SFS 2008:579 Konkurrenslag

1

Svensk författningssamling

Konkurrenslag;

utfärdad den 18 juni 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens ändamål m.m.

1 §

Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en

effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster
och andra nyttigheter.

2 §

Lagen är inte tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och

arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.

3 §

I rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om till-

lämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget

2

och rå-

dets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av fö-
retagskoncentrationer

3

finns bestämmelser av betydelse för tillämpningen av

denna lag.

4 §

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka domstolar och andra myn-

digheter som är konkurrensmyndigheter enligt rådets förordning (EG) nr
1/2003, om det inte följer av denna lag.

Definitioner

5 §

I denna lag avses med

företag

en fysisk eller juridisk person som dri-

ver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur, dock inte till den del
verksamheten består i myndighetsutövning.

Med företag avses också en sammanslutning av företag.

6 §

Det som i lagen sägs om

avtal

ska tillämpas även på

1. beslut av en sammanslutning av företag, och
2. samordnade förfaranden av företag.

1

Prop. 2007/08:135, bet. 2007/08:NU14, rskr. 2007/08:237.

2

EGT L 1, 4.1.2003, s. 1 (Celex 32003R0001).

3

EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (Celex 32004R0139).

SFS 2008:579

Utkom från trycket
den 30 juni 2008

2

SFS 2008:579

7 §

Med

primär lantbruksförening

avses i denna lag en ekonomisk fören-

ing vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver
jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar av
sådana företag är medlemmar i föreningen, anses den dock vara primär lant-
bruksförening endast om sammanslutningarna bara utgörs av lokala sam-
manslutningar av företag med verksamhet av angivet slag.

I lagen (2000:1025) om innebörden av begreppen jordbruks-, trädgårds-

och skogsprodukter i konkurrenslagen (2008:579) finns bestämmelser om
vad som avses med sådana produkter.

8 §

Med

taxiföretag

avses i denna lag ett företag som tillhandahåller eller

utför taxitjänster eller därmed jämförbara transporttjänster.

Med

beställningscentral

avses en gemensam eller fristående funktion som

tar emot beställningar och fördelar transportuppdrag mellan taxiföretag.
Funktionen kan även utföra sådan verksamhet som har samband därmed.

9 §

En

företagskoncentration

enligt denna lag ska anses uppstå om kon-

trollen av företag varaktigt förändras till följd av

1. att två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller
2. att antingen en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett fö-

retag, eller också ett eller flera företag genom förvärv av värdepapper eller
tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll
över ett eller flera företag eller delar därav.

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en själv-

ständig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en företagskoncentra-
tion enligt första stycket 2.

Lagens disposition

10 §

Lagen innehåller bestämmelser om

– förbjudna konkurrensbegränsningar (2 kap.),
– åtgärder mot konkurrensbegränsningar (3 kap.),
– företagskoncentrationer (4 kap.),
– utredning av konkurrensärenden (5 kap.),
– vite (6 kap.),
– överklagande (7 kap.), och
– handläggningen i domstol (8 kap.).

2 kap. Förbjudna konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

1 §

Sådana avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att hindra,

begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt är
förbjudna, om inte annat följer av denna lag.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-

rekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begrän-

sas eller kontrolleras,

3

SFS 2008:579

3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa

handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig

ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har
något samband med föremålet för avtalet.

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag

2 §

Förbudet i 1 § gäller inte för ett avtal som

1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att

främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därige-

nom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för

att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel

för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

3 §

Från förbudet i 1 § gäller undantag för sådana grupper av avtal (

grupp-

undantag

) som avses i

1. lagen (2008:580) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal

om viss taxisamverkan,

2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegrän-

sande avtal,

3. lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande speci-

aliseringsavtal,

4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal

om forskning och utveckling,

5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegrän-

sande avtal inom motorfordonssektorn,

6. lagen (2008:585) om gruppundantag för vissa konkurrensbegränsande

avtal inom försäkringssektorn, och

7. lagen (2008:586) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal

om tekniköverföring.

Om ett enskilt avtal enligt lag som sägs i första stycket är undantaget från

förbudet i 1 § men avtalet har följder som är oförenliga med 2 §, får Konkur-
rensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget.

4 §

Förbudet i 1 § gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruks-

förening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan föreningens
medlemmar om

1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed samman-

hängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar,
lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jordbruks-
produkter, trädgårdsprodukter eller skogsprodukter, eller

2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses i 1.
Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till resultat
1. att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras

4

SFS 2008:579

a) i fråga om valet av avnämare eller leverantör,
b) i fråga om möjligheten att lämna föreningen, eller
c) i annat avseende av motsvarande betydelse, eller
2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor när försälj-

ningen sker direkt mellan medlemmen och tredje man.

