SFS 1985:866

1 \

Lag

om ändring i regeringsformen;

utfärdad den 14 november 1985.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 9 kap. 11 § regeringsformen^

skall ha nedan angivna lydelse.

Regeringsformen kommer därför att ha följande lydelse från och med

den dag då denna lag träder i kraft.

SFS 1985:866

Utkom från trycket

den 3 december 1985
Omtryck

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och

lika r östrätt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamenta­
riskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten u tövas under lagarna.

2 § Den offentliga ma kten skall utövas med r espekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt
åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor
lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och

utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (1976:871).

3 § Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordning­

en är rikets grundlagar. Lag (1976:871).

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur

statens medel skall anvä ndas. Riksdagen granskar rikets styrelse och för­

valtning. Lag (1976:871).

5 § Konungen eller drottning, som enligt successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat o m konungen skall, om drottning

är statschef, gälla henne. Lag (1979:932).

6 § Regeringen styr riket.

Den är ansvarig inför riksdagen. Lag

(1976:871).

' Prop. 1984/85:83, KU 34, rskr295, KU 1985/86: I, rs kr 1.

^ Regeringsformen omtryckt 1982:940.

1941

¬

SFS 1985:866

7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutande­

rätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Lag

(1976:871).

8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltning­
en statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871).

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör upp­

gifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verks amhet beakta allas

likhet inför lagen samt iakttaga saklighet o ch opartiskhet. Lag (1976:871).

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet; frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt

meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt

att i övrigt taga del av and ras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys­

ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration

på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna

eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin

religion.

Beträffande tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsför­

ordningen. I denna finns också bestämmelser om rätt att taga del av
allmänna handlingar. Lag (1976:871).

2 § Varje medborgare är gente mot det allmänna skyddad mot tvång att
giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat
sadant hänseende. Han är däijämte gentemot det allmänna skyddad mot

tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration
eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, tros­

samfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första

meningen. Lag (1976:871).

3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans sam­
tycke grundas enbart på hans politiska åskådning. Lag (1976:871).

4 § Dödsstraff får icke förekomma. Lag (1976:871).

5 § Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte

skyddad mot torty r och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller

hindra yttranden. Lag (1976:871).

1942

¬

6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat

SFS 1985:866

kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är

därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande in­

trång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och

mot hemlig avlyssnin g eller upptagning av telefonsam tal eller annat förtro­

ligt meddelande. Lag (1976:871).

1 § Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berö vas sitt

medborgarskap i annat fall än då han samtid igt, efter uttryckligt samtycke

eller genom att inträda i allmän tjä nst, blir medborgare i annan s tat. Utan

hinder härav får dock föreskrivas att barn under aderton år i fråga om sitt
medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare far föreskri­
vas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan

födelsen är medborgare även i d en andra staten och är varaktigt bosatt där

förlorar sitt sve nska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare. Lag

(1979:933).

8 § Varje medborgare är gent emot det allmänna skyddad mot frihetsbe-

rövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket

och att lämna dett a. Lag (1976:871).

9 § Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten

med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få

saken provad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock
icke när fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberö-
vande påföljd som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket

blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av

domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i
sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i
lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövning som avses i första eller andra s tycket icke uppdragits åt

myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på
allmän domstol. Lag (1979:933).

10 § Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke

var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare
brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu
sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsver­
kan av bro tt.

Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av

föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt-
eller avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl påkalla det, får
dock lag in nebära att skatt eller statlig avgift uttages trots att lagen inte

hade trätt i kraft när nyssnämnda omständighet inträffade, om regeringen

eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med
förslag jämställes ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen
om att sådant förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undantag

1943

¬

SFS 1985:866

från första meningen, om riksdagen finner att det är påkallat av särskilda

skäl i samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris. Lag

(1979:933).

11 § Domstol far icke inrättas för redan begången gärning och ej heller
för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Lag (1976:871).

12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1 -5 samt i 6 och 8 §§ och i

11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begrän­

sas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt
8 kap. 7 § första stycket 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamå l som

har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot
den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begräns­

ning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan
sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i för sta stycket eller till lag om ändring eller

upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på
yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att

det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.

Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättede­

lar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fo rtsatt giltighet i högst två

år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart ang år

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till
intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida

tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1979:933).

13 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hän­

syn till rikets säkerhet, folkförsöijningen, allmän ordning och säkerhet,

enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet
av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverks amhet begränsas. I
övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske

endast om sär skilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första

stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrand efrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kultu­

rella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses

icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll

närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden. Lag

(1976:871).

