SFS 2005:716 Utlänningslag

Du är här: Start / Migrationsrätt / Utlänningslag (2005:716) / SFS 2005:716 Utlänningslag
050716.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Utlänningslag;

utfärdad den 29 september 2005.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 följande.

1 kap. Lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna
bestämmelser

Lagens innehåll

1 §

I denna lag finns föreskrifter om

� lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),
� villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i

Sverige (2 kap.),

� visering (3 kap.),
� flyktingar och skyddsbehövande i övrigt (4 kap.),
� uppehållstillstånd (5 kap.),
� arbetstillstånd (6 kap.),
� återkallelse av tillstånd (7 kap.),
� avvisning och utvisning (8 kap.),
� kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),
� förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.),
� hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas (11 kap.),
� verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

1 Prop. 2004/05:170 och 172, bet. 2004/05:SfU17 och 18, rskr. 2005/06:1 och 2.

2 Jfr rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av sär-
skilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är
berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT P 056,
4.4.1964, s. 850, Celex 364L0221), senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt
att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158,
30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038), rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001
om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i
tredje land (EGT L 149, 2.6.2001, s. 34, Celex 32001L0040), rådets direktiv 2001/51/
EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventio-
nen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 10.7.2001,
s. 45, Celex 32001L0051), rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna perso-
ner och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att
ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12, Celex
32001L0055), rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av
hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17, Celex
32002L0090), rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer
för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex
32003L0009).

SFS 2005:716

Utkom från trycket
den 18 oktober 2005

2* SFS 2005:716�735

background image

2

SFS 2005:716

�

handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.

(13 kap.),

� överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),
� nöjdförklaring (15 kap.),
� migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),
� skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),
� offentligt biträde (18 kap.),
� kostnadsansvar (19 kap.),
� bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),
� tillfälligt skydd (21 kap.),
� tribunalvittnen (22 kap.), och
� särskilda bemyndiganden (23 kap.).

Vissa definitioner

Barn

2 §

Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.

Asyl

3 §

Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som beviljas en utlän-

ning därför att han eller hon är flykting.

Schengenkonventionen och Schengenstat

4 §

Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om till-

lämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till

Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt kon-
ventionen med konventionsstaterna.

Inresa

5 §

Med inresa avses i denna lag att en utlänning passerar in över gränsen

för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som anges i

första stycket.

Utresa

6 §

Med utresa avses i denna lag att en utlänning passerar ut över gränsen

för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som anges i

första stycket.

Säkerhetsärenden

7 §

Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhetspolisen av

skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säker-
het förordar

background image

3

SFS 2005:716

� att en utlänning skall avvisas eller utvisas,
� att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd skall avslås, eller
� att en utlännings uppehållstillstånd skall återkallas.

Allmänna bestämmelser

8 §

Lagen skall tillämpas så att en utlännings frihet inte begränsas mer än

vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

9 §

Vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i till-

lämpliga delar också för beslut om överföring enligt rådets förordning (EG)
nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att av-
göra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som
en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat

3 (Dublinförord-

ningen).

10 §

I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets

hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

11 §

När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och ett barn

berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är olämpligt, barnet höras.
Den hänsyn skall tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad
motiverar.

12 §

En ansökan om uppehållstillstånd som grundar sig på sådana omstän-

digheter som anges i 4 kap. 2 § skall handläggas som en ansökan om asyl.

13 §

Säkerhetsärenden skall handläggas skyndsamt.

2 kap. Villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas
och arbeta i Sverige

Pass

1 §

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om i vilka fall svenska myndighe-

ter får utfärda pass för utlänningar.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får

meddela föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.

Visering

3 §

Visering är ett tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under en viss

kortare tid. En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering,
om han eller hon inte har uppehållstillstånd.

3 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

background image

4

SFS 2005:716

Uppehållstillstånd

4 §

Uppehållstillstånd är ett tillstånd att vistas i Sverige under viss tid (tids-

begränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppe-
hållstillstånd). Den som har uppehållstillstånd får, om villkoret i 1 § är upp-
fyllt, resa in i Sverige.

5 §

En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall ha uppe-

hållstillstånd om inte visering har beviljats för längre tid.

6 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar skall ha uppe-

hållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i Sverige än tre månader.

Arbetstillstånd

7 §

Arbetstillstånd är ett tillstånd att arbeta i Sverige. En utlänning som

skall arbeta i Sverige på grund av anställning här eller utomlands skall ha ar-
betstillstånd.

Undantag från kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

8 §

Kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt 1,

3, 5 och 7 §§ för inresa, vistelse och arbete gäller inte medborgare i Dan-
mark, Finland, Island eller Norge. Kravet på arbetstillstånd gäller inte för en
utlänning som har permanent uppehållstillstånd.

Undantaget från kravet på pass för inresa gäller dock endast för en sådan

medborgare som avses i första stycket som reser eller har rest in i Sverige di-
rekt från en Schengenstat.

9 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra utlänningar än med-

borgare i Danmark, Finland, Island eller Norge får resa in i Sverige samt vis-
tas och arbeta här utan pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd.

10 §

Bestämmelserna om krav på pass, visering, uppehållstillstånd och

arbetstillstånd tillämpas inte för

1. diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är an-

ställda i Sverige av främmande stater samt deras familjer och deras an-
ställda, och

2. främmande staters kurirer.
Regeringen får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om krav på

pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd gäller i viss utsträckning
för de personer som anges i första stycket.

I fråga om andra utlänningar som är berättigade till förmåner enligt lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall de inskränkningar
iakttas som följer av den lagen.

background image

5

SFS 2005:716

3 kap. Visering

1 §

En utlänning får beviljas visering om han eller hon

1. har ett gällande pass eller annan handling som skall godtas som pass,
2. på begäran kan visa upp dokument, av vilka framgår syftet med och

förutsättningarna för den planerade vistelsen i landet,

3. har en medicinsk reseförsäkring för vistelsen,
4. har tillräckliga medel för sitt uppehälle såväl under vistelsen som för

återresa till utreselandet eller transitresa till ett sådant tredje land som med-
ger inresa, eller på laglig väg kan skaffa sig sådana medel,

5. inte har meddelats inreseförbud, samt
6. inte anses äventyra den allmänna ordningen, rikets säkerhet eller någon

av Schengenstaternas internationella förbindelser.

2 §

En visering för inresa och vistelse i högst tre månader som beviljas

med stöd av 1 § skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med före-
skrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa
och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen.

Om det vid en samlad bedömning framstår som sannolikt att avsikten med

vistelsen är en annan än den uppgivna eller att utlänningen inte kommer att
lämna Sverige eller Schengenstaternas territorium efter viseringstidens ut-
gång, får en enhetlig visering inte beviljas.

3 §

En enhetlig visering enligt Schengenkonventionen som har utfärdats av

en behörig myndighet i någon Schengenstat gäller i Sverige.

4 §

Om villkoren för visering i 1 § och 2 § andra stycket inte är uppfyllda

får en nationell visering beviljas om det är nödvändigt av humanitära skäl,
på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns
ett starkt nationellt intresse att bevilja visering. En sådan visering ger endast
tillstånd att resa in och vistas i Sverige. Vid bedömningen av om en nationell
visering skall beviljas skall en avvägning göras mellan hur angeläget syftet
med besöket är och risken för att den person som beviljas viseringen inte
kommer att lämna Sverige efter viseringstidens utgång.

En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre

tid än tre månader, dock högst ett år. Den får beviljas för längre tid än utlän-
ningens pass gäller endast när det finns särskilda skäl.

Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrät-

tas.

Beslutande myndigheter

5 §

Beslut om visering meddelas av Migrationsverket. Beslut om visering

får också meddelas av Regeringskansliet.

Bemyndiganden

6 §

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får

meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om vise-
ring.

3* SFS 2005:716�735

background image

6

SFS 2005:716

Regeringen får meddela föreskrifter om att ett organ som är knutet till

Sveriges exportråd har rätt att besluta om visering.

Regeringen får ingå överenskommelse med en Schengenstat om att den

statens behöriga myndigheter får meddela beslut om enhetlig visering.

7 §

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om visering.

4 kap. Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt

Definitioner

1 §

Med flykting avses i denna lag en utlänning som

� befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att

han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, na-
tionalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av religiös
eller politisk uppfattning, och

� inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta

lands skydd.

Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga

för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas er-
bjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Som flykting skall även anses en utlänning som är statslös och som
� av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land

där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och

� inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

2 §

Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i

andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är
medborgare i, därför att han eller hon

1. känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas

för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning,

2. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på

grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan
att utsättas för allvarliga övergrepp,

3. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof, eller
4. känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt kön eller sin

homosexualitet.

Motsvarande gäller för en statslös utlänning som befinner sig utanför det

land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Flyktingförklaring

3 §

Om en flykting begär det, skall det antingen i samband med att uppe-

hållstillstånd beviljas eller därefter förklaras att utlänningen är flykting
(flyktingförklaring).

En flyktingförklaring skall återkallas, om det kommer fram att utlän-

ningen inte längre kan anses som flykting.

background image

7

SFS 2005:716

Resedokument

4 §

För en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för

resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare
föreskrifter om resedokument.

När flyktingskap upphör

5 §

En flykting upphör att vara flykting om han eller hon

1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är

medborgare,

2. av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han eller hon tidi-

gare har förlorat,

3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller hon är

medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort, eller

5. inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses

som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands
skydd där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin
vistelseort.

Beslutande myndighet

6 §

Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

Tillfälligt skydd

7 §

Särskilda bestämmelser om tillfälligt skydd i en massflyktssituation

finns i 21 kap.

Skydd för tribunalvittnen

8 § Särskilda bestämmelser om skydd för personer som vittnat eller kom-
mer att vittna i förhandlingar inför en internationell domstol eller tribunal
samt för deras nära anhöriga finns i 22 kap.

