SFS 2018:644 Lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Utfärdad den 31 maj 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804)

dels att 29–31 och 33 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 29 § ska sättas närmast före 28 a §,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 28 a och 30 a–f §§,

och närmast före 30 a § en ny rubrik av följande lydelse.

28 a § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt

eller av oaktsamhet

1. producerar, bearbetar, distribuerar eller på något annat sätt handhar

livsmedel, eller märker, marknadsför eller presenterar livsmedel, på ett sätt

som orsakar eller kan orsaka en fara för människors liv eller hälsa,

2. inte vidtar åtgärder i samband med produktion, bearbetning,

distribution eller annat handhavande av livsmedel, och därigenom

föranleder att ett livsmedel utgör eller kan komma att utgöra en fara för

människors liv eller hälsa,

3. brister när det gäller att märka, marknadsföra eller presentera livsmedel

och därigenom föranleder att ett livsmedel utgör eller kan komma att utgöra

en fara för människors liv eller hälsa,

4. i större omfattning märker, marknadsför eller presenterar ett livsmedel

på ett sätt som är eller kan vara vilseledande, eller

5. brister när det gäller åtgärder för identifiering och därigenom på ett

omfattande eller annars särskilt allvarligt sätt orsakar att möjligheten att

spåra ett livsmedel försvåras eller kan komma att försvåras.

29 § Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt

28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av

5 § tredje stycket, 6, 7, 8 eller 9 §,

2. bryter mot 10 § första stycket, eller

3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 20 § första stycket 1.

Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser

bestämmelser om myndighetsutövning.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

1

Prop. 2017/18:165, bet. 2017/18:MJU20, rskr. 2017/18:313.

SFS 2018:644

Publicerad

den 7 juni 2018

2

30 § Om en gärning är belagd med straff i brottsbalken eller i lagen

(2000:1225) om straff för smuggling ska det inte dömas till ansvar enligt

28 a eller 29 §.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas

av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan

om utdömande av vitet.

Det ska inte dömas till ansvar enligt 29 § om gärningen kan leda till en

sanktionsavgift enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 30 a §.

Sanktionsavgifter
30 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska

betalas av den som

1. påbörjar en verksamhet som är registreringspliktig utan att någon

anmälan om registrering har gjorts, eller

2. brister när det gäller att uppfylla krav på journalföring eller annan

dokumentation.

Avgiftens storlek ska framgå av regeringens föreskrifter. Avgiften ska

uppgå till minst 1 000 kronor och högst 100 000 kronor. När regeringen

meddelar föreskrifter om avgiftens storlek ska hänsyn tas till hur allvarlig

överträdelsen är och till betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen

avser.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

30 b § En sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte är

uppsåtlig eller oaktsam.

Någon sanktionsavgift ska dock inte tas ut om det är oskäligt. Vid

prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas

1. om överträdelsen berott på sjukdom som medfört att den av-

giftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som han eller hon varit

skyldig att göra och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra

det,

2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den

avgiftsskyldige varken kunnat förutse eller borde ha förutsett och inte heller

kunnat påverka, eller

3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika överträdelsen.

30 c § Kontrollmyndigheten prövar frågor om sanktionsavgifter.

Innan kontrollmyndigheten beslutar om avgift ska den som anspråket

riktas mot ges tillfälle att yttra sig. Om så inte har skett inom två år från det

att överträdelsen skedde får någon sanktionsavgift inte beslutas.

30 d § Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som

omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för

en ansökan om utdömande av vitet.

30 e § Ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsöknings-

balken när det har fått laga kraft.

30 f § En beslutad sanktionsavgift faller bort om beslutet inte har

verkställts inom fem år från det att beslutet har fått laga kraft.

SFS 2018:644

3

31 § Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter

som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

En kommunal nämnds beslut om sanktionsavgift överklagas dock till

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

33 § En myndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även

om det överklagas. Detta gäller dock inte beslut om sanktionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som har skett före

ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

SVEN-ERIK BUCHT

Maria Wetterling

(Näringsdepartementet)

SFS 2018:644