SFS 2012:926 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 18 december 2012.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 26 och 26 a §§ hälso- och sjuk-

vårdslagen (1982:763)

2 ska ha följande lydelse.

26 §

3

Av patienter får vårdavgifter och avgifter med anledning av att

patienter uteblir från avtalade besök tas ut enligt grunder som landstinget
eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet.
Patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom
patienter som avses i 3 c §, ska behandlas lika. Landstinget får dock för
sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om
vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten
vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 gånger prisbasbeloppet
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste
tiotal kronor.

Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.
Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för långtidssjukvård som den har

betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betal-
ningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller

för långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 §
lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får,
tillsammans med avgifter för hemtjänst och dagverksamhet enligt 8 kap. 5 §
socialtjänstlagen (2001:453), per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,48
gånger prisbasbeloppet. Avgifterna får dock inte uppgå till så stort belopp att
den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina
personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp).
När avgifterna fastställs ska kommunen dessutom försäkra sig om att vårdta-
garens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk
situation.

1 Prop. 2012/13:1, utg.omr. 9, bet. 2012/13:SoU1, rskr. 2012/13:115.

2 Lagen omtryckt 1992:567.

3 Senaste lydelse 2010:245.

SFS 2012:926

Utkom från trycket
den 28 december 2012

2

SFS 2012:926

Karnov Group Sweden AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2012

Avgiftsunderlaget och förbehållsbeloppet enligt sjätte stycket ska beräk-

nas med tillämpning av 8 kap. 3–8 §§ socialtjänstlagen.

26 a §

4

Den som har betalat vårdavgifter som avser öppen hälso- och sjuk-

vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 § första stycket, avgifter
för förbrukningsartiklar som avses i 3 d § eller avgifter för tandvård som
avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med ett belopp som motsvarar 0,025
gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som
bestämts av landstinget, är befriad från att därefter betala ytterligare sådana
avgifter under den tid som återstår av ett år, räknat från det första tillfälle då
avgift betalats.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård,

får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt
första stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.

Avgiftsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för

barn som under denna tid fyller 18 år.

Med förälder avses även familjehemsförälder. Som förälder räknas även

den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har
varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för avgiftsbefrielse som har upp-

kommit före den 1 januari 2013.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Lars Hedengran
(Socialdepartementet)

4 Senaste lydelse 2011:1576.