1944

¬

14 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas endast av

SFS 1985:866

hänsyn till rikets säkerhet, till ordning och säkerhet vid samman komsten

eller demonstrationen eller till trafiken ell er för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar

vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse

av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Lag (1976:871).

15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare

missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ur­

sprung tillhör minoritet. Lag (1976:871).

16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare
missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden

att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt
eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (1976:871).

17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbets­
givare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag
eller avtal. Lag (1976:871).

18 § Vaije medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expro­

priation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för

förlusten enligt grunder som b estämmes i lag. Lag (1979:933).

19 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt

bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871).

20 § Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång a tt deltaga i sammankom st för opinionsbildning eller

i demons tration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund

eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk

påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),

3. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott

eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),

4. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan

av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),

5. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket),
6. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ur­

sprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

7. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),

8. rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande

(18 §).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket

likställd med svens k medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,

föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådn ing (2 § första meningen),
3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och

¬

SFS 1985:866

5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än

brott eller misstanke om brott (9 § andr a och tredje styckena),

6. offentlighet vid dom stolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje

meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 §

tredje stycket, Qärde stycket första meningen samt femte stycket. Lag

(1979:933).

3 kap. Riksdagen

1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.

Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter. För

ledamöterna skall finnas ersättare.

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är
bosatt i rik et. Om r östrätt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket
finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års ålder

senast på valdagen eller som är omyndigförklarad av domstol har ej röst­
rätt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på

grundval av en före valet upprättad röstlängd.

3 § Ordinarie val till riksdagen för rättas vart tredje år.

4 § Regeringen far förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie

val. Extra val hålles inom tr e månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får regeringen icke förordna om extra val förrän

tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde.
Ej heller får regeringen förordna om extra val under tid då dess ledamöter,

efter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar i avbidan

på att ny regering skall till träda.

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §.

5 § Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidi­

gast på Qärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Vaije val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats

till dess den närmast därefter valda riksdagen sam las. Denna tid är riksda­

gens valperiod.

6 § För val till riksdagen är riket indelat i valkretsa r.

Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat och

trettionio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av

1946

en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i vaije valkrets

¬

Ui

och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för tre år i

SFS 1985:866

sänder.

t!:;i

7 § Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses vaije samman­

slutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteck­

ning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är

berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre

'il

röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets,

"jt

där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

8 § De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt

mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av

alla mandat i riksdagen, med undantag a\ de fasta valkretsmandat som har

tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell
mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti

3;

vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som
motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet,
bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta
valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats
mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden

med första divisorn jämkad till 1,4.

9 § För vaije mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.

10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt och som är myndig

kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd val-

prövningsnämnd. Den som har valts till riksdag sledamot utövar sitt upp­

drag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny
ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om
ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha

varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra

ledamöter. Ledamöterna väljes efter vaije ordinarie val, så snart valet har

vunnit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum.

Ordföranden väljes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

12 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som angives i 2 -11 §§ samt

om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdagsord­

ningen eller annan lag.

4 kap. Riksdagsarbetet

1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i

Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn

1947

till riksdagens säkerhet eller frihet.

¬

SFS 1985:866

2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en

förste, en andre och en tredje vice talman.

3 § Regeringen och vaije riksdagsledamot får i enlighet med vad som

närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan

komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna rege­
ringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott och ett skatteutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordning­
en. Ärende som väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes före
avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

4 § När ärende skall avgöras i kammar en, får vaije riksdagsledamot och
vaije statsråd yttra sig i enlighet med vad so m närmare angives i riksdags­
ordningen. Bestämmelser om jäv finns i rik sdagsordningen.

5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening

varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt

angives i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfa­

randet i riksdagen, i huvudbestäm melse i riksdagsordningen. Om förfaran­

det vid lika röstetal finns bestämmelser i riksd agsordningen.

6 § Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot

utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger
honom.

7 § Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan

riksdagens medgivande.

När det finns anledning till d et, skall valprövningsnämnden självmant

pröva om ledamot eller ersättare är behörig enligt 3 kap. 10 §. Den som

förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket

skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarli­
gen olämplig för uppdrag et. Beslut härom fattas av domstol.

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag

som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att
resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet
av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket
minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i

lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkän­

ner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej

är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år .

9 § Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör rege­

ringen utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen
kan i riks dagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsle da­
mots ställe när denne är ledig.

1948

¬

Bestämmelserna i 6 § och 8 § första stycket om skydd för utövandet av

SFS 1985:866

uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestäm­

melserna om ledamot.

