som efter att ha

entledigats uppehåller sin befattning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall

upplagas till prövni ng.

Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utsk ott.

5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i riksdagsordningen,

framställa interpellation eller fråga till statsråd i angelägenhet som

angar dennes tjänsteutövning.

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet med

instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i

offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsman får

föra talan i de fall som angive s i in struktionen.

Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets

överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och

handlingar. Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos

staten eller kommun skall tillhandagå ombudsman med de upp­

lysningar och yttranden han begär. Sådan skyldighet åligger även

annan, om han står under ombudsmans tillsyn. Allmän åklagare skall

på begä ran biträda ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

7§ Riksdagen väljer inom sig revisorer att granska den statliga

¬

.verksamheten. Riksdag en kan besluta att revisorernas granskning skall

SFS 1974:152

omfatta också annan verksamhet. Riksdagen fastställer instrukti on för

och 13 kap.

revisorerna.

Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar,

uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksda gsordningen.

8 § Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta

domstolen eller regeringsrätten väckes i högsta domstolen av riks­
dagens ombudsman eller justitiekanslern.

Högsta domstolen prövar också om ledamot av högsta domstolen

eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller

avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå
läkarundersökning. Talan väckes av riksdagens ombudsman eller

justitiekanslern.

13 kap. Krig och krigsfara

1 § Kommer riket i krig eller krigsfara och pågår icke riksmöte, skall

regeringen eller talmannen kalla till riksmöte. Den som utfärdar
kallelsen kan besluta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än

Stockholm. Pågår riksmöte, kan riksdagen eller talmannen besluta om
sammanträdesort.

2 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen

utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena

kräver det.

Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen skall

träda i riksdagens ställe av utrikesnämndens ledamöter enligt närmare
bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall

samråd ske med statsministern, om det är möjligt. Hindras nämndens

ledamöter av krigsförhållandena'' att sammanträda, meddelas
förordnandet av regeringen. Om riket är i omedelbar krigsfara,

meddelas förordnande som nu sagts av utrikesnämndens ledamöter i
förening med statsministern. För förordnande fordras därvid att

statsministern och sex av nämndens ledamöter är ense.

Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig

besluta att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i riksdagsordningen.

3§ Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de

befogenheter som annars tillkommer riksdagen. Krigsdelegationen far

dock ej fatta beslut på ockuperat område. Den får ej heller fatta beslut
som avses i 11 § första stycket första punkten eller andra eller fjärde
stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet.

345

¬

SFS 1974:152

4 § Är riket i krig och kan till följd därav regeringen icke fullgöra sina

13 kap.

uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av regering och om

regeringens arbetsformer,

5 § Är riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller

krigsdelegationen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen handha

dessa i den mån den finner det behövligt för all skydda riket och

slutföra kriget.

Regeringen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller

upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

6§ Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga

förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom
förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt

grundlag annars skall meddelas genom lag. Erfordras del även i anna t

fall med hänsyn till försvarsberedskapen, kan regeringen med stöd av
bemyndigande i lag genom förordning bestämma att i lag meddelad
föreskrift om rekvisition eller annat sådant förfogande skall börja eller

upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i fö rsta stycket skall noga angivas

under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Be­
myndigande medför ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag,
riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen,

7 § Är riket i krig elle r omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd

av riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag

ankommer på regeringen, skall fullgöras av annan myndighet. Sådant

bemyndigande får icke omfatta befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej

fråga är endast om beslut att lag i visst ämn e skall börja tillämpas.

Under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga

förhållanden får med avseende på domstol för avdelning av försvars­
makten göras undantag från föreskriften i 11 kap. 1 § att vid domstol

skall finn as ordinarie domare.

8 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan

alt inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra med

utrikesnämnden, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära

fara för riket,

9 § På ockuperat område får ej fattas beslut som innebär stiftande,

ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen, lag om val

till riksdagen eller lag om högmålsbrott, brott mot rikets säkerhet,

ämbetsbrott, brott av krigsmän, sabotage, upplopp, uppvigling eller
samhällsfarlig ryktesspridning.

På ockuperat område får icke något offentligt organ meddela beslut

eller vidtaga åtgärd som ålägger någon rikets medborgare att lämna

ockupationsmakten sådant bistånd som denna icke får kräva enligt

folkrättens regler.