5 §

Förbudet i 1 § gäller inte för ett skriftligt avtal mellan taxiföretag eller

mellan en beställningscentral och taxiföretag om avtalet

1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en beställ-

ningscentral eller på något annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster el-
ler andra sådana ekonomiska fördelar,

2. behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till taxi-

service, och

3. omfattar högst 40 taxifordon.
Undantag enligt första stycket gäller inte
1. till den del samarbetet avser förfarande eller villkor som innebär eller

omfattar

a) fastställande av gemensamma priser,
b) uppdelning av marknader,
c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som överstiger sex månader

från uppsägningstillfället eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att
uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex månader eller längre tid
från inträdet, eller

d) förbud för anslutet taxiföretag att efter avtalstidens utgång konkurrera

med den gemensamma transportverksamheten, och

2. till den del det är uppenbart att syftet med den gemensamma transport-

verksamheten eller intresset av tillgång till taxiservice enligt första stycket 1
och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar ett sådant förfarande eller
villkor som avses i 1.

Ogiltighet

6 §

Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 1 § är ogiltiga.

Företags missbruk av en dominerande ställning

7 §

Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning

på marknaden är förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-

priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för

konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa han-

delspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytter-

ligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har nå-
got samband med föremålet för avtalet.

5

SFS 2008:579

3 kap. Åtgärder mot konkurrensbegränsningar

Åläggande

1 §

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser

av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om något annat inte

bestäms.

2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläg-

gande enligt 1 §, får Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som
berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har
tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för

tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får med-
dela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Åtagande från företag

4 §

Har fråga uppkommit om ett företag överträder något av förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget, kan ett åtagande
från företaget ge Konkurrensverket anledning att inte ingripa. Verkets beslut
att godta åtagandet får avse en begränsad tid. Så länge beslutet gäller får ver-
ket i de avseenden som åtagandet omfattar inte meddela ett åläggande enligt
1 eller 3 §.

Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt första stycket om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något

väsentligt avseende,

2. den som beslutet gäller bryter mot något åtagande som har angetts i be-

slutet, eller

3. beslutet grundades på ofullständiga, oriktiga eller vilseledande uppgif-

ter som parterna har lämnat.

Konkurrensskadeavgift

5 §

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett

företag ska betala en särskild avgift (

konkurrensskadeavgift

), om företaget

eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har
överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-fördra-
get.

Avgiften tillfaller staten.
Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett

företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stäm-
ningsansökan.

6 §

Konkurrensskadeavgiften får inte överstiga tio procent av företagets

omsättning föregående räkenskapsår.

Om talan riktas mot flera företag, ska avgiften fastställas särskilt för vart

och ett av dem.

6

SFS 2008:579

7 §

Konkurrensskadeavgift får inte påföras

1. för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har meddelats vid vite

enligt denna lag,

2. för åtgärder som har vidtagits under den tid då ett beslut om att godta

åtagande enligt 4 § första stycket har gällt, om åtgärderna är förenliga med
beslutet, eller

3. i ringa fall.
I fall som avses i första stycket 2 får konkurrensskadeavgift påföras om

beslutet har återkallats med stöd av 4 § andra stycket 3.

8 §

Konkurrensskadeavgiften ska bestämmas efter överträdelsens sank-

tionsvärde.

Vid bedömningen av sanktionsvärdet ska det beaktas hur allvarlig över-

trädelsen är och hur länge den har pågått.

Vid bedömningen av överträdelsens allvar ska särskilt följande beaktas:
1. överträdelsens art,
2. marknadens omfattning och betydelse, och
3. överträdelsens konkreta eller potentiella påverkan på konkurrensen på

marknaden.

9 §

Som försvårande omständigheter vid bedömningen av företagets över-

trädelse ska det särskilt beaktas:

1. om företaget har förmått annat företag att medverka i överträdelsen, el-

ler

2. om företaget har haft en ledande roll i överträdelsen.

10 §

Som förmildrande omständighet vid bedömningen av företagets över-

trädelse ska det särskilt beaktas om företagets medverkan i överträdelsen har
varit begränsad.

11 §

När konkurrensskadeavgiftens storlek bestäms ska, förutom omstän-

digheter hänförliga till själva överträdelsen, särskilt följande beaktas:

1. om företaget tidigare har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i ar-

tikel 81 eller 82 i EG-fördraget,

2. om företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den påtalats

av Konkurrensverket, eller

3. företagets ekonomiska situation.

Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift

12 §

Konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som har överträtt

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 81 i EG-fördraget, om företaget är det för-
sta att anmäla överträdelsen till Konkurrensverket och anmälan innehåller
sådana uppgifter att verket först genom dessa har tillräckligt underlag för att
ingripa mot överträdelsen.

När Konkurrensverket redan har tillräckligt underlag för att ingripa mot

överträdelsen och ingen förklaring enligt 15 § har meddelats, får konkur-
rensskadeavgift efterges för ett företag som överträtt nämnda förbud om

1. företaget är först med att lämna sådana uppgifter som leder till att det

kan klarläggas att överträdelsen förekommit, eller

7

SFS 2008:579

2. företaget på annat sätt i högst väsentlig mån har underlättat utredningen

av överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift får dock inte efterges för ett företag som har

tvingat ett annat företag att delta i överträdelsen.

13 §

Konkurrensskadeavgift får fastställas till ett lägre belopp än vad som

bort ske med tillämpning av 8–11 §§ för ett företag som har överträtt förbu-
det i 2 kap. 1 § eller i artikel 81 i EG-fördraget, om företaget till Konkur-
rensverket lämnar uppgifter som i väsentlig mån underlättar utredningen av
överträdelsen.

Vid bedömning av nedsättningens storlek ska det beaktas om något annat

företag redan lämnat sådana uppgifter som i väsentlig mån underlättat utred-
ningen.

14 §

För att komma i fråga för eftergift enligt 12 § eller nedsättning enligt

13 § ska företaget utöver vad som anges där

1. lämna Konkurrensverket all den information och bevisning om överträ-

delsen som det har eller får tillgång till,

2. aktivt samarbeta med Konkurrensverket under utredningen av överträ-

delsen,

3. inte förstöra bevis eller på något annat sätt försvåra framtida eller pågå-

ende utredning av överträdelsen, och

4. när anmälan görs eller uppgifter lämnas ha upphört eller snarast däref-

ter upphöra med sitt deltagande i överträdelsen.

15 §

På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i

2 kap. 1 § eller i artikel 81 i EG-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut
förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är upp-
fyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för Stockholms tingsrätt
och Marknadsdomstolen.

Avgiftsföreläggande

16 §

I stället för att väcka talan om konkurrensskadeavgift enligt 5 § får

Konkurrensverket förelägga ett företag att betala en sådan avgift (

avgifts-

föreläggande

).

Ett sådant föreläggande får meddelas endast om Konkurrensverket bedö-

mer att sakomständigheterna rörande överträdelsen är klara.

17 §

Ett avgiftsföreläggande ska innehålla uppgift om

1. det företag som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att känne-

teckna den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den konkurrensskadeavgift som föreläggs företaget.
Företaget ska i föreläggandet upplysas om att talan om konkurrensskade-

avgift kan väckas, om företaget inte godkänner föreläggandet inom den tid
som Konkurrensverket anger.

8

SFS 2008:579

18 §

Om ett avgiftsföreläggande godkänns skriftligen av företaget inom

den tid som Konkurrensverket anger, får talan enligt 5 § inte väckas. Ett
godkännande som inte sker på detta sätt saknar verkan.

19 §

Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas

under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbal-
ken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller där-
vid i stället avgiftsföreläggande respektive företag.

Den som vill klaga ska göra det skriftligen hos Stockholms tingsrätt inom

ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsfö-
reläggande är Konkurrensverket motpart.

Har ett avgiftsföreläggande undanröjts, får företaget inte därefter åläggas

skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträ-
delse.

Preskription

20 §

Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan har

delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att överträdelsen
upphörde. Om det berörda företaget inom denna tid får del av ett beslut om
undersökning enligt 5 kap. 3 § eller ges tillfälle att yttra sig över Konkur-
rensverkets utkast till stämningsansökan, ska tiden i stället räknas från den
dag detta skedde. I sådana fall gäller dock att avgift får påföras endast om
den som anspråket riktas mot har delgetts stämningsansökan inom tio år från
det att överträdelsen upphörde.

Kvarstad

21 §

För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten be-

sluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap. rättegångsbalken
om kvarstad för fordran. Om talan om konkurrensskadeavgift ännu inte har
väckts, ska en ansökan om kvarstad dock prövas av Stockholms tingsrätt.

Betalning av konkurrensskadeavgift m.m.

22 §

Konkurrensskadeavgift ska betalas till Konkurrensverket inom trettio

dagar från det att domen vann laga kraft eller avgiftsföreläggandet godkän-
des eller inom den längre tid som anges i domen eller föreläggandet.

