Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är en ramlag med grundläggande bestämmelser för den svenska hälso- och sjukvården. Lagen innehåller regler om övergripande mål, ansvarsförhållanden och riktlinjer för verksamheten. Det främsta målet är att uppnå en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I lagen finns också krav på att vården ska vara av en viss kvalitet och att verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.

Utfärdad:
Ikraftträdandedatum:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 2017:30
Departement: Socialdepartementet
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1043
Länk: Länk till register

Du är här: Start / Hälso- och sjukvårdsrätt och hälsoskydd / Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)

SFS nr:    

2017:30
Departement/myndighet:    Socialdepartementet 
   Utfärdad:    2017-02-09 
   Ändrad:    t.o.m. SFS

2020:1043
   Ändringsregister:    SFSR (Regeringskansliet) 
KällaFulltext (Regeringskansliet) 



AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER


1 kap. Innehåll och tillämpningsområde

1 §    /Upphör att gälla U:2021-07-01/  Denna lag innehåller bestämmelser om hur hälso- och  sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller  för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som  huvudmän.

Lagen består av fem avdelningar: 

Avdelning I innehåller inledande bestämmelser (1 och 2 kap.).

Avdelning II innehåller bestämmelser för all hälso- och  sjukvård (3-6 kap.).

Avdelning III innehåller bestämmelser om regionens ansvar som  huvudman (7-10 kap.).

Avdelning IV innehåller bestämmelser om kommunens ansvar som  huvudman (11-13 kap.). 

Avdelning V innehåller övriga bestämmelser för huvudmännen  (14-18 kap.). Lag (2019:973).

1 §    /Träder i kraft I:2021-07-01/  Denna lag innehåller bestämmelser om hur hälso- och  sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller  för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som  huvudmän.

Lagen består av fem avdelningar: 

Avdelning I innehåller inledande bestämmelser (1 och 2 kap.).

Avdelning II innehåller bestämmelser för all hälso- och  sjukvård (3-6 kap.). 

Avdelning III innehåller bestämmelser om regionens ansvar som  huvudman (7-10 kap.). 

Avdelning IV innehåller bestämmelser om kommunens ansvar som  huvudman (11-13 kap.). 

Avdelning V innehåller övriga bestämmelser för huvudmännen  (13 a-18 kap.). Lag (2020:1043).

2 §   Det som sägs i denna lag om regioner gäller också kommuner  som inte ingår i en region. 

Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i en region  enbart i de fall det är särskilt föreskrivet. Lag (2019:973).


2 kap. Definitioner

1 §   Med hälso- och sjukvård avses i denna lag 
   1. åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla  sjukdomar och skador,
   2. sjuktransporter, och
   3. omhändertagande av avlidna.

Lagen omfattar inte tandvård enligt tandvårdslagen  (1985:125). 

2 §   Med huvudman avses i denna lag den region eller den kommun  som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård.  Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera  vårdgivare bedriva verksamhet. Lag (2019:973).

3 §   Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet,  region, kommun, annan juridisk person eller enskild  näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Lag (2019:973).

4 §   Med sluten vård avses i denna lag hälso- och sjukvård som  ges till en patient som är intagen vid en vårdinrättning. 

5 §   Med öppen vård avses i denna lag annan hälso- och  sjukvård än sluten vård. 

6 §    /Upphör att gälla U:2021-07-01/  Med primärvård avses i denna lag hälso- och  sjukvårdsverksamhet där öppen vård ges utan avgränsning när  det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper.  Primärvården svarar för behovet av sådan grundläggande  medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och  rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och  tekniska resurser eller annan särskild kompetens. 

6 §    /Träder i kraft I:2021-07-01/  Med primärvård avses i denna lag hälso- och  sjukvårdsverksamhet där öppen vård ges utan avgränsning när  det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper. Primärvården  svarar för behovet av sådana åtgärder i form av medicinsk  bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och  rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller  tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens.
Lag (2020:1043).

