SFS 1995:837 Lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

SFS 1995_837 Lag om ändring i lagen (1993_1651) om läkarvårdsersättning

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1995:837

Utkom från trycket
den 22 juni 1995

Lag

om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning;

utfärdad den 8 juni 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning

dels att 21 § och punkterna 4 —6 i övergångsbestämmelserna skall upp-

höra att gälla,

dels att rubriken närmast före 21 § skall utgå,
dels att 1, 3, 4, 6, 7, 9, 16, 17, 23 och 26 §§ samt rubriken närmast före

6 § skall ha följande lydelse.

1 §2 Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare

i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i
övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning).

Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte

ingår i ett landsting.

3 § Med vård avses i denna lag läkarvård och annan medicinsk behand-
ling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överin-
seende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte
eller i fråga om abort eller sterilisering.

Om det krävs remiss för viss vård hos en specialist inom landstinget,

gäller det kravet även för läkarvårdsersättning enligt denna lag till en
läkare i privat verksamhet med samma specialitet.

4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det
landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin

verksamhet.

Landstingets ansvar m. m.

6 §3 Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks
av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt

inom landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten
är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte lands-

tingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom
något landstings område, skall det landsting inom vars område patienten
eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person
som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad
som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.

Allmän försäkringskassa får efter överenskommelse med landstinget ha

hand om utbetalning av läkarvårdsersättning.

1

Prop. 1994/95:195, bet. 1994/95: SoU24, rskr. 1994/95: 383.

2

Senaste lydelse 1994:1961.

3

Senaste lydelse 1994:1754.

1494

background image

SFS 1995:837

7 §4 För att läkarvårdsersättning skall lämnas krävs att läkaren har spe-
cialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin speciali-
tet i öppen vård för enskilda patienter.

Första stycket gäller inte läkare med specialistkompetens enbart i radio-

logiska specialiteter, kliniska laboratoriespecialiteter utom klinisk fysiolo-
gi, socialmedicin, företagshälsovård, skolhälsovård, rehabiliteringsmedi-
cin eller klinisk näringslära.

Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för en-

skilda patienter skall lämnas även till läkare med kompetens som allmän-
praktiserande läkare (Europaläkare). Bestämmelserna i denna lag om läka-
re med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för Europa-
läkare.

9 §5 Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i
något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk
person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt be-

stämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänst-
ledig och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte heller till en läkare som vid vårdtillfäl-

let har fyllt sextiofem år.

16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen
av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens speciali-

tet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig
besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för
enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller un-

der dennes överinseende eller som ligger utanför den vanliga verksamhe-
ten inom läkarens specialitet. Åtgärder som är särskilt tids- eller kost-
nadskrävande ersätts med ett högre, särskilt arvode.

17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett

kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning med ett belopp som motsva-
rar ersättningen För en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter

ersättning med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas högst till
ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak). Om läka-
ren inte bedriver verksamheten på heltid reduceras årsersättningen och
ersättningstaket i skälig omfattning.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot

patientavgift som anges i 23 §.

Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående

abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket
angivna gränserna för ersättning.

23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp
som gäller för motsvarande vård inom landstinget.

Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt

första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen
som betalas av landstinget.

4

Senaste lydelse 1994: 1961.

5

Senaste lydelse 1994:750.

1495

background image

SFS 1995:837

Patientavgiften får inte överstiga det arvode som skall lämnas för vår-

den.

26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning skall medverka till att
den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren skall
årligen till Socialstyrelsen och landstinget lämna en redovisning med upp-
gifter om mottagningens medicintekniska utrustning, antalet patientbesök
och vårdåtgärderna.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § första stycket första och

andra meningen den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till

privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.

3. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersätt-

ning enligt denna lag utan att ha samverkansavtal med landstinget och
utan att uppfylla kravet på specialistkompetens enligt 7 § eller kravet på
heltidsverksamhet enligt 8 § kan även utan samverkansavtal få ersättning
enligt denna lag om inte annat följer av punkt 4. Detsamma gäller den som
vid ikraftträdandet är verksam som privatpraktiserande läkare enligt lagen
(1993: 588) om husläkare. Om verksamheten hos en läkare som omfattas
av denna punkt ändras i väsentligt hänseende skall dock frågan om rätt till
läkarvårdsersättning prövas enligt denna lag.

4. Om en läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdser-

sättning enligt denna lag, inte uppfyller ålderskravet i 9 § lämnas läkar-
vårdsersättning längst till utgången av år 1996, om inte läkaren och lands-
tinget kommer överens om annat.

På regeringens vägnar

INGELA THALÉN

Susanne Billum
(Socialdepartementet)

1496

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)
Patientsäkerhetslag (2010:659)
JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

Jobbar du med hälso- och sjukvårdsrätt som exemplevis verksamhetschef eller chefssjuksköterska? Eller kanske på ett privat vårdföretag eller inom elevhälsan? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterialet du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig tillgång till relevanta rättskällor och vägledande dokument som ger dig ett omfattande stöd. Se allt inom hälso- och sjukvårdsrätt.