Om konkurrensskadeavgiften inte betalas i tid, ska Konkurrensverket

lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Verkstäl-
lighet får ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser.

23 §

En påförd konkurrensskadeavgift faller bort i den mån verkställighet

inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft eller avgiftsfö-
reläggandet godkändes.

9

SFS 2008:579

Näringsförbud

24 §

I lagen (1986:436) om näringsförbud finns bestämmelser om att nä-

ringsförbud kan meddelas för vissa överträdelser av förbudet i 2 kap. 1 § el-
ler i artikel 81 i EG-fördraget.

Skadestånd

25 §

Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget, ska företaget er-
sätta den skada som därigenom uppkommer.

Rätten till ersättning faller bort, om talan inte väcks inom tio år från det att

skadan uppkom.

26 §

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd

enligt 25 §.

4 kap. Företagskoncentrationer

Förbud mot företagskoncentrationer m.m.

1 §

En företagskoncentration som prövas enligt denna lag ska förbjudas,

om koncentrationen är ägnad att påtagligt hämma förekomsten eller utveck-
lingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd
del av det. Vid prövningen av om en företagskoncentration ska förbjudas ska
det särskilt beaktas om den medför att en dominerande ställning skapas eller
förstärks.

Ett förbud får meddelas endast om inga väsentliga nationella säkerhets-

eller försörjningsintressen därigenom åsidosätts.

I den utsträckning som bildandet av ett gemensamt företag, som utgör en

företagskoncentration enligt 1 kap. 9 § andra stycket, har till syfte eller får
till resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir själv-
ständiga, ska vid prövningen av fråga om förbud mot företagskoncentratio-
nen samordningen bedömas enligt 2 kap. 1 och 2 §§.

2 §

Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av en fö-

retagskoncentration, får en part i koncentrationen i stället för förbud enligt
1 § åläggas att

1. avyttra ett företag eller en del av ett företag, eller
2. genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.
Ett åläggande enligt första stycket får inte vara mer långtgående än vad

som krävs för att de skadliga effekterna av konkurrensbegränsningen ska un-
danröjas.

3 §

Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en rättshandling

som utgör en del i företagskoncentrationen eller som har till syfte att genom-
föra koncentrationen därefter blir ogiltig. Detta gäller dock inte sådana rätts-
handlingar som utgörs av förvärv som har skett på en reglerad marknad som
avses i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, en mot-
svarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller
en handelsplattform som avses i 1 kap. 5 § 12 lagen om värdepappersmark-

10

SFS 2008:579

naden eller genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i
stället åläggas att avyttra det som har förvärvats.

4 §

Har fråga uppkommit om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §,

kan ett åtagande från en part i företagskoncentrationen medföra att Konkur-
rensverket lämnar koncentrationen utan åtgärd.

5 §

Ett beslut av Konkurrensverket att lämna en företagskoncentration

utan åtgärd ska även omfatta sådana begränsningar som har direkt anknyt-
ning till och är nödvändiga för genomförandet av den anmälda företagskon-
centrationen.

Anmälan om företagskoncentration

6 §

En företagskoncentration ska anmälas till Konkurrensverket, om

1. de berörda företagen tillsammans har haft en omsättning föregående rä-

kenskapsår i Sverige som överstiger en miljard kronor, och

2. minst två av de berörda företagen har haft en omsättning i Sverige före-

gående räkenskapsår som överstiger 200 miljoner kronor för vart och ett av
företagen.

7 §

Om omsättningskravet enligt 6 § 1 är uppfyllt men omsättningen inte

överstiger vad som anges i 6 § 2, får

1. Konkurrensverket ålägga en part i en företagskoncentration att anmäla

koncentrationen, när det är påkallat av särskilda skäl, eller

2. part eller annan medverkande i en koncentration frivilligt anmäla kon-

centrationen.

8 §

Om en företagskoncentration består av flera transaktioner mellan

samma personer eller företag, varigenom delar av ett eller flera företag för-
värvas, ska vid beräkningen av omsättningen de transaktioner som ägt rum
inom en tvåårsperiod behandlas som endast en koncentration.

9 §

Om anmälningsskyldighet gäller enligt 6 §, ska anmälan göras av den

eller dem som förvärvar kontrollen över ett företag eller en del av det. Om
koncentrationen innebär att två eller flera företag slås samman, ska koncen-
trationen anmälas av dessa företag.

10 §

En anmälan om företagskoncentration får göras så snart part eller nå-

gon annan medverkande kan visa att de avser att genomföra en koncentra-
tion.

En anmälan om företagskoncentration ska göras innan koncentrationen

genomförs.

