SFS 2016:1298 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 20 december 2016.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)

2 ska ha följande lydelse.

26 §

3

Av patienter får vårdavgifter och avgifter med anledning av att patien-

ter uteblir från avtalade besök tas ut enligt grunder som landstinget eller kom-
munen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som
är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom patienter som avses
i 3 c §, ska behandlas lika. Landstinget får dock för sluten vård fastställa av-
giftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsätt-
ning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag
uppgå till högst 0,0023 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-
försäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor.

Av patienter som är 85 år eller äldre får vårdavgifter och andra avgifter för

sådan vård och sådana förbrukningsartiklar som avses i 26 a § första stycket
inte tas ut.

Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.
Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för långtidssjukvård som den har

betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommuners betalnings-
ansvar för viss hälso- och sjukvård.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller för

långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 § lagen
om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får, tillsam-
mans med avgifter för hemtjänst och dagverksamhet enligt 8 kap. 5 § social-
tjänstlagen (2001:453), per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,48 gånger
prisbasbeloppet. Avgifterna får dock inte uppgå till så stort belopp att den en-
skilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina per-
sonliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När
avgifterna fastställs ska kommunen dessutom försäkra sig om att vårdtagarens
make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

1 Prop. 2016/17:1, utg.omr. 25, bet. 2016/17:FiU3, rskr. 2016/17:117.

2 Lagen omtryckt 1992:567.

3 Senaste lydelse 2012:926.

SFS 2016:1298

Utkom från trycket
den 28 december 2016

2

SFS 2016:1298

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016

Avgiftsunderlaget och förbehållsbeloppet enligt sjunde stycket ska beräk-

nas med tillämpning av 8 kap. 3–8 §§ socialtjänstlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

På regeringens vägnar

ANNIKA STRANDHÄLL

Lars Hedengran
(Socialdepartementet)