5 kap. Uppehållstillstånd

Vem som har rätt till uppehållstillstånd

1 §

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt som befinner sig i Sverige

har rätt till uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd får dock vägras
1. en flykting enligt 4 kap. 1 § och en skyddsbehövande i övrigt enligt

4 kap. 2 § första stycket 4, om det finns synnerliga skäl att inte bevilja uppe-
hållstillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verk-
samhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

2. en skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3, om

det på grund av hans eller hennes brottslighet finns särskilda skäl att inte be-
vilja utlänningen uppehållstillstånd eller om det finns synnerliga skäl att inte

background image

8

SFS 2005:716

bevilja sådant tillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare
verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

3. en asylsökande som har rest in från Danmark, Finland, Island eller

Norge och kan sändas tillbaka till något av dessa länder i enlighet med en
överenskommelse mellan Sverige och det landet, om det inte är uppenbart
att utlänningen inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,

4. en asylsökande som i annat fall före ankomsten till Sverige har uppe-

hållit sig i ett annat land än hemlandet och där är skyddad mot förföljelse
och mot att sändas till hemlandet eller ett annat land där han eller hon inte
har motsvarande skydd,

5. en asylsökande som har särskild anknytning till ett annat land och där

är skyddad på det sätt som anges i 4, eller

6. en asylsökande som kan sändas till Danmark enligt konventionen den

15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen
av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europe-
iska gemenskaperna (Dublinkonventionen) och där är skyddad på det sätt
som anges i 4.

I Dublinförordningen finns bestämmelser som tillämpas gentemot Euro-

peiska unionens medlemsstater samt Island och Norge.

2 §

Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i Sverige

inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av
skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).

Uppehållstillstånd på grund av anknytning

3 §

Uppehållstillstånd får ges till

1. en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som

har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om makarna eller
samborna stadigvarande sammanbott utomlands,

2. ett utländskt barn som är ogift samt är eller har varit hemmavarande

barn till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bo-
sättning i Sverige,

3. ett utländskt barn som är ogift och som adopterats eller som avses bli

adopterat av någon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som
fortfarande är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning
i Sverige, om barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet

� har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk domstol,
� gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhål-

landen rörande adoption, eller

� gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges till-

träde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internatio-
nella adoptioner,

4. en utlänning som på något annat sätt än som avses under 1�3 är nära

anhörig till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den
personen och det föreligger ett särskilt beroendeförhållande mellan släkting-
arna som förelåg redan i hemlandet,

5. en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som

har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, utan att makarna el-

background image

9

SFS 2005:716

ler samborna stadigvarande sammanbott utomlands, om förhållandet fram-
står som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,

6. en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett

samboförhållande med en person som är bosatt eller som har beviljats uppe-
hållstillstånd för bosättning i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst
och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,

7. en utlänning som skall utöva umgänge, som inte är av begränsad om-

fattning, med ett i Sverige bosatt barn, och

8. en utlänning som har svenskt ursprung eller som har vistats i Sverige

under lång tid med uppehållstillstånd.

När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än

som avses i första stycket beviljas en utlänning som

1. är adopterad i Sverige i vuxen ålder,
2. är anhörig till en utlänning, som är flykting eller skyddsbehövande i öv-

rigt, eller

3. på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.
När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om adoption

som har meddelats av svensk domstol, skall den anknytning som har upp-
kommit genom beslutet godtas i ärendet om uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella åtaganden

4 §

Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål

från enskilda, funnit att ett beslut om avvisning eller utvisning i ett enskilt
ärende strider mot ett svenskt konventionsåtagande, skall uppehållstillstånd
ges till den som omfattas av beslutet, såvida inte synnerliga skäl talar mot att
uppehållstillstånd ges.

Uppehållstillstånd på grund av arbete eller försörjning på annat sätt

5 §

Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har er-

bjudits en tillsvidareanställning i landet, om utlänningen har särskilda kvali-
fikationer och behovet av arbetskraft inte kan fyllas av arbetssökande inom
landet eller genom rekrytering från annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller Schweiz.

Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ord-

nad på annat sätt än genom anställning.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter

6 §

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd bevil-

jas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation
föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör
tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänning-
ens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de om-

ständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs
för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

background image

10

SFS 2005:716

Tidsbegränsat uppehållstillstånd

7 §

Ett uppehållstillstånd skall tidsbegränsas om det med hänsyn till utlän-

ningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör
beviljas.

8 §

Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 § första stycket 5 eller 6

skall vid första beslutstillfället vara tidsbegränsat. Detsamma gäller när
uppehållstillstånd i ett sådant fall beviljas utlänningens barn.

9 §

Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på grund av sjuk-

dom skall vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i
Sverige är av övergående natur.

10 §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som öns-

kar vistas här i landet för arbete, studier eller besök.

11 §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det finns ett hin-

der, som inte är bestående, mot att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
verkställs.

12 §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som be-

höver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga.

13 §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas ett barn eller en man,

om barnets eller mannens närvaro i Sverige är nödvändig för att en fader-
skapsutredning skall kunna genomföras.

14 §

Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats ett barn enligt 12

eller 13 §, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas också barnets
vårdnadshavare.

15 §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får på ansökan av förundersök-

ningsledaren beviljas en utlänning som vistas här, om det behövs för att för-
undersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras.

Fortsatt uppehållstillstånd

16 §

En utlänning som med stöd av 8 § har beviljats ett tidsbegränsat uppe-

hållstillstånd på grund av familjeanknytning får beviljas ett nytt tidsbegrän-
sat eller permanent uppehållstillstånd på den grunden endast om förhållandet
består.

En utlänning som har familjeanknytning enligt 3 § första stycket 5 eller 6

och som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år får ges ett perma-
nent uppehållstillstånd. Om det finns särskilda skäl, får permanent uppe-
hållstillstånd ges före tvåårsperiodens slut.

Har ett förhållande upphört får uppehållstillstånd ändå ges, om
1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,

background image

11

SFS 2005:716

2. förhållandet har upphört främst på grund av att i förhållandet utlän-

ningen, eller utlänningens barn, utsatts för våld eller för annan allvarlig
kränkning av sin frihet eller frid, eller

3. andra starka skäl talar för att utlänningen skall ges fortsatt uppehålls-

tillstånd.

Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd

17 §

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapi-

tel skall det, utom i fall som avses i 1, 2 eller 4 §, särskilt beaktas om den sö-
kande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med an-
nan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd enligt 3 § första
stycket 5 och 6 skall det särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens
barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin
frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

När ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord

18 §

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha ansökt

om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om
uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller skydds-

behövande i övrigt enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med
stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,

2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd som getts en utlänning med familjeanknytning med stöd
av 3 § första stycket 5 eller 6,

4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här

med stöd av 15 §,

5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1�7 har stark anknytning till en

person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlän-
ningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där, eller

6. det annars finns synnerliga skäl.
I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som skall avvisas eller ut-

visas enligt dom eller beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i
8 kap. 14 § och 12 kap. 18�20 §§.

19 §

En ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av ett pågå-

ende besök eller någon annan tidsbegränsad vistelse här i landet får bifallas
trots att utlänningen vistas i Sverige, om det finns vägande skäl för förläng-
ning av vistelsetiden.

Beslutande myndigheter

20 §

Beslut om uppehållstillstånd meddelas av Migrationsverket.

Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.

background image

12

SFS 2005:716

21 §

Av 8 kap. 14 och 21 §§ och 12 kap. 20 § följer att regeringen och den

instans som prövar överklagande av beslut om avvisning och utvisning i
vissa fall också får besluta om uppehållstillstånd.

Bemyndiganden

22 §

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket

får meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om
uppehållstillstånd.

23 §

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för studier

eller besök.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehålls-

tillstånd får bifallas om det följer av en överenskommelse med främmande
stat.

24 §

Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela före-

skrifter om permanent uppehållstillstånd därför att de är skyddsbehövande i
övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3.

25 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får

beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller
3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har
blivit begränsade.

Regeringen skall anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom en sär-

skild skrivelse inom tre månader.

26 §

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 1 § andra

stycket 4, om en utlännings anknytning till Sverige är av sådan art att utlän-
ningen inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här i landet.

6 kap. Arbetstillstånd

1 §

Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av arbete

och förenas med de övriga villkor som behövs.

Att en utlänning som har permanent uppehållstillstånd inte behöver ha

arbetstillstånd framgår av 2 kap. 8 § första stycket.

2 §

Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjudits säsongsarbete, en

anställning inom ett yrke där det råder tillfällig brist på arbetskraft eller som
deltar i ett internationellt utbyte. Tillstånd får även ges om det följer av ett
internationellt avtal eller ett avtal med ett annat land.

3 §

Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppe-

hållstillstånd, om inte skäl hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar
häremot.

Att permanent uppehållstillstånd får meddelas för vissa arbetstagare fram-

går av 5 kap. 5 §.

background image

13

SFS 2005:716

När ansökan om arbetstillstånd skall vara gjord

4 §

En utlänning som vill ha arbetstillstånd i Sverige skall ha ansökt om

och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om arbets-
tillstånd får inte bifallas efter inresan utom i fall som avses i 5 kap. 18 §
andra stycket och 19 §, vilka bestämmelser tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om arbetstillstånd.

Beslutande myndigheter

5 §

Beslut om arbetstillstånd meddelas av Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd i vissa fall

6 §

Av 8 kap. 14 och 21 §§ och 12 kap. 20 § följer att regeringen och den

instans som prövar överklagande av beslut om avvisning och utvisning i
vissa fall också får besluta om arbetstillstånd.

Bemyndiganden

7 §

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får

meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om arbets-
tillstånd.

8 §

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.

7 kap. �&terkallelse av tillstånd

1 §

Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas för en ut-

länning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har för-
tigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet.

Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år med uppehålls-

tillstånd när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först be-
slutar i saken, får uppehållstillståndet återkallas enligt första stycket endast
om det finns synnerliga skäl för det.

2 §

Utöver vad som sägs i 1 § får visering, uppehållstillstånd och arbets-

tillstånd återkallas, om det finns särskilda skäl för det.

Uppehållstillstånd får dock återkallas enligt första stycket endast för en

utlänning som ännu inte har rest in i Sverige.

3 §

Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som rest in i landet

om

1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett så-

dant tillstånd, eller

2. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlän-

ningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.

4* SFS 2005:716�735

background image

14

SFS 2005:716

Uppehållstillstånd får dock inte återkallas enligt första stycket om utlän-

ningen har vistats här i landet i mer än tre år med uppehållstillstånd när frå-
gan om återkallelse prövas av den myndighet som först beslutar i saken.