10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdags­

ordningen.

5 kap. Statschefen

1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelä­

genheter. När så erfordras sammanträder regeringen i ko nselj under stats­
chefens ordförandeskap.

2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.

3 § Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att

fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av

konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig rik sföreståndare

fullgöra statschefens uppgifter.

4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att
fullgöra sta tschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en

vice riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej

har fyllt tjugofem år.

5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att
fullgöra si na uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall regeringen
anmäla det till riksd agen. Riksdagen bestämmer, om konungen skall anses

ha avgått.

6 § Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgö­

ra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behö righet enligt 3 eller 4 §
kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter rege­

ringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behö­
rig kan tjänstgöra.

7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan e j
åtalas för sina gärningar som statschef.

6 kap. Regeringen

1 § Regeringen be står av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses i den ordning som angives i 2 -4 §§. Statsministern

tillsätter övriga statsråd.

1949

¬

SFS 1985:866

2 § När statsminister skall utses, kallar talmannen företrädare för varje

partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice

talmännen och avgiver sedan förslag till riksdagen.

Riksdagen skall senast påQärde dagen härefter, utan beredning i utskott,

pröva förslaget genom omröstning. Röstar mer än hälften av riksdagens

ledamöter mot förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt.

3 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, förfares på nytt enligt 2 §.

Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall förfarandet

för utseende av statsminister avbrytas och återupptagas först sedan val till

riksdagen har hållits. Om ej ordinarie val ändå skall hållas inom tre måna­

der, skall extra val förrättas inom samma tid.

4 § När riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister, anmäler
denne så snart det kan ske de av honom utsedda statsråden för riksdagen.
Därefter äger regeringsskifte rum vid en särsk ild konselj inför statschefen
eller, vid förfall fö r denne, inför talmannen. Talmannen kallas alltid till

konseljen.

Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens väg­

nar.

5 § Förklarar riksdagen att statsministern eller annat statsråd icke åtnju­

ter riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet. Kan rege­

ringen förordna om extra val till riksdagen, skall dock beslut om entledi­

gande ej meddelas om regeringen inom en vecka från misstroendeförkla­

ringen förordnar om extra val.

6 § Statsråd skall entledigas om han begär det, statsministern av talman­

nen och annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i annat

fall entlediga annat statsråd.

7 § Om statsministern entledigas eller dör, skall talmannen entlediga

övriga statsråd,

8 § Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de sina

befattningar till dess ny regering har tillträtt. Har annat statsråd än statsmi­
nistern entledigats på egen b egäran, uppehåller han sin befattning till dess

efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.

9 § Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst

tio år.

Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller

inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för
honom.

10 § Vid förfall f ör talmannen övertager vice talman de uppgifter som

enligt detta kapitel ankommer på talmannen.

1950

¬

7 kap. Regeringsarbetet

SFS 1985:866

1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I

detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar
ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden
chefer för departementen.

2 § Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar
och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som

behövs skall tillfälle lämnas sam manslutningar och enskilda att yttra sig.

3 § Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde.

Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av för­

fattningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som

angives i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det
departement till vilket ärendena hör.

4 § Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och
är ordförande vid sa mmanträdet. Minst fem statsråd skall deltaga i rege­

ringssammanträde.

5 § Departementschef är vid regeringssammanträde föredragande i

ärende som hör till h ans departement. Statsministern kan dock förordna

att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall
föredragas av annat statsråd än departementschefen.

6 § Vid regeringssammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening skall
antecknas i pro tokollet.

7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner av rege­

ringens beslut skall för att bliva gällande skrivas under av statsministern

eller annat statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom

förordning föreskriva att tjänsteman i särskilda fall får skriva under expedi­

tion.

8 § Statsministern kan utse ett av de övriga statsråden att i egenskap av
ställföreträdare vid förfall för statsministern fullgöra hans uppgifter. Har
statsministern ej utsett ställföreträdare eller har också denne förfall, över­

tages statsministerns uppgifter i stället av det av de tjänstgörande statsrå­
den som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd
lika länge, har den äldste av dem företräde.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter

följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller får meddela s

endast genom lag samt att förslag till lag i vissa fall skall behandlas i

särskild ordning. Lag (1979:933).

2 § Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras person­

liga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.

1951

¬

SFS 1985:866

Sådana föreskrifter är bland andra:
1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,

2. föreskrifter om rätt till släk tnamn, om äktenskap och föräldraskap,

om arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolagj

föreningar, samfalligheter och stiftelser.

3 § Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som
gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas per­
sonliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan

av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfo­

gande. Lag (1976:871).