7 §   Med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag  offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver  koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje  samverkansregion för att kvaliteten, patientsäkerheten och  kunskapsutvecklingen ska kunna upprätthållas och ett effektivt  användande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna  uppnås. Lag (2019:973).


AVDELNING II. BESTÄMMELSER FÖR ALL HÄLSO- OCH SJUKVÅRD


3 kap. Allmänt

1 §   Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en  vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och  för den enskilda människans värdighet. Den som har det  största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till  vården.

2 §   Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga  ohälsa.


4 kap. Organisation 

1 §   Offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ska  vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. 

2 §   Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det  finnas någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef). 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  meddela föreskrifter om ansvar och uppgifter för  verksamhetschefen.

3 §   Ansvaret för ledningsuppgifter i fråga om psykiatrisk  tvångsvård samt isolering enligt 5 kap. 1 och 3 §§  smittskyddslagen (2004:168) ska utövas av en chefsöverläkare.  Denne ska ha specialistkompetens.

Om verksamhetschefen inte är en läkare med  specialistkompetens, ska ledningsuppgifterna fullgöras av en  särskilt utsedd chefsöverläkare eller, i fråga om smittskydd,  av en befattningshavare som har förordnats med stöd av 5 kap.  24 § smittskyddslagen. 


5 kap. Verksamheten 

Allmänt

1 §   Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven  på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt  ska
   1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard, 
   2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och  säkerhet, 
   3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och  integritet, 
   4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och  sjukvårdspersonalen, och
   5. vara lätt tillgänglig.

2 §   Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det  finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs  för att god vård ska kunna ges.

3 §   Innan en ny diagnos- eller behandlingsmetod som kan ha  betydelse för människovärde och integritet börjar tillämpas,  ska vårdgivaren se till att metoden har bedömts från individ-  och samhällsetiska aspekter.

4 §   Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och  fortlöpande utvecklas och säkras.

5 §   Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura  avseende kostnaderna för den hälso- och sjukvård en patient  tagit emot, om patienten avser att begära ersättning för sina  kostnader för vården i enlighet med Europaparlamentets och  rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om  tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande  hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen.

Särskilda skyldigheter i fråga om barn

6 §   När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa  särskilt beaktas.

7 §   Ett barns behov av information, råd och stöd ska särskilt  beaktas om barnets förälder eller någon annan vuxen som  barnet varaktigt bor tillsammans med
   1. har en psykisk störning eller en psykisk  funktionsnedsättning,
   2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
   3. har ett missbruk av alkohol, annat beroendeframkallande  medel eller spel om pengar.

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen  som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.
Lag (2017:810).

8 §   Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, 
i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara  illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra  som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de  begränsningar som följer av 6 kap. 12-14 §§  patientsäkerhetslagen (2010:659) och av offentlighets- och  sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att  ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 §  socialtjänstlagen (2001:453).


6 kap. Övriga bemyndiganden

1 §   Regeringen får meddela föreskrifter om
   1. att landet ska delas in i samverkansregioner för den hälso-  och sjukvård som berör flera regioner,
   2. hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under  sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att  det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har  varit i krig eller krigsfara, och 
   3. bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt.
Lag (2019:973).

2 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om 
   1. behörighet för anställning och tillsättning av tjänster  inom hälso- och sjukvården, 
   2. skyldigheter för läkare som är anställda vid  sjukvårdsenheter där det bedrivs högskoleutbildning för  läkarexamen och forskning, 
   3. hälso- och sjukvården i fredstid om det ur ett nationellt  perspektiv finns behov av katastrofmedicinska insatser, och
   4. hälso- och sjukvård som behövs till skydd för enskilda.


AVDELNING III. REGIONENS ANSVAR SOM HUVUDMAN


7 kap. Organisation, planering och samverkan 

1 §   Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i regionen  ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd  gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen  (2017:725). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen  (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Lag (2019:973).

2 §   Regionen ska planera sin hälso- och sjukvård med  utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av  regionens ansvar för hälso- och sjukvård. 