Särskild undersökning av företagskoncentration

11 §

Konkurrensverket ska inom tjugofem arbetsdagar från det att en full-

ständig anmälan om företagskoncentration har kommit in till verket meddela
beslut om att antingen genomföra en särskild undersökning av koncentratio-
nen eller lämna koncentrationen utan åtgärd.

11

SFS 2008:579

Om Konkurrensverket inom fristen i första stycket har mottagit ett åta-

gande från en part i företagskoncentrationen som syftar till att verket ska
lämna koncentrationen utan åtgärd, förlängs fristen till trettiofem arbetsda-
gar.

12 §

När en frist enligt 11 § löper får part och annan medverkande i en fö-

retagskoncentration inte vidta någon åtgärd för att fullfölja koncentrationen.
Förbudet gäller inte om Konkurrensverket före fristens utgång beslutar att
lämna koncentrationen utan åtgärd.

Om det finns särskilda skäl, får Konkurrensverket besluta om undantag

från förbudet i första stycket.

Om det är nödvändigt för att säkerställa att förbudet i första stycket efter-

levs, får Konkurrensverket meddela förbud eller åläggande för parterna eller
andra medverkande i företagskoncentrationen.

Talan om åtgärd mot företagskoncentration

13 §

Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har beslutat

om särskild undersökning, får verket väcka talan vid Stockholms tingsrätt
om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersök-

ning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges
tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

Har Konkurrensverket beslutat att lämna en företagskoncentration utan åt-

gärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grun-
dat sig på oriktig uppgift som lämnats av part eller annan medverkande i
koncentrationen.

14 §

På begäran av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt förlänga

fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i kon-
centrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentratio-
nen enligt 7 § 2 krävs även dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum
på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke till-
räckligt.

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke

som anges i första stycket.

15 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas

senare än sex månader efter det att talan väckts vid Stockholms tingsrätt.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsätt-

ningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 §
får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen
uppkom.

16 §

Om Stockholms tingsrätts dom överklagas, ska Marknadsdomstolen

avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut.
Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för Marknadsdomstolens
prövning.

12

SFS 2008:579

Förbud i väntan på slutlig prövning

17 §

Innan frågan om förbud eller åläggande slutligt har avgjorts får rätten

på yrkande av Konkurrensverket förbjuda part och annan medverkande i en
företagskoncentration att vidta någon åtgärd för att fullfölja koncentrationen.
Ett sådant beslut förutsätter dock att ett förbud är motiverat av ett allmänt in-
tresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför.

18 §

Ett yrkande om förbud enligt 17 § får inte bifallas utan att den som

beslutet gäller och den som gjort anmälan enligt 7 § 2 fått tillfälle att yttra
sig. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra me-
ningen, är det tillräckligt att förvärvaren har fått tillfälle att yttra sig.

Finns det synnerliga skäl, får ett förbud enligt 17 § meddelas omedelbart

att gälla till dess att något annat beslutas, utan att de som avses i första
stycket fått tillfälle att yttra sig.

Om rättegång inte pågår, ska ett yrkande om förbud enligt 17 § framstäl-

las skriftligen.

19 §

Ett förbud enligt 17 § som har beslutats då rättegång inte pågår ska

omedelbart hävas om Konkurrensverket inte väcker talan enligt 13 §. Det-
samma gäller om verket beslutar att lämna företagskoncentrationen utan åt-
gärd.

Rättskraft och omprövning

20 §

Har rätten lämnat en talan om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt

2 § utan bifall, får frågan prövas på nytt, om part eller annan medverkande i
företagskoncentrationen har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden
av väsentlig betydelse för avgörandet. Talan ska väckas inom ett år från det
att saken slutligt har avgjorts.

21 § Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om
det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför
att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

Talan om omprövning ska väckas vid Stockholms tingsrätt av Konkur-

rensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

5 kap. Utredning av konkurrensärenden

Utredning initierad av Konkurrensverket

1 § Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt denna lag, får verket ålägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar el-

ler annat,

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för

förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller

3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk el-

ler kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.

Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om något annat inte

bestäms.

13

SFS 2008:579

2 § Vid förhör enligt 1 § första stycket 2 ska utsaga av den som förhörs
upptecknas. Utsagan ska läsas upp eller tillfälle ges den förhörde att på annat
sätt granska uppteckningen.

Uppteckning och granskning ska ske innan förhöret avslutats eller, om

förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållan-
den, så snart som möjligt därefter.

Den förhörde ska tillfrågas om han eller hon har något att invända mot

innehållet i uppteckningen. En invändning som inte medför någon ändring
ska antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras.

