SFS 1998:1437 Lag om ändring i regeringsformen

Du är här: Start / Förvaltningsrätt / Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform / SFS 1998:1437 Lag om ändring i regeringsformen
981437.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Lag
om ändring i regeringsformen;

utfärdad den 26 november 1998.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 2 kap. 1 § och 8 kap. 18 § rege-

ringsformen

2 skall ha följande lydelse.

Regeringsformen kommer därför att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kraft.

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och

lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt
statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att
verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor
lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och

utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (1976:871).

3 § Regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen är rikets grundlagar. Lag (1991:1471).

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

1

Prop. 1997/98:43, bet. 1997/98:KU19, rskr. 1997/98:214, bet. 1998/99:KU4, rskr.

1998/99:2.
2

Regeringsformen omtryckt 1994:1483.

Svensk författningssamling

SFS 1998:1437
Utkom från trycket
den 4 december 1998
Omtryck

background image

SFS 1998:1437

2

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur sta-

tens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvalt-
ning. Lag (1976:871).

5 § Konungen eller drottning, som enligt successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat om konungen skall, om drottning är

statschef, gälla henne. Lag (1979:932).

6 §

Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen. Lag

(1976:871).

7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutande-
rätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Lag

(1976:871).

8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltning-
en statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871).

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör upp-
gifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela

upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att

i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys-

ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på

allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller

enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin

religion.

Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio,

television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupp-
tagningar och andra tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga del

av allmänna handlingar. Lag (1998:1437).

background image

SFS 1998:1437

3

2 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att
giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att
deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller
annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund
eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag
(1976:871).

3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans sam-
tycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag

skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om
honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Lag
(1988:1439).

4 § Dödsstraff får icke förekomma. Lag (1976:871).

5 § Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyd-
dad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hind-
ra yttranden. Lag (1976:871).

6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat
kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är där-
jämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång
samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot
hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt
meddelande. Lag (1976:871).

7 § Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt med-

borgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller
genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder
härav får dock föreskrivas att barn under aderton år i fråga om sitt medbor-
garskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i
enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan födelsen är
medborgare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt
svenska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare. Lag (1979:933).

8 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberö-
vande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och
att lämna detta. Lag (1976:871).

9 § Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten
med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken
prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när
fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd
som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit

omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av dom-

background image

SFS 1998:1437

4

stol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant fall
prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och
ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragits åt

myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på
allmän domstol. Lag (1979:933).

10 § Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke
var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare
brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu
sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsver-
kan av brott.

Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av före-

skrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller
avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl påkalla det, får dock lag
innebära att skatt eller statlig avgift uttages trots att lagen inte hade trätt i
kraft när nyssnämnda omständighet inträffade, om regeringen eller riks-
dagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med förslag jäm-
ställes ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen om att sådant
förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undantag från första
meningen, om riksdagen finner att det är påkallat av särskilda skäl i sam-
band med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris. Lag (1979:933).

11 § Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller för
viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Lag (1976:871).

12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1�5 samt i 6 och 8 §§ och i
11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13�16 §§ medgiver, begränsas
genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författ-
ning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7 och 10 §. I samma
ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de
fall som anges i 14 § första stycket andra meningen.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får
ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller

upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande
av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första
utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder
härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstan-
de förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år

av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

background image

SFS 1998:1437

5

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till
intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.
Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida

tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1988:1443).

13 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn
till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds
anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott.
Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får
begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första

stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kultu-
rella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke

meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare
reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden. Lag (1976:871).

14 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn
till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till
trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets
säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vil-

kas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av
folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung. Lag
(1988:1443).

15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare miss-
gynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung
tillhör minoritet. Lag (1976:871).

16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare miss-
gynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att
åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller
motsvarande tjänsteplikt. Lag (1976:871).

17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgi-
vare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag
eller avtal. Lag (1976:871).

18 § Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas
avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropri-
ation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker
användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose
angelägna allmänna intressen.

background image

SFS 1998:1437

6

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå

sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersätt-
ning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker
användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markan-
vändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada upp-
kommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastig-
heten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad

som föreskrivits ovan. Lag (1994:1468).