Regionen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård  som erbjuds av andra vårdgivare. 

Regionen ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en  katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Lag (2019:973).

2 a §   Regionen ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten  så att vården kan ges nära befolkningen. Om det är motiverat  av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras  geografiskt. Lag (2019:973).

3 §   Regionen ska organisera primärvården så att alla som  omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja  utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till  och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Regionen får  inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt  område inom regionen. 

Regionen ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare  behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat.  Ersättningen från regionen till utförare inom ett  vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare. 

När regionen beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen  (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas. Lag (2019:973).

4 §   För hälso- och sjukvård som kräver intagning vid  vårdinrättning ska det finnas sjukhus. 

5 §   Den myndighet som regeringen bestämmer beslutar vilken  hälso- och sjukvård som ska utgöra nationell högspecialiserad  vård och på hur många enheter sådan vård ska bedrivas. Vid  bedömningen av om en åtgärd ska utgöra nationell  högspecialiserad vård ska hänsyn särskilt tas till om vården  är komplex eller sällan förekommande och om den kräver en  viss volym, multidisciplinär kompetens eller stora  investeringar eller medför höga kostnader. 

Beslut enligt första stycket får inte överklagas.
Lag (2018:143).

5 a §   För att få bedriva nationell högspecialiserad vård krävs  det tillstånd. Den myndighet som regeringen bestämmer får  efter ansökan från en region besluta om ett sådant tillstånd.  Tillståndet ska gälla tills vidare och vara förenat med  villkor.

Ett tillstånd får återkallas om villkoren för det inte längre  är uppfyllda, om förutsättningarna för tillståndet har ändrats  eller om tillståndshavaren begär det.

Beslut enligt första och andra styckena får inte överklagas.
Lag (2019:973).

5 b §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om de villkor som ska gälla för  tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård och om  återkallelse av ett sådant tillstånd. Lag (2018:143).

6 §   Regionen svarar för att det inom regionen finns en  ändamålsenlig organisation för att till och från  vårdinrättning eller läkare transportera personer vars  tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som  är särskilt inrättade för ändamålet. Lag (2019:973).

7 §   I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården  ska regionen samverka med samhällsorgan, organisationer och  vårdgivare. Lag (2019:973).

8 §   I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera regioner  ska regionerna samverka. Lag (2019:973).

9 §   Regionen får träffa överenskommelser med kommuner,  Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att inom ramen för  regionens uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att  uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser.  Regionen ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som  bedrivs i samverkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell  samordning av rehabiliteringsinsatser får regionen delta i  finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i  samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan  eller Arbetsförmedlingen. Riksrevisionen har rätt att ta del  av de uppgifter som behövs för granskningen. Lag (2019:973).


8 kap. Ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård 

1 §   Regionen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som  är bosatt inom regionen. Detsamma gäller i fråga om den som  har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen  (1991:481) och som stadigvarande vistas inom regionen. Även i  övrigt ska regionen verka för en god hälsa hos befolkningen.
Lag (2019:973).

2 §   Regionen ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
   1. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till  vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad  som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr  883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala  trygghetssystemen, och 
   2. den som avses i 5 kap. 7 § första stycket  socialförsäkringsbalken och som omfattas av förordningen.

Vården ska erbjudas av den region inom vars område personen är  förvärvsverksam eller, i fråga om en person som är arbetslös,  den region inom vars område denne är registrerad som  arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa  personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och  moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska  familjemedlemmarna erbjudas vård av samma region. Om  familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.
Lag (2019:973).

3 §   Regionen ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av en  annan regions ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient  omfattas inte av regionens vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I  övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som  gäller för de egna invånarna. 

Om patienten omfattas av en annan regions ansvar för hälso-  och sjukvård enligt 1 §, svarar den regionen för kostnaderna  för vård som patienten ges med stöd av första stycket. Detta  gäller dock inte om den regionen ställer krav på remiss för  vården och dessa remissregler inte följs. Lag (2019:973).