3 § Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att
verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om det
har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-för-
draget, om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 el-

ler det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det in-

trång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgär-
den.

4 § Ett beslut enligt 3 § får avse även ett annat företag än det som är före-
mål för utredning, om

1. det som föreskrivs i 3 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos företaget, och
3. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 el-

ler det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas.

5 § Ett beslut enligt 3 § får avse även bostäder och andra utrymmen som
nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag som är föremål för ut-
redning, om

1. det som föreskrivs i 3 § 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som ansökan

avser,

3. den som ansökan avser inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § för-

sta stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvan-
skas, och

4. utredningen avser en allvarlig överträdelse.

6 § När Konkurrensverket genomför en undersökning har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrym-

men.

7 § Ett beslut om undersökning får meddelas utan att den som ansökan av-
ser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersökningen annars
skulle förlora i betydelse.

14

SFS 2008:579

Beslut enligt första stycket ska sändas endast till Konkurrensverket. När

undersökningen börjar ska verket överlämna ett exemplar av beslutet till den
hos vilken undersökningen ska genomföras.

8 § Ett beslut om undersökning ska innehålla uppgifter om

1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen ska börja, och
3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 6 §.
Beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om rätten inte bestämmer

något annat.

9 § Den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos har
rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får Konkurrensverket inte

påbörja undersökningen. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen härigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 7 § första stycket.

10 § Konkurrensverket får begära handräckning av Kronofogdemyndighe-
ten för att genomföra de åtgärder som avses i 6 § 1, 2 eller 4.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkstäl-

lighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.
Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken undersök-
ningen ska genomföras innan verkställighet sker.

11 § Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats bi-

träde inte får höras som vittne om innehållet, och

2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vil-

ken tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en un-

dersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad
enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt
överlämnas till Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket.

Tingsrätten ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av Kon-

kurrensverkets undersökning.

12 § Vid åtgärder som Konkurrensverket vidtar enligt 1 eller 6 § finns det
inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.

13 § Den som är uppgiftsskyldig eller är föremål för undersökning enligt
denna lag får inte betungas onödigt.

Utredning på begäran av EG-kommissionen eller myndighet i annan
medlemsstat

14 § Bestämmelserna i 1 och 11–13 §§ om inhämtande av uppgifter gäller
även när Konkurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkur-
rensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

15

SFS 2008:579

15 § Bestämmelserna i 3–13 §§ om undersökningar gäller även när Kon-
kurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkurrensmyndighet
i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

16 § Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket,
på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission, genomför en sådan
undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det
kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbör-
jas omedelbart.

Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommis-

sionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets för-
ordning (EG) nr 139/2004.

17 § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en un-
dersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt
artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndighe-
ten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att under-
sökningen ska kunna genomföras.

Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket.

18 § Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i rådets förord-
ning (EG) nr 1/2003 prövas av Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkur-
rensverket.

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäl-

ler bestämmelserna i 17 § om handräckning.

Rättslig hjälp åt myndighet i annan stat

19 § Konkurrensverket får meddela ett åläggande enligt 1 §, om det begärs
av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse
om rättslig hjälp i konkurrensärenden. Om åläggande meddelas ska bestäm-
melserna i 11–13 §§ gälla.

20 § Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått
en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Stockholms
tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra
en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra sta-
ten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1. det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och
2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna

lag eller Europeiska gemenskapens konkurrensregler skulle ha innefattat en
överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-
fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

16

SFS 2008:579

6 kap. Vite

Föreläggande av vite

1 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §, 4 kap. 1, 2,
3 §, 12 § tredje stycket eller 17 § eller 5 kap. 1 § får förenas med vite. Också
ett beslut om undersökning enligt 5 kap. 3 eller 20 § får förenas med vite.
Konkurrensverket får förena ett beslut om fullgörande av skyldigheter enligt
4 kap. 6 § eller 7 § 1 med vite.

Konkurrensverket får förena ett beslut att godta ett åtagande som har läm-

nats enligt 3 kap. 4 § första stycket eller enligt 4 kap. 4 § med vite. Ett sådant
beslut gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.

Utdömande av vite

2 § Talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av
Konkurrensverket vid tingsrätt. I fråga om vite som Marknadsdomstolen har
förelagt på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det
företaget.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt första

stycket.

7 kap. Överklagande

1 § Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Mark-
nadsdomstolen:

1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
2. ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket el-

ler 3 §,

3. beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,
4. förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,
5. ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och
6. återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr

1/2003.

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag får inte överklagas.