19 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt
bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871).

20 § Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas
endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart
att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag. Lag (1994:1468).

21 § Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt att kost-
nadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna
skall svara också för att högre utbildning finns. Lag (1994:1468).

22 § Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i

demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller
annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 § andra

stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk på-

verkan i syfte att framtvinga eller hindra yttrande (4 och 5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott

eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av

brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket),
7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ur-

sprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),
9. skydd mot expropriation eller annat sådant förfogande samt mot in-

skränkningar i användningen av mark eller byggnader (18 §),

10. rätt till utbildning (21 §).
Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket

likställd med svensk medborgare även i fråga om

1.

yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,

föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen),
3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och

5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

background image

SFS 1998:1437

7

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än

brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje

meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §),
9. rätt att driva näring eller utöva yrke (20 §).
På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 §

tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket. Lag
(1994:1468).

23 § Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åta-
ganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (1994:1468).

3 kap. Riksdagen

1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild person-
röst.

Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter. För

ledamöterna skall finnas ersättare. Lag (1994:1469).

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är
eller någon gång har varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått aderton
års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grund-

val av en före valet upprättad röstlängd. Lag (1994:1483).

3 § Ordinarie val till riksdagen förrättas vart fjärde år. Lag (1994:1469).

4 § Regeringen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie
val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får regeringen icke förordna om extra val förrän tre

månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Ej
heller får regeringen förordna om extra val under tid då dess ledamöter, efter
det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar i avbidan på att
ny regering skall tillträda.

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §.

5 § Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidi-
gast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats

till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksda-
gens valperiod.

6 § För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.

background image

SFS 1998:1437

8

Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat och

trettionio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en

beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och
antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för fyra år i sän-
der. Lag (1994:1469).

7 § Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslut-
ning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är be-

rättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre röster
deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där
partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

8 § De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt
mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla

mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har till-
fallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de
i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid för-
delningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsva-
rar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid
fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsman-
dat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partier-
na, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med

första divisorn jämkad till 1,4.

9 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.

10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av
riksdagen eller ersättare för ledamot. Lag (1988:1443).

11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd valpröv-
ningsnämnd. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag utan
hinder av att valet har överklagats. �ndras valet, intager ny ledamot sin plats
så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot äger motsvaran-
de tillämpning på ersättare.

Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha varit

ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter.
Ledamöterna väljes efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga
kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ordföranden väl-
jes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

12 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som angives i 2�11 §§ samt om
utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdagsordningen
eller annan lag.

background image

SFS 1998:1437

9

4 kap. Riksdagsarbetet

1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i
Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn
till riksdagens säkerhet eller frihet.

2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en förste,
en andre och en tredje vice talman.

3 § Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som
närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna rege-
ringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och

ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. �rende som
väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av
utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform. Lag (1994:1470).

4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och
varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdags-
ordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening
varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angi-
ves i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet i
riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfarandet vid lika
röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

6 § Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan
hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.

7 § Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riks-
dagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall Valprövningsnämnden självmant

pröva om ledamot eller ersättare är behörig enligt 3 kap. 10 §. Den som
förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket skiljas

från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen
olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av domstol.

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som
riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa
inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av
uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst
fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag

om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner
brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

background image

SFS 1998:1437

10

9 § Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör rege-
ringen utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen
kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsleda-
mots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 6 § och 8 § första stycket om skydd för utövandet av

uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmel-

serna om ledamot.

10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdagsord-
ningen.

5 kap. Statschefen

1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägen-
heter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under statschefens
ordförandeskap.

2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och
har fyllt aderton år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva uppdrag
såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes. Lag

(1994:1469).

3 § �r konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av
konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare
fullgöra statschefens uppgifter.

4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att full-
göra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice
riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej

har fyllt aderton år. Lag (1994:1469).

5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgö-
ra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall regeringen anmäla
det till riksdagen. Riksdagen bestämmer, om konungen skall anses ha avgått.

6 § Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra
som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 eller 4 §
kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter rege-

ringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behörig
kan tjänstgöra.

7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statschef.

background image

SFS 1998:1437

11

6 kap. Regeringen

1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses i den ordning som angives i 2�4 §§. Statsministern

tillsätter övriga statsråd.