346

Intet ärende får avgöras av riksdagen på ockuperat område, såvida

icke minst tre fjärdedelar av ledamöterna deltager i avgöran det.

¬

10 § Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig

SFS 1974: 152

på annan ort än regeringen, skall han anses hindrad att fullgöra sina

j3

uppgifter som statschef.

11 § Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av

riksdagen. Är riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan
riksdagen besluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas
inom ett år och därefter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses
i detta stycke blir gällande endast om minst tre fjärdedelar av
riksdagens ledamöter förenar sig om det.

Är riket till någon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar

riksdagen de jämkningar av reglerna i 3 kap. som är påkallade.

Undantag får dock ej göras från 3 kap. 1 § första stycket, 2 §, 6 § första

stycket och 7-11 §§. Vad som sägs i 3 kap. 6 § första stycket, 7 § andra
stycket och 8 § andra stycket om riket skall i stället gälla den del av

riket för vilken val skall hållas. Minst en tiondel av alla mandaten skall

vara u'jåmningsmandat.

Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på

föreskriven tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller

krigsfaran har upphört. Det åligger regeringen och talmannen att i

samråd eller var för sig se till att de åtgärder som behövs härför blir

vidtagna.

Har ordinarie val till fö ljd av denna paragraf hållits på annan tid än

när det annars skulle ha ägt rum, skall riksdagen bestämma tiden för

därnäst följande ordinarie val till den månad under tredje eller fjärde
året efter det först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt

riksdagsordningen.

Övergångsbestämmelser

1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre rege­

ringsformen. Den äldre regeringsformen skall dock med nedan angivna
undanlag tillämpas i ställ et för den nya regeringsformen till utgången

av det år under vilket riksdagen slutligt antager denna samt, i de fall
som angives nedan, åven därefter.

2. De föreskrifter i den äldre regeringsformen angående konungens

ställning och befogenheter som angives under 4 skall, så länge Gustaf

VI Adolf är konung, tillämpas i st ället för motsvarande föreskrifter i

denna regeringsform. Under samma tid skall i övrigt vad i denna

regeringsform eller, om ej annat särskilt angives, i annan författning
föreskrives om regeringen i ställ et gälla Konungen i stat srådet och vad
i denna regeringsform föreskrives om statschefen i stället gälla

Konungen.

Utan hinder av bestämmelsen i 3 kap. 1 § i den na regeringsform skall

riksdagen bestå av trehundrafemtio ledamöter intill utgången av
löpande valperiod. Bestämmelserna om rösträtt i "3 kap. 2§ i denna

regeringsform skall börja tillämpas i samband med att röstlängd

upprättas året efter det under vilket riksdagen slutligt antager
regeringsformen.

Skall nytt val till riksdagen hållas före den tidpunkt då denna

34-7

¬

SFS 1974: 152

regeringsform enligt I skall börja tillämpas, skall bestämmelserna i 3

kap. om antalet ledamöter i riksdagen och om ersättare för dem. om tid
för extra val, om tiden för nyvald riksdags första sammanträde, om den

nyvalda riksdagens valperiod, om fördelning av mandaten mellan

valkretsar och mellan partier, om riksdagsledamots behörighet och om

överklagande av val till riksdagen samt motsvarande bestämmelser i

annan lag tillämpas. Efter sådant val skall även bestämmelserna i 4 kap.

7 § om prövning av riksdagsledamots eller ersättares behörighet och

bestämmelserna i 4 kap. 9 § om ersättare för riksdagsledamot äga
tillämpning.

Riksdagen skall, sä snart denna regeringsform har fått kraft av

grundlag, välja ledamöter i valp rövningsnämnden samt, enligt vad som

föreskrives därom i den nya riksdagsordningen, ersättare för dem.

Bestämmelserna i 8 kap. 16 och 17 §§ i denna regeringsform skall

tillämpas i fråga om den nya riksdagsordningen, sä snart denna
regeringsform har fått kraft av grundlag.

För domstol i vilken endast en ordinarie tjänst som domare finns

inrättad, då denna regeringsform träder i tillämpning, skall

bestämmelsen i 11 kap. 1 § tred je stycket första punkten tillämpas först

sedan pågående ändringar i dom kretsindelningen har genomförts i vad
de berör domstolen.

3. Ordinarie val till riksdagen enligt 3 kap. 3 § i denn a regeringsform

skall äga rum på tid under år 1976, som bestämmes i riks­
dagsordningen.