4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om för­

farandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag. Lag

(1979:933).

5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunder­

na för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den
kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrif­

ter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

6 § Under tid då riksmöte ej pågår kan finans- och skatteutskotten, efter

bemyndigande i lag o m annan skatt än skatt på inkomst, förmögenhet, arv

eller gåva, på förslag av regeringen bestämma om skattesatsen eller besluta
att skatt som avses i lagen skall börja eller upphöra att utgå. Bemyndi­
gande kan innefatta rätt att göra skillnad mellan olika slag av verksamhet
och olika delar av riket. Finans- och skatteutskotten utövar sin beslutande­

rätt vid gemensamt sammanträde. Beslut fattas på riksdagens vägnar ge­
nom lag.

Lag som finans- och skatteutskotten har beslutat med stöd av första

stycket skall av regeringen underställas riksdagen inom en månad från

böljan av närmast följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en
månad härefter.

7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifter­

na avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistel se i riket,

3. in- eller utförsel av v aror, av pengar eller av andra tillgångar, tillverk­

ning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering el­

ler utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,
6. undervisning och utbildning,
7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i al lmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt,

1952

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela

¬

föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag,

SFS 1985:866

som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även

annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen

meddelar med stöd av be myndigandet. Lag (1979:933).

8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag

genom förord ning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra för­

pliktelse.

9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom

förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande meddela

sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas
av riksdagen.

10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 7 §

första styc ket eller 9 § genom förordning best ämma att föreskrift i lagen

skall bölja eller upphöra att till ämpas. Lag (1976:871).

11 § Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att meddela

föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att regeringen

överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmel­

ser i ä mnet. I fall s om nu sagts k an riksdagen också uppdraga åt förvalt­

ningsmyndighet under riksdagen att meddela sådana be stämmelser. Lag

(1976:871).

12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndi­
gande som avses i denna regeringsform skall underställas riksdagen för

prövning, om riksdagen bestämmer det.

13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7-10 §§ genom förordning

besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,
2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.
Regeringen f år ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som

avser riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av

bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommu­
nala beskattningen.

Regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt under­

ordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet.

14 § Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne utgör
ej hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne.

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra beslutet
får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i

hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst tio
månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i

riksdagens kammare och valet, såvida Icke ko nstitutionsutskottet genom

beslut, som fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem

1953

sjättedelar av ledamöterna förenar sig, medgiver undantag härifrån.

62-SFS 1985

¬

\

^

^

^

>-

o.'

SFS 1985:866

Riksdagen får Icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av

grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att
samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yr­

kande därom framställes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och
minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant

yrkande skall framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog

grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utsko tt.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till riksdagen som

avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet

förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Försla­

get är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omrös tningen röstar

mot förslaget o ch de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit

godkända röster vid riksdagsvalet. I anna t fall upptager riksdagen förs laget

till slutlig pröv ning. Lag (1979:933).

16 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 15 § första
stycket första och andra meningarna samt andra st ycket. Den kan också

stiftas genom endast ett beslut, om minst tre flärdedelar av de röstande och

mer än h älften av riksdagens ledamöter förenar sig o m beslutet. Tilläggs­
bestämmelse i riksdagsordningen b eslutas dock i samma ordning som lag i
allmänhet. Lag (1979:933).

17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om

ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 15

och 16 §§ motsvarande tillämpning.

18 § För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari
ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrå­
det inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riks­
dagsordningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag om

tryckfriheten, lag om begränsning av rät ten att taga del av allmänna hand­
lingar, lag som avses i 2 kap. 12 § första stycket, 17-19 §§ eller 20 § andra
stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lag om kommunal
beskattning, lag som avses i 2 ell er 3 § eller lag som avses i II kap., om
lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vad nu ha r sagts

gäller dock icke, om lag rådets hörande skulle sakna betydelse på grund av
frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling

så att avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen att

stifta lag i något av de ämnen som avses i första meningen och har
lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen samtidigt

för riksdagen redovisa skälen härtill. Att lagrådet icke har hörts över ett

lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antag as tillgodose angivna

1954

syften.

¬

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

SFS 1985; 866

Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring

meddelas i lag. Lag (1979:933).

19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med
sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall

intagas i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordning­

ar, om ej annat föreskrives i lag. Lag (1976:870).

9 kap. Finansmakten

1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns bestäm­

melser i 8 kap.

2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har

bestämt.

Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riksdagen

genom budgetreglering enligt 3-5 §§. Riksdagen får dock bestämma att

medel tages i ansp råk i annan ordning.