2 § När statsminister skall utses, kallar talmannen företrädare för varje
partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice
talmännen och avgiver sedan förslag till riksdagen.

Riksdagen skall senast på fjärde dagen härefter, utan beredning i utskott,

pröva förslaget genom omröstning. Röstar mer än hälften av riksdagens
ledamöter mot förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt.

3 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, förfares på nytt enligt 2 §. Har
riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall förfarandet för
utseende av statsminister avbrytas och återupptagas först sedan val till riks-
dagen har hållits. Om ej ordinarie val ändå skall hållas inom tre månader,
skall extra val förrättas inom samma tid.

4 § När riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister, anmäler denne
så snart det kan ske de av honom utsedda statsråden för riksdagen. Därefter
äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen eller, vid
förfall för denne, inför talmannen. Talmannen kallas alltid till konseljen.

Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens vägnar.

5 § Förklarar riksdagen att statsministern eller annat statsråd icke åtnjuter
riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet. Kan regeringen
förordna om extra val till riksdagen, skall dock beslut om entledigande ej
meddelas om regeringen inom en vecka från misstroendeförklaringen för-
ordnar om extra val.

6 § Statsråd skall entledigas om han begär det, statsministern av talman-
nen och annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i annat fall
entlediga annat statsråd.

7 § Om statsministern entledigas eller dör, skall talmannen entlediga övri-
ga statsråd.

8 § Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de sina
befattningar till dess ny regering har tillträtt. Har annat statsråd än statsmi-
nistern entledigats på egen begäran, uppehåller han sin befattning till dess
efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.

9 § Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio
år.

Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller inneha

uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

background image

SFS 1998:1437

12

10 § Vid förfall för talmannen övertager vice talman de uppgifter som
enligt detta kapitel ankommer på talmannen.

7 kap. Regeringsarbetet

1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I
detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar
ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer
för departementen.

2 § Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och
yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs
skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

3 § Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde.
Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av författ-
ningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som angi-
ves i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det de-
partement till vilket ärendena hör.

4 § Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och är
ordförande vid sammanträdet. Minst fem statsråd skall deltaga i regerings-
sammanträde.

5 § Departementschef är vid regeringssammanträde föredragande i ärende
som hör till hans departement. Statsministern kan dock förordna att ärende
eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall föredragas av
annat statsråd än departementschefen.

6 § Vid regeringssammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening skall
antecknas i protokollet.

7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner av rege-
ringens beslut skall för att bliva gällande skrivas under av statsministern
eller annat statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom
förordning föreskriva att tjänsteman i särskilda fall får skriva under expedi-
tion.

8 § Statsministern kan utse ett av de övriga statsråden att i egenskap av
ställföreträdare vid förfall för statsministern fullgöra hans uppgifter. Har
statsministern ej utsett ställföreträdare eller har också denne förfall, överta-
ges statsministerns uppgifter i stället av det av de tjänstgörande statsråden
som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika
länge, har den äldste av dem företräde.

background image

SFS 1998:1437

13

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter
följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller får meddelas
endast genom lag samt att förslag till lag i vissa fall skall behandlas i sär-
skild ordning. Lag (1979:933).

2 § Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personli-
ga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana
föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,
2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och föräldraskap, om

arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag,

föreningar, samfälligheter och stiftelser.

3 § Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som
gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas per-
sonliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Sådana före-
skrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om
skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande. Lag
(1976:871).

4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfa-
randet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.

I lag meddelas också föreskrifter om val till parlamentarisk församling in-

om Europeiska unionen. Lag (1994:1375).

5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna
för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommu-
nala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om
kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

6 § har upphävts genom lag (1994:1470).

7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna
avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistelse i riket,
3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverk-

ning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering,
återanvändning och återvinning av material, utformning av byggnader,
anläggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder
med byggnader och anläggningar,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,
5. trafik eller ordningen på allmän plats,
6. undervisning och utbildning,

background image

SFS 1998:1437

14

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt,

8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.
Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela före-

skrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som
innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan
rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar
med stöd av bemyndigandet. Lag (1998:1435).

8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra för-
pliktelse.

9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom
förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande meddela

sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas
av riksdagen.