2 § Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i mål och ärenden enligt
denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. För domar och beslut i mål
om skadestånd gäller detta dock endast när ett sådant mål handlagts gemen-
samt med ett mål om konkurrensskadeavgift enligt 8 kap. 7 §.

Första stycket gäller inte i mål där talan förs om att döma ut vite enligt

6 kap. 2 §.

Beslut av tingsrätten i fråga som avses i 4 kap. 17 § får överklagas sär-

skilt.

8 kap. Handläggningen i domstol

Tillämpligt regelsystem

1 § Om något annat inte följer av denna lag tillämpas i domstol de bestäm-
melser som anges i 2–4 §§.

17

SFS 2008:579

I andra fall än som avses i första stycket tillämpas lagen (1996:242) om

domstolsärenden.

2 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om sa-
ken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

– 3 kap. 2 och 5 §§,
– 3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och
– 4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

3 § I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap.
19 § tillämpas följande bestämmelser.

Vid handläggningen i Stockholms tingsrätt tillämpas 52 kap. 2, 3 och 5–

12 §§ rättegångsbalken. Bestämmelser som avser hovrätt gäller därvid i stäl-
let för tingsrätten.

I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning av klagan

på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där
sägs om hovrätten gäller i stället Marknadsdomstolen.

Tingsrätten och Marknadsdomstolen får besluta att ett avgiftsföreläg-

gande tills vidare inte får verkställas.

4 § I mål om utdömande av vite enligt 6 kap. 2 § tillämpas bestämmel-
serna i rättegångsbalken om brottmål.

5 § I mål och ärenden enligt 7 kap. 2 § ska det som sägs om hovrätten i 49,
50 och 52 kap. rättegångsbalken samt 39 § första stycket lagen (1996:242)
om domstolsärenden i stället gälla Marknadsdomstolen.

Gemensam handläggning

6 § Mål och ärende enligt denna lag som handläggs av samma domstol får
handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handlägg-
ningen ska ske enligt 2 §.

Första stycket gäller inte för mål enligt 6 kap. 2 §. Detsamma gäller mål

om skadestånd, om inte sådant mål handläggs gemensamt med mål om kon-
kurrensskadeavgift enligt 7 §.

Vid gemensam handläggning i Marknadsdomstolen av mål som avses i

3 kap. 2 § och ärende enligt denna lag ska bestämmelserna i rättegångsbal-
ken om rättegången i tingsrätt tillämpas. I andra fall tillämpas vid gemensam
handläggning i Marknadsdomstolen rättegångsbalkens regler om rätte-
gången i hovrätt.

7 § Stockholms tingsrätt får, om det är lämpligt, besluta att ett mål om ska-
destånd ska handläggas gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift.
Om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenhe-
ter, får tingsrätten besluta att särskilja målen.

Tingsrättens sammansättning

8 § Vid huvudförhandling i sådana mål som avses i 7 kap. 2 § första
stycket och som inte gäller vite ska tingsrätten bestå av fyra ledamöter, av

18

SFS 2008:579

vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. En av de
lagfarna domarna ska vara rättens ordförande.

Om någon av ledamöterna får förhinder efter det att huvudförhandlingen

har påbörjats, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra eller tredje

stycket rättegångsbalken ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare. I så-
dana fall får även en ekonomisk expert delta.

9 § När mål avgörs utan huvudförhandling och när frågor som hör till
rättegången prövas består tingsrätten av en lagfaren domare. I sådana fall får
även en ekonomisk expert delta. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till
målets eller frågans beskaffenhet, får tingsrätten ha den sammansättning
som anges i 8 § första stycket.

10 § När tingsrätten prövar ärenden enligt 5 kap. 3 §, 11 § tredje stycket,
18 eller 20 § i sak ska tingsrätten ha den sammansättning som anges i 8 §
första stycket. Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet,
får tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och
en ekonomisk expert.

Vid annan handläggning av ärenden ska tingsrätten bestå av en lagfaren

domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

11 § Regeringen förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekono-
miska experter i Stockholms tingsrätt.

Om det deltar en ekonomisk expert i behandlingen av ett mål eller ärende

och det då inträffar något som medför att förordnandet ska upphöra att gälla,
ska förordnandet trots detta anses ha fortsatt giltighet i fråga om det pågå-
ende målet eller ärendet.

Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medbor-

gare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare en-
ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Konkurrensverket som part

12 § För Konkurrensverket som part i mål enligt denna lag gäller i fråga
om föreläggande för part och parts utevaro det som i rättegångsbalken är fö-
reskrivet för åklagare.

Yttrande från annan än part

13 § Ett yttrande som har lämnats av Europeiska gemenskapernas kom-
mission eller Konkurrensverket med tillämpning av artikel 15 i rådets för-
ordning (EG) nr 1/2003 får beaktas av rätten utan att det åberopas av part.
Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet.

