SFS 2001:461 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

svensk författningssamling sfs 2001:461 lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763); utfärdad den 7 juni 2001. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 18, 22 och 26 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)2 skall ha följande lydelse. 18 §3 varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller som efter beslut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som avses i 7 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. varje kommun skall även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där. en kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälsooch sjukvård i hemmet (hemsjukvård). landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen kommer överens om det samt regeringen medger det. överenskommelsen får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som avses i 3 c §. kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare. en kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som kommunen ansvarar för enligt denna lag. en uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. 22 § ledningen av kommunens hälso- och sjukvård utövas av den eller de nämnder som kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) bestämmer. i en kommun som inte ingår i ett landsting utövas ledningen av den hälsooch sjukvård som avses i 18 § första eller andra stycket i enlighet med 10 §. 26 §4 av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. pa1 2 3 utkom från trycket den 19 juni 2001 prop. 2000/01:80, bet. 2000/01:sou18, rskr. 2000/01:259. lagen omtryckt 1992:567. senaste lydelse 1997:316. 4 senaste lydelse 2000:356. 1 sfs 2001:461 tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom patienter som avses i 3 c §, skall därvid behandlas lika. landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag. endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. detsamma gäller i fråga om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar. avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 eller 9 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 8 kap. 2 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boendekostnad och andra normala levnadskostnader. när avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation. denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. på regeringens vägnar lars engqvist björn reuterstrand (socialdepartementet) 2 fakta info direkt, tel. 08-587 671 00 elanders gotab, stockholm 2001