10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 7 §
första stycket eller 9 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen
skall börja eller upphöra att tillämpas. Lag (1976:871).

11 § Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att meddela
föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att regeringen över-
låter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i
ämnet. Lag (1991:1501).

12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndigande
som avses i denna regeringsform skall underställas riksdagen för prövning,
om riksdagen bestämmer det.

13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7�10 §§ genom förordning
besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,
2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.
Regeringen får ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som avser

riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av bestämmel-
sen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommunala beskatt-
ningen.

Regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt myndig-

het under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet. Utan hinder av
andra stycket får regeringen också i förordning överlåta åt riksdagens myn-
digheter att meddela bestämmelser som anges i första stycket och som ej
avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter. Lag
(1991:1501).

14 § Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne utgör ej
hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne.

background image

SFS 1998:1437

15

Riksdagen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter

inom dess ansvarsområde enligt 9 kap.

Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter meddela föreskrif-

ter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter. Lag
(1991:1501).

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra beslutet får
ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela
riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader
förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens
kammare och valet, såvida icke konstitutionsutskottet genom beslut, som
fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av
ledamöterna förenar sig, medgiver undantag härifrån.

Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av

grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att
samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande

därom framställes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en
tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall
framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförsla-
get som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till riksdagen som

avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet
förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget
är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot
förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit god-
kända röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget till
slutlig prövning. Lag (1988:1442).

16 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 15 § första styck-
et första och andra meningarna samt andra stycket. Den kan också stiftas
genom endast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än
hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Tilläggsbestämmel-
se i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.
Lag (1979:933).
.
17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om
ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 15
och 16 §§ motsvarande tillämpning.

18 § För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår
domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten. Yttrande från Lagrådet
inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdagsord-
ningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av Lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag om

tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television
och vissa liknande överföringar samt tekniska upptagningar, lag om be-
gränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar, lag som avses i
2 kap. 3 § andra stycket, 12 § första stycket, 17�19 §§ eller 22 § andra

background image

SFS 1998:1437

16

stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lag om kommunal
beskattning, lag som avses i 2 eller 3 § eller lag som avses i 11 kap., om
lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vad nu har sagts
gäller dock icke, om Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av
frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så
att avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen att stifta
lag i något av de ämnen som avses i första meningen och har Lagrådets
yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksda-
gen redovisa skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett lagförslag
utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna

syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring

meddelas i lag. Lag (1998:1437).

19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med
sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall intagas
i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordningar,

om ej annat föreskrives i lag. Lag (1976:870).

9 kap. Finansmakten

1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns bestäm-
melser i 8 kap.

2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har be-
stämt.

Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riksdagen

genom budgetreglering enligt 3�5 §§. Riksdagen får dock bestämma att
medel tages i anspråk i annan ordning.

3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår
eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen
bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och
anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statsbud-
get.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för

annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen beakta behovet

under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för
rikets försvar.

background image

SFS 1998:1437

17

4 § Om budgetreglering enligt 3 § icke hinner avslutas före budgetperio-
dens början, bestämmer riksdagen i den omfattning som behövs om anslag
för tiden till dess budgetregleringen för perioden slutföres. Riksdagen kan
uppdraga åt finansutskottet att fatta sådant beslut på riksdagens vägnar. Lag
(1994:1470).

5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräk-
ning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

7 § Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta
riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten
avser.

8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposi-
tion. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för riksdagen
eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för för-
valtningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan
därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens
tillstånd.

10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller
i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444).

11 § Regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor.
�vriga bestämmelser om valutapolitiken meddelas i lag. Lag (1998:1402).

12 § Riksbanken är rikets centralbank och en myndighet under riksdagen.
Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får be-
stämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitik.

Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs av riksdagen. Riksbanken leds

av en direktion, som utses av fullmäktige.

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen skall be-

viljas ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han
därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av direk-
tionen från hans anställning endast om han inte längre uppfyller de krav som
ställs för att hans skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig
skyldig till allvarlig försummelse.

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och

verksamhet meddelas i lag. Lag (1998:1402).

13 § Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser
om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag. Lag
(1991:1501).

background image

SFS 1998:1437

18

10 kap. Förhållandet till andra stater

1 § �verenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisa-
tion ingås av regeringen.