4 §   Om någon som vistas inom regionen utan att vara bosatt där  behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska regionen erbjuda  sådan vård. Lag (2019:973).

5 §   Regionen får också i andra fall erbjuda hälso- och  sjukvård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för  hälso- och sjukvård, om 
   1. regionerna kommer överens om det, eller
   2. det är fråga om nationell högspecialiserad vård.
Lag (2019:973).

6 §   Regionens ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård  som en kommun inom regionen har ansvar för enligt 12 kap. 1 §  eller 14 kap. 1 §. Lag (2019:973).

7 §   Regionen ska erbjuda dem som avses i 1 § 
   1. habilitering och rehabilitering, 
   2. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, och 
   3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda,  vuxendöva och hörselskadade.

Regionens ansvar omfattar dock inte insatser enligt första  stycket 1 och 2 som en kommun inom regionen ansvarar för  enligt 12 kap. 5 §. Regionens ansvar innebär inte någon  inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra  kan ha enligt annan lag. 

Regionen ska, i samverkan med patienten, upprätta en  individuell plan när insatser som avses i första stycket 1  eller 2 erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade  insatser framgå. Lag (2019:973).

8 §   Regionen får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som  får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).  Lag (2019:973).

9 §   Regionen ska tillhandahålla den som avses i 1 §  förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av  allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom.  Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar enligt 12  kap. 6 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  meddela föreskrifter om vilka förbrukningsartiklar som  omfattas av första stycket. Lag (2019:973).

10 §   Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i  lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.  och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa  utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.


9 kap. Vårdgaranti

1 §   Regionen ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av  regionens ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska  innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
   1. kontakt med primärvården, 
   2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad  hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården, 
   3. besöka den specialiserade vården, och 
   4. planerad vård.
Lag (2019:973).

2 §   Om regionen inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4,  ska regionen se till att patienten får vård hos en annan  vårdgivare utan extra kostnad för patienten. Lag (2019:973).

3 §   Regionen ska rapportera in uppgifter om väntetider till en  nationell databas. Lag (2019:973).

4 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om 
   1. de tidsperioder inom vilka vårdgarantin enligt 1 § ska vara  uppfylld och i övrigt om garantins innehåll, och
   2. regionernas rapporteringsskyldighet enligt 3 §.
Lag (2019:973).


10 kap. Övrigt

Val av behandlingsalternativ 

1 §   Regionen ska ge patienten möjlighet att välja  behandlingsalternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 §  patientlagen (2014:821). Lag (2019:973).

Val av hjälpmedel

2 §   Regionen ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel  enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).
Lag (2019:973).

Ny medicinsk bedömning

3 §   Regionen ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk  bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen  (2014:821). Lag (2019:973).

Sjukvård i samband med sjöräddningsinsatser

4 §   I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet  utanför Sveriges sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten  ankommer på svenska myndigheter, får regionen bedriva hälso-  och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och psykiska  följdverkningarna av en olycka. Lag (2019:973).

/Rubriken upphör att gälla U:2021-07-01/

Allmäntjänstgöring och specialiseringstjänstgöring 

/Rubriken träder i kraft I:2021-07-01/

Specialiseringstjänstgöring

5 §    /Upphör att gälla U:2021-07-01/  I regionerna ska det finnas möjligheter till anställning  för läkares allmäntjänstgöring i sådan omfattning att alla  läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk  utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet  att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som  läkare enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659).  Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss tid. 

I regionerna ska det också finnas möjligheter till anställning  för läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som  motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med  specialistkompetens i klinisk verksamhet. Lag (2019:973).

5 §    /Träder i kraft I:2021-07-01/  I regionerna ska det finnas möjligheter till anställning  för läkares specialiseringstjänstgöring inklusive  bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade  framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk  verksamhet. Lag (2019:996).