4 §

Vid bedömning av om uppehållstillståndet bör återkallas enligt 1 eller

3 § för en utlänning som har rest in i landet skall hänsyn tas till den anknyt-
ning som utlänningen har till det svenska samhället och till om andra skäl ta-
lar mot att tillståndet återkallas.

Vid en sådan bedömning skall särskilt beaktas
1. utlänningens levnadsomständigheter,
2. om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av

kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påver-
kas av att utlänningens uppehållstillstånd återkallas,

3. utlänningens övriga familjeförhållanden, och
4. hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

5 §

Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har registrerats

på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informa-
tionssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse.

6 §

Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en

stat tillhörande Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om
ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat tillhörande
Europeiska unionen eller i Island eller Norge och beslutet är grundat på att
det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säker-
heten och på att

1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det

är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller

2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller

att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant
brott.

Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat

tillhörande Europeiska unionen eller till en medborgare i Island eller Norge
som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Euro-
peiska unionen. Med familjemedlem avses

� make eller sambo,
� barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och
� förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.
Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd

har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning.

7 §

Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas för en utlänning som

inte längre är bosatt i Sverige.

För en utlänning som har vistats här som flykting eller skyddsbehövande i

övrigt får dock uppehållstillståndet återkallas tidigast när två år har förflutit
efter det att bosättningen här i landet upphörde, om utlänningen har återvänt
till ett land där han eller hon tidigare har varit bosatt därför att de politiska
förhållandena i landet har ändrats.

background image

15

SFS 2005:716

Beslutande myndigheter

8 §

�&terkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas av Mig-

rationsverket. �&terkallelse av visering beslutas av den myndighet som har
beviljat viseringen eller av Migrationsverket.

Uppehållstillstånd eller visering som har beviljats av Regeringskansliet

får återkallas endast av Regeringskansliet.

Bemyndigande

9 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får åter-

kallas i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som omfat-
tas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av-
talet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan
och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

8 kap. Avvisning och utvisning

Avvisning

1 §

En utlänning får avvisas

1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse

i Sverige,

2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat

tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,

3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller

hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som
krävs för inresa där,

4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter,

medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i
Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för
den rätten,

5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i ar-

tikel 5 i Schengenkonventionen, eller

6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i

Europeiska unionen eller från Island eller Norge och förhållandena är sådana
som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grun-
dats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings
inresa eller vistelse i den staten.

2 §

En utlänning får avvisas

1. om det kan antas att han eller hon kommer att sakna tillräckliga medel

för vistelsen i Sverige eller i något annat nordiskt land som han eller hon tän-
ker besöka eller för hemresan,

2. om det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige eller i något

annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller kom-
mer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att han eller hon
har ett sådant tillstånd,

3. om han eller hon på grund av tidigare frihetsstraff eller någon annan

särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land,

background image

16

SFS 2005:716

4. om han eller hon på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan an-

tas komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksam-
het i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

5. om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

har föreskrivits att han eller hon får avvisas.

En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den cen-

trala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att
han eller hon annars beger sig till det landet.

3 §

En utlänning får inte avvisas, om han eller hon vid ankomsten till

Sverige hade eller under en tid därefter har haft uppehållstillstånd som har
upphört att gälla.

4 §

Migrationsverket skall pröva frågan om avvisning om

1. utlänningen söker asyl här,
2. utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller
3. utlänningen kan komma att avvisas med stöd av 1 § första stycket 6

eller 2 § andra stycket.

I andra fall får såväl Migrationsverket som polismyndigheten pröva frå-

gan om avvisning.

Om polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör avvisas,

skall ärendet lämnas över till Migrationsverket.

5 §

Beslut om avvisning i första instans får inte fattas senare än tre måna-

der efter det att den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter an-
komsten till Sverige.

6 §

Migrationsverket får förordna att verkets beslut om avvisning enligt

4 § första stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (av-
visning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns
grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon
annan grund.

I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut

om avvisning med omedelbar verkställighet.

Utvisning när en utlänning saknar pass eller tillstånd

7 §

En utlänning som inte avvisas enligt 1 § 1 eller 2 får utvisas ur Sverige

om han eller hon uppehåller sig här men saknar pass eller de tillstånd som
krävs för att få uppehålla sig i landet. Migrationsverket prövar sådana ären-
den om utvisning.

Utvisning på grund av brott

8 §

En utlänning får utvisas ur Sverige, om han eller hon döms för ett brott

som kan leda till fängelse. En utlänning får också utvisas, om en domstol un-
danröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till
och dömer till annan påföljd.

En utlänning får dock utvisas endast om han eller hon döms till svårare

påföljd än böter och

background image

17

SFS 2005:716

1. om gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att

det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brotts-
lighet här i landet, eller

2. om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har

inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han eller
hon inte bör få stanna kvar.

9 §

Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger

brottmålet.

10 §

När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att ändra en på-

följd som en utlänning har dömts till utöver utvisning, får domstolen även
meddela det beslut om utvisningen som förändringen av påföljd ger anled-
ning till.

11 §

När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 8 §, skall

den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Dom-
stolen skall särskilt beakta

1. utlänningens levnadsomständigheter,
2. om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av

kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påver-
kas av att utlänningen utvisas,

3. utlänningens övriga familjeförhållanden, och
4. hur länge utlänningen har vistats i Sverige.
En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i Sverige får ut-

visas endast om han eller hon har begått ett synnerligen grovt brott och det
skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta utlän-
ningen stanna här. Utvisning får också ske om utlänningen i Sverige eller
utomlands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet
och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta sådan verk-
samhet här.

En utlänning som har en flyktingförklaring skall anses som flykting med

behov av fristad i Sverige, om det inte är uppenbart att han eller hon inte
längre är flykting med ett sådant behov.

12 §

En utlänning får utvisas enligt 8 § endast när det finns synnerliga skäl,

om han eller hon hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd se-
dan minst fyra år när åtal väcktes eller om han eller hon då varit bosatt i
Sverige sedan minst fem år. Detsamma gäller för en medborgare i ett annat
nordiskt land som hade varit bosatt här sedan minst två år när åtalet väcktes.

En utlänning får inte utvisas, om utlänningen kom till Sverige innan han

eller hon fyllt 15 år och vistats här sedan minst fem år när åtal väcktes.

13 §

En allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott

skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid
eller utan tidsbegränsning. I en dom eller ett beslut med tidsbegränsning
skall utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla. I domen
eller beslutet skall utlänningen också upplysas om den påföljd som överträ-
delse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.

background image

18

SFS 2005:716

14 §

Om regeringen finner att en allmän domstols dom eller beslut om ut-

visning på grund av brott inte kan verkställas eller om det annars finns sär-
skilda skäl för att beslutet inte längre skall gälla, får regeringen upphäva av-
görandet helt eller delvis. Därvid får regeringen fatta beslut också i fråga om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses i

första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd medde-
las av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan tillståndet
gäller.

Utvisning av hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av befarad
brottslighet

15 §

Bestämmelser om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet och på

grund av befarad brottslighet enligt lagen (2003:148) om straff för terrorist-
brott finns i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Bestämmelser som gäller både avvisning och utvisning

16 §

Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett uppehålls-

tillstånd återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall det sam-
tidigt meddelas beslut om avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl
talar mot det.

17 §

När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till

om utlänningen på grund av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett
visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att beslutet verk-
ställs.

18 §

I beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av regeringen,

Migrationsöverdomstolen, en migrationsdomstol eller Migrationsverket
skall anges till vilket land utlänningen skall avvisas eller utvisas.

Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.
Ett beslut av en sådan myndighet som avses i första stycket och som rör

avvisning eller utvisning skall innehålla de anvisningar om verkställigheten
som omständigheterna i det enskilda fallet kan ge anledning till.

19 §

När Migrationsverket beslutar om avvisning eller utvisning, får beslu-

tet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända till
Sverige utan att ha tillstånd av Migrationsverket eller, i ett säkerhetsärende,
regeringen.

20 §

En utlänning som med stöd av 13, 19 eller 21 § har förbjudits att åter-

vända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning får ges särskilt
tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om besöket gäller
synnerligen viktiga angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett så-
dant tillstånd ges också på ansökan av någon annan än utlänningen.

Om en utlänning har förbjudits att återvända till Sverige i ett säkerhets-

ärende ges ett sådant tillstånd som avses i första stycket i stället av rege-
ringen.

background image

19

SFS 2005:716

Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning

21 §

När ett överklagat ärende eller mål om avvisning eller utvisning av-

görs, får också beslut fattas i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Detta gäller även om dessa frågor inte har tagits upp av utlänningen.

Vid prövning av ett beslut om avvisning eller utvisning får en migrations-

domstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen besluta att utlänningen
för viss tid skall förbjudas att återvända till Sverige, även om ingen lägre in-
stans har meddelat ett sådant förbud.

När Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen

eller regeringen prövar ett beslut om avvisning eller utvisning, får samtidigt
sådant beslut meddelas angående den som är under 16 år och som står under
utlänningens vårdnad. Detta gäller även om ingen lägre instans har prövat
denna fråga. I mål hos en migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen
samt i ärenden hos regeringen gäller detta dock inte, om det för barnet har
åberopats sådana omständigheter som avses i 4 kap. 1 och 2 §§, såvida det
inte är uppenbart att det inte finns grund för uppehållstillstånd enligt dessa
bestämmelser.

9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Kontroll i samband med inresa och utresa

1 §

Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polis-

myndigheten. En utlänning skall också lämna polismyndigheten de upplys-
ningar och visa upp de handlingar som är av betydelse för bedömningen av
hans eller hennes rätt att resa in i och vistas i Sverige. Regeringen får med-
dela föreskrifter om undantag från skyldigheten att visa upp sitt pass.

Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa polismyndigheten

vid kontrollen av utlänningars inresa eller utresa enligt denna lag. Migra-
tionsverket får efter överenskommelse med polismyndigheten hjälpa till vid
kontrollen. Kustbevakningen skall medverka i polismyndighetens kontroll-
verksamhet genom att utöva kontroll av sjötrafiken.

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter, tull-

tjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen, skall pass och andra hand-
lingar visas upp för dem. Om Migrationsverket medverkar i kontroll vid in-
resa, skall pass och andra handlingar visas upp för tjänstemannen vid Migra-
tionsverket.

