SFS 2001:461 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 7 juni 2001.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 18, 22 och 26 §§ hälso- och sjuk-

vårdslagen (1982:763)

2

skall ha följande lydelse.

18 §

3

Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som

bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket
eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller som efter be-
slut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som avses i 7 kap. 1 §
första stycket 2 samma lag. Varje kommun skall även i samband med dag-
verksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § socialtjänstlagen, erbjuda en god
hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.

En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso-

och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att

erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen
kommer överens om det samt regeringen medger det. Överenskommelsen
får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som avses i 3 c §.

Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens be-

fogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som
meddelas av läkare.

En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter

som kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överläm-
nas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild in-
divid.

22 §

Ledningen av kommunens hälso- och sjukvård utövas av den eller de

nämnder som kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen
(2001:453) bestämmer.

I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas ledningen av den hälso-

och sjukvård som avses i 18 § första eller andra stycket i enlighet med 10 §.

26 §

4

Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget el-

ler kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pa-

1

Prop. 2000/01:80, bet. 2000/01:SoU18, rskr. 2000/01:259.

2

Lagen omtryckt 1992:567.

3

Senaste lydelse 1997:316.

4

Senaste lydelse 2000:356.

SFS 2001:461

Utkom från trycket
den 19 juni 2001

2

SFS 2001:461

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2001

tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom pa-
tienter som avses i 3 c §, skall därvid behandlas lika. Landstinget får dock
för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta
om vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta avgifts-
belopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har betal-

ningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalnings-
ansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan psy-
kiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken
kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller

för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2
eller 9 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 8 kap. 2 §
andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), uppgå till så stort belopp att den
enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boende-
kostnad och andra normala levnadskostnader. När avgifterna fastställs skall
kommunen försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas
av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

På regeringens vägnar

LARS ENGQVIST

Björn Reuterstrand
(Socialdepartementet)