AVDELNING IV. KOMMUNENS ANSVAR SOM HUVUDMAN


11 kap. Organisation, planering och samverkan

1 §   Ledningen av den kommunala hälso- och  sjukvårdsverksamheten ska utövas av den eller de nämnder som  kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen  (2001:453) bestämmer. Bestämmelser om gemensam nämnd finns i  lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och  omsorgsområdet.

2 §   Kommunen ska planera sin hälso- och sjukvård med  utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård.

Kommunen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård  som erbjuds av andra vårdgivare. 

3 §   I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården  ska kommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och  vårdgivare. 

4 §   Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det  finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering,  får en fysioterapeut eller en arbetsterapeut fullgöra de  uppgifter som åligger en medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Första och andra styckena gäller sådan hälso- och  sjukvårdsverksamhet som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun  som inte ingår i en region, om det i verksamheten inte finns  någon läkare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  meddela föreskrifter om ansvar och uppgifter för personal som  avses i första och andra styckena. Lag (2019:973).


12 kap. Ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård

1 §   Kommunen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den  som efter beslut av kommunen bor i en sådan boendeform eller  bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 7 §  tredje stycket eller motsvarande tillståndspliktig boendeform  eller bostad som avses i 7 kap. 1 § första stycket 2  socialtjänstlagen (2001:453). Kommunen ska även i samband med  dagverksamhet enligt 3 kap. 6 § samma lag erbjuda en god  hälso- och sjukvård åt den som vistas i dagverksamheten.
Lag (2018:1727).

2 §   Kommunen får erbjuda den som vistas i kommunen hälso-  och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende och i  sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket  socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2018:1727).

3 §   Med undantag för vad som anges i 16 kap. 1 § tredje  stycket gäller vad som sägs i 1 och 2 §§ inte sådan hälso-  och sjukvård som ges av läkare. 

4 §   Regionen får på framställning av en kommun inom regionen  erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den  som
   1. bor i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 §  andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), eller 
   2. får hemsjukvård genom kommunens försorg.

Regionen svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras  till läkemedelsförråden. Lag (2019:973).

5 §   Kommunen ska i samband med hälso- och sjukvård enligt 1  eller 2 § eller 14 kap. 1 § erbjuda habilitering och  rehabilitering samt hjälpmedel för personer med  funktionsnedsättning.

Kommunen ska, i samverkan med den enskilde, upprätta en  individuell plan när insatser som avses i första stycket  erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade insatser  framgå.

6 §   Kommunen ska i samband med hälso- och sjukvård enligt 1 §  tillhandahålla sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap.  9 §.


13 kap. Övrigt

Val av behandlingsalternativ

1 §   Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja  behandlingsalternativ inom sådan hälso- och sjukvård som  avses i 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § enligt vad som  anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).

Val av hjälpmedel

2 §   Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja  hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen  (2014:821).


AVDELNING V. ÖVRIGA BESTÄMMELSER FÖR HUVUDMÄNNEN

/Kapitlet träder i kraft I:2021-07-01/ 13 a kap. Primärvårdens grunduppdrag

1 §   Regioner och kommuner ska inom ramen för verksamhet som  utgör primärvård särskilt 
   1. tillhandahålla de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs  för att tillgodose vanligt förekommande vårdbehov,
   2. se till att vården är lätt tillgänglig,
   3. tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl  befolkningens behov som patientens individuella behov och  förutsättningar,
   4. samordna olika insatser för patienten i de fall det är mest  ändamålsenligt att samordningen sker inom primärvården, och
   5. möjliggöra medverkan vid genomförande av forskningsarbete.
Lag (2020:1043).


14 kap. Överlåtelse av ansvar från region till kommun 

1 §   Regionen får till en kommun inom regionen överlåta  skyldigheten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet  (hemsjukvård) i ordinärt boende och i sådant särskilt boende  som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen  (2001:453), om regionen och kommunen kommer överens om det.  Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård  som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för  sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §. 

Regionen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som  motiveras av överlåtelsen. Lag (2019:973).