2 §

En polisman får i samband med inresekontroll kroppsvisitera en utlän-

ning och därvid undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväs-
kor och liknande, i den utsträckning som det är nödvändigt för att ta reda på
utlänningens identitet. Sådana undersökningar får också göras för att ta reda
på en utlännings resväg till Sverige, om den är av betydelse för bedöm-
ningen av rätten att resa in i och vistas här i landet. En polisman får i sam-
band med inresekontrollen även undersöka bagageutrymmen och övriga
slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att en
utlänning reser in i Sverige i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en
författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

background image

20

SFS 2005:716

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter, tull-

tjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen har de samma befogenhe-
ter som en polisman har enligt första stycket.

Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs med hän-

syn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna
medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.

En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än lä-

kare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär att enbart ett
föremål som en kvinna har med sig undersöks, får visitationen dock genom-
föras och bevittnas av en man.

Protokoll skall föras över en kroppsvisitation. I protokollet skall anges

vad som har förekommit vid visitationen.

Transportörers kontrollskyldighet

3 §

En transportör skall kontrollera att en utlänning, som transportören

transporterar till Sverige direkt från en stat som inte omfattas av Schengen-
konventionen, innehar pass och de tillstånd som krävs för resa in i landet.

Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av resultatet av

kontroll som utförs enligt första stycket, även kontrollera att utlänningen har
medel för sin hemresa.

Omhändertagande av pass

4 §

Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller hon kom-

mer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller polismyndigheten ta
hand om hans eller hennes pass eller andra identitetshandlingar i väntan på
att utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.

5 §

När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas, får den

verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra identi-
tetshandlingar till dess beslutet kan verkställas.

Omhändertagande av biljetter

6 §

En utlännings biljett för resan från Sverige får tas om hand av Migra-

tionsverket eller polismyndigheten i väntan på att utlänningen får tillstånd
att vistas här i landet eller lämnar det. Detta gäller om

1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbets-

tillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse i Sverige, eller

2. utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.
Biljetten får tas om hand endast om
� det framstår som sannolikt att utlänningen inte kommer att få tillstånd

att vistas här, och

� det finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med biljet-

ten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.

7 §

Migrationsverket eller polismyndigheten får lösa in en biljett som ta-

gits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt värde. Om biljetten
löses in, skall i stället de pengar som då betalas ut tas om hand.

background image

21

SFS 2005:716

Fotografi och fingeravtryck

8 §

Migrationsverket eller polismyndigheten får fotografera en utlänning

och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1. utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till

Sverige,

2. utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller skydds-

behövande i övrigt och anger skäl som avses i 4 kap. 1 eller 2 §, eller

3. det finns grund för att besluta om förvar.

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 §

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polis-

man visa upp pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt
att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller myndighe-
ten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Om utlänningen inte gör
det, får han eller hon hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det på
grund av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anled-
ning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon
hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen skall medverka i polisens kontrollverksamhet som sägs

i första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Om kon-
trollen utövas av Kustbevakningen, skall pass eller andra handlingar visas
upp för tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns

grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i
landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

10 §

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har

fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära hjälp av polismyndig-
heten för att verkställa beslutet.

Skyldighet att stanna kvar för utredning

11 §

En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med

inresa eller utresa eller i samband med kallelse eller hämtning enligt 9 §,
dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar.
Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller
2 §.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för ut-

redning.

10 kap. Förvar och uppsikt avseende utlänningar

Förvar

1 §

En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om

1. utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han

eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd och han eller hon inte kan
göra sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig, och

background image

22

SFS 2005:716

2. utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas

ändå.

En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om
1. det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna i

Sverige skall kunna genomföras,

2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt

8 kap. 1, 2 eller 7 §, eller

3. det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.
Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller 3 får medde-

las endast om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller öv-
riga omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer
att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

2 §

Ett barn får tas i förvar, om

1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas med omedelbar verkstäl-

lighet enligt 8 kap. 6 § eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvis-
ning med omedelbar verkställighet,

2. risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och därigenom

äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas, och

3. det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt enligt bestämmel-

serna i 7 §.

Ett barn får också tas i förvar, om
1. det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning i andra fall än en-

ligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 7 eller 8 §, och

2. det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt

att barnet ställts under uppsikt enligt bestämmelserna i 7 § andra stycket.

3 §

Ett barn får inte skiljas från båda sina vårdnadshavare genom att barnet

eller vårdnadshavaren tas i förvar. Ett barn som inte har någon vårdnads-
havare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

4 §

En utlänning får inte hållas i förvar för utredning med stöd av 1 § andra

stycket 1 längre tid än 48 timmar.

I övrigt får en utlänning som fyllt 18 år inte hållas i förvar mer än två

veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om
avvisning eller utvisning har meddelats, får utlänningen dock hållas i förvar
i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

5 §

Ett barn får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar eller, om det

finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar.

Uppsikt

6 §

En utlänning som har fyllt 18 år får, under de förutsättningar som

anges i 1 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt.

7 §

Ett barn får, under de förutsättningar som anges i 2 § första stycket 1

och 2, ställas under uppsikt.

background image

23

SFS 2005:716

Ett barn får dessutom ställas under uppsikt när beslut har meddelats om

avvisning i andra fall än som avses i 2 § första stycket eller när beslut har
meddelats om utvisning enligt 8 kap. 7 eller 8 §.

8 §

Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig

hos polismyndigheten i orten eller hos Migrationsverket. I ett beslut om upp-
sikt får utlänningen också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan
legitimationshandling.

Ny prövning av förvar och uppsikt

9 §

Ett beslut om förvar enligt 4 § andra stycket skall prövas på nytt inom

två veckor från den dag då det började verkställas. I de fall det finns beslut
om avvisning eller utvisning skall beslutet om förvar prövas på nytt inom två
månader från den dag då det började verkställas.

Ett beslut om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från beslutet.
Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under upp-

sikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.

Ett beslut om förvar eller uppsikt skall omedelbart upphävas, om det inte

längre finns skäl för beslutet.

10 §

Beslut om förvar eller uppsikt som inte prövas på nytt inom föreskri-

ven tid upphör att gälla.

11 §

Varje ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av en muntlig

förhandling. Detta gäller även en ny prövning av ett beslut om uppsikt, om
det inte med hänsyn till utredningens art eller andra omständigheter framstår
som uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse.

Bestämmelser som gäller för muntlig handläggning hos en myndighet

finns i 13 kap. 1�8 §§. I fråga om muntlig förhandling i domstol finns be-
stämmelser i 16 kap.

I ärenden om förvar som handläggs av regeringen får det statsråd som har

till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, eller den tjänsteman som
statsrådet bestämmer, besluta om muntlig förhandling och uppdra åt en mig-
rationsdomstol att hålla den. Bestämmelserna i 13 kap. gäller i tillämpliga
delar vid förhandlingen. Vid den muntliga förhandlingen skall en represen-
tant från Regeringskansliet närvara. Regeringskansliet får besluta att även
andra personer än utlänningen skall höras vid förhandlingen. I säkerhets-
ärenden gäller i stället att uppdrag att hålla muntlig förhandling får lämnas
till Migrationsöverdomstolen.

Beslutande myndigheter

12 §

Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet eller domstol

som handlägger ärendet.

Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under uppsikt avvisas el-

ler utvisas, skall den myndighet eller domstol som fattar beslutet pröva om
utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller stå under uppsikt.

13 §

Polismyndigheten är handläggande myndighet

background image

24

SFS 2005:716

1. från det att en utlänning begär att få resa in i landet och till dess att ett

ärende som skall prövas av Migrationsverket tas emot av verket eller utlän-
ningen har lämnat landet, och

2. från det att myndigheten tar emot ett beslut om avvisning eller utvis-

ning för verkställighet och till dess att verkställighet har skett, även om ären-
det är föremål för prövning enligt 12 kap. 18�20 §§, dock inte under den tid
då beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om inhibition.

14 §

Migrationsverket är handläggande myndighet

1. från det att verket tar emot ett ärende som verket skall pröva och till

dess verket fattar beslut eller utlänningen har lämnat landet eller polismyn-
digheten har tagit emot ärendet, eller, om ärendet överklagas, till dess ären-
det tas emot av migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen, och

2. från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för

verkställighet och till dess att beslutet har verkställts eller ärendet lämnas
över till polismyndigheten.

I fråga om beslut som gäller omedelbart är, även om beslutet överklagas,

Migrationsverket handläggande myndighet till dess domstolen meddelar be-
slut om inhibition.

15 §

Regeringen är handläggande myndighet när ärendet har tagits emot av

det departement som har till uppgift att bereda ärendet.

Beslut i frågor om förvar och uppsikt fattas av det statsråd som skall före-

dra ärendet. Regeringen får inte fatta beslut om att ta eller hålla kvar någon i
förvar eller om att ställa någon under uppsikt. Regeringen får däremot upp-
häva ett beslut om förvar eller uppsikt.

I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 12 kap.

11 § första stycket, 12 och 20 §§ skall regeringen inte anses som handläg-
gande myndighet innan beslut om inhibition har meddelats.

16 §

I säkerhetsärenden är Migrationsöverdomstolen handläggande myn-

dighet från det att domstolen tar emot ett ärende till dess det departement
som har till uppgift att bereda ärendet tar emot det.

17 §

En polismyndighet får, även om den inte är handläggande myndighet,

fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller ställa honom eller henne un-
der uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighe-
tens beslut. Ett sådant beslut skall skyndsamt anmälas till den myndighet
som handlägger ärendet, och denna myndighet skall därefter omedelbart
pröva om beslutet om förvar eller uppsikt skall fortsätta att gälla.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan på

polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kust-

bevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har
tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollan-
ten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra
stycket. Omhändertagandet skall så skyndsamt som möjligt anmälas till en
polisman för prövning av om åtgärden skall bestå.

background image

25

SFS 2005:716

Allmänt om verkställighet av beslut om förvar

18 §

Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar verkställs.

19 §

På begäran av den myndighet eller den domstol som har fattat ett be-

slut om förvar skall polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för att
verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, skall polismyndigheten även lämna den

hjälp som behövs för att förflytta en utlänning som hålls i förvar.