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskom-
melse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsät-
ter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i
övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

�r i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det

riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkän-
nandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för

riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har god-
känt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock
underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om
rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga
med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå internatio-
nell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksdagens
eller Utrikesnämndens medverkan.

4 § Bestämmelserna i 1�3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande
av internationell förpliktelse för riket i annan form än överenskommelse
samt på uppsägning av internationell överenskommelse eller förpliktelse.

5 § Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna
så länge som dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges
i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen
beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av
de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning
som gäller för stiftande av grundlag.

I annat fall kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regerings-

form och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens
tillgångar eller ingående eller uppsägning av internationella överenskom-
melser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig
organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva an-
slutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt
som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riks-
dagsordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av
någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga
om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan
beslut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om överlåtelse
genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre
fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som

svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i andra

background image

SFS 1998:1437

19

stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i över-
enskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida
ändring av begränsad omfattning.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på den-

na regeringsform kan, i annat fall än som avses i första stycket, genom be-
slut av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation
eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Riksdagen
får också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda
fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,
skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst tre fjärdede-
lar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlå-
telse kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Lag
(1994:1375).

6 § Regeringen skall fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de
utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga
med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större
vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske.

7 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som
riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om Utrikesnämndens
sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är

skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter
begär överläggning i viss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämnden
är statschefen eller, om han har förfall, statsministern.

Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden

skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har
erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnads-
plikt.

8 § Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall hållas
underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat
eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig myndig-
het.

9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav i strid för att
möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt insättas i
strid eller sändas till annat land endast om

1. riksdagen medgiver det,
2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,
3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskommel-

se eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke

givas utan riksdagens medgivande.

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet med

internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium
i fred eller under krig mellan främmande stater.

background image

SFS 1998:1437

20

11 kap. Rättskipning och förvaltning

1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och Regeringsrätten
högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål prövat av Högsta domstolen
eller Regeringsrätten kan begränsas genom lag. I Högsta domstolen och
Regeringsrätten får endast den tjänstgöra såsom ledamot som är eller har
varit ordinarie domare i domstolen.

Annan domstol än Högsta domstolen eller Regeringsrätten inrättas med

stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i
2 kap. 11 § första stycket.

Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie domare. I

fråga om domstol som har inrättats för handläggning av en viss bestämd
grupp eller vissa bestämda grupper av mål får dock i lag göras undantag
härifrån. Lag (1991:1502).

2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall
döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i
särskilt fall.

3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag avgöras av annan
myndighet än domstol. Om domstols prövning av frihetsberövande föreskri-
ves i 2 kap. 9 §. Lag (1976:871).

4 § Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras
organisation och om rättegången föreskrives i lag.

5 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från tjänsten
endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänste-

åliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är

skyldig att avgå med pension.

Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myndig-

het än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.
Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från
utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.

Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till or-

dinarie domare förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6 § Under regeringen lyder Justitiekanslern, Riksåklagaren, de centrala
ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet
lyder under regeringen, om myndigheten ej enligt denna regeringsform eller
annan lag är myndighet under riksdagen.

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.
Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfällighet,

stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall
det ske med stöd av lag. Lag (1976:871).

background image

SFS 1998:1437

21

7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ,
får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende
som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör
tillämpning av lag.

8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras av riksdagen i
vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under
regeringen tillsättes av regeringen eller av myndighet som regeringen be-
stämmer.

Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga

grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domartjänst,

ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag såsom
chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen
eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i rege-
ringskansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt sändebud.
�ven i annat fall får endast den som är svensk medborgare inneha tjänst
eller uppdrag, om tjänsten eller uppdraget tillsättes genom val av riksdagen.
I övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha eller
utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun uppställas endast i lag
eller enligt förutsättningar som angives i lag.

10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning i
andra hänseenden än som beröres i denna regeringsform meddelas i lag.

11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas
av Regeringsrätten eller, i den mån det föreskrives i lag, av en lägre förvalt-
ningsdomstol, när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltnings-
domstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat fall beviljas
resning och återställande av försutten tid av Högsta domstolen eller, i den
mån det föreskrives i lag, av annan domstol som icke är förvaltningsdom-
stol.

Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan

meddelas i lag. Lag (1994:1480).

12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i förordning eller
från bestämmelse som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
ej annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller
annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande
av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom.

När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd

för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid
med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att

background image

SFS 1998:1437

22

stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess till-
komst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslu-
tat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppen-
bart. Lag (1979:933).

12 kap. Kontrollmakten

1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta ändamål
utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör
till dessa ärenden. Varje annat utskott och varje riksdagsledamot får hos
konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråds tjänsteutövning
eller handläggningen av regeringsärende.

2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl föreligger till det, dock
minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. Riksdagen kan med anledning därav
göra framställning till regeringen.

3 § Den som är eller har varit statsråd får fällas till ansvar för brott i utöv-
ningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsidosatt sin
tjänsteplikt. �&tal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta
domstolen.

4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter riksdagens
förtroende. För sådan förklaring, misstroendeförklaring, fordras att mer än
hälften av riksdagens ledamöter förenar sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om det

väckes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptages icke till
prövning under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om
extra val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas.
Yrkande avseende statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin befatt-
ning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upptagas till prövning.

Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utskott.

5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i riksdagsordningen, fram-
ställa interpellation eller fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes
tjänsteutövning.

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet med instruk-
tion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig
verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsman får föra talan i de
fall som angives i instruktionen.

Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets över-

läggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar.
Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kom-
mun skall tillhandagå ombudsman med de upplysningar och yttranden han

background image

SFS 1998:1437

23

begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under ombudsmans
tillsyn. Allmän åklagare skall på begäran biträda ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

7 § Riksdagen väljer revisorer att granska den statliga verksamheten.
Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta också annan
verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.

Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar, uppgifter

och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen. Lag

(1994:1470).

8 § �&tal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av Högsta domstolen
eller Regeringsrätten väckes i Högsta domstolen av Riksdagens ombudsman
eller Justitiekanslern.

Högsta domstolen prövar också om ledamot av Högsta domstolen eller

Regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller avstängas
från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Talan väck-
es av Riksdagens ombudsman eller Justitiekanslern.

13 kap. Krig och krigsfara

1 § Kommer riket i krig eller krigsfara skall regeringen eller talmannen
kalla riksdagen till sammanträde. Den som utfärdar kallelsen kan besluta att
riksdagen skall sammanträda på annan ort än Stockholm. Lag (1994:1470).

2 § �r riket i krig eller krigsfara, skall en inom riksdagen utsedd krigsde-
legation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det.

Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen skall träda

i riksdagens ställe av Utrikesnämndens ledamöter enligt närmare bestäm-
melser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall samråd ske
med statsministern, om det är möjligt. Hindras nämndens ledamöter av
krigsförhållandena att sammanträda, meddelas förordnandet av regeringen.
Om riket är i krigsfara, meddelas förordnande som nu sagts av Utrikes-
nämndens ledamöter i förening med statsministern. För förordnande fordras
därvid att statsministern och sex av nämndens ledamöter är ense.

Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig besluta att

riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i riksdagsordningen. Lag

(1988:1438).

3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befogen-
heter som annars tillkommer riksdagen. Den får dock ej fatta beslut som
avses i 12 § första stycket första punkten eller andra eller fjärde stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet. Lag

(1988:1438).

background image

SFS 1998:1437

24

4 § �r riket i krig och kan till följd därav regeringen icke fullgöra sina
uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av regering och om rege-
ringens arbetsformer.

5 § �r riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller krigsdele-
gationen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen handha dessa i den mån
den finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

Regeringen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller upphäva

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

6 § �r riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit
sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning
meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall
meddelas genom lag. Erfordras det även i annat fall med hänsyn till för-
svarsberedskapen, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom
förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat
sådant förfogande skall börja eller upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas un-

der vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande med-
för ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller
lag om val till riksdagen.

7 § �r riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap. 12 § tredje
stycket icke tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i annat fall
har trätt i riksdagens ställe. Lag (1988:1438).