3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår

eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen
bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och
anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en stats­
budget.

Riksdagen kan b esluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för

annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen beakta beho­

vet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel

för rikets försvar.

4 § Kan budgetreglering enligt 3 § icke avslutas före budgetperiodens
böljan, bestämmer riksdagen eller, om riksmöte ej pågår, finansutskottet i
den omfattning som b ehövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen

för perioden slutföres.

5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräk­

ning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

7 § Riksdagen kan i samb and med budgetreglering eller annars besluta

riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten

avser.

8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposi­

tion. Vad nu sagt s gäller dock icke tillgångar som är avsedda för riksdagen

eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

1955

¬

SFS 1985:866

9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för för­
valtningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan

därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens

tillstånd.

10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån
eller i övrigt ikläda state n ekonomisk förpliktelse.

Under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet med

riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till st aten. Närmare
bestämmelser härom meddelas i lag.

11 § Finansutskottet överlägger i förhandlingsfrågor rörande anställ­

ningsvillkor, som skall gälla för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör

riksdagens prövning, med statsråd som regeringen bestämmer. Beträffan­
de arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter överlägger utskottet
dock i stället med den som riksdagen bestämmer. Utskottet får på riksda­

gens vägnar godkänna avtal i sådan fråga eller, om frågan har undantagits

från avtal, förslag till reglering av den. Vad nu sagts gäller ej om riksdagen

för visst fall ha r beslutat annat. Lag (1985:866).

12 § Riksbanken är myndighet under riksdagen.

Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige. En av dessa och en suppleant

för honom förordnas av regeringen för tre år i sänder. Övriga sex väljes av

riksdagen. Den fullmäktig som regeringen har förordnat är ordförande.
Han far ej utöva annat uppdrag eller inneha tjänst inom riksbankens

ledning. Bestämmelser om riksdagens val av fullmäktige, om riksbankens

ledning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i riksdagsordningen

och annan lag.

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från sitt

uppdrag. Regeringen kan återkalla förordnandet för ordföranden eller för

dennes suppleant.

13 § Endast riksbanken har rätt att utgiva sedlar. Bestämmelser om

penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

10 kap. Förhållandet till andra stater

1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolkl ig organisa­

tion ingås av regeringen.

1956

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskom­

melse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förut­

sätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i
övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det

riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkän­
nandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för

riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har god­
känt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock

¬

underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om

SFS 1985:866

rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga
med utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå internatio­

nell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksdagens

eller utrikesnämndens medverkan.

4 § Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande

av internationell förpliktelse för riket i an nan form än överenskommelse
samt på uppsägning av internationell överenskommelse eller förpliktelse.

5 § Beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regeringsform och

som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar
eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller
förpliktelser, kan i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organi­

sation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet,
eller till mellanfolklig domsto l. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som
avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdags­
ordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av
någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga
om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan

beslut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om överlå­
telse genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och

minst tre Qärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag at t en internationell överenskommelse skall gälla som

svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i fö rsta
stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i
överenskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse
framtida ändring av begränsad omfattning.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på

denna regeringsform kan genom beslut av riksdagen överlåtas till annan
stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell
inrättning eller samfållighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga regering­

en eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse.

Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande

ske genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar
sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den
ordning som gäller för stiftande av grundlag. Lag (/9S5:S65).

6 § Regeringen skall f ortlöpande hålla utrikesnämnden underrättad om
de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och över­
lägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av
större vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om
det kan ske.

7 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som

riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om utrikesnämndens

sammansättning meddelas i riksdagsordnin gen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är

1957

¬

SFS 1985:866

skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter

begär överläggning i viss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämn­

den är statschefen eller, om han har förfall, statsministern.

Ledamot av utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden

skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andr a om vad han har
erfarit i denna ege nskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnads­
plikt.

8 § Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall hållas

underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat

eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig myndig­

het.

9 § Regeringen far insätta rikets försvarsmakt eller del därav i strid för
att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka far i övrigt

insättas i strid eller sändas till annat land endast om

1. riksdagen medgiver det,

2. det är medgivet i lag som angiver förutsät tningarna för åtgärden,
3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskom­

melse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid v äpnat angrepp mot riket, icke

givas utan riksdagens medgivande.

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet

med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets

territorium i fred eller und er krig mellan främmande stater.

11 kap. Rättskipning och förvaltning

1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och regeringsrätten

högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål prövat av högsta domstolen

eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. I högsta domstolen och

regeringsrätten far endast den tjänstgöra såsom ledamot som har utnämnts

till ordinarie domare i dom stolen.