20 §

Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i förvar skall

placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, om

1. utlänningen enligt 8 kap. 8 § har utvisats på grund av brott,
2. utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säkerhetsskäl inte

kan vistas i en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket,
eller

3. det annars finns synnerliga skäl.
Barn som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller

polisarrest.

11 kap. Hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas

1 §

En utlänning som hålls i förvar skall behandlas humant och hans eller

hennes värdighet skall respekteras.

Verksamhet som rör förvar skall utformas på ett sätt som innebär minsta

möjliga intrång i utlänningens integritet och rättigheter.

2 §

En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag skall vistas i lokaler

som har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har ansvaret för
sådana lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlän-

ning som hålls i förvar.

För behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap. 20 § placerats i kri-

minalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest gäller lagen (1976:371) om be-
handlingen av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga delar. Utlänningen
skall, utöver vad som följer av nämnda lag, beviljas de lättnader och förmå-
ner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom anstal-
ten, häktet eller arresten.

3 §

En utlänning som hålls i förvar skall ges tillfälle till aktiviteter, förströ-

else, fysisk träning och vistelse utomhus.

4 §

En utlänning som hålls i förvar skall ges möjlighet att ta emot besök

och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen utom om besöket
eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör för-
varet.

Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök övervakas.

Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får övervakas endast om
biträdet eller advokaten själv begär det.

background image

26

SFS 2005:716

5 §

En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till hälso- och sjukvård

i samma omfattning som den som ansökt om uppehållstillstånd enligt 4 kap.
1 eller 2 § även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.

Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under förvars-

tiden, skall han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas skall se

till att Migrationsverket eller den som förestår den lokal där utlänningen
skall vistas genast underrättas, om utlänningen önskar lämna eller redan har
lämnat sjukhuset.

6 §

En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna lokalen där han

eller hon vistas, och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten
som krävs för att ändamålet med att utlänningen tagits i förvar skall tillgodo-
ses eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.

En utlännings rörelsefrihet får också begränsas, om han eller hon utgör en

allvarlig fara för sig själv eller andra.

7 §

En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild

från andra som tagits i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och säker-
heten i lokalen eller om han eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller
andra.

Beslut om att hålla någon avskild fattas av Migrationsverket. Beslutet

skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje dag.

En utlänning som hålls avskild därför att han eller hon utgör en fara för

sig själv skall undersökas av läkare så snart som möjligt.

8 §

En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkohol-

haltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada
någon eller vara till men för ordningen inom lokalen.

9 §

Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i förvar bär på

sig något som utlänningen inte får inneha enligt 8 § eller enligt narkotika-
strafflagen (1968:64), får utlänningen kroppsvisiteras för kontroll av detta.

Vid kroppsvisitation gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 2 § tredje och

fjärde styckena.

10 §

En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en försändelse utan att

den först har undersökts, om det finns skälig misstanke att den innehåller så-
dant som inte får innehas enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen
(1968:64).

Om en utlänning inte medger att försändelsen öppnas i hans eller hennes

närvaro, skall försändelsen tas om hand för utlänningens räkning, men den
får inte öppnas.

En undersökning får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller andra

handlingar. Försändelser från offentliga biträden, advokater, Förenta natio-
nernas flyktingkommissarie eller internationella organ som har behörighet
att pröva klagomål från enskilda får aldrig undersökas.

background image

27

SFS 2005:716

11 §

Om det inom en lokal där en utlänning hålls i förvar eller hos en ut-

länning som hålls i förvar påträffas egendom som inte får innehas enligt 8 §
eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får egendomen tas om hand.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot sådan egen-

dom gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, skall egendomen
skyndsamt överlämnas till polisen.

I annat fall skall egendomen tas om hand för utlänningens räkning.

12 §

Egendom som har tagits om hand enligt 10 § andra stycket eller 11 §

tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när beslutet om att hålla ut-
länningen i förvar har upphört att gälla.

13 §

En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan dagersättning och

sådant särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen (1994:137) om mot-
tagande av asylsökande m.fl.

12 kap. Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning

Hinder mot att verkställa avvisning och utvisning

1 §

Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett

land om det finns skälig anledning att anta att

� utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas

för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, eller

� utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land

där utlänningen skulle vara i sådan fara.

2 §

Avvisning och utvisning av en utlänning får inte verkställas till ett land

� om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det landet, eller
� om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett

land där utlänningen löper risk för förföljelse.

En utlänning får dock sändas till ett sådant land, om det inte är möjligt att

verkställa avvisningen eller utvisningen till något annat land och utlän-
ningen genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat
med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen
stanna i Sverige. Detta gäller dock inte om den förföljelse som hotar i det an-
dra landet innebär fara för utlänningens liv eller annars är av särskilt svår art.

Likaså får en utlänning sändas till ett sådant land, om utlänningen har be-

drivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anled-
ning att anta att utlänningen skulle fortsätta verksamheten här i landet och
det inte är möjligt att sända utlänningen till något annat land.

3 §

Avvisning och utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första

stycket 2 och 3 får inte verkställas till utlänningens hemland eller till ett land
där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det inte finns
synnerliga skäl för detta.

background image

28

SFS 2005:716

Vart avvisning eller utvisning får verkställas

4 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av regeringen,

Migrationsöverdomstolen, en migrationsdomstol eller Migrationsverket
skall verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om flera län-
der angetts, något av de länder som anges i beslutet.

Ett beslut om avvisning som meddelas av en polismyndighet samt allmän

domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall verkställas
genom att utlänningen sänds till sitt hemland eller, om möjligt, till det land
från vilket utlänningen kom till Sverige. Om verkställighet inte kan genom-
föras till något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till ett land
som utlänningen har anknytning till.

En utlänning som skall avvisas eller utvisas får alltid sändas till ett land

som utlänningen visar att mottagande kan ske i.

5 §

En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luft-

fartyg och som avvisats därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd
som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får föras till-
baka till fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat sådant med
samma ägare eller brukare (transportören). Om det är nödvändigt att bevak-
ningspersonal följer med skall även den ges plats på fartyget eller luftfarty-
get.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlänningen

eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten förelägga befälhavaren
vite.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget kommit till Sverige

direkt från en Schengenstat eller skall avgå till ett land dit utlänningen inte
får sändas enligt 1, 2 eller 3 §.

Verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft

6 §

En polismyndighets beslut om avvisning får verkställas även om det

har överklagats. Detsamma gäller för Migrationsverkets beslut enligt 8 kap.
4 § andra stycket.

7 §

Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 4 § första stycket

eller utvisning får verkställas även om beslutet inte har vunnit laga kraft, om

1. utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet (nöjdförklaring), eller
2. Migrationsverket enligt 8 kap. 6 § har förordnat att verkets beslut om

avvisning får verkställas trots att det inte vunnit laga kraft.

8 §

En allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott får

verkställas, om utlänningen har avgett nöjdförklaring och åklagaren medger
att domen eller beslutet får verkställas.

Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse m.m.

9 §

Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas

förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon har

background image

29

SFS 2005:716

dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett
annat land.

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller

utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har
lagts ned.

Att avbryta verkställighet (inhibition)

10 §

Har en utlänning överklagat ett beslut om att avvisas med omedelbar

verkställighet enligt 8 kap. 6 § skall Migrationsverket pröva, om verkställig-
heten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibition).

�ven i andra fall när Migrationsverket omprövar ett avvisningsbeslut,

skall verket pröva frågan om inhibition.

11 §

När regeringen prövar en fråga om att upphäva en allmän domstols

dom eller beslut om utvisning på grund av brott, får regeringen besluta om
inhibition av det tidigare meddelade beslutet.

När ett ärende enligt denna lag skall prövas av regeringen får, för tiden till

dess regeringen avgör ärendet, det statsråd som har till uppgift att föredra
ärendena besluta om inhibition av avvisning eller utvisning.

12 §

Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål

från enskilda, riktar en begäran till Sverige om att verkställigheten av ett be-
slut om avvisning eller utvisning skall avbrytas, skall inhibition meddelas,
om inte synnerliga skäl talar mot detta.

13 §

Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får Migrationsverket

besluta om inhibition.

Bestämmelser om inhibition finns också i 18�20 §§.

Verkställande myndighet

14 §

Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas av Migrations-

verket, om inte annat sägs i andra, tredje eller fjärde stycket.

Säkerhetspolisen skall verkställa beslut om avvisning eller utvisning i

säkerhetsärenden. Regeringen eller Migrationsverket får dock förordna att
en annan myndighet skall ombesörja verkställigheten.

Polismyndigheten skall verkställa
1. en polismyndighets beslut om avvisning,
2. en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott en-

ligt 8 kap. 8 §.

Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende för

verkställighet till polismyndigheten, om den som skall avvisas eller utvisas
håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan
eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslu-
tet.

5* SFS 2005:716�735

background image

30

SFS 2005:716

När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas

15 §

En polismyndighets beslut om avvisning, Migrationsverkets beslut

om avvisning enligt 8 kap. 4 § andra stycket, Migrationsverkets beslut om
avvisning med omedelbar verkställighet och en allmän domstols lagakraft-
vunna dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall verkställas sna-
rast möjligt.

I andra fall skall en utlänning som avvisas lämna landet inom två veckor

och en utlänning som utvisas lämna landet inom fyra veckor efter det att be-
slutet vann laga kraft, om inte annat bestämts i beslutet.

Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det

måste antas att utlänningen inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom
denna tid, skall beslutet verkställas snarast möjligt av den myndighet som
enligt 14 § är ansvarig för verkställigheten.

Upphävande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall

16 §

Om Migrationsverket efter omprövning beviljar en utlänning tids-

begränsat uppehållstillstånd, får verket samtidigt upphäva ett av verket fattat
beslut om avvisning eller utvisning. Om Migrationsverket meddelar ett tids-
begränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller ut-
visning, får beslutet om avvisning eller utvisning inte verkställas medan till-
ståndet gäller.

Motsvarande gäller om en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen

eller regeringen i ett överklagat eller överlämnat ärende beviljar ett tids-
begränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller ut-
visning.

Migrationsverket får dock inte upphäva en allmän domstols dom eller be-

slut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller meddela uppehållstillstånd för den
som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.

