1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);
utfärdad den 11 juni 1998.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs att 2 a, 15 och 29 §§ hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763)
2
skall ha följande lydelse.
2 a §
3
Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på
en god vård. Detta innebär att den skall särskilt
1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vår-
den och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsperso-
nalen.
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och ge-
nomföras i samråd med patienten.
Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte
är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälso-
tillstånd. Patienten skall ges upplysningar om detta tillstånd och om de be-
handlingsmetoder som står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till
patienten skall de i stället lämnas till en närstående till patienten. Upplys-
ningar får dock inte lämnas till patienten eller någon närstående i den mån
det finns hinder för detta i 7 kap. 3 § eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller
i 2 kap. 8 § andra stycket eller 9 § första stycket lagen (1998:531) om yrkes-
verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
15 §
4
I landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares all-
mäntjänstgöring enligt 3 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
i sådan omfattning att alla läkare som avlagt
läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmän-
tjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legiti-
mation som läkare. Anställning för allmäntjänstgöring skall ske för viss tid.
I landstingen skall också finnas möjligheter till anställning för läkares spe-
cialiceringstjänstgöring enligt nämnda lag i en omfattning som motsvarar det
planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk
verksamhet. Regeringen får föreskriva att läkare under sådan tjänstgöring
1
Prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290.
2
Lagen omtryckt 1992:567.
3
Senaste lydelse 1997:142.
4
Senaste lydelse 1997:980.
SFS 1998:533
Utkom från trycket
den 22 juni 1998
2
SFS 1998:533
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 1998
med anställning vid en enhet som har upplåtits för grundläggande högskole-
utbildning av läkare skall anställas för viss tid.
29 §
5
Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verk-
samheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma över
diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han el-
ler hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården ut-
övas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). � r verksam-
hetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av
en särskilt utsedd chefsöverläkare.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande tvångsisolering enligt smitt-
skyddslagen (1988:1472) utövas av en läkare med specialistkompetens
(chefsöverläkare). � r verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompe-
tens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare eller av
en befattningshavare som förordnats enligt 50 a § smittskyddslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
På regeringens vägnar
MAJ-INGER KLINGVALL
Björn Reuterstrand
(Socialdepartementet)
5
Senaste lydelse 1996:787.