Annan domsto l än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas med

stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i
2 kap. 11 § första sty cket.

Vid domstol som avses i andra st ycket skall finnas ordinarie domare. I

fråga om domstol som har inrättats för handlägg ning av en viss bestämd

grupp eller vis sa bestämda grupper av mål fär dock i lag göras unda ntag
härifrån. Lag (1976:871).

2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol
skall döma i d et enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa
rättsregel i särskil t fall.

3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag av göras av annan

myndighet än d omstol. Om domstols prövning av frihetsberövande före­

skrives i 2 kap . 9 §. Lag (1976:871).

1958

¬

4 § Om d omstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras

SFS 1985:866

organisation och om rättegången föreskrives i lag.

5 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från tjänsten
endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av

tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag ä r

skyldig att avgå med pension.

Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myn­

dighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från

utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.

Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till

ordinarie domare förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6 § Under regeringen lyder justitiekanslern, riksåklagaren, de centrala
ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet
lyder under regeringen, om myndigheten ej enligt denna regeringsform

eller annan lag är myndighet under riksdagen.

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.

Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfällighet,

stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,

skall det ske med stöd av lag. Lag (1976:871).

7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande or­
gan, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särsk ilt fall be sluta i
ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun e ller
som rör tillämpning av lag.

8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras av riksdagen i

vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under

regeringen tillsättes av regeringen eller av myndighet som regeringen be­

stämmer.

Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga

grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domar­

tjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag
såsom chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller

regeringen eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse,

tjänst i regeringskanslie t närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt

sändebud. Även i annat fall får endast den som är svensk medborgare
inneha tjänst eller uppdrag, om tjänsten eller uppdraget tillsättes genom val

av riksdagen. I övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att

inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun uppställas
endast i lag eller enligt förutsät tningar som angives i lag.

1959

¬

\

SFS 1985:866

10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning

i andra hänseenden än som beröres i denna regeringsform meddelas i lag.

11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas
av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvalt­

ningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans samt i annat

fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser härom kan meddelas i
lag.

12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i förordning eller
från bestämmelse som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
ej annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller

annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande

av myndighet beslut at ingrepp avseende enskilds person eller egendom.

När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd

för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i

strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller

att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess
tillkomst, far föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen
beslutat föreskriften, skall tillämpning d ock underlåtas endast o m felet är
uppenbart. Lag (1979:933).

12 kap. Kontrollmakten

1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning. Uts kottet har rätt att för detta ändamål

utfå protokollen över beslut i regeringsärend en och de handlingar som hör

till dessa ärenden. Vaije annat utskott och vaije riksdagsledamot får hos
konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråds tjänsteutövning

eller handläggningen av regeringsärende.

2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl föreligger till det, dock
minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. Riksdagen kan med anledning därav

göra framställning till regeringen.

3 § Den som är eller har varit statsråd får fallas till ansvar för brott i

utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsido­

satt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av
högsta domstolen.

4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter riksdagens

förtroende. För sådan förklaring, misstroendeförklaring, fordras att mer än

hälften av riksd agens ledamöter förenar sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om det

1960

väckes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptages icke till

¬

prövning under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om

SFS 1985:866

extra val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen sam­

las. Yrkande avseende statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin
befattning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upptag as till prövning.

Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utskott.

5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i riksdagsordningen, fram­

ställa interpellation eller fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes
tjänsteutövning.

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet med instruk­

tion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig
verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsman får föra talan i

de fall som angives i instruktionen.

Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets

överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar.
Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kom­

mun skall tillhandagå ombudsman meci de upplysningar och yttranden han
begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under ombuds­
mans tillsyn. Allmän åklagare skall på begäran biträda ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

7 § Riksdagen väljer inom sig revisorer att granska den statliga verksam­

heten. Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta
också annan verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.

Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordr a handlingar, uppgifter

och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen.

8 § Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domsto­

len eller regeringsrätten väckes i högsta domsto len av riksdagens ombuds­

man eller justitiekanslern.

Högsta domstolen prövar också om ledamot av högsta domstolen eller

regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller avstängas

från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Talan

väckes av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

13 kap. Krig och krigsfara

1 § Kommer riket i krig eller krigsfara och pågår icke riksmöte, skall

regeringen eller talmannen kalla till rik smöte. Den som utfärdar kallelsen
kan beslu ta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än Stockholm.
Pågår riksmöte, kan riksdagen eller talmannen besluta om sammanträdes­

ort.