�&tgärder vid hinder mot verkställighet

17 §

Om en annan myndighet än Migrationsverket skall verkställa ett be-

slut om avvisning eller utvisning och denna myndighet finner att den inte
kan verkställa beslutet eller att den behöver ytterligare besked, skall myndig-
heten underrätta Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos
myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 §
mot verkställigheten eller det på annat sätt kommer fram att det kan finnas
sådana hinder.

Migrationsverket skall i sådana fall ge anvisningar om verkställigheten

eller vidta andra åtgärder.

18 §

Om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller

utvisning som vunnit laga kraft kommer fram nya omständigheter som inne-
bär att

1. det finns ett hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §,
2. det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer

att vara villigt att ta emot utlänningen, eller

background image

31

SFS 2005:716

3. det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning att beslutet

inte bör verkställas,

får Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent uppe-

hållstillstånd.

Föreligger endast ett tillfälligt hinder mot verkställighet, får verket bevilja

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Migrationsverket får också besluta om inhibition.

19 §

Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvis-

ning eller utvisning som vunnit laga kraft åberopar nya omständigheter

1. som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställigheten

som avses i 1, 2 eller 3 §, och

2. dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare,

eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna
tidigare,

skall Migrationsverket, om beslut om uppehållstillstånd inte kan meddelas

enligt 18 §, ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning samt besluta
om inhibition i verkställighetsärendet.

�r förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, skall Migrations-

verket besluta att inte bevilja ny prövning.

20 §

Om det i ett ärende som avser en allmän domstols dom eller beslut om

utvisning på grund av brott kommer fram att verkställighet inte kan genom-
föras, skall Migrationsverket inte fatta eget beslut i ärendet utan skyndsamt
med eget yttrande lämna över detta till regeringen för prövning enligt 8 kap.
14 §.

Om det vid verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning i ett

säkerhetsärende kommer fram uppgifter om att verkställigheten inte kan ge-
nomföras, skall Migrationsverket skyndsamt överlämna ärendet till reger-
ingen för prövning enligt 18 §. Regeringen skall vid denna prövning inhämta
yttrande från Migrationsöverdomstolen. I yttrandet skall särskilt anges om
det finns hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §. Finner domstolen att
sådant hinder mot verkställighet föreligger, får regeringen vid prövningen
inte avvika från domstolens bedömning.

Regeringen får vid prövning enligt andra stycket besluta om inhibition,

uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning.

När ett beslut skall anses verkställt

21 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, om ut-

länningen har lämnat landet.

När ett beslut upphör att gälla

22 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av all-

män domstol upphör att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft. Om
beslutet har förenats med ett förbud att återvända till Sverige med längre gil-
tighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning att gälla först när
tiden för återreseförbudet går ut.

background image

32

SFS 2005:716

Ett beslut om utvisning som har meddelats av allmän domstol upphör all-

tid att gälla när tiden för återreseförbudet går ut.

Om permanent uppehållstillstånd meddelas, upphör ett beslut om avvis-

ning eller utvisning att gälla.

Ny verkställighet av beslut som inte har upphört att gälla

23 §

Har ett beslut om avvisning eller utvisning verkställts, och anträffas

utlänningen därefter här i landet, skall beslutet verkställas på nytt, om det
har vunnit laga kraft eller enligt 7 eller 8 § ändå får verkställas och om det
inte har upphört att gälla enligt 22 §.

Beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas om utlän-

ningen

1. återvänt med uppehållstillstånd eller visering,
2. återvänt efter att ha fått särskilt tillstånd till ett kort besök här i landet

enligt 8 kap. 20 §, eller

3. efter återkomsten beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Vad som sägs i andra stycket 1 gäller under giltighetstiden för tillståndet

eller viseringen.

Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte är förenat med något gäl-

lande förbud att återvända får inte heller verkställas, om utlänningen är
undantagen från krav på visering eller uppehållstillstånd enligt 2 kap. 8 § el-
ler enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 9 §.

13 kap. Handläggningen av ärenden hos
förvaltningsmyndigheterna m.m.

Muntlig handläggning

1 §

Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en ut-

länning som har ansökt om asyl i Sverige utan att det förekommit muntlig
handläggning hos Migrationsverket. Muntlig handläggning skall även an-
nars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning
skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i
form av en muntlig förhandling eller i annan form.

2 §

Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt skall genom-

föras av den myndighet som beslutar om åtgärden.

3 §

Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som behö-

ver klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle att redogöra för sin
ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

4 §

Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras. Myndigheten får be-

stämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid förhand-
lingen.

I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig förhandling

skall hållas i vissa fall.

background image

33

SFS 2005:716

5 §

Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till den

muntliga förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den myndighet
som genomför den muntliga förhandlingen besluta om utlänningens instäl-
lelse.

Om den som skall höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts

kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt
skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon skall hämtas genom
polismyndighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas
endast om det finns synnerliga skäl.

6 §

En utlänning som inställer sig vid en muntlig förhandling som rör frå-

gan om han eller hon skall hållas i förvar eller stå under uppsikt har rätt till
ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om det be-
döms skäligt med hänsyn till utlänningens ekonomiska förhållanden, den tid
han eller hon har vistats i Sverige samt övriga omständigheter. Förskott får
beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid en muntlig förhandling

för att höras har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för kostnader
för sin inställelse. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

7 §

Ersättning och förskott beslutas av den myndighet som genomför den

muntliga förhandlingen.

8 §

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om ersättning och för-

skott.

Parts rätt att få del av uppgifter i vissa fall

9 §

I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd

och återkallelse av permanent uppehållstillstånd tillämpas bestämmelserna i
17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter
endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

Motivering av beslut i fråga om uppehållstillstånd samt i fråga om
visering eller arbetstillstånd

10 §

Ett beslut i fråga om uppehållstillstånd skall alltid innehålla de skäl

som ligger till grund för beslutet.

Vid beslut i fråga om visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger

till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motive-
ring av ett beslut i fråga om visering, om beslutet går utlänningen emot och
utlänningen omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer, utan att vara medborgare i ett EES-land eller i Schweiz.

Tolkersättning

11 §

Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt denna lag inför

en myndighet har rätt att av allmänna medel få arvode och ersättning för

background image

34

SFS 2005:716

kostnader och tidsspillan. Detta gäller dock inte om uppdraget har fullgjorts
i tjänsten.

Frågan om ersättning prövas av den myndighet som handlägger ärendet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om ersättning.

Rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift

12 §

En myndighet får besluta om rättelse av sitt beslut, om en utlänning

har lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin nationalitet eller någon annan
omständighet av betydelse för att utlänningens identitet skall kunna faststäl-
las, och den oriktiga uppgiften har tagits in i myndighetens beslut.

Omprövning av Migrationsverkets beslut

13 §

Finner Migrationsverket att ett beslut som verket har meddelat som

första instans är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon an-
nan anledning, skall verket ändra beslutet, om det inte blir till nackdel för ut-
länningen.

Skyldigheten gäller inte, om Migrationsverket har lämnat över handling-

arna i ärendet till en migrationsdomstol.

I säkerhetsärenden gäller 27 § förvaltningslagen (1986:223) i stället för

vad som föreskrivs i första och andra styckena.

Inhämtande av yttrande i ärenden om arbetstillstånd

14 §

Vid prövning av frågor om arbetstillstånd som har principiell bety-

delse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och arbets-
tagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.

14 kap. �verklagande av förvaltningsmyndighets beslut

Allmänt om överklagande

1 §

En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas en-

dast i de fall som anges i detta kapitel.

Avvisning och utvisning samt uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Polismyndighetens beslut

2 §

En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas till Migrations-

verket.

Migrationsverkets beslut

3 §

Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol, om

beslutet innebär

� avvisning eller utvisning,
� avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, eller
� återkallelse av ett uppehållstillstånd.

background image

35

SFS 2005:716

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om arbetstillstånd eller

beslut om återkallelse av arbetstillstånd får överklagas till en migrations-
domstol, om frågan om tillstånd har behandlats i samband med ett beslut om
avvisning eller utvisning.

4 §

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om tidsbegränsat

uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § får överklagas av förundersöknings-
ledaren till en migrationsdomstol.

Migrationsverkets beslut om avslag på en sådan ansökan får inte över-

klagas av utlänningen.

5 §

Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning enligt 12 kap.

19 § får överklagas till en migrationsdomstol.

Flyktingförklaring och resedokument

6 §

Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3 och 4 §§ i fråga om flykting-

förklaring eller resedokument eller om återkallelse av flyktingförklaring får
överklagas till en migrationsdomstol.

Omhändertagande av biljetter

7 §

En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut enligt 9 kap. 6 § att

ta hand om biljetter får överklagas till en migrationsdomstol.

Offentligt biträde, ersättning, ombud och jäv

8 §

Beslut av en polismyndighet eller Migrationsverket enligt denna lag får

överklagas särskilt, och då i samma ordning som det beslut varigenom myn-
digheten avgör ärendet, när myndighetens beslut avser

1. fråga om offentligt biträde, eller
2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.
Bestämmelserna i 9 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) gäller i fråga

om överklagande av en polismyndighets eller Migrationsverkets beslut om
avvisande av ombud eller biträde eller om jäv.

Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra styckena får

överklagas till en migrationsdomstol.

Förvar

9 §

Beslut av en polismyndighet eller av Migrationsverket om förvar får

överklagas till en migrationsdomstol.

Beslut om förvar får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid.
Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att

föredra ärenden enligt denna lag, prövar Regeringsrätten på framställning av
utlänningen, om åtgärden skall bestå.

10 §

Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om behandlingen

eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 20 § eller
11 kap. 3�13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.

background image

36

SFS 2005:716

Säkerhetsärenden

11 §

I ett säkerhetsärende gäller i stället för det som sägs i 3 § att ett beslut

av Migrationsverket i fråga om avvisning, utvisning, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd får överklagas till regeringen. Beslut i fråga om arbetstillstånd
får dock överklagas endast i de fall frågan om tillstånd har behandlats i sam-
band med ett beslut om avvisning eller utvisning.

Migrationsverkets beslut enligt första stycket får överklagas även av

Säkerhetspolisen.