Den valperiod för riksdagens ledamöter som pågår, när denna rege­

ringsform får kraft av grundlag, upphör när den närmast därefter valda
riksdagen har samlats.

4. Bestämmelsen i 2 först a stycket skall omfatta följande föreskrifter

i den äldre regeringsformen: 1 och 3 §§, bestämmelsen i 4§ att
Konungen skall u tnämna ett statsråd, 5 § tredje stycket första punkten,
bestämmelsen i 6 § första stycket att statsrådet skall bestå av cheferna

för departementen samt statsråd utan departement, 6 § andra och

tredje styckena, 7 och 8 §§, 9 § första stycket första punkten, 14, 15, 3 8,

39 och 40 §§, 42 § andra stycket, 43, 91 och 92 §§ samt bestämmelsen i

108 § första stycket första punkten om förordnande om nytt val.

Bestämmelsen i 2 första stycket skall vidare omfatta 9 § andra

stycket i den äldre regeringsformen, varvid hänvisningen till 106 och

107 §§ skall gälla 12 kap. 3 och 4 §§ i denna regeringsform, samt 35 § i

den äldre regeringsformen, varvid hänvisningen till 107 § skall gälla 12

kap. 4 § i denna regeringsform.

5. Under den i 2 första stycket angivna tiden kan finnas en av

Konungen utsedd ställföreträdare för statsministern med de uppgifter,

som angives i 7 kap, 8 § i den na regeringsform,

6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan

hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha

iakttagits vid ti llämpning av denna regeringsform. Bemyndigande, som

har beslutats av Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen

ensam, får utnyttjas även efter den under 1 angivna tidpunkten, tills

riksdagen bestämmer annorlunda.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla i fråga

¬

om äldre författning, som har tillkommit genom beslut av Konungen

SFS 1974:152

och riksdagen gemensamt eller genom beslut av riksdagen ensam.

7. Bestämmelser i äldre lag eller annan författning om Konungen

eller Kungl. Maj:t skall efter utgången av den i 2 förs ta stycket angivna

tiden gälla regeringen, såvida det icke följer av författning eller i övrigt
framgår av omständigheterna att konungen personligen, högsta

domstolen, regeringsrätten eller kammarrätt åsyftas.

Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall beslutas

av Konungen och riksdagen gemensamt skall i st ället beslutas genom

lag.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller

avses där eljest föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den na

regeringsform, tillämpas i stäl let den nya be stämmelsen.

9. Ombud för svenska kyrkan sammanträder till al lmänt kyrkomöte

enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan får ej annan

utnämnas än den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning

skyldighet att undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap, skall

tagas den hänsyn till de sökandes trosåskådning som därav kan
påkallas. Befattningshavare, som ej tillhör svenska kyrkan, får icke del­
taga i av görande av mål eller ärende, som angår kyrkans religionsvård

eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller
ämbetsansvar inom kyrkan. När sådant ärende avgöres av regeringen,
skall dock hinder som nu sagts icke gälla för annan än föredraganden.

Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de tre som

har föreslagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Om tillsättning

av prästerliga tjänster i församlingarna och den rätt som därvid till­

kommer regeringen och församlingarna föreskrives i kyrkolag.

Utan hinder av vad denna regeringsform föreskriver om att lag

stiftas, ändras eller upphäves av riksdagen skall i fraga om kyrkolag
gälla, att sådan lag stiftas, ändras eller upphäves av regeringen

gemensamt med riksdagen; dock att därvid erfordras samtycke jämväl
av allmänt kyrkomöte. Har av riksdagen antaget förslag angående

kyrkolag ej utfärdats som lag före närmast följande lagtima riksmötes
början, är förslaget förfallet.

Vad i denna regeringsform föreskrives om primärkommuner skall,

med undantag av 1 kap. 6 § första stycket andra punkten, äga
motsvarande tillämpning i fråga om kyrkliga k ommuner.

Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad som hittills har

gällt enligt 2 § i den äl dre regeringsformen.

Det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och

friheter skall fortfarande gälla, om de ej har ägt oskiljaktigt

sammanhang med den ståndet förut tillkommande representations­

rätten och således upphört med denna. Ändring eller upphävande av

dessa privilegier, förmåner, rättigheter och friheter får ej ske på annat

sätt än genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut

och med bifall av allm änt kyrkomöte.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

349

(Justitiedepartementet)

¬