2 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen

utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver

det.

Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen skall

träda i riksdagens ställe av utrikesnämndens ledamöter enligt närmare

1961

¬

\

' ^

SFS 1985:866

bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall sam­
råd ske med statsministern, om det är möjligt. H indras nämndens leda­
möter av krigsförhållandena att sammanträda, meddelas förordnandet av
regeringen. Om riket är i omedelbar krigsfara, meddelas förordnande som
nu sagts av utrikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För

förordnande fordras därvid alt statsministern och sex av nämndens leda­

möter är ense.

Krigsdelegationen och regeringen kan i sa mråd eller var för sig besluta

att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i riksdagsordningen.

3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befo­
genheter som annars tillkommer riksdagen. Krigsdelegationen får dock ej
fatta beslut på ockuperat område. Den får ej heller fatta beslut som avses i

12 § första stycket första punkten eller andra eller Qärde stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet. Lag

(1982:940).

4 § Är riket i krig och kan till följd d ärav regeringen icke fullgöra sina

uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av regering och om rege­
ringens arbetsformer.

5 § Är riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller krigsde­

legationen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen handha dessa i den mån
den finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

Regeringen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller upphäva

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val til l riksdagen.

6 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhål­
landen som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit
sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning
meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall

meddelas genom lag. Erfordras det även i annat fall med hänsyn till

försvarsberedskapen, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag
genom förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition
eller annat sådant förfogande skall böija eller upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas

under vilka f örutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande
medför ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen

eller lag om val til l riksdagen.

7 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap. 12 § tredje

stycket icke tillämpas. Lag (1979:933).

8 § Är riket i krig eller omed elbar krigsfara, kan regeringen med stöd av

riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag ankom­
mer på regeringen, skall fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndi­

gande får icke omfatta befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej fråga ä r endast
om beslut att lag i visst ämne skall bö ija tillämpas.

1962

Under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga

¬

förhållanden får med avseende på domstol för avdelning av försvarsmak-

SFS 1985:866

ten göras undantag från föreskriften i 11 kap. 1 § att vid domstol skall

finnas ordinarie domare. Lag (1979:933).

9 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan att
inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra med u trikesnämn-
den, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket.

Lag (1979:933).

10 § På ockuperat område får ej fattas beslut som innebär stiftande,
ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen, lag om val till

riksdagen eller lag om högmålsbrott, brott mot rikets säkerhet, ämbets­
brott, brott av krigsmän, sabotage, upplopp, uppvigling eller samhällsfarlig
ryktesspridning.

På ockuperat område får icke något offentligt organ meddela beslut eller

vidtaga åtgärd som ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupa­
tionsmakten sådant bistånd som denna icke får kräva enligt folkrättens
regler.

Intet ärende får avgöras av riksdagen på ockuperat område, såvida icke

minst tre fjärdedelar av ledamöterna deltager i avgöra ndet. I antalet delta­
gande ledamö ter inräknas därvid icke ersättare som utövar uppdrag som

ledamot. Lag (1982:940).

11 § Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig på

annan ort än regeringen, skall han anses hindrad att fullgöra sina uppgifter

som statschef. Lag (1979:933).

12 § Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av

riksdagen. Är riket i krigs fara, när ordinarie val skall hållas, kan riksdagen
besluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas inom ett år och

därefter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir
gällande endast om minst tre Värdedelar av riksdagens ledamöter förenar
sig om det.

Är riket till någon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar riksdagen

de jämkningar av reglerna i 3 ka p. som är påkallade. Undantag får dock ej

göras från 3 k ap. 1 § för sta stycket, 2 §, 6 § första stycket och 7-11 §§.

Vad som sägs i 3 kap. 6 § första stycket, 7 § andra stycket och 8 § andra

stycket om riket skall i stället gälla den del av riket för vilken val skall

hållas. Minst en tiondel av alla mandaten skall vara utjämningsmandat.

Ordinarie val, som till följd av f örsta stycket icke hålles på föreskriven

tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har
upphört. Det åligger regeringen och talmannen att i samråd eller var för sig
se till att de åtgärder som behövs härför blir vidtagna.

Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på annan tid än när

det annars skulle ha ägt rum, skall riksdagen bestämma tiden för därnäst
följande ordinarie val till den månad under tredje eller Qärde året efter det

först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordningen.

Lag (1979:933).

13 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga

1963

¬

SFS 1985:866

förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, utövas beslutanderätten i kommunerna på sätt som anges i
lag. Lag {1985:863).