12 §

Ett överklagande i ett säkerhetsärende enligt 11 § skall skyndsamt

överlämnas från Migrationsverket till Migrationsöverdomstolen, som skall
hålla muntlig förhandling i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt.
Migrationsöverdomstolen skall därefter med eget yttrande lämna ärendet vi-
dare till regeringen för prövning. I yttrandet skall särskilt anges om det finns
hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 §. Finner domstolen att
sådant hinder föreligger, får regeringen vid prövningen inte avvika från
domstolens bedömning.

13 §

En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden

i frågor som avses i 6�10 §§ överklagas till Migrationsöverdomstolen. Det-
samma gäller för beslut av Regeringskansliet i säkerhetsärenden enligt 8 §
första och andra styckena.

Vad som är föreskrivet om förvar i 9 § andra och tredje styckena gäller

även i säkerhetsärenden.

Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden i fråga om förvar får över-

klagas även av Säkerhetspolisen.

Kostnadsansvar för transportörer

14 §

En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut om kostnadsansvar

enligt 19 kap. 2 eller 3 § eller särskild avgift enligt 19 kap. 5 § för trans-
portör får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

15 kap. Nöjdförklaring

1 §

En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller ut-

visning kan förklara att han eller hon avstår från att överklaga beslutet eller
domen i den delen (nöjdförklaring).

2 §

Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller domstol som har

meddelat beslutet eller domen.

Nöjdförklaring får också avges inför
1. en polismyndighet som inte har meddelat det avgörande som för-

klaringen gäller, eller

2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller någon

annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan förklaring.

Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller domstol än

den som har meddelat beslutet eller domen, krävs ett vittnes närvaro. Vidare

background image

37

SFS 2005:716

krävs att den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet
eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

3 §

En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen har överklagat

beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall utlänningen genom
nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande av beslutet om av-
visning eller utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd,
arbetstillstånd, resedokument, flyktingförklaring eller främlingspass, skall
utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

16 kap. Migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen

Domstolarna

1 §

De länsrätter som regeringen bestämmer skall vara migrationsdom-

stolar. Migrationsöverdomstol är Kammarrätten i Stockholm.

Om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och förfarandet i

dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt och kammarrätt och
rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av denna lag.

2 §

Nämndeman i en migrationsdomstol skall vara nämndeman i den läns-

rätt som är migrationsdomstol.

Förstärkt sammansättning i Migrationsöverdomstolen

3 §

Om rätten vid handläggningen av ett mål i Migrationsöverdomstolen

finner att avgörandet kan få stor principiell betydelse får målet eller, om det
kan ske, en viss fråga i målet avgöras av Migrationsöverdomstolen med sju
lagfarna ledamöter.

Handläggningen

4 §

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall handläggas

skyndsamt.

Muntlig förhandling

5 §

Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när

det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt av-
görande av målet.

I migrationsdomstol skall muntlig förhandling hållas, om en utlänning

som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte
heller särskilda skäl talar mot det.

Muntlig förhandling skall vidare hållas i migrationsdomstol i mål som rör

utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd för en utlänning som
omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. �ven i mål
som rör avvisning eller där ansökan om uppehållstillstånd har avslagits skall

background image

38

SFS 2005:716

muntlig förhandling hållas i migrationsdomstol, om det begärs av en utlän-
ning som omfattas av avtalen och som ansökt om uppehållstillstånd. I dessa
fall behöver dock muntlig förhandling inte hållas, om detta skulle strida mot
den nationella säkerhetens intresse.

Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en

förhandling uteblir, får rätten förordna att han eller hon skall hämtas till
rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

Motparter i vissa fall

6 §

I ett mål om avvisning är Migrationsverket motpart till utlänningen.

När ett beslut i ett säkerhetsärende överklagas är såväl Migrationsverket

som Säkerhetspolisen motparter till utlänningen vid handläggningen i
Migrationsöverdomstolen och hos regeringen.

�&terförvisning

7 §

Finner domstolen att ett beslut om avvisning med omedelbar verkstäl-

lighet enligt 8 kap. 6 §, som grundar sig på 5 kap. 1 § andra stycket 3�6, inte
borde ha fattats, skall domstolen, om den inte bifaller överklagandet, undan-
röja beslutet och visa målet åter till Migrationsverket för fortsatt handlägg-
ning.

8 §

Om det under handläggningen av ett mål i en migrationsdomstol fram-

kommer att det rör sig om ett säkerhetsärende, skall domstolen undanröja
det överklagade beslutet och visa målet åter till Migrationsverket för fortsatt
handläggning.

Om det under handläggningen i Migrationsöverdomstolen av ett mål som

överklagats från en migrationsdomstol framkommer att det rör sig om ett
säkerhetsärende, skall Migrationsöverdomstolen undanröja migrationsdom-
stolens beslut. Om utredningen i målet behöver kompletteras, får domstolen
undanröja Migrationsverkets beslut och visa målet åter till Migrationsverket
för fortsatt handläggning.

�verklagande

9 §

En migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdom-

stolen. En migrationsdomstols beslut i mål om avvisning som i första instans
prövats av en polismyndighet får dock inte överklagas.

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter överklagande

i förvarsfrågan, får överklagas särskilt till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.

10 §

Ett överklagande av en migrationsdomstols beslut skall ha kommit in

inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Om beslutet inte har
meddelats vid muntlig förhandling och det inte heller vid en sådan förhand-
ling har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock överkla-
gandetiden för utlänningen räknas från den dag då han eller hon fick del av
beslutet.

background image

39

SFS 2005:716

En migrationsdomstols beslut om förvar får överklagas utan begränsning

till viss tid.

11 §

Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols

beslut till Migrationsöverdomstolen.

Vid överklagande av en migrationsdomstols beslut enligt 9 § andra

stycket krävs dock inte prövningstillstånd.

12 §

Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen meddelas om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas

av Migrationsöverdomstolen, eller

2. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter

1 §

Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings per-

sonliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrations-
verket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen be-
gär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehålls-
tillstånd eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

2 §

Om en utlänning i ett ärende enligt denna lag åberopar ett intyg om sin

psykiska eller fysiska hälsa, skall en hälso- och sjukvårdsmyndighet på be-
gäran av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet lämna de
upplysningar som behövs för att bedöma uppgifterna i intyget.

18 kap. Offentligt biträde

1 §

Offentligt biträde skall förordnas för den som åtgärden avser, om det

inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1. avvisning, dock inte hos polismyndighet om inte utlänningen enligt

10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2. utvisning enligt 8 kap. 7 §,
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag,

om beslut om inhibition meddelats,

4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag,

dock endast såvitt avser fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlän-
ningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar, och

5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.
Offentligt biträde skall alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt

10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.

2 §

I ärenden som skall avgöras av regeringen prövas frågor om offentligt

biträde av Regeringskansliet.

3 §

Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar

vårdnadshavare här i landet är utan särskilt förordnande barnets ställföreträ-
dare i det mål eller ärende som förordnandet avser. Detta gäller dock inte om
det finns en god man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn.

background image

40

SFS 2005:716

4 §

Den som är förordnad som god man för ett barn enligt lagen

(2005:429) om god man för ensamkommande barn skall ansöka om uppe-
hållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart obehövligt. Om en sådan
god man inte är förordnad, gäller vad som nu sagts i stället den som är för-
ordnad som offentligt biträde för barnet.

19 kap. Kostnadsansvar

Utlänningens ansvar för resekostnader

1 §

En utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig att betala kostnaden

för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds eller åläggs att resa ge-
nom en myndighets försorg.

Transportörens ersättningsskyldighet

2 §

Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett

luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen av-
visas därför att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för att
resa in i landet eller medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta
staten för

1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige,
2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal

som behöver följa med, och

3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verk-

ställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på transportören.

Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller brukare) skall helt

eller delvis befrias från denna skyldighet, om

1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen

hade rätt att resa in i Sverige, eller

2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som

uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för kostnaden.

3 §

Om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luft-

fartyg lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige och
olovligen reser in i Sverige och avvisas, är transportören skyldig att

� ersätta kostnaderna för utlänningens resa från Sverige, och
� svara för kostnaderna för utlänningens uppehälle för de närmaste tre

månaderna efter inresan.

Det som sägs om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller

luftfartyg gäller också i fråga om en utlänning som utan tillåtelse har följt
med ett sådant fartyg.

Har fartyget eller luftfartyget utländsk ägare eller brukare, är befälhavaren

skyldig att på ägarens eller brukarens vägnar svara för kostnaderna enligt
första stycket, om det inte är uppenbart oskäligt.

4 §

Beslut om ersättningsskyldighet meddelas av den myndighet som verk-

ställer avvisningen.

background image

41

SFS 2005:716

Särskild avgift

5 §

En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap.

3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om avvisning meddelats på
grund av att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa
och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga
kraft.

Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen

hade rätt att resa in i Sverige, eller

2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

6 §

Den särskilda avgiften skall för varje utlänning bestämmas till högst

46 000 kronor.

7 §

Frågan om transportören skall betala en avgift enligt 5 § prövas av den

myndighet som skall verkställa avvisningen.

Avgiften skall betalas till Migrationsverket och tillfaller staten.
Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser

om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.

20 kap. Bestämmelser om straff m.m.

1 §

Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet

uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen
har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt
om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §.

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än

om det är motiverat från allmän synpunkt.

2 §

Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en

utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon en-
ligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § inte har haft rätt att
återvända hit.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen har flytt hit av

skäl som avses i 4 kap. 1 eller 2 §.

I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än om

det är motiverat från allmän synpunkt.

3 §

Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har

anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att
inneha ett sådant tillstånd.

4 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning som uppsåt-

ligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengenkonventio-
nen.

5 §

Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst

ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning i sin

background image

42

SFS 2005:716

tjänst fastän utlänningen inte har föreskrivet arbetstillstånd. I fråga om påfö-
rande av särskild avgift gäller 12�14 §§.

6 §

Till böter, eller när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst

sex månader döms

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör anmälan som före-

skrivs i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag,

2. den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna lag eller

enligt en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag medvetet läm-
nar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av
betydelse.

7 §

Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till

böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan
sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i
Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, om detta
görs i vinstsyfte.

För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap.

brottsbalken.

8 §

Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i

eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island
eller Norge döms för människosmuggling till fängelse i högst två år.