8 § �r riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av
riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag ankom-
mer på regeringen, skall fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndigan-
de får icke omfatta befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej fråga är endast om
beslut att lag i visst ämne skall börja tillämpas. Lag (1988:1438).

9 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan att
inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra med Utrikesnämnden,
om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket. Lag
(1979:933).

10 § Riksdagen eller regeringen får icke fatta beslut på ockuperat område.
På sådant område får ej heller utövas befogenhet som tillkommer någon i
egenskap av riksdagsledamot eller statsråd.

Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område handla på det

sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten
samt civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt. Icke i något
fall får ett offentligt organ meddela beslut eller vidta åtgärd som i strid mot
folkrättens regler ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupations-
makten bistånd.

Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får ej hållas

på ockuperat område. Lag (1988:1438).

background image

SFS 1998:1437

25

11 § �r riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig på
ockuperat område eller på annan ort än regeringen, skall han anses hindrad
att fullgöra sina uppgifter som statschef. Lag (1988:1438).

12 § �r riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av riks-
dagen. �r riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan riksdagen be-
sluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas inom ett år och där-
efter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir gäl-
lande endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig
om det.

�r riket till någon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar riksdagen de

jämkningar av reglerna i 3 kap. som är påkallade. Undantag får dock ej
göras från 3 kap. 1 § första stycket, 2 §, 6 § första stycket och 7�11 §§. Vad
som sägs i 3 kap. 6 § första stycket, 7 § andra stycket och 8 § andra stycket
om riket skall i stället gälla den del av riket för vilken val skall hållas. Minst
en tiondel av alla mandaten skall vara utjämningsmandat.

Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på föreskriven tid,

skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upphört.
Det åligger regeringen och talmannen att i samråd eller var för sig se till att
de åtgärder som behövs härför blir vidtagna.

Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på annan tid än när

det annars skulle ha ägt rum, skall riksdagen bestämma tiden för därnäst
följande ordinarie val till den månad under fjärde eller femte året efter det
först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordningen.
Lag (1994:1469).

13 § �r riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga för-
hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit
sig, utövas beslutanderätten i kommunerna på sätt som anges i lag. Lag
(1985:863).

�vergångsbestämmelser

3

1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre regeringsformen. Den

äldre regeringsformen skall dock med nedan angivna undantag tillämpas i
stället för den nya regeringsformen till utgången av det år under vilket riks-
dagen slutligt antager denna samt, i de fall som angives nedan, även däref-
ter.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

6. �ldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att

den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämp-
ning av denna regeringsform. Bemyndigande, som har beslutats av Konung-
en och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnyttjas även
efter den under 1 angivna tidpunkten, tills riksdagen bestämmer annorlunda.

3

Avser införandet av regeringsformen 1974:152.

background image

SFS 1998:1437

26

Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla i fråga om

äldre författning, som har tillkommit genom beslut av Konungen och riks-
dagen gemensamt eller genom beslut av riksdagen ensam.

7. Bestämmelser i äldre lag eller annan författning om Konungen eller

Kungl. Maj:t skall efter utgången av den i 2 första stycket angivna tiden
gälla regeringen, såvida det icke följer av författning eller i övrigt framgår
av omständigheterna att konungen personligen, Högsta domstolen, Rege-
ringsrätten eller kammarrätt åsyftas.

Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall beslutas av

Konungen och riksdagen gemensamt skall i stället beslutas genom lag.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses där

eljest föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna regeringsform,
tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

9. Grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund och

om kyrkomötet som en församling av valda ombud för Svenska kyrkan
meddelas i lag, som stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riks-
dagsordningen. Innan sådan lag stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhäm-
tas.

Föreskrifter om medlemskap i Svenska kyrkan meddelas genom lag, som

stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i Svenska kyrkan och om bis-

kopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i
första stycket meddelas i lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyr-
komötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av
myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd
för Svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det
ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom
lag, som stiftas på det sätt som anges i första stycket.

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje

styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag. Lag
(1991:1503).

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lag som stiftas på det sätt

som anges i punkt 9 första stycket genom kyrklig kungörelse meddela före-
skrifter i följande ämnen:

Svenska kyrkans lära,
det kyrkliga ämbetet,
Svenska kyrkans böcker,
Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, kollekter,
central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete

samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrko-

mötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst äm-

ne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse
överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela
bestämmelser i ämnet. I fråga om Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan riksdagen
också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt domka-

background image

SFS 1998:1437

27

pitel, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter
att meddela bestämmelser.