Övergångsbestämmelser^

1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre regeringsformen.

Den äldre regeringsformen skall dock med nedan angivna undantag tilläm­
pas i stället för den nya regeringsformen till utgången av det år under vilket
riksdagen slutligt antager denna samt, i de fall som angives nedan, även

därefter.

2 .
För domstol i vilken e ndast en ordinarie tjänst som domare finns inrät­

tad, då denna regeringsform träder i tillämpning, skall bestämmelsen i
11 kap. 1 § tre dje stycket första punkten tillämpas först sedan pågående
ändringar i domkretsindelningen har genomförts i vad de berör domstolen.

3 .

6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid

tillämpning av denna regeringsform. Bemyndigande, som har beslutats av

Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, far utnytt­

jas även efter den under 1 angivna tidp unkten, tills riksdagen bestämmer
annorlunda.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla i fråga om

äldre författning, som har tillkommit genom beslut av Konungen och

riksdagen gemensamt eller genom beslut av riksdagen ensam.

7. Bestämmelser i äldr e lag eller annan författning om Konungen eller

Kungl. Maj:t skall efter utgången av den i 2 först a stycket angivna tiden

gälla regeringen, såvida det icke följer av författning eller i övrigt framgår
av omständigheterna att konungen personligen, högsta domstolen, rege­

ringsrätten eller kammarrätt åsyftas.

Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall beslutas av

Konungen och riksdagen geme nsamt skall i stället beslutas genom lag.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses där

eljest föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna regeringsform,
tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och

om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan

meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som

huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall ytt­
rande av kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som

stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och

om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses
i första stycket meddelas i lagen om sv enska kyrkan eller i annan lag som

stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grund­
läggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet

1964

3

införandet av regeringsformen 1974: 152.

¬

och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verk-

SFS 1985:866

samhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den

kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på

samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första—tredje

styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag. Lag

(1985:864).

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan

genom kyrklig kungörelse med dela föreskrifter i följande ämnen;

svenska kyrkans lära,
svenska kyrkans böcker,
svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

kollekter,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete

samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyr­

komötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst

ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungö­

relse överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse
meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svens­
ka kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan
riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter

åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvalt­

ningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de

ämnen som anges i första stycket. Detta gäller äve n om kyrkomötet har
bemyndigats att besluta föreskrifter i ä mnet. Regeringen får inte besluta

föreskrifter i dessa ämnen. Lag (1985:864).

11. Bestämmelserna i 11 ka p. 6 § första stycket gäller inte my ndigheter

som enligt lag ä r myndigheter under kyrkomötet. Lag (1985:864).

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans

religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, be­

fordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra

svenska kyrkan. Lag (1985:864).

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall,

med undantag av 1 kap. 7 § första styc ket andra meningen, tillämpas även

i fråga om kyrkliga kommuner. Lag (1985:864).

14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har

gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen. Lag (1985:864).

1. Ändringarna i rege ringsformen'^ träder i kraft d en 1 januari 1977.
2. Utan hinder av 2 ka p. 16 § behåller äldre föreskrift, som innebär

särbehandling på grund av kön, sin giltighet tills vidare. Sådan föreskrift
får ändras, även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

3. Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder

av 2 kap. 2 § i dess nya lydelse.

4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får i lag föreskrivas

''TillI976:871.

1965

¬

SFS 1985:866

att filmer och videogram icke får förevisas offentligt, om de ej dessförinnan
har godkänts för sådan visning. Log (1985:862).

5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid

tillämpning av regeringsformen i dess nya lydelse.

1. Ändringarna i regeringsfo rmen^ träder i kraft den 1 januari 198 0.
2. Äldre föreskrift om skatt eller avgift skall tillämpas utan hinder av

2 kap. 10 § andra s tycket.

1. Denna lag^ träder i kraft den 1 januari 1983.
2. Äldre författningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut

av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med sam­

tycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta att gälla utan hinder av att de
inte har tillkommit i den ordning so m skulle ha iakttagits vid tillämpning av

de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i
denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och före­

skrifter. Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsfor­
men i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag. Tredje
meningen gäller dock ej i fråga o m lag som har trätt i kraft före den

1 ja nuari 198 3 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbe­

stämmelserna till regeringsformen. Lag (1985:864).

3. Utan hinder av punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till

regeringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter

som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 ja nuari 1983.
Sådana föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som

regleras i kyrklig kun görelse. Lag (1985:864).

Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1986.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

ANNA-GRETA LEIJON

(Justitiedepartementet)

'Till 1979:933.

'

1982:937.

1966

M985:866.

¬