SFS 2000:356 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Du är här: Start / Hälso- och sjukvårdsrätt och hälsoskydd / Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) / SFS 2000:356 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
000356.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 25 maj 2000.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 3 b, 18 b, 18 c, 26 och 26 a §§

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

2

skall ha följande lydelse.

3 b §

3

Landstinget skall erbjuda dem som är bosatta inom landstinget eller

som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadig-
varande vistas där,

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxen-

döva och hörselskadade.

Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och

hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 b §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.

Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel

skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och
beslutade insatser framgå.

18 b §

4

Kommunen skall i samband med sådan hälso- och sjukvård som

avses i 18 § första�tredje styckena erbjuda även habilitering, rehabilitering
och hjälpmedel för funktionshindrade.

Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för hälso-

och sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en kommun inom
landstinget om att kommunen skall ha ansvar för hjälpmedel för funktions-
hindrade.

Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering, re-

habilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som ombesörjs av en
kommun.

18 c §

5

Kommunen skall i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 §

första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt anges i 3 d §. Be-
träffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som avses här gäl-
ler vad som föreskrivs i 3 d §.

1

Prop. 1999/2000:56, bet. 1999/2000:SoU11, rskr. 1999/2000:195.

2

Lagen omtryckt 1992:567.

3

Senaste lydelse 1998:1660.

4

Senaste lydelse 1998:1660.

5

Senaste lydelse 1998:1660.

SFS 2000:356

Utkom från trycket
den 7 juni 2000

background image

2

SFS 2000:356

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2000

26 §

6

Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget el-

ler kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pa-
tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom pa-
tienter som avses i 3 c §, skall därvid behandlas lika. Landstinget får dock
för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta
om vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta av-
giftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har betal-

ningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalnings-
ansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan psy-
kiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken
kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller

för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2
eller 9 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 § an-
dra stycket socialtjänstlagen (1980:620), uppgå till så stort belopp att den
enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boende-
kostnad och andra normala levnadskostnader. När avgifterna fastställs skall
kommunen försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas
av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

26 a §

7

Den som har erlagt vårdavgifter som avser öppen hälso- och sjuk-

vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 § första stycket, avgifter
för förbrukningsartiklar som avses i 3 d § eller avgifter för sådan tandvård
som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med sammanlagt högst 900
kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget, är befriad från att
därefter erlägga ytterligare avgifter för sådan vård eller sådana förbruknings-
artiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från det första tillfälle då
avgift erlagts.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård,

får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt
första stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för

barn som under denna tid fyller 18 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den

med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har eller har haft barn med föräldern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

På regeringens vägnar

LARS ENGQVIST

Björn Reuterstrand
(Socialdepartementet)

6

Senaste lydelse 1998:856.

7

Senaste lydelse 1998:555.

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätt

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätt

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

Jobbar du med hälso- och sjukvårdsrätt som exemplevis verksamhetschef eller chefssjuksköterska? Eller kanske på ett privat vårdföretag eller inom elevhälsan? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterialet du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig tillgång till relevanta rättskällor och vägledande dokument som ger dig ett omfattande stöd. Se allt inom hälso- och sjukvårdsrätt.