Riksdagen kan i lag som stiftas på det sätt som avses i första stycket med-

dela föreskrifter i de ämnen som anges i det stycket. Detta gäller även om
kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får
inte besluta föreskrifter i dessa ämnen. Lag (1991:1503).

11. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket gäller inte myndigheter

som enligt lag är myndigheter under kyrkomötet. Lag (1985:864).

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår Svenska kyrkans reli-

gionsvård eller religionsundervisning, utövande av prästämbetet eller
prästtjänster, befordran, ämbetsansvar eller tjänsteansvar inom kyrkan, skall
föredraganden tillhöra Svenska kyrkan. Lag (1988:1441).

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med

undantag av 1 kap. 7 § första stycket andra meningen, tillämpas även i fråga
om kyrkliga kommuner. Lag (1985:864).

14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt

enligt 2 § i den äldre regeringsformen. Lag (1985:864).

1. �ndringarna i regeringsformen

4 träder i kraft den 1 januari 1977.

2. Utan hinder av 2 kap. 16 § behåller äldre föreskrift, som innebär särbe-

handling på grund av kön, sin giltighet tills vidare. Sådan föreskrift får
ändras, även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

3. Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller utan hinder

av 2 kap. 2 § i dess nya lydelse.

4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får i lag föreskrivas

att filmer och videogram icke får förevisas offentligt, om de ej dessförinnan
har godkänts för sådan visning. Lag (1985:862).

5. �ldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att

den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämp-
ning av regeringsformen i dess nya lydelse.

1. �ndringarna i regeringsformen

5 träder i kraft den 1 januari 1980.

2. �ldre föreskrift om skatt eller avgift skall tillämpas utan hinder av

2 kap. 10 § andra stycket.

1. Denna lag

6 träder i kraft den 1 januari 1983 .

2. �ldre författningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut

av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke
av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta att gälla utan hinder av att de inte har
tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya
bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna
regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och föreskrifter.
Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras

4

Till 1976:871.

5

Till 1979:933.

6

1982:937.

2* SFS 1998:1435�1449

background image

SFS 1998:1437

28

nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag. Tredje meningen gäller
dock ej i fråga om lag som har trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som
reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till rege-
ringsformen. Lag (1985:864).

3. Utan hinder av punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till rege-

ringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som
Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983. Sådana
föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i
kyrklig kungörelse. Lag (1985:864).

1. Denna lag

7 träder i kraft den 1 december 1994.

2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till Europeiska

unionen sedan folkomröstning i hela riket ägt rum i frågan får riksdagen
fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna
med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal
som föreskrivs i 10 kap. 5 §. Riksdagen får också i samma ordning som i
fråga om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna beslu-
ta om införlivande med svensk rätt av gemenskapernas regler vid till-
trädestidpunkten.

1. Denna lag

8 träder i kraft den 1 januari 1995. Den tid som anges i 3 kap.

3 § skall räknas från det ordinarie val som förrättas år 1994.

2. Den fördelning av fasta valkretsmandat som gjorts inför 1994 års val

skall gälla intill nästa ordinarie val.

Denna lag

9 träder i kraft den 1 januari 1999.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

BRITTA LEJON
(Justitiedepartementet)

7

1994:1375.

8

1994:1469.

9

1998:1437.

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998

Viktiga lagar inom förvaltningsrätten

Viktiga lagar inom förvaltningsrätten

Förvaltningslagen
Kommunallagen
OSL
JP Infonets förvaltningsrättsliga tjänster

JP Infonets förvaltningsrättsliga tjänster

Hanterar du förvaltningsrättsliga frågeställningar i ditt arbete? Vi på JP Infonet kan hjälpa dig att reda ut förvaltningsrättsliga frågor oavsett om du arbetar på en kommun, statlig myndighet, domstol eller advokatbyrå. Vi ger råd och stöd med bland annat handläggning, kommunalrätt, delegationsordningar, offentlighet och sekretess, omprövning av beslut och laglighetsprövning. Se allt inom förvaltningsrätt.