SFS 1993:1651 Lag om läkarvårdsersättning

SFS 1993:1651
Utkom från trycket
den 5 januari 1994

Lag
om läkarvårdsersättning;

utfärdad den 22 december 1993.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i
privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och om patientavgif-
ter i samband därmed (läkarvårdsersättning). Lagen gäller inte sådana
läkare i privat verksamhet som omfattas av lagen (1993: 588) om husläkare
eller beträffande en läkare som avses i 5 §.

Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte

ingår i ett landsting.

2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som är bosatt i
Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

3 § Med vård avses i denna lag läkarvård och annan medicinsk behand-
ling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinse-
ende samt rådgivning som lämnas av en läkare i födelsekontrollerande
syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.

4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget respekti-
ve försäkringskassan det landsting respektive den allmänna försäkrings-
kassa inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verk-

samhet.

Vårdavtal

1

Prop. 1993/94:75, bet. 1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118.

4267

5 § En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med lands-
tinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de
grunder som landstinget och läkaren kommit överens om.

Landstingets ansvar och försäkringskassans uppgifter

6 § Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks
av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt

inom landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten
är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte lands-
tingen kommer överens om något annat.

Allmän försäkringskassa skall för landstingets räkning administrera ut-

betalning av läkarvårdsersättning.

SFS 1993:1651

Särskilda krav på läkarverksamheten

7 § För att läkarvårdsersättning skall lämnas krävs att läkaren har speci-
alistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin specialitet i
öppen vård för enskilda patienter.

Första stycket gäller inte läkare med specialistkompetens enbart i all-

mänmedicin, radiologiska specialiteter, kliniska laboratoriespecialiteter
utom klinisk fysiologi, socialmedicin, företagshälsovård, skolhälsovård,
rehabiliteringsmedicin eller klinisk näringslära.

Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för en-

skilda patienter skall lämnas även till läkare med kompetens som allmän-
praktiserande läkare (Europaläkare) om landstinget har godtagit läkarens
etablering inom landstingets område. Bestämmelserna i denna lag om
läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för
Europaläkare.

8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som senast ett år
efter det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § på
heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En läkare anses som
heltidsverksam om läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genom-
snitt eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de
senaste två åren.

Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd av sjuk-

dom eller ledighet för vård av barn inte bedriver verksamhet på heltid.

9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i
något landstings hälso- och sjukvård.

Vikariat

10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av

barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller
fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis förhindrad att
bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som har samma specialitet
eller en annan specialitet inom samma grupp av specialiteter och som
uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för läkarvårdsersättning vikariera
under frånvaron.

Anmälan och samråd m. m.

11 § En läkare som avser att bedriva verksamhet mot ersättning enligt

denna lag skall anmäla sin avsikt till landstinget och försäkringskassan
senast sex månader innan verksamheten påbörjas. Läkaren skall samråda
med landstinget om sin kommande verksamhet.

12 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag

skall underrätta landstinget och försäkringskassan minst sex månader före
den tidpunkt då han eller hon avser att upphöra med eller flytta sin
verksamhet till ett annat sjukvårdsområde.

4268

SFS 1993:1651

13 § Bestämmelserna om anmälan enligt 11 och 12 §§ gäller inte for en
vikarie som avses i 10 §. Anmälan behövs inte heller före eller efter ett

tillfälligt uppehåll i läkarverksamheten.

14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med andra
inom vård- och rehabiliteringsområdet.

Läkarvårdsersättningen

Gemensamma bestämmelser

15 § Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp
som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersättningen
med undantag för del därav som avser läkarens kostnader för resor i
samband med sjukbesök betalas som normalarvode, enkelt arvode eller
särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar patienten hela eller en del
av arvodet, om inte något annat följer av 22 eller 24 §.

16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen

av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens speciali-
tet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig
besöks volym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för
enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller un-
der dennes överinseende. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnads-

krävande ersätts med ett högre, särskilt arvode.

17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett
kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning, för åtgärder som ersätts med
normalt eller enkelt arvode, med ett belopp som motsvarar ersättningen
för en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter ersättning för
sådana åtgärder med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas
högst till ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak).

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot

patientavgift som anges i 23 § första stycket första meningen.

Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående

abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket
angivna gränserna för ersättning.

18 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag
får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller en verkstäl-
lighetsföreskrift.

19 § Landstinget är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning tidigare

än sex månader efter anmälan enligt 11 §.

Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp, får

landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget

får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren
på läkarvårdsersättning.

Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i

väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp

4269

SFS 1993:1651

eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade läkar-
vårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.

Särskilda bestämmelser för vissa områden

20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller
2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller
inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län
eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall läm-
nas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller
dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik.

Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter

två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner till fem procent.

Särskilda bestämmelser för vissa läkare

21 § Till en läkare som vid utgången av år 1993 var uppförd på en sådan
förteckning som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i
lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 skall lämnas arvoden enligt

15 § med fem procents förhöjning. Höjningen skall betalas av landstinget.

Patientavgift

22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna lag får
patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte tas ut för rådgiv-
ning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering.
Patientavgift får inte heller tas ut om detta framgår av särskilda föreskrif-
ter.

Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på motsva-

rande sätt.

23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst 150 procent av
den patientavgift som gäller inom samma landsting hos husläkare enligt
lagen (1993:588) om husläkare. Om läkaren inte har rätt till förhöjd

ersättning enligt 20 eller 21 § får patientavgift dock tas ut med högst 175
procent av patientavgiften hos husläkarna i landstinget.

Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt

första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen
som betalas av landstinget.

Patientavgiften får inte överstiga det arvode som skall lämnas för vår-

den.

24 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt
7§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. är
under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna
lag.

25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från
avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första stycket första
meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte
patienten från avgift enligt denna bestämmelse.

4270

SFS 1993:1651

4271

Verksamhetsuppföljning

26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning skall medverka till att
den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren skall
årligen till Socialstyrelsen och landstinget lämna en redovisning med upp-
gifter om antalet patientbesök och vårdåtgärderna.

Verkställighetsföreskrifter

27 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag regering-

en bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till

privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.

3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15 — 17, 20 och

21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna om arvoden i
läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid bestämmandet av läkar-
vårdsersättning.

4. En läkare som vid ikraftträdandet är uppförd på sådan förteckning

hos allmän försäkringskassa som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 kan få
ersättning enligt denna lag utan anmälan enligt 11 § och utan hinder av
bestämmelserna i 7 — 9 §§ med de inskränkningar som gäller enligt punkt
5.

5. Om verksamheten hos en läkare som omfattas av punkt 4 ändras i

väsentligt hänseende skall frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas
enligt denna lag. En specialist i allmänmedicin som omfattas av punkt 4
men som går över till verksamhet som husläkare enligt lagen (1993:588)
om husläkare får dock åter ta upp verksamhet enligt denna lag utan sådan
prövning.

6. Till en läkare som omfattas av punkt 4 och som vid ikraftträdandet

bedriver verksamhet inom något av de områden som anges i 20 § och
därvid med stöd av övergångsbestämmelser till läkarvårdstaxan
(1974:699) har rätt till förhöjda arvoden, skall landstinget lämna läkar-
vårdsersättning med motsvarande förhöjning.

7. Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får verksamhet

med läkarvårdsersättning utan hinder av den paragrafen och 19 § första
stycket påbörjas tre månader efter anmälan.

BO KÖNBERG
(Socialdepartementet)

På regeringens vägnar

CARL BILDT