2 §   Om samtliga kommuner inom en regions område ingår i en  överlåtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det  behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna, får kommunerna  lämna ekonomiskt bidrag till varandra. Lag (2019:973).

3 §   Regionen får träffa överenskommelse med en kommun inom  regionen om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för  personer med funktionsnedsättning. Bestämmelserna om  individuell plan i 12 kap. 5 § andra stycket och om val av  hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.
Lag (2019:973).


15 kap. Avtal med annan om överlämnande av uppgifter 

1 §   Regioner och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap  sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som  regionen eller kommunen ansvarar för enligt denna lag. Av  avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för  överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning  får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en  juridisk person eller en enskild individ. Lag (2019:973).


16 kap. Samverkan mellan huvudmännen 

1 §   Regionen ska till kommunerna inom regionen avsätta de  läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas  en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i  dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård  i ordinärt boende och i sådant särskilt boende som avses i 5  kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om en  kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §. 

Regionen ska med kommunerna inom regionen sluta avtal om  omfattningen av och formerna för läkarmedverkan. 

Om regionen inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet  att tillhandahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand  anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det  från regionen. Lag (2019:973).

2 §   Regionen och kommunen ska samverka så att en enskild, som  kommunen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får  övrig vård och behandling, hjälpmedel samt  förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hennes  tillstånd fordrar. Lag (2019:973).

3 §   Regionen ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett  samarbete i fråga om
   1. personer med psykisk funktionsnedsättning, 
   2. personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra  beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller  spel om pengar, och 
   3. barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. 

Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa  personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna  synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2019:973).

4 §   När den enskilde har behov av insatser både från hälso-  och sjukvården och från socialtjänsten, ska regionen  tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. 

Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att  den behövs för att den enskilde ska få sina behov  tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet  med planen ska påbörjas utan dröjsmål.

Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den  enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med  planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig  det. 

Av planen ska det framgå 
   1. vilka insatser som behövs, 
   2. vilka insatser som respektive huvudman ska svara för,
   3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller  kommunen, och
   4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för  planen. Lag (2019:973).


17 kap. Avgifter

Uttag av avgifter

1 §   Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter  uteblir från avtalade besök får tas ut enligt grunder som  regionen eller kommunen bestämmer. Patienter som omfattas av  en regions eller en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård  enligt 8 kap. 1-3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap.  1 § ska behandlas lika.

Första stycket gäller inte i den mån annat är särskilt  föreskrivet. Lag (2019:973).

2 §   Regionen får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i  olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om  nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten  vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023  prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§  socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal  kronor. Lag (2019:973).

3 §   Av patienter som är 85 år eller äldre får vårdavgifter  och andra avgifter för sådan vård och sådana  förbrukningsartiklar som avses i 6 § inte tas ut.

4 §   Har upphävts genom lag (2017:616).

5 §   Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten  är under 18 år när vården ges eller patienten uteblir från  ett avtalat besök. Om det finns flera förmyndare svarar de  solidariskt för avgiften. Avgiften får tas ut av den  underårige om det finns särskilda skäl.

Högkostnadsskydd för avgifter till regioner

6 §   För den enskilde får följande poster tillsammans under ett  år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats, uppgå  till högst 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§  socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste  femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av  regionen:
   1. vårdavgifter som avser öppen vård enligt denna lag i andra  fall än som avses i 8 § första stycket 1, 
   2. avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §,  och 
   3. avgifter för tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen  (1985:125).

Vid beräkning av avgiftsbefrielse enligt första stycket ska  även sådana avdrag som har gjorts enligt 7 § andra stycket  lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av  vård inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medräknas.
Lag (2019:973).

7 §   Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn  under 18 år i sin vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse  när kostnaderna för avgifter och gjorda avdrag enligt 6 §  sammanlagt uppgår till det belopp som avses där. Sådan  avgiftsbefrielse gäller även för barn som under den tid som  avses i 6 § fyller 18 år.