�r brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fäng-

else, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är
grovt skall särskilt beaktas om gärningen

1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller
3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars

utförts under hänsynslösa former.

�r brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex må-

nader.

För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till an-

svar enligt 23 kap. brottsbalken.

9 §

Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är

inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de till-
stånd som krävs för inresa i Sverige döms för organiserande av människo-
smuggling
till fängelse i högst två år.

�r brottet grovt döms för grovt organiserande av människosmuggling till

fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt ut-
nyttjande av utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller an-
nan hänsynslöshet gentemot utlänningarna.

�r brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex må-

nader.

Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de till-

stånd som krävs för inresa i Sverige döms för medhjälp till brott enligt
första�tredje styckena. Detta gäller om medhjälparen insåg eller hade skälig

background image

43

SFS 2005:716

anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet
som där sägs.

Förverkande

10 §

Ersättning som har lämnats till den som har begått brott enligt 7, 8

eller 9 § skall förklaras förverkad. Detsamma gäller annat utbyte av sådant
brott. �ven vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott eller värdet av det mottagna skall, om mottagandet utgör
brott enligt denna lag och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett
år, förklaras förverkat.

Transportmedel som har använts eller varit avsett att användas vid brott

som avses i 7, 8 eller 9 § får, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse, förklaras förver-
kat, om ägaren eller befälhavaren eller någon annan som var i ägarens ställe
förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet behövs för att
förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.

Utöver vad som sägs i andra stycket får egendom som har använts som

hjälpmedel vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § förklaras förverkad, om det
behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Det-
samma gäller om egendomen har varit avsedd att användas som hjälpmedel
vid sådant brott och brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett
straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

Förverkande enligt första, andra eller tredje stycket får inte ske om det är

uppenbart oskäligt.

11 §

Om ägaren till ett fartyg som kan förverkas enligt 10 § andra stycket

inte är känd eller saknar känt hemvist i Sverige, får talan om förverkande
föras mot befälhavaren på fartyget.

Avgifter

12 §

En fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst fastän

utlänningen inte har arbetstillstånd skall betala en särskild avgift oavsett om
ansvar krävs ut enligt 5 §. Avgiften tillfaller staten.

För varje utlänning utgör avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt la-

gen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upp-
hörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, utgör
avgiften för varje utlänning i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får sättas
ned eller efterges helt, om särskilda skäl talar för det.

13 §

Allmän domstol prövar, efter ansökan, om särskild avgift skall tas ut

enligt 12 §. Ansökan skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än
böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål.

Avgift får inte tas ut när fem år har gått efter det att överträdelsen upp-

hörde.

background image

44

SFS 2005:716

14 §

Den särskilda avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två måna-

der från det att domstolens beslut vann laga kraft. En upplysning om detta
skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda
avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begä-

ras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Avgiften får inte drivas in när fem år har gått efter det att beslutet vann

laga kraft.

21 kap. Tillfälligt skydd

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om tillfälligt skydd enligt rådets

direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfäl-
ligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder
för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot
dessa personer och bära följderna av detta

4.

2 §

En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt skydd enligt

direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med direktivet överförs till eller tas
emot i Sverige skall ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, uppehålls-
tillstånd med tillfälligt skydd.

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras utlänningen endast om

det föreligger sådana omständigheter som innebär att en flykting får vägras
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §.

3 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare kategorier av

fördrivna personer utöver dem som omfattas av Europeiska unionens råds
beslut får ges uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, om dessa personer har
fördrivits av samma skäl och från samma ursprungsland eller ursprungs-
region.

Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket skall anmälas till

riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.

4 §

Om ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har getts till en person,

får ett sådant tillstånd också ges till den som är gift eller sambo med den per-
son som beviljats tillstånd samt till en utlänning som är ogift och som är barn
antingen till den som beviljats tillstånd eller till den person som den som be-
viljats tillstånd är gift eller sambo med.

Annan nära anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt

skydd får beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under de förutsätt-
ningar som anges i 5 kap. 3 § första stycket 4 och andra stycket trots att den
person som först beviljats tillstånd varken är bosatt i Sverige eller har bevil-
jats uppehållstillstånd för bosättning här.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en utlänning endast

om det finns synnerliga skäl med hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av
utlänningens brottslighet.

4 EGT L 212, 7.8.2001, s. 12 (Celex 32001L0055).

background image

45

SFS 2005:716

5 §

Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

hindrar inte att en ansökan om asyl enligt 4 kap. 1 § prövas. Detsamma gäl-
ler för ansökan om flyktingförklaring enligt 4 kap. 3 § och en ansökan om
resedokument enligt 4 kap. 4 §.

Prövningen av en ansökan enligt första stycket får skjutas upp endast om

det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte har prövats innan det tillfäl-
liga skyddet har upphört att gälla, skall den prövas så snart det kan ske efter
denna tidpunkt.

6 §

Ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får inte gälla under längre

tid än den tid som beslutats av Europeiska unionens råd.

Om ett program för att förbereda att utlänningen återvänder självmant har

inletts när ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd upphör, får tillståndet
förlängas högst två år för en person som deltar i programmet. Detta tillstånd
skall kallas uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd.

7 §

En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd skall

också ges arbetstillstånd för den tid som uppehållstillståndet gäller.

8 §

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

får överföras till en annan medlemsstat, om utlänningen samtycker till det.
När överföringen sker skall tillståndet i Sverige återkallas.

9 §

En utlänning som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får ut-

visas på grund av brott endast om det föreligger sådana omständigheter som
innebär att en flykting får utvisas enligt 8 kap. 11 § andra stycket.

10 §

Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

22 kap.

Tribunalvittnen

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för personer som vittnat
eller kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell domstol eller
tribunal, med vilken Sverige har ingått avtal om sådant skydd, samt för deras
nära anhöriga.

2 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst ett år skall ges till en ut-
länning för vilken en framställan om omplacering av vittne eller nära anhö-
rig till vittne har gjorts från en internationell domstol eller tribunal, om fram-
ställan bedöms vara berättigad.

Med vittne avses i denna paragraf den som har vittnat eller kommer att

vittna i förhandlingar inför en internationell domstol eller tribunal i enlighet
med dess procedur- eller bevisupptagningsregler.

Med nära anhörig till vittne avses vittnets
� make eller sambo,
� barn under 18 år som är beroende av vittnet, samt
� annan anhörig till vittnet som ingår i samma hushåll som vittnet och

mellan vilka det föreligger ett särskilt beroendeförhållande.

background image

46

SFS 2005:716

Om uppehållstillstånd anses berättigat enligt första stycket, får det vägras

endast om det föreligger sådana omständigheter som anges i 5 kap. 1 § andra
stycket 1.

3 § En utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 § skall
ges fortsatt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd, om detta be-
döms som nödvändigt av den internationella domstolen eller tribunalen. Om
utlänningen ges ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd skall tillståndstiden
bestämmas till minst ett år.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en utlänning endast

om det finns synnerliga skäl med hänvisning till rikets säkerhet eller på
grund av dennes brottslighet.

4 § En utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2
eller 3 § skall ges arbetstillstånd under den tid som uppehållstillståndet gäl-
ler.

5 § En utlänning som har uppehållstillstånd enligt 2 eller 3 § får utvisas på
grund av brott endast om det föreligger sådana omständigheter som anges i
8 kap. 11 § andra stycket.

6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

7 § Migrationsverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd enligt 2 och
3 §§ får inte överklagas.

23 kap. Särskilda bemyndiganden

1 §

Regeringen får, utöver vad som förut har angetts i denna lag, meddela

föreskrifter om

1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,
2. sådana inskränkningar i utlänningars rätt att vara anställda i ett visst

företag eller i företag av visst slag som är nödvändiga med hänsyn till rikets
säkerhet.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att sända hem utlänningar som

inte är flyktingar och som har tagits om hand enligt lagen (1990:52) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Regeringen får, efter avtal med annat land om behandling av fripassa-

gerare, meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna i denna lag
och föreskrifter om vad som i övrigt behövs för tillämpningen av avtalet. Så-
dana föreskrifter får inte avse förfarandet i domstol.

3 §

Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla i krig, vid

krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla
utlänningars

1. inresa och vistelse i landet,
2. utresa ur landet,

background image

47

SFS 2005:716

3. rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag här i landet,
4. avlägsnande från landet, och
5. omhändertagande i anstalt eller förläggning.

4 §

En föreskrift enligt 3 § 4 eller 5 som har meddelats i andra fall än då

Sverige är i krig skall underställas riksdagen för prövning inom en månad
från ikraftträdandet.

Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställts riksdagen i rätt tid

eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från den dag då
underställningen skedde.

1. Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006. Utlänningslagen (1989:529)

skall samtidigt upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till föreskrifter

som har ersatts genom föreskrifter i denna lag, skall i stället de nya föreskrif-
terna tillämpas.

3. �renden som rör överklaganden och som har kommit in till Utlännings-

nämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006, skall överlämnas till den
migrationsdomstol inom vars domkrets ärendet först har prövats. �renden
som rör ansökningar enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) som har
kommit in till Utlänningsnämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006,
skall överlämnas till Migrationsverket. Ansökningarna skall handläggas en-
ligt äldre föreskrifter. Vid prövningen skall 12 kap. 18 § denna lag tillämpas
utöver de äldre föreskrifterna. Migrationsverkets beslut får inte överklagas.

4. �renden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra

stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den
31 mars 2006 skall överlämnas till Migrationsverket, om en myndighet inte
har fattat beslut i ärendet, och i annat fall till den migrationsdomstol inom
vars domkrets ärendet först har prövats.

5. �renden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra

stycket 2 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars
2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.

6. Mål som överklagats till allmän förvaltningsdomstol enligt utlännings-

lagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 handläggs enligt
äldre föreskrifter.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

BARBRO HOLMBERG
(Utrikesdepartementet)

background image

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2005

Viktiga lagar inom migrationsrätt

Viktiga lagar inom migrationsrätt

JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

Jobbar du med migrationsrätt på exempelvis en advokatbyrå eller myndighet? Eller kanske ansvarar du för integrationsfrågor i en kommun? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig ständig tillgång till rättskällor, vägledande dokument och dagliga uppdateringar om de senaste nyheterna i rättsutvecklingen. Se allt inom migrationsrätt.

Populära lagar