Förhör i domstol

14 § Vid förhör i domstol med en part eller någon annan ska 36 kap. 16 §
andra stycket rättegångsbalken tillämpas i fråga om det som han eller hon
har berättat vid ett förhör enligt 5 kap. 1 § hos Konkurrensverket.

19

SFS 2008:579

Rättegångskostnader

15 § I mål och ärenden enligt denna lag tillämpas i fråga om rättegångs-
kostnader 31 kap. rättegångsbalken, om inte något annat anges i denna lag.

I mål som avses i 3 kap. 2 § och i mål om skadestånd tillämpas 18 kap.

rättegångsbalken. Om det finns särskilda skäl, får Marknadsdomstolen i ett
mål som avses i 3 kap. 2 § besluta att var och en av parterna ska svara för
sina rättegångskostnader.

16 § I mål enligt 3 kap. 5 § får ersättning för rättegångskostnad utgå för
skälig kostnad som uppkommit efter det att part fått tillfälle att yttra sig över
Konkurrensverkets utkast till stämningsansökan. I ett sådant mål får ersätt-
ning till staten utgå för Konkurrensverkets kostnader som därefter uppstått
på grund av att part uppsåtligen eller genom vårdslöshet orsakat onödig
rättegång.

17 § I mål enligt 4 kap. 13 § får ersättning för rättegångskostnad utgå för
skälig kostnad som uppkommit efter det att part fått tillfälle att yttra sig över
Konkurrensverkets utkast till stämningsansökan. Avskrivs ett sådant mål på
grund av att Konkurrensverket har återkallat sin talan, svarar inte staten för
parternas rättegångskostnader. Detta gäller endast när återkallelsen beror på
att parterna i företagskoncentrationen återkallat sin anmälan till Konkurrens-
verket.

18 § Har mål om skadestånd handlagts gemensamt med mål om konkur-
rensskadeavgift svarar den som fört talan om skadestånd endast för den sär-
skilda kostnad som denne orsakat. För sådan kostnad svarar inte part som yr-
kat konkurrensskadeavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2008, då konkurrenslagen

(1993:20) ska upphöra att gälla samt lagen (2005:702) om ändring i konkur-
renslagen (1993:20) utgå.

2. Förbuden i 2 kap. 1 och 7 §§ gäller även i fråga om avtal som föreligger

eller förfaranden som tillämpas när denna lag träder i kraft, om inte avtalet
eller förfarandet är tillåtet enligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller i
fråga om avtal som förelegat eller förfaranden som tillämpats före ikraftträ-
dande av denna lag.

3. Domar och beslut som har meddelats enligt den äldre lagen ska fortfa-

rande gälla, om inte annat föreskrivs i punkt 4–6.

4. I fråga om undantag som har beslutats enligt 8 § konkurrenslagen

(1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tillämpas då gällande bestäm-
melser så länge undantaget gäller enligt beslutet om detta. Ett beslut om un-
dantag ska dock efter ikraftträdandet inte kunna förnyas enligt 11 eller 16 § i
den äldre lagens lydelse före den 1 juli 2004.

5. I fråga om undantag som gäller till följd av bestämmelsen i 13 § kon-

kurrenslagen (1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tillämpas då gäl-
lande bestämmelser.

6. I fråga om icke-ingripandebesked som har beslutats före den 1 juli 2004

tillämpas då gällande bestämmelser i konkurrenslagen (1993:20).

20

SFS 2008:579

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

7. Konkurrensskadeavgift får påföras för överträdelser av förbuden i arti-

kel 81 eller 82 i EG-fördraget såvitt avser tid efter den 1 januari 2001.

8. För överträdelser som begåtts före den 1 augusti 2005 ska vid bestäm-

mande av konkurrensskadeavgiften inte beaktas att företaget tidigare över-
trätt förbuden i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

9. Bestämmelsen i 3 kap. 20 § tillämpas även på överträdelser som har be-

gåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att påföra konkurrensskade-
avgift har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

10. För fordringar på skadestånd som har uppkommit före den 1 augusti

2005 ska rätten till ersättning anses ha fallit bort om talan inte väcks inom
fem år från det att skadan uppkom.

11. Beträffande företagskoncentrationer som har uppstått före ikraftträ-

dandet gäller den äldre konkurrenslagen.

12. I fråga om mål och ärenden som före ikraftträdandet är anhängig-

gjorda vid domstol ska äldre bestämmelser tillämpas.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

MAUD OLOFSSON
(Näringsdepartementet)