Med förälder avses även familjehemsförälder. Som förälder  räknas även den med vilken en förälder stadigvarande  sammanbor och som är eller har varit gift med eller har eller  har haft barn med föräldern.

Högkostnadsskydd för avgifter till kommuner

8 §   För den enskilde får avgifter för följande poster  tillsammans per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,5392  prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§  socialförsäkringsbalken:
   1. vård enligt 12 kap. 1 eller 2 § eller 14 kap. 1 §,
   2. förbrukningsartiklar enligt 12 kap. 6 §, och
   3. hemtjänst och dagverksamhet enligt 8 kap. 5 §  socialtjänstlagen (2001:453).

Avgifterna får dock inte uppgå till ett så stort belopp att  den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt  avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra normala  levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna  fastställs, ska kommunen dessutom försäkra sig om att den  enskildes make eller sambo inte drabbas av en oskäligt  försämrad ekonomisk situation.

Vid beräkning av avgiftsunderlag och förbehållsbelopp enligt  andra stycket ska 8 kap. 3, 4, 7 och 8 §§ socialtjänstlagen  tillämpas. Lag (2017:616).


18 kap. Övrigt 

Underrättelseskyldighet i fråga om missbruk

1 §   Om en nämnd som utövar ledning enligt 7 kap. 1 § eller  11 kap. 1 § i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att  nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar  sker i missbruksmönster av kända medel, ska nämnden utan  dröjsmål anmäla detta till Folkhälsomyndigheten.

Forskning

2 §   Regioner och kommuner ska medverka vid finansiering,  planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete  på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt  forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i dessa frågor, i  den omfattning som behövs, samverka med varandra och med  berörda universitet och högskolor. Lag (2019:973).

Hälso- och sjukvård vid extraordinära händelser i fredstid

3 §   Personer som tas emot från en annan kommun eller en annan  region enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och  regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i  fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och  regions skyldigheter enligt denna lag. Lag (2019:973).


Övergångsbestämmelser

2017:30
   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
   2. Genom lagen upphävs hälso- och sjukvårdslagen  (1982:763).
   3. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § första stycket gäller inte  vård som ges enligt avtal om hälso- och sjukvårdstjänster  som landstinget träffat med vårdgivare före den 1 januari  2015, så länge avtalet gäller. Efter den 1 april 2017 får  ett sådant avtal inte förlängas utan att 8 kap. 3 §  första stycket beaktas.
   4. Bestämmelserna i 17 kap. 5 § gäller inte avgifter för  vilka betalningsskyldighet uppkommit före den 1 juni 2010.
   5. För den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71  av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social  trygghet när anställda, egenföretagare eller deras  familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller fortfarande  3 c § den upphävda lagen i dess lydelse före den 1 januari  2011.
   6. För sjukgymnaster gäller fortfarande 24 § den upphävda  lagen i dess lydelse före den 1 januari 2014.

2018:143
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
   2. För tillstånd som gäller vid tidpunkten för  ikraftträdandet och som har beslutats enligt 9 b § den  upphävda hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller enligt 7  kap. 5 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i dess lydelse  före den 1 juli 2018, gäller vad som föreskrivs för nationell  högspecialiserad vård i de nya bestämmelserna och i  föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Sådana  tillstånd ska fortsätta att gälla även om tiden för  tillståndet har gått ut.

2018:1997
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. Lag (2020:312).
   2. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om i vilka fall och på vilket sätt  äldre föreskrifter om möjligheter till anställning i  landstingen för läkares allmäntjänstgöring ska gälla.

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätt

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätt

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

Jobbar du med hälso- och sjukvårdsrätt som exemplevis verksamhetschef eller chefssjuksköterska? Eller kanske på ett privat vårdföretag eller inom elevhälsan? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterialet du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig tillgång till relevanta rättskällor och vägledande dokument som ger dig ett omfattande stöd. Se allt inom hälso- och